Efter att ha gått igenom huset och sett både under och uppifrån så har jag kommit fram till att det såg ut ungefär så här före 50-talet.

Att vedugnen i stora skolsalen var fyrkantig och hade en nedre del troligen av täljsten ser man på ett gammal klassfoto från 1925. Det som nu är virkesförråd var en del av lilla skolsalen och dörrarna är flyttade från tamburen – man ser ännu tydligt var dörrfodret fanns.   I vindstrappan finns en del av lilla skolsalens tak kvar med taklist och gammal tapet med bård.

Trappan är alltså byggd senare. Hälften av det nuvarande biblioteket hörde till lilla skolsalen och andra hälften var lärarbostadens sovrum. Köket var större och WC fanns förstås inte. Bakom skåpen finns murad vägg så vedspisen fanns troligen i det inre hörnet. I sovrummet, arbetsrummet och salen fanns det säkert kakelugnar som var kopplade till samma pipa.  Hur spisen var svängd vet man inte.

Oklart är också exakt var dörrarna mellan rummen fanns utom mellan salen och arbetsrummet för den finns utmärkt på en ritning.  Det som är oklart är åt vilket håll dörrarna öppnades. Likaså är lärarbostadens tambur mot skolsalen oklar utom dörren in från glasverandan som också finns på ritningen.

Ganska mycket börjar klarna och en titt under huset (med kamera och blixt på tidsinställning) visade att grunden var över metern bred både under ytterväggarna och under stockväggarna inne i huset. Så det huset står nog där till världens ände om man ser till att taket inte börjar läcka.

Vi funderade vad där finns och tänkte göra en inspektionslucka igenom tegelväggen i källaren

men jag satte kameran på en stång, ställde fördröjningen till tio sekunder och stoppade in den genom en ventilationsglugg och så här såg det ut på andra sidan:

Inget hopp om att komma igenom de stenarna. Men gott om utrymme finns det nog under golvet – om man bara kommer dit. Stenfoten är omkring en meter tjock ! Huset är minsann rejält byggt – stockarna är inte små de heller.

Troligen är skivorna insatta senare då man isolerade golvet.

De runda stockarna är minst 30 cm tjocka.

Men var finns vattenrören ? Troligen inne i golvets isolering och det är minsann inte bra !

Den 9 september 2003 klockan 20:50 fick vi den första förbindelsen att fungera  genom den optiska fiberkabeln i Hindersby.  Det var från Bos-Sestu till Vestergårds så det var Experimentklubbens eget nät. Mycket lämpligt för redan som småpojkar (jag var elva år) började vi med Ingmar bygga radiomottagare och annan elektronik. Klubben var inte stor – det var bara Ingmar och jag och brorsan egentligen. Men roligt var det i klubbrummet i Vestergårds gamla lillhus där vi höll till. Det gick nog en och annan natt till våra experiment.

Det första fibernätet var inte heller stort. Med var Ingmar och brorsan och Inga samt butiken och skolan. Anslutningen till Internet var rent ut sorglig för det var en WLAN som via en riktantenn vid Ingas bageri höll kontakt med en motsvarande station uppe i Lovisa telefons mast i Norrby. Men i jämförelse med de ynkliga telefonmodemen och ISDN så var det rena paradiset med flera hundra kilobit per sekund – då det fungerade. Det var ett eländigt åkande till bageriet och upp till masten för att dra ut strömkontakten och starta upp burkarna på nytt då de låste sej. Ibland ett par gånger i veckan …

Men en förbättring var i sikte redan från början även om vi fick vänta ett par år till innan vattenledningen kommit ända fram till rikssexan. Lappträsk kommun köpte sex fibrer i en kabel från Forsby till Kouvola då riksväg sex byggdes om. Peter Backman som var kommundirektör arbetade också för optiska fibernät och kommunen lade ned fiberkabel tillika med vattenledningarna och på så sätt fick vi fiber hela vägen till Kouvola där vi via FONET kopplades till FICIX (Finlands huvudnod till Internet) i Helsingfors. Fiber hela vägen fick vi klockan fem före fem den 27 mars år 2006. År 2007 köptes FONET upp av Nebula som vi ännu har som nätoperatör från Kouvola – men från och med juli i år med Gigabits linje. Men vi har bara betalat för 100 Megabits trafik till vidare vilket räcker bra.

