Hej, och hälsningar från Bengt Antas.

Jag såg att det fanns en fin teckning av Rafaels såg med text av Nisse Husberg i bloggen och försöker komma med lite kompletterande uppgifter om sågens historia och om sågverksamheten i Hindersby.
Startskottet för sågens tillblivelse var behovet av sågat virke till uppförandet av uf-lokalen (Hemborg).
Min far, Johannes Antas och Richard Husberg köpte år 1924 sågramen av Henrik Pehrsson i Lindkoski. (Pehrsson köpte en ny såg som var helt av metall)

Den inköpta sågen ställdes först upp vid Skäggas redskapslider och där sågades virke till det nya såghuset. Såghusets placering på Skäggasbacken berodde, tror jag, på att där fanns en lämplig sluttning och lagerutrymme samt nära till väg. Dessutom var det kort väg till el-transformatorn som fanns vid ändan av Skäggas ladugård. Sågen drevs av en el-motor på 11 kW och det krävde god el-tillförsel. Antagligen hade man någon typ av avtal med Skäggas gård eller med kommunen om markanvändningen på området. Man hade dessutom köpt ett bastant kantverk av metall, tillverkat av Björneborgs mekaniska verkstad.
Följande år (1925) var sågen färdig och där sågades och kantades då allt virke som behövdes till uf-lokalen.

Jag har den uppfattningen, att vår far sedan övertog sågen men känner inte till detaljerna. Under de följande åren sågades i varje fall bl.a virket till ålderdomshemmet och till Nykulla stora nya bostadsbyggnad. Vår far höll sedan på med sågverksamheten under ca 25 års tid fram till 1950. Jag minns från den här tiden att vi som barn brukade föra kaffe till sågen gående via Sminnsbacken. Det fanns en spång över bäcken och en gångstig till Skäggasbacken. Jag minns också hur gnistorna flög då vår far på aftnarna med en smärgel vässte sågbetten till följande dag.

Sågen blev ca 1950 såld åt Martin Linden. En orsak var att sågningsperioden inföll under april månad och fortsatte ofta in i maj månad. Detta gjorde, att det var svårt att hinna med förberedelserna för vårbruket och med såningsarbetet. Vi hade också annars knappt om arbetskraft då vår far var nästan 60 år och Curt och jag i 10-års åldern. Martin Linden ville pröva på något nytt och han tänkte också att sonen, Bror, som då var i 20-års åldern småningom skulle ha börjat sköta sågandet. Martin Linden trivdes dock inte med sågningsarbetet utan han anställde nästan genast Rafael Stenberg som sågare. Linden sålde också ganska snart (ca 1953-54) sågen åt Stenberg. Han sålde samtidigt skilt bort kantverket åt en utomstående.

Rafael Stenberg gjorde en lite grundligare renovering i sågen. Bl.a ändrade han sågens matning från tidigare ”knyckmatning” till s.k. kontinuerlig matning. (kan senare förklara skillnaden om någon är intresserad) Han riktade också upp såghuset och tillverkade själv ett nytt kantverk. Rafael höll sedan på med sågandet till ca 1973. Han sågade ännu år 1975, som sista arbete, virke till Åke Enqvists bostadsbyggnad varefter verksamheten avslutades. Rafael började bli i pensionsåldern och han hade ingen fortsättare. Han led också av ischias, och att stå i den dragiga sågen och tidvis lyfta tunga bördor var en opasslig kombination. Sågen var nersliten och skulle ha fordrat en större iståndsättning. Dessutom hade de flyttbara cirkelsågarna blivit vanligare och de började anlitas av många.

