Kommunindelning anhållan

image_pdfimage_printSkriv ut

Utkast 29.11 2007

Inrikesministeriet
Kommunavdelningen
PB 26, 00023 STATSRÅDET

Undertecknade invånare i Lappträsk kommun anhåller härmed om att byarna Harsböle, Labby, Hindersby, Bäckby, Lindkoski, Ingermansby, Rudom, Kapellby, Norrby och Pockar flyttas till den planerade nya
Lovisa storkommun.

Sedan urminnes tider har dessa byar haft och har fortfarande sina naturliga kontakter till Lovisa-området. En betydande del av befolkningen pendlar till arbeten i dessa områden och har ekonomiska kontakter samt släktskapsband med befolkningen där. Kommunikationerna är också bäst till Lovisa.

Så gott som all service för oss finns i Lovisa och/eller Borgå. Hälsocentralerna i Lovisa och Borgå har länge varit och är den viktigaste sjukvårdsservicen för våra byar. Skattebyråerna och domstolarna finns också där. Likaså är det viktigaste högstadiet och gymnasiet beläget i Lovisa. Uppköp skötes också i hög grad i Lovisa eller Borgå.

Speciellt med tanke på att en stor del av befolkningen är svenskspråkig i dessa byar (en majoritet i de södra byarna) är enda möjligheten att få tvåspråkig service att ansluta sig till den planerade storkommunen kring Lovisa.

Kontakterna till Lovisa är så starka att det vore till stort förfång för befolkningen i dessa byar i Lappträsk om vi inte kommer med i samma kommun vid kommunreformen. En kommunindelning där dessa byar är med i Lovisa storkommun är däremot en ändring som

1) främjar ordnandet av service för invånarna i området,

2) förbättrar levnadsförhållandena för invånarna i området,

3) förbättrar verksamhetsmöjligheterna för näringarna i området och

4) främjar den blivande kommunens funktionsförmåga och lönsamheten för
dess verksamhet.

Undertecknade anser det därför vara fullständigt klart att nämnda byar bör överföras till den planerade storkommunen kring Lovisa.

Vid omröstningen stöddes samgång med den nya kommunen av 78 % i den södra valkretsen även om frågeställningen felaktigt lät påskina att fortsatt självständighet vore möjlig. Om valet hade stått mellan samgång söderut eller åt annat håll så skulle denna procent ha ökat betydligt.

Lappträsk den 29 november 2007

Underskrift Namnförtydligande By

_______________________ ______________________________ ____________________

Lappträsk slår huvudet i väggen

image_pdfimage_printSkriv ut

Lappträsk slår huvudet i väggen

 

Kommunfullmäktige beslöt att Lapptrsk inte skulle gå med i den nya östnyländska storkommunen. Med rösterna 9-12 gick Lappträsk rakt i väggen för det finns inte en chans att en så ynklig kommun skulle kunna förbli självständig mitt bland alla storkommunerna.

 

Men ingen orsak att sörja – det räcker med att en kommuninvånare anhåller om att ministeriet skall flytta delar av kommunen till en annan. Och första utkastet till anhållan är redan skriven.

 

För det är klart att de södra byarna inte ens i misstag kommer att stå utanför den nya storkommunen. Knappast för att vi är så entusiastiska över att bli utbyar till Lovisa utan för att det inte finns något alternativ. All service finns i Lovisa och vi börjar garanterat inte åka till Kouvola till hälsocentralen utan fortsätter nog som förut till Lovisa eller till Borgå. Är det något allvarligare så är vi då redan halvvägs till Helsingfors där all specialvård också i fortsättningen kommer att finnas.

 

Detsamma gäller all annan service. Den får vi i Lovisa eller Borgå i framtiden också. Det är en helt löjlig tanke att vi ens skulle kunna få den service vi behöver norrifrån – där finns det ingen som ens kan tala svenska
. Och då man inte ens förstår vad läkarna säjer på det egna modersmålet så hur skulle vi förstå vad en importerad utländsk läkare försöker få fram på hackig finska. De inhemska läkarna kommer väl i framtiden också att koncentreras till Helsingfors – möjligtvis kan någon gå med på att flytta till Borgå.

