Det k\u00e4nns inte riktigt som femtio \u00e5r sedan. Som Folke p\u00e5pekade s\u00e5 \u00e4r vi troligen den klass som h\u00e5llit b\u00e4st ihop under alla dessa \u00e5r. Och det m\u00e4rks d\u00e5 man tr\u00e4ffas. Man har ingen k\u00e4nsla av att det g\u00e5tt fem \u00e5r sedan sist (i vissa fall bara tre med tanke p\u00e5 femteklasstr\u00e4ffen).<\/p>\n
Tyv\u00e4rr var jag litet fr\u00e5nvarande. B\u00f6nderna bland oss vet hur intensivt man \u00e4r inne i v\u00e5rs\u00e5ddstankar den h\u00e4r tiden p\u00e5 \u00e5ret. Jag ins\u00e5g att jag inte riktigt kunde koncentrera mej p\u00e5 klasstr\u00e4ffen \u00e4ven om jag f\u00f6rs\u00f6kte s\u00e5 jag ber om urs\u00e4kt ifall jag verkade litet p\u00e5 annat h\u00e5ll ibland. Speciellt m\u00e5ste jag be Folke om urs\u00e4kt d\u00e5 jag avbr\u00f6t honom med ”Hasi !” mitt i talet. Jag hade d\u00e5 f\u00e5tt sms fr\u00e5n Henrik att allt vete var s\u00e5tt ”kveithasi”. Fast\u00e4n vi nu har allt utom vallfr\u00f6 i jorden s\u00e5 hoppar jag fortfarande till d\u00e5 en traktor k\u00f6r f\u00f6rbi och f\u00e5r en k\u00e4nsla av att jag borde rusa ut till traktorn och b\u00f6rja k\u00f6ra :-). Det tar v\u00e4l n\u00e5n vecka innan jag lugnar ner mej. Och det tycks bara bli v\u00e4rre med \u00e5ren.<\/p>\n
Litet synd att v\u00e5rs\u00e5dden blev s\u00e5 h\u00e4r sen och besv\u00e4rlig. D\u00e5 jag b\u00f6rjade s\u00e4tta upp klassens n\u00e4tsidor hade jag en m\u00e4ngd id\u00e9er om vad jag skulle g\u00f6ra men sedan i maj s\u00e5 blev all fokus p\u00e5 v\u00e5rs\u00e5dden och n\u00e4tsidorna blev litet p\u00e5 h\u00e4lft. Men jag skall f\u00f6rs\u00f6ka fixa till dem s\u00e5 sm\u00e5ningom. Alla mina fotografier kommer in bara jag hinner. Jag har \u00e4nnu en hel del i lager.<\/p>\n
Det s\u00e4msta med de h\u00e4r tr\u00e4ffarna \u00e4r att man inte hinner prata ordentligt med alla. Jag har en k\u00e4nsla av att vilja sitta ned med folk p\u00e5 tu man hand och i lugn och ro prata eller sitta tysta. Men det verkar som om det bara blir mera br\u00e5ttom allt pension\u00e4rsprat till trots. Knutte har jag varit och pratat med men det \u00e4r ganska l\u00e4nge sedan nu. Och \u00e4ven om jag \u00e4r degraderad till ”\u00f6vrig odlare” i st\u00f6dans\u00f6kan s\u00e5 \u00e4r ”prim\u00e4rodlaren” s\u00e5 upptagen med arbete, studier och familj att jag har fullt upp med jordbruket.<\/p>\n
N\u00e5n undrade varf\u00f6r jag slutat skriva i tidningarna men det beror p\u00e5 att tiden tagit slut. Varje skriveri leder till annat och jag har faktiskt inte tid mera. S\u00e5 jag f\u00f6rs\u00f6ker h\u00e5lla l\u00e5g profil. Bara i Bondbloggen.fi har jag varit aktiv.<\/p>\n
Det g\u00e4ller ocks\u00e5 ”ti set stelle i sjick” – inte f\u00f6r att imponera p\u00e5 brudarna (enligt KAJ) utan f\u00f6r att kunna l\u00e4mna \u00f6ver till n\u00e4sta sl\u00e4ktled utan att beh\u00f6va sk\u00e4mmas alltf\u00f6r mycket. Och d\u00e4r har jag massor att g\u00f6ra.<\/p>\n
Folke f\u00f6reslog att vi skulle g\u00e5 p\u00e5 Elevf\u00f6rbundets tr\u00e4ffar och det \u00e4r en bra id\u00e9. Tyv\u00e4rr infaller de ofta vid jordbrukets arbetstoppar s\u00e5 jag har inte hunnit med fast\u00e4n jag \u00e4r medlem.<\/p>\n
