”Ti veg” (att v\u00e4ga) och ”ein veeg” (en v\u00e4g) har helt olika betydelse men kommer faktiskt fr\u00e5n samma gamla indoeuropeiska ord ”wegh-” vars \u00e4ldsta betydelse l\u00e4r ha varit ”att flytta”. I danskan blev det ”vej” vilket \u00e4r samma som engelskans ”way” som ju uttalas ”vej”. Tyskarna h\u00f6ll kvar det h\u00e5rda ”g” i ”der Weg”. I best\u00e4md form blir ”ein veeg” till ”veein”. I urnordiskan hette det s\u00e4kert ”veegin”.<\/p>\n
F\u00f6r att ytterligare g\u00f6ra det kr\u00e5ngligare s\u00e5 finns det ett gammalsvenskt ord ”w\u00e6g” (urnordiskans ”veggr”) som kommer fr\u00e5n germanska ”wajju” som bildats fr\u00e5n indoeuropeiska ”wey” (fl\u00e4ta, tvinna). V\u00e4ggar var n\u00e4mligen f\u00f6rr fl\u00e4tade av tunna pinnar och t\u00e4tade med lera.