I Hindersby har funnits 2 ramsågar och den andra innehades av Lennart Amberg. Han skaffade sågen då han ca1930 började bygga uthus på sin nya lägenhet i Havergärdan. Sågen fanns på brodern Axel Ambergs tomt i Uppbyn ungefär där Rune Tallbergs tork nu står. El-motorn ägdes i bolag av bröderna Amberg och användes också av Reinhold Amberg som hade tillstånd att mala åt grannarna under krigstiden. En delorsak till att Lennart Amberg började såga var att det fanns efterfrågan på sådan verksamhet och säkert var det då liksom nu bra att få lite biinkomster- Jag minns att min far och Lennart Amberg brukade komma överens om vilka taxor de skulle använda och att de sedan prutade lite för att hålla kvar sina kunder. Fastän sågen var uppställd på brodern Axels ställe var det vanligt att Lennart bjöd in alla på kaffe till ”Hindrikssons”. (nuvarande Tallbergs).

Sågen flyttades år 1948 till Lennartas i Havergärdon och verksamheten fortsatte ännu i någon mån under Holger Ambergs tid. Sågen är nu nerriven och ramen och kantverket skrotade. Här kan ännu berättas att bostadsbyggnaden på Lennartas är byggd år 1935. Den är ritad av Sigge Strömberg och var precis likadan som Bogårds bostadsbyggnad.
Ännu till sist en hälsning till Isa Stenberg. Innan Isa försvann ut i världen så var hon en vår ”hjälpkarl” åt sin far på sågen och vi sågade då också något där. Isa var en hurtig person och det rådde en glad stämning i sågen. Jag minns att det roade mej då hon med en grov penna hade textat på sågväggen: ”Gå tyst, tala sakta”.

Administratörens kommentar:  Bengt skrev det här som en kommentar men det är så intressant att jag lyfter upp det till ett nytt inlägg.  Och väntar med spänning på hur “knyckmatning” fungerar.

På 1950-talet så körde vi stockar till Rafaels såg på Skäggasbackan. Jag var ganska liten då men minns mycket bra den imponerande anläggningen. Det var en ramsåg med stora sågblad som gick upp och ned i en ram och sågade hela stocken på en gång. Rafael satte bitar av ribbor med lämplig tjocklek mellan bladen innan han kilade fast dem i ramen. Jag var grymt imponerad.

Rafaels såg vid Skäggasbackan ritad av Thure Stenberg 1976

Man körde upp stockarna på backen bakom sågen och rullade ned dem på bädden. Sedan togs en stock i taget och sattes på två vagnar på skenor som förde in dem i sågramen. Stocken spändes fast mellan två rullar som hindrade den från att röras upp och ned med ramen. Ändan på stocken stack ut över den främre vagnen och då den kommit genom sågramen så spåndes den fast i en likadan vagn på andra sidan. Då nästan hela stocken var sågad måste den andra ändan tas loss från vagnen så att den kunde gå genom ramen. Rafael skötte rullarna och vagnarna med precision.

Det sågade virket var förstås okantat så det lades åt sidan till vänster på bilden utom bakarna som slängdes ut till höger på bilden (mot vägen). Sedan kantades virket i en skild cirkelsåg som fanns till vänster /nedanför ramsågen. Ribbor och kantat virke kastades ut genom öppningen till vänster på bilden. Därifrån hämtade vi bakar, ribbor och virke då allt var sågat.

Vi hade med oss ryggsäckar med kaffe och tilltugg för det tog ofta hela dagen att såga stockarna. Vanligen sågade vi på våren i april så det var varmt och skönt att sitta och dricka kaffe på stockarna.

För en liten pojke på 50-talet var sågen en imponerande industrianläggning. Senare förstod jag att det på 30-talet fanns sågar på många ställen i byn. Nissas såg stod kvar vid vägen vid Hopenbackan ganska länge. Men den var mindre än Rafaels såg.

Många tack till Stenbergs Isa från Mosabackan (Rafaels dotter) som gett Thures teckning till gamla folkskolan. Vi skall sätta den inom glas och ram på väggen som ett minne från småindustrins tid i byn och för att visa vilken fin tecknare Thure Stenberg var.