Och s\u00e5 m\u00e5ste jag tacka Ingmar f\u00f6r Fr\u00fchlingsrauschen. Fast\u00e4n jag bara h\u00f6rde p\u00e5 popmusik p\u00e5 60-talet s\u00e5 blev jag intresserad av klassisk musik d\u00e5 jag jobbade p\u00e5 datorfabriken VYM i Kiev 1973. Vi hade k\u00f6pt en MIR-2 till Tekniska h\u00f6gskolan och tillsammans med H\u00e5cci Blomqvist var vi d\u00e4r och l\u00e4rde oss underh\u00e5llet. Klassiska LP-skivor med v\u00e4rldens b\u00e4sta artister kunde man d\u00e5 k\u00f6pa p\u00e5 Kasjtan (motsvarade Berjosjka) f\u00f6r en spottstyver och vi bar stora s\u00e4ckar av dem hem. Speciellt piano och violin \u00e4r bland mina favoriter. Och norska tons\u00e4ttare f\u00f6rutom de klassiska ryska. S\u00e5 jag \u00f6ppnade Youtube och lyssnade p\u00e5 en m\u00e4ngd versioner p\u00e5 Fr\u00fchlingsrauschen. Fantastiska virtuoser men jag f\u00f6redrar faktiskt Ingmars tolkning … Sj\u00e4lv \u00e4r jag utan geh\u00f6r och kan inte spela annat \u00e4n bandspelare men jag tycker om att lyssna p\u00e5 musik.<\/p>\n
En sak som jag kom att t\u00e4nka p\u00e5 efter tr\u00e4ffen \u00e4r att vi borde ha ett minnesst\u00e4lle ocks\u00e5 f\u00f6r Carita Dufvelin i Lovisa. Inte blir det av att \u00e5ka till Esbo. Och s\u00e5 vi andra som knappast hamnar p\u00e5 Lovisa begravningsplats. Vi kunde ju bygga ett eget mausoleum (minnesplats) f\u00f6r studenter LSS 1965 och den sista sl\u00e4cker ljuset och l\u00e5ser d\u00f6rren … N\u00e5ja, en liten minnesplakett med namnen skulle v\u00e4l vara m\u00f6jlig att ordna ? Helt inofficiellt.<\/p>\n
Det var en h\u00e4rlig tid (jag l\u00e5nar titeln till en amerikansk TV-serie om 60-talet) i b\u00f6rjan p\u00e5 60-talet. Allting gick fram\u00e5t och allt verkade m\u00f6jligt – antagligen f\u00f6r att man var ung. Visst fanns det en del ton\u00e5rs\u00e5ngest ocks\u00e5 men sett i backspegeln var det rena idyllen i alla fall. Och jag blir p\u00e5mind om den tiden varje g\u00e5ng jag ser er. P\u00e5 snart \u00e5terseende !<\/p>\n
(Dorrit var s\u00e5 f\u00f6rv\u00e5nad \u00f6ver att jag intresserar mej f\u00f6r poesi. Det var jag inte f\u00f6rr men d\u00e5 fan bli gammal s\u00e5 … Vi diskuterade med Dorrit om hur ungdomar fnyser \u00e5t en m\u00e4ngd saker men om man s\u00e5r ett fr\u00f6 s\u00e5 kan det gro p\u00e5 gamla dar och d\u00e4r gjorde i mitt fall v\u00e5ra l\u00e4rare ett bra jobb. H\u00e4r kommer n\u00e4sta favoritdikt: Pojkarne av Anna Maria Lenngren fr\u00e5n 1797. Det fantastiska med bra dikter \u00e4r hur tidl\u00f6sa de \u00e4r ! Och Dorrit – visst \u00e4r moralen i dikten fenomenal !)<\/p>\n
Men de tv\u00e5 sista stroferna passar inte alls in p\u00e5 v\u00e5r klass.<\/em><\/p>\n Jag minns den ljuva tiden,<\/strong> Upp\u00e5 min mun var l\u00f6jet<\/strong> Jag minns de fria f\u00e4lten,<\/strong> Av falskheten och sveken<\/strong> Ej skillnad till personer<\/strong> Ej sanning av oss d\u00f6ljdes<\/strong> Hur h\u00f6rdes ej v\u00e5r klagan,<\/strong> Men, mina ungdomsv\u00e4nner,<\/strong> Med fyrti \u00e5r p\u00e5 nacken<\/strong> Det k\u00e4nns inte riktigt som femtio \u00e5r sedan. Som Folke p\u00e5pekade s\u00e5 \u00e4r vi troligen den klass som h\u00e5llit b\u00e4st ihop under alla dessa \u00e5r. Och det m\u00e4rks d\u00e5 man tr\u00e4ffas. Man har ingen k\u00e4nsla av att det g\u00e5tt fem … Forts\u00e4tt l\u00e4sa
