<\/p>\n
Storskiftet var den f\u00f6rsta st\u00f6rre jordreformen i Sverige. <\/p>\n
Initiativtagare var lantm\u00e4teriets chef, Jacob Faggot. Reformarbetet
b\u00f6rjade 1749 och 1757 utf\u00e4rdades en f\u00f6rordning om hur det skulle g\u00e5
till. Avsikten var att \u00f6ka produktiviteten genom att varje g\u00e5rd fick
f\u00e4rre men st\u00f6rre tegar.<\/p>\n
Innan dess hade teg- eller solskiftet g\u00e4llt, vilket innebar att varje
g\u00e5rd skulle ha var sin andel av likv\u00e4rdig kvalitet i byns samtliga
\u00e5kerg\u00e4rden och \u00e4ngsmarker. Det handlade om r\u00e4ttvisa och
riskspridning. Olika g\u00e4rden kunde vara mer eller mindre b\u00f6rdiga,
torra, sv\u00e5rpl\u00f6jda mm. Resultatet blev oftast l\u00e5ngsmala \u00e5kertegar med
relativt liten area och att de enskilda brukarna ofta m\u00e5ste f\u00f6rflytta
sig l\u00e5nga str\u00e4ckor f\u00f6r att kunna utnyttja alla sina \u00e5kerremsor i de
olika g\u00e4rdena.<\/p>\n
<\/p>\n
Syftet med storskiftet var att samla de sm\u00e5 och utspridda \u00e4godelarna
till ett f\u00e5tal st\u00f6rre \u00e5krar per g\u00e5rd f\u00f6r att effektivisera de enskilda
brukningsenheternas produktion. Storskiftesstadgan fr\u00e5n 1757
begr\u00e4nsade varje g\u00e5rds andel till maximalt fyra tegar per \u00e5kerg\u00e4rde
eller \u00e4ng. Den ursprungliga koncensusregeln fr\u00e5n 1749 sk\u00e4rptes till
det ovillkorliga vitsordet, vilket innebar att det r\u00e4ckte med att en
bonde i byn beg\u00e4rde storskifte f\u00f6r att det skulle genomf\u00f6ras.<\/p>\n
De m\u00e5nga bevarade storskifteskartorna (ca 40 000 kartor, oftast i
skala 1:4000) visar att reformen ledde till en minskning av antalet
\u00e5kertegar men inte alls i den omfattning som reformivrarna hade
hoppats. Ett problem vara att man bara skiftade inom varje skifteslag
– inte inom hela byn.<\/p>\n
Under 1800-talet delades \u00e5ter \u00e5krarna och s\u00e5 sm\u00e5ningom blev ett nytt
skifte n\u00f6dv\u00e4ndigt. Det kallades STORSKIFTESREGLERING och genomf\u00f6rdes i
b\u00f6rjan p\u00e5 1900-talet. <\/p>\n
Enligt protokollet den 30 juni 1902 anh\u00f6ll fyra b\u00f6nder fr\u00e5n Hindersby
om storskiftesreglering:<\/p>\n
Herman Str\u00f6mberg
Johan Johansson Storkolfus
Henrik Johansson Storkolfus
Gustaf Eriksson Nissas<\/p>\n
Senaten f\u00f6rordnade 18 april 1901 reglering av hela Hindersby som ett
enda skifteslag. Den 27 juni 1901 utn\u00e4mnde guvern\u00f6rs\u00e4mbetet
vicelantm\u00e4taren Harald Forssius att verkst\u00e4lla regleringen men han hade
inte tid med den och den 26 maj 1902 \u00f6verflyttades uppdraget p\u00e5
vicelantm\u00e4tare Edvard Tukkila.<\/p>\n
Tukkila fick f\u00f6rordnandet den 4 juni 1902 och en kung\u00f6relse l\u00e4stes upp
i Lapptr\u00e4sk b\u00e5da kyrkor p\u00e5 b\u00e5da spr\u00e5ken s\u00f6ndagarna den 8, 15 och 22