Det har varit problem med Hindrik som är den datamaskin som bland annat den här bloggen finns på. Allt sedan vi bytte IP-adresser förra sommaren så har den fungerat ibland och ibland inte. Till sist iddes jag inte skriva nånting för det var så besvärligt. Men nu då det blev inomhusarbete på grund av regn och snö så började vi på allvar söka felet.

Jag har satt in nytt system och uppdaterat programmen och köpt ny rutter och flyttat maskinen. Ingenting hjälpte men i går hittade Fredrik felet: Det fanns en annan maskin med samma IP-adress … Då visste paketen inte vart de skulle fara och 70 % for till fel maskin. Ett mycket besvärligt fel som var svårt att hitta.

DET ÄR ABSOLUT FÖRBJUDET ATT ANVÄNDA ANNAN IP-ADRESS ÄN DEN VI GETT !!!!

För många år sedan hade vi ett liknande fall då Klinkas IP-adress användes för en annan maskin och det var också svårt att hitta. Vi har en statisk IP-adress per anslutning och om man vill koppla upp flera maskiner så bör man sätta in en rutter (med den statiska IP-adressen). På andra sidan ruttern (LAN-sidan) kan man sedan koppla in en massa apparater som tar dynamiska IP-adresser från den egna ruttern. Där kan man också koppla in switchar som ökar antalet portar till 24 eller mer. De stör inte nätet så länge de är på LAN-sidan. Ruttern skyddar också de egna maskinerna så den är verkligen att rekommendera.

Men koppla inte LAN-sidan på ruttern mot nätet ! Då börjar den störa andra maskiner. Man ser vanligen skillnad mellan WAN-sidan (som skall kopplas till nätet) och LAN-sidan på att det finns en skild port för WAN och oftast fyra samlade portar för LAN. De är ibland betecknade med WAN (eller Internet) och LAN (eller Ethernet) men inte alltid. Då åsksäsongen börjar så drar folk alldeles riktigt ur stöpslarna men de måste märkas grundligt så de inte sätts tillbaka fel !

Ovan skall den blå porten kopplas till nätet och de gula kan kopplas till apparater inom hushållet. Men ibland är alla portarna bredvid varandra:

Här skall Internet-porten kopplas till nätet medan LAN-portarna skall kopplas inom huset – och ALDRIG till nätet. “Nätet” är den oftast gråa burk som vi kopplat till den optiska fibern.

Märk väl att då ni köper ny rutter så kommer den med dynamisk adress och måste programmeras om till statisk adress (= den IP-adress vi gett åt er). 

Fråga om ni inte vet er IP-adress ! Sätt ALDRIG in en IP-adress på måfå !

Även om en IP-adress verkar vara ledig så kan det bero på att den maskin som den skall finnas i råkar vara avstängd just då.

År 2019 var ganska bra för gamla folkskolan. Vi fick alla rum färdiga och nu har vi också värme i alla rum i och med att arbetsrummet fick en värmepump.

Det har varit en hel del aktivitet på skolan tack vare Inga som hållit öppet på måndagar 18-20.

Det finns förstås mycket att göra i alla fall så nästa år blir vi knappast arbetslösa även om grundfunktionerna nu är i skick.

Ett hjärtligt tack till alla och Gott Nytt År !

Nisse

Det var 70-årsfest på gamla folkskolan i måndags. Wixo fyllde 70 och bjöd på kaffe. Han ville inte ha presenter utan man fick hellre stöda gamla folkskolans vänner. Och då innehållet i den stora kaffepannan räknades så blev det 408 euro vilket räcker till över två månaders elektricitet i allra kallaste vintern.  Så vi tackar och bockar.

För övrigt så är el den allra största utgiftsposten på skolan. Det har tidigare varit omkring 1800 euro per år men torde i år gå ned till 1400 euro. Den stora kaminen hjälper till i allra högsta grad för man får upp temperaturen till +24 grader på en halv timme. Fem värmepumpar håller grundvärme i alla rum i huset.

Nedan en del foton från 70-årsfesten där grannarna från Söörneseendan och Hoopenbackan var väl företrädda.