 

Det är helt förståeligt att Kimoböle vill söka sej norrut – de är ju grannar till Elimä. och om Porlom vill åka till Orimattila så kan vi ju inte klandra dem heller. Men lika litet kan vi tänka oss att åka åt något annat håll än söderut. Vi har alla våra kontakter åt det hållet, pendlar till jobb, har släktingar och annars bara “åker till staden” ditåt. Det har vi gjort sen urminnes tider och gör än idag.

 

Nisse Husberg

 

 

Finland på botten i fibernät

image_pdfimage_printSkriv ut

 

Finland i 0-ligan

Enligt FTTH Council så är Asien bäst på fibernät med Skandinavien på andra plats – FÖRSTÅS utom Finland !

Enligt rapporten som publicerades i mitten på juli 2007 så har 21.2% av hushållen i Hong Kong fiberanslutning, s.k. FTTH, följd av Syd-Korea med 19.6% och Japan med 16.3%. Skandinaviska länder upptar de följande tre positionerna, med Sverige på 7.2% , Danmark på 2.9% och Norge på 2.5%.

Taiwan, Italien, Kina, Nederländerna, USA och Singapore följer med FTTH-andelar på mellan 1.4 och 0.8% av hushållen.”

http://fibers.org/articles/news/9/8/3/1

 

Och så har vi då Finland bland 0-ligan …

Nisse Husberg

 

 

Shannon

image_pdfimage_printSkriv ut

Shannons teorem

Datanät:

Shannons teorem – Trådlöst är värdelöst !

 (OBS ! Det här gäller bara trådlöst som allmänt datanät. Däremot fungerar det bra för epost och småsurfande. Ingen teknik är i och för sej dålig men den kan vara värdelös för en viss tillämpning)

Shannons teorem dyker upp alltid då nån försöker påstå att “Trådlöst är framtiden!”. Alla som läst Grundkurs i telekommunikation känner till Shannon som på 1940-talet ställde upp och bevisade ett teorem som direkt säjer att det är omöjligt.

Det är alltså fråga om en naturlag – ungefär som tyngdkraften och termodynamikens första huvudsats (energiprincipen). Att försöka komma förbi Shannons teorem är lika huvudlöst som att försöka bygga en evighetsmaskin (en maskin som går i all evighet utan att man tillför energi). Många “uppfinnare” har blivit vansinniga under sina försök att få till stånd det omöjliga – liksom försöken att göra guld.

Shannons teorem säjer helt kort och kraftigt att över ett visst frekvensband kan man bara överföra en viss mängd information OBEROENDE AV TEKNIK. Det finns alltså inget hopp om att det nånsin kommer sådana uppfinningar som får informationsflödet att gå utöver de gränser Shannons teorem ställer.

Fortsätt läsa ”Shannon”

Starten på skiftet

image_pdfimage_printSkriv ut

 

Skiftesstarten 1902

Enligt protokollet den 30 juni 1902 anhöll fyra bönder från Hindersby
om storskiftesreglering:

Herman Strömberg
Johan Johansson Storkolfus
Henrik Johansson Storkolfus
Gustaf Eriksson Nissas

Senaten förordnade 18 april 1901 reglering av hela Hindersby som ett
enda skifteslag. Den 27 juni 1901 utnämnde guvernörsämbetet
vicelantmätaren Harad Forssius att verkställa regleringen men han hade
inte tid med den och den 26 maj 1902 överflyttades uppdraget på
vicelantmätare Edvard Tukkila.

Tukkila fick förordnandet den 4 juni 1902 och en kungörelse lästes upp
i Lappträsk båda kyrkor på båda språken söndagarna den 8, 15 och 22
juni 1902 där ett möte sammankallades till Klinkas skattehemman den 30
juni 1902.

Tyvärr hann utdrag ur jordeboken och mantalslängden inte klargöras
till den 30 juni så mötet blev lite halvt.

Fortsätt läsa ”Starten på skiftet”

Skiftet 1908

image_pdfimage_printSkriv ut

Storskiftet 1908

Storskiftet var den första större jordreformen i Sverige.

Initiativtagare var lantmäteriets chef, Jacob Faggot. Reformarbetet
började 1749 och 1757 utfärdades en förordning om hur det skulle gå
till. Avsikten var att öka produktiviteten genom att varje gård fick
färre men större tegar.