juni 1902 d\u00e4r ett m\u00f6te sammankallades till Klinkas skattehemman den 30
juni 1902.D\u00e4r besl\u00f6t man uppg\u00f6ra en ny karta \u00f6ver byn och arbetet
inleddes redan f\u00f6ljande dag.<\/p>\n
P\u00e5 m\u00f6tet 29 september presenterades den nya kartan och besl\u00f6ts om
gradering.\u00a0 Graderingen sk\u00f6ttes 29 september till 8 oktober.<\/p>\n
P\u00e5 ett m\u00f6te den 3 augusti 1903 besl\u00f6ts om grunderna f\u00f6r skiftet och
\u00f6nskem\u00e5l framst\u00e4lldes. Den 6 december 1904 presenterades f\u00f6rslaget
till skifte p\u00e5 ett sammantr\u00e4de. Mot detta f\u00f6rslag framst\u00e4lldes sju
anm\u00e4rkningar och d\u00e5 p\u00e5 ett nytt sammantr\u00e4de den 9 december 1904 tre
b\u00f6nder \u00e4nnu f\u00f6rklarade sej missn\u00f6jda med f\u00f6rslaget avbr\u00f6ts
f\u00f6rr\u00e4ttningen och saken h\u00e4nsk\u00f6ts till \u00c4godelningsr\u00e4ttens avg\u00f6rande. <\/p>\n
Den 5 augusti 1905 fastst\u00e4llde r\u00e4tten f\u00f6rslaget med sm\u00e4rre
f\u00f6r\u00e4ndringar och d\u00e5 \u00e4nnu 11:1 Ollas anm\u00e4lde missn\u00f6je med utslaget gick
saken till senaten som den 12 mars 1907 fastst\u00e4llde f\u00f6rslaget. Den 1
juli 1907 \u00e5terupptogs f\u00f6rr\u00e4ttningen och de nya skiftena utp\u00e5lades fram
till den 12 augusti. Den 13 augusti h\u00f6lls ett m\u00f6te d\u00e4r man besl\u00f6t att
de nya skiftena skall tillstr\u00e4das den 15 september 1907 – 1 september
1908. Utflyttningen av husen skulle b\u00f6rja den 1 september 1908 och
vara klar den 1 januari 1911. Den 21 januari 1908 avslutades
skiftesf\u00f6rr\u00e4ttningen.<\/p>\n
F\u00f6re skiftet 1908 bestod Hindersby av fyra skifteslag och alla hus var
huvudsakligen n\u00e4ra varandra p\u00e5 fyra boplatser: Hopenbackan,
Sk\u00e4ggasbackan, Tjeeldbyyin (K\u00e4llbyn) och Oppbyyin. Under hundratals \u00e5r
hade bos\u00e4ttningen varit likadan – troligen \u00e4nda sedan b\u00f6rjan p\u00e5
1300-talet. Man hade bara byggt till nya hus mellan de gamla d\u00e5
antalet familjer hade \u00f6kat. Men nu spr\u00e4ngdes de gamla byadelarna och
de flesta hus flyttades l\u00e5ngt bort fr\u00e5n den gamla platsen. L\u00e4ngst bort
flyttades Jofs-Lilstu (Petas) 3500 meter och Niss-Oppstu (Nylands)
3400 meter.<\/p>\n
<\/p>\n
\u00a0Det var en dramatisk tid med m\u00f6ten, r\u00e4ttsprocesser och ond br\u00e5d
d\u00f6d. Alla var inte lyckliga \u00f6ver att flyttas bort fr\u00e5n den trygga
byagemenskapen – ibland bakom sanka \u00e5krar och \u00e4ngar utan
v\u00e4gar. Oppstu-moofa (Gustaf Eriksson Nissas) som varit med och
anh\u00e5llit om skiftet flyttade frivilligt l\u00e4ngst bort till Riisak\u00e4rret bakom
Petj\u00e4rmosan som p\u00e5 den tiden var s\u00e5 sank att k\u00e4rrhjulen sj\u00f6nk ned i
den och de var tvungna att l\u00e4mna flyttlasset p\u00e5 kv\u00e4llen och n\u00e4sta dag
b\u00f6rja gr\u00e4va upp k\u00e4rran.<\/p>\n