Gilla hade bullat upp alldeles förskräckligt så det saknades inte tilltugg till kaffet och teet. Gästerna lovade komma på nytt om 60 år. Om Wixo fyller 70 ett par gånger till så har vi hela årsbudgeten säkrad.

Då det blir vinter så gäller det att hinna före hararna för annars är det bara att säja adjö till det nyplanterade trädet. Och man skall skydda det kvickt för det är garanterat uppätet annars.

Vid gamla folkskolan planterade vi i början på september fyra äppelträd och skyddade dem med stamskydd och nät i oktober. Det var litet nervöst då det kom en köldknäpp för då börjar hararna söka efter smaskiga äppelträd. Och det är bara en natt så är de förstörda.

Men vi hann före hararna och nu har träden skydd.

Stamskydd för sorkarna och nät för hararna och ett plastnät i toppen (få se om det fungerar).  Om det finns vattensorkar i närheten så är trädet illa ute för de äter upp rötterna. Man kan försöka med nät på marken runt stammen (max 8 mm maskor !) eller något liknande.

Om man inte skyddar ett äppelträd i tid på hösten så är det onödigt att alls plantera för hararna är mycket förtjusta i unga äppelträd. Då de blir äldre och barken hård så vill de inte ha den mera.

Man gör nätsidor och tror att det är färdigt sedan  men programmen (WordPress) blir föråldrade och en vacker dag så fungerar de inte mera. Den dagen kom för en tid sedan och det tog mej en hel del nätter att få igång eländet igen. Det var ju inte bara själva WordPress som måste uppdateras utan alla bakgrundsprogram också. Nuförtiden är systemen mycket komplicerade och jag trodde ett tag att jag skulle vara tvungen att köpa en ny datamaskin och börja om från början.

Nu fungerar i alla fall en del även om jag vet att gamla bilder fortfarande är svåra att hitta eftersom de söker dem på den gamla IP-adressen. Det går att fixa med mycket tid och arbete. Nu gäller det bara att hitta den tiden.

Det finns i alla fall hopp om att den här sidan igen börjar fungera – om än haltande. Det är inte alltid så lätt …

Nu har Gamla folkskolans vänner gett ut kalendern för år 2020 med bilder från Hindersby förr och nu. I den nya kalendern finns det mer gamla fotografier än förut. Den äldsta är från Joufs omkring 1910 som visar spinnande – en ovanlig inomhusbild utan (magnesium)blixt. Där finns också folkskolan 1929 och handelslagets personal år 1954.

Kalendern kan köpas på höstmiddagen på söndagen den 3 november och på måndagskvällarna på gamla folkskolan. Man kan betala direkt eller till vårt konto senare. Priset är som förut 15 euro och går till Gamla folkskolans vänner för att hålla igång huset. Största utgiftsposten  är elektricitet. Nu har vi värme i alla rum – också arbetsrummet. I lilla salen finns snabb Internet både med kabel och trådlöst.

Kalendern för år 2020:

Kymmenedalens El meddelar att det blir elavbrott på gamla skolan

torsdagen den 17 oktober 2019 kl.12-15

Det här kan påverka fibernätets funktion så lita inte på att allting fungerar då. Dessutom kan det bli elavbrott på skolan

fredagen den 18 oktober 2019 kl.10-12

Det traditionella höstkaffet på Hurtigs torp gick av stapeln på lördag. Det var ganska lyckat att hålla det klockan två på eftermiddagen. Trots älgjakt så var torpet nästan helt fullt.

Som brukligt tände vi ljus för de medlemmar som gått bort under året. Det var Husmans Christer, Hollméns Holger och Sundstens Irja.

Margot läste en dikt av Claes Andersson som också nyligen gått bort.

Och så dracks höstkaffet som avslutar verksamhetsåret för Fornminnesföreningen.

En del foton kan vara litet suddiga för trots stativet så var ljuset så svagt att alla rörelser ger upphov till oskärpa.