Innan dess hade teg- eller solskiftet gällt, vilket innebar att varje
gård skulle ha var sin andel av likvärdig kvalitet i byns samtliga
åkergärden och ängsmarker. Det handlade om rättvisa och
riskspridning. Olika gärden kunde vara mer eller mindre bördiga,
torra, svårplöjda mm. Resultatet blev oftast långsmala åkertegar med
relativt liten area och att de enskilda brukarna ofta måste förflytta
sig långa sträckor för att kunna utnyttja alla sina åkerremsor i de
olika gärdena.

Syftet med storskiftet var att samla de små och utspridda ägodelarna
till ett fåtal större åkrar per gård för att effektivisera de enskilda
brukningsenheternas produktion. Storskiftesstadgan från 1757
begränsade varje gårds andel till maximalt fyra tegar per åkergärde
eller äng. Den ursprungliga koncensusregeln från 1749 skärptes till
det ovillkorliga vitsordet, vilket innebar att det räckte med att en
bonde i byn begärde storskifte för att det skulle genomföras.

De många bevarade storskifteskartorna (ca 40 000 kartor, oftast i
skala 1:4000) visar att reformen ledde till en minskning av antalet
åkertegar men inte alls i den omfattning som reformivrarna hade
hoppats. Ett problem vara att man bara skiftade inom varje skifteslag
– inte inom hela byn.

Under 1800-talet delades åter åkrarna och så småningom blev ett nytt
skifte nödvändigt. Det kallades STORSKIFTESREGLERING och genomfördes i
början på 1900-talet.

Koppar

image_pdfimage_printSkriv ut

Datanät:

Kopparnätets avtynande och död

TeliaSonera gav nyligen en klar signal att kopparnätet inte skall utvecklas utan närmast avvecklas. Det betyder att ADSL är en döende teknik – med rätta.

Kopparnätet fungerar på helt annat sätt än trådlösa nät (radionät). Medan alla inom en radiostations område DELAR på kapaciteten så har oftast varje kund en egen linje till telefoncentralen (men delar sedan förbindelsen vidare). Det ger bättre kapacitet ifall förbindelsen från centralen är bra och ifall man kan få en snabb ADSL till centralen.

Problemen är i alla fall betydande i kopparkabeln. Telefonnätet är inte alls byggt för datatrafik – närmast tvärtom. Tidigare var de höga frekvenserna som behövs för snabb dataöverföring enbart störningar och man försökte få bort dem.

Det finns två stora problem med kopparkabeln i telefonnätet: störningar och dämpning. Eftersom koppartråd fungerar som en antenn så tar den emot och skickar ut störsignaler. Ju längre kabel desto värre och luftkabel är värre än jordkabel. Vid åska är den direkt farlig. I de flesta telefonkablar finns det massor av trådpar – i en del fall flera hundra. Dessa stör alla varandra och mest vid högre frekvens. Därför begränsar själva grundstrukturen snabb datatrafik i kopparkabel.

Dämpningarna är också betydande i kopparkabel. Då man kan skicka signaler upp till flera hundra kilometer i en optisk fiberkabel med mycket hög hastighet (rekordet är över 10 miljoner Megabit/s över en 400 km fiber) så är det problem med 1 Megabit/s redan efter några kilometer i kopparkabeln. Varje skarv förorsakar också reflektion av signalen och kopparkablar av dålig kvalitet gör ADSL nästan oanvändbart på vissa platser. I praktiken vat man aldrig om det fungerar förrän linjen är uppmätt.

Nu är det ju tekniskt möjligt att köra nästan vilken hastighet som helst över en kopparkabel – om man sätter in förstärkare med korta mellanrum. Men att bygga om ett kopparnät med förstärkare på ett par hundra meters mellanrum är betydligt dyrare än att byta kabeln till optokabel. Det här vet nog teleoperatörerna och därför kramar de de sista centen ur det gamla kopparnätet men investerar inte ett dugg i det mera.

Det gamla telenätet kommer därför att så småningom tyna av och till sist dö bort helt. Eftersom det trådlösa alternativet bara lämpar sej för fordon och mycket små datamängder så är det klart att förutseende människor skaffar sej optokabel så fort som möjligt. I annat fall blir man utanför datanätet i framtiden. Då operatörerna inte mera ids underhålla kopparnätet så finns det ingen ADSL heller.

Se också “Shannons teorem – Trådlöst är värdelöst !”.

Nisse Husberg
tekn.dr. (datateknik)
f.d. docent och professor vid Tekniska högskolan

Den 15 november 2007