Ett tack till alla hindersbyggar som vågade tro på projektet men speciellt till Ingas bageri och Klinkas där antennen senare placerades i torken för att få bättre signal. Jag har klättrat upp i deras tork nästan lika många gånger som de själva under de åren.

Nu är det bara två år kvar till tioårsjubileet och det grymma firande som det förstås för med sej …

(Förbaskad harm att nätdelen på fibersvetsen gick sönder sommaren 2003 så vi blev fem dagar efter Halsua med starten …)

Många frågar om man kan se Sveriges TV över nätet – alltså de riktiga kanalerna: SVT1, SVT2, SVT24, Barnkanalen, TV3 och TV4. Och visst kan man det. Men …

Maxivision har kört med en annonskampanj där de säljer startpaket för 130 euro plus 6 euro/månad för grundkanalerna och 10 euro/månad för Sveriges TV.  Till det behöver man minst 2 Mbit/s och det har vi ju minsann. Vårt nät är 100 Mbit/s både upp och ned (beroende på trafiken i verkligheten ca. 50-60 Mbit/s).

Sedan kommer MENnet: Tekniken de använder är strömmande data, dvs. varje bit kommer in ungefär tillika som den visas – ingenting sparas i apparaten lokalt. Men ett datanät fungerar så att paketen skickas i en extremt ojämn ström. Trafiken kan variera hundratals gånger inom en minut och fastän nätet är supersnabbt så kan bilden frysa då något paket blir försenat.

Maxivisions “lagring” är inte till någon hjälp eftersom ingenting lagras lokalt på den egna hårdskivan. Nu lagras allting i Maxivisions server och då man skall se på programmet så är risken lika stor att bilden fryser. Det är dumt att skryta med ett sådant system som är sämre än att programet lagras lokalt hemma hos folk som då kunde se programmet utan frysningar.

Man borde alltså ALDRIG använda strömmande data ! Det behövs ett mellanlager som åtminstone innehåller några sekunders eller hellre några minuters data. Tyvärr så motarbetar copyrightorganisationerna allt sparande av data så slutresultatet blir dålig kvalitet. De skjuter sej själva i foten men det tycks inte bekymra dem utan de försöker hindra utvecklingen i alla fall.

Det är fritt fram att titta på TV över nätet men man bör vara medveten om problemen. Tyvärr är TV-politiken rena rama katastrofen och skandalen i det här landet så någon förbättring blir det knappast. Politikerna sitter och myglar med de “egna” kanalerna och hindrar folk att se på vad de vill. I framtiden kommer det här att kallas censur och framtida generationer förundrar sej säkert över att vi tillät en sådan politik. Enligt EU skall alla inom EU ha rätt att se på alla EU-kanaler (möjligen måste man betala för en del). Men nu får man inte ens köpa ett kodkort för Sveriges TV ! Rena rama svineriet.

Den 19 september kommer gåvobrevet att behandlas på kommunstyrelsens möte. Förslaget är att kommunen betalar för el, värme, vatten och annat underhåll ännu den här vintern eftersom de gett Vako lov att hålla kurser där. Men äganderätten skulle övergå på föreningen genast  – detta för att vi skall kunna anhålla om pengar från Hembygdsförbundet som kräver äganderättsbevis. Och ansökan måste in före slutet på september.

I förslaget vill givaren också att föreningen diskuterar kurserna med Vako (och andra) och det passar ju utmärkt. Möjligen kan vi själva ordna vissa kurser i MI:s regi på gamla skolan. Fönsterrenovering och kakelugnsmurande har varit på förslag.

Nu gäller det att göra klart förslaget till nytt och billigare värmesystem – möjligen luftvärmepump som kombineras med elbatterier för de kallaste perioderna. Dessutom borde vatten och el skötas om och kabel till den nya fibernätsväxeln installeras. På längre sikt kommer frågan upp om försiktig  renovering av utrymmena.

Så det är fullt med jobb redan innan vi får kommunstyrelsens beslut. Oberoende av det kan också vägen till rinken ordnas och lönnen fällas. Den har redan dragit ned en takränna, skrapar på plåttaket och lutar hotfullt över elkablarna.

Så fort tröskandet börjar vara förbi så gäller det att ta itu med dessa saker.