\n jag minns den som i g\u00e5r,<\/strong>
\n d\u00e5 oskulden och friden<\/strong>
\n t\u00e4tt f\u00f6ljde mina sp\u00e5r,<\/strong>
\n d\u00e5 lasten var en h\u00e4xa,<\/strong>
\n och sorgen snart f\u00f6rsvann;<\/strong>
\n d\u00e5 allt utom min l\u00e4xa<\/strong>
\n jag l\u00e4tt och lustigt fann.<\/strong><\/p>\n
\n och h\u00e4lsan i mitt blod,<\/strong>
\n i sj\u00e4len bodde n\u00f6jet.<\/strong>
\n Var m\u00e4nniska var god.<\/strong>
\n Var pojke, glad och yster,<\/strong>
\n var strax min hulda bror.<\/strong>
\n Var flicka var min syster,<\/strong>
\n var gumma var min mor.<\/strong><\/p>\n
\n jag m\u00e4tt s\u00e5 m\u00e5ngen g\u00e5ng,<\/strong>
\n d\u00e4r ofta jag var hj\u00e4lten<\/strong>
\n i lekar och i spr\u00e5ng,<\/strong>
\n de tusen glada spratten<\/strong>
\n i sommarns friska vind<\/strong>
\n med fj\u00e4rlarne i hatten<\/strong>
\n och purpurn p\u00e5 min kind.<\/strong><\/p>\n
\n jag visste inte \u00e4n,<\/strong>
\n i var kamrat av leken<\/strong>
\n jag s\u00e5g en trogen v\u00e4n.<\/strong>
\n De l\u00e5nga l\u00f6mska kiven,<\/strong>
\n dem k\u00e4nde icke vi.<\/strong>
\n N\u00e4r \u00f6rfilen var given,<\/strong>
\n var vreden ock f\u00f6rbi.<\/strong><\/p>\n
\n jag s\u00e5g i n\u00f6jets dar,<\/strong>
\n bondpojkar och baroner,<\/strong>
\n allt f\u00f6r mig lika var.<\/strong>
\n I gl\u00e4djen och i yran<\/strong>
\n den av oss raska barn,<\/strong>
\n som gav den l\u00e4ngsta lyran,<\/strong>
\n var den f\u00f6rn\u00e4msta karln.<\/strong><\/p>\n
\n uti f\u00f6rtj\u00e4nst och fel.<\/strong>
\n Ov\u00e4ldigheten f\u00f6ljdes<\/strong>
\n vid minsta k\u00e4gelspel.<\/strong>
\n Den trasigaste ungen<\/strong>
\n vann priset vid v\u00e5r dom,<\/strong>
\n n\u00e4r han slog riktigt kungen<\/strong>
\n och greven kasta bom.<\/strong><\/p>\n
\n v\u00e5rt sp\u00e4da hj\u00e4rta sved,<\/strong>
\n vid bannorna och agan,<\/strong>
\n som n\u00e5gon lekbror led!<\/strong>
\n Hur glad att f\u00e5 tillbaka<\/strong>
\n den gl\u00e4dje riset sl\u00f6t,<\/strong>
\n min enda pepparkaka<\/strong>
\n jag med den sorgsne br\u00f6t.<\/strong><\/p>\n
\n hur tiden \u00e4ndrat sig!<\/strong>
\n Jag er ej mera k\u00e4nner,<\/strong>
\n I k\u00e4nnen icke mig.<\/strong>
\n De blivit m\u00e4n i staten,<\/strong>
\n de forna pojkarne,<\/strong>
\n och kivas nu om maten<\/strong>
\n och sl\u00e5ss om titlarne.<\/strong><\/p>\n
\n de streta i besv\u00e4r<\/strong>
\n tungt i den branta backen,<\/strong>
\n d\u00e4r lyckans tempel \u00e4r.<\/strong>
\n Vad ger d\u00e5 denna t\u00e4rnan,<\/strong>
\n s\u00e5 s\u00f6kt i alla land?<\/strong>
\n Kallt hj\u00e4rta under stj\u00e4rnan,<\/strong>
\n gul hy och granna band.<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"