Under hösten kommer det att bli ändringar i fibernätet som kan påverka funktionen. En del växlar skall flyttas och andra byggas ut eftersom det inte mera finns lediga portar för nya anslutningar. Också själva grundstrukturen kommer att ändras och en ny reservförbindelse till masten i Hindersby (Nykulla) byggas. Och så kommer troligen Liljenet att kopplas ihop till samma Internetförbindelse. Ju fler som delar på samma förbindelse desto billigare per anslutning.

VÄNTA INTE TILL SISTA STUND MED BETALNINGAR OCH ANNAT VIKTIGT.

De flesta ändringarna kan genomföras utan större avbrott men tyvärr kan det alltid hända nånting då man börjar röra om i systemet. Om en växel flyttas så blir det nog avbrott men då försöker jag meddela om avbrottet i förväg. Vi försökte få in allas epostadresser men det var bara en som meddelade sin adress så jag kan inte skicka epost om avbrotten. Titta på våra nätsidor:
http://optodata.net

http://lappnet.hindersby.net

http://192.168.100.7/stuvu    (fungerar bara inom vårt nät)

Uppgraderingen till Gigabit på linjen till Kouvola lyckades men nu skall linjerna mellan växlarna också uppgraderas till Gigabit och då kan det bli korta avbrott (hoppeligen bara några sekunder). Sedan är det möjligt att köra med Gigabit inom vårt nät men en Gigabits  anslutning till Internet är ännu för dyr. Priserna går ned hela tiden och så småningom skall det väl bli möjligt.

Vi har åter fått rapport om ett “botnet” inom vårt nät och jag har spärrat den port som användes men det är viktigt att hitta infekterade maskiner. Om problemen blir för stora så stängs hela vårt nät av annars ! Använd router för att göra det svårare att infektera maskinen !

Trafiken har ökat men ligger ännu ordentligt under 100 Mbit/s. Märk väl att det är en helt annan sak att den tekniska hastigheten är 100 Mbit/s. Trafiken mäts som ett medeltal och varierar väldigt mycket. Det dagliga medeltalet har varit ca. 12 Mbit/s men topparna är kring 48 Mbit/s. Mest trafik är det på kvällarna medan nätterna varit mycket lugna.

Monica från mejeriet ringde nyss och meddelade att de tänkte ha öppna dörrar för byborna att komma och titta på hur mejeriet ser ut nu

söndagen den 11 september klockan 15-17

Det kanske bjuds på kaffe också. Jag har varit där och tjuvtittat litet då jag installerat fiberanslutningen och det är riktigt fint i den gamla mejerisalen så kom och se !

Nisse

Bland de fotografier som vi fick låna av Åke och Christine Grandell hittade jag ett som visar mykelvatne (översvämning) på våren – troligen på 30-talet. Stugan i mitten är Tallbergs. Nån är på väg hem från mejeriet med kannorna i mykelvatutjärrån (översvämningskärra) som har stora hjul och flaket högt uppe.

Klicka på bilden för att göra den större.

Observera bevakningstornet i bakgrunden.

Man blir förvånad över hur många gamla traktorer det faktiskt finns i byn. Och i kördugligt skick. Fornminnesföreningens temadag drog hela Lekstrand fullt med traktorer och andra gamla maskiner på lördagen men man kan se dem ännu på

söndagen den 7 augusti kl. 10-13

torer_3047-1024×382.jpg” alt=”” width=”640″ height=”238″ />

Hälften av traktorerna (men den längst till höger hör nog till fel tidsepok).

En av de mest populära var en Steyr (till höger) från 1951 – också kallad Grodan av lättförståeliga skäl. Till vänster en MF65 från 1960 som är i dagligt bruk ännu – enda reparationen har varit byte av kopplingsskiva.

En bild av Grodan från sidan.

Men finast av alla är ändå gamla Grålle – den lilla Massey-Ferguson som på 50-talet revolutionerade traktorbyggandet och som ännu är i fullt bruk överallt. Här som bensindriven men bakom en nyare dieselversion – MF35X. Den lilla röda traktorn längst bort är lilla Valmeten som kallades Taggtrådsspännaren eftersom den var så svag att den inte dög till mycket annat.

Men det fanns också andra redskap. Här en skrinda som användes att köra hö på vintern.

Fornminnesföreningens temadag

lördagen 6.8 kl. 12-15 och söndagen 7.8 kl.10-13

handlar i år om gamla jordbruksmaskiner som förevisas på Lekstrand (vid åbron på Hopenbackvägen i Hindersby). Det finns kaffe, saft och semlor.

Gamla maskiner …

och ännu äldre.