Muren stiger

Nu börjar skedet med ställningar. Tillsvidare går det med bänkar och bord men snart skall det byggas en ordentlig ställning.

DSCN3970_endra

Spjäll skall muras in och för det måste tegelstenarna runtomkring skäras till så spjället får plast.

DSCN3972_endra

Spjäll skall muras fast med lerbruk som ger efter vid uppvärmning. Alltför hårt bruk kan leda till att pipan spricker vid uppvärmning eftersom metallen i spjället utvidgas på annat sätt än teglet. Det blev litet bråttom att söka efter lerbruk i byn eftersom vi inte hade skaffat sådant i förväg. Men det löste sej och det behövdes ganska litet. Nu är spjällena fastmurade.

DSCN3979

Uppåt går det hela tiden tills vi kommer till mellantaket då det blir att flytta upp en våning.

DSCN3973

 

Murandet kom igång

I går startade murandet ganska så snabbt eftersom vi hade grunden klar. Först ställde vi upp rakskivor vid tre hörn för då går det snabbare att mura – man behöver inte mäta hela tiden.

DSCN3952

Under kommer det fuktspärr och bakom bergull av den hårdare kvaliteten. Första stenen är lagd.

DSCN3954

 

Sedan är det bara att rada på tills sotluckorna skall muras in. I den yttre rökkanalen kommer en anslutning genom väggen till slöjdsalens kakelugn.

DSCN3956

Murbruk skall blandas och tegelstenar bäras in.

DSCN3960_endra

Och en fin piipå skjuter i höjden.

DSCN3961

Folk kom och gick och det var också meningen. Det är inte nödvändigt att stå och se på varje tegel som muraren lägger men det kan vara bra att sticka sej in allt emellanåt för att följa med de olika skedena. Nästa skede blir att bygga ställningar då det blir för högt för att mura från golvet.

Talkofolk behövs för murandet

För att inte samma personer skall behöva bära tegel hela tiden så vore det bra om nån kunde avlösa oss åtminstone för några timmar. Men det är bra att komma överens när så inte alla kommer tillika. Vi börjar alltså i dag måndag omkring kl. 9 men det tar väl litet tid att komma igång.

Murade rökkanaler – lagstiftning

Först av allt: Anvisningar är inte bindande, föreskrifter är det. Så här säger miljöministeriet:

“Föreskrifterna i byggbestämmelsesamlingen är förpliktande. Anvisningarna är däremot inte förpliktande, utan även andra lösningar än de som föreslås i dem kan användas, om de uppfyller de krav som ställs på byggande.”

Ifråga om reparationer inskränks också bestämmelsernas tillämpning:

“I fråga om ändringar och reparationer i byggnader skall föreskrifterna, om inte något annat uttryckligen bestäms i dem, tillämpas endast i den mån som åtgärdens art och omfattning samt en eventuell ändring i användningen av byggnaden eller en del av den kräver det.”

I vårt fall (murad liten rökkanal) gäller främst E3 som finns i flera varianter:

E3 (1988) Små rökkanaler , anvisningar

E3 (2007) Små skorsternas konstruktion och brandsäkerhet

Om vi först ser på E3(2007) ifråga om “vertikal riktning”, dvs. hur rakt pipan måste muras så heter det:

“2.4 Vertikal riktning
Skorstens avvikelse från vertikal riktning får inte
äventyra brandsäkerheten eller skorstenens
funktion.”

Märk väl att det utmärkt väl går att avvika från vertikal riktning (rakt upp) – om man bara ser till att brandsäkerhet och funktion är OK. I samma punkt ges en anvisning:

Anvisning
Skorstenar byggs så vertikala som möjligt. Skorste-
nens genomföringar i andra konstruktioner konstrue-
ras och realiseras så att värmerörelserna i skorstenen
och dess olika delar kan ske fritt. När särskilda skäl så
kräver kan skorstenen avvika från vertikal riktning.
Om avvikelsen överstiger 30 grader utreds de bygg-
tekniska lösningarna för skorstenen, dess funktion och
sotning.   …”

Motsvarande ställe i E3 (1988) Små rökkanaler , anvisningar säjer:

“Med undantag av den del som bildas av förbindelsekanalen görs
rökkanalen så vertikal som möjligt. När särskilda skäl så kräver får
avvikelsen från vertikalriktningen vara högst 30 grader, om det
garanteras att risk inte föreligger för att kanalen spricker eller
till kanalen gränsande byggnadsdelar går sönder till följd av
värmeutvidgning eller excentrisk belastning eller av annan
orsak. Krökningarna i kanalen avrundas för att rökvirvlar skall kunna
undvikas och rensningen underlättas.”

Det här betyder alltså att man riktigt bra kan mura snett ! Bara om avvikelsen är mera än 30 grader så måste lösningen utredas tekniskt. Det tycks finnas en massa felaktiga föreställningar om den här frågan.

Ifråga om höjden så säjer anvisningen (som inte är bindande) att rökkanalen skall sluta minst 80 cm över taket. Samtidigt säjer anvisningen att det är ändamålsenligt att placera rökkanalen så nära takåsen som möjligt (så den inte behöver göras så hög). Och det kan man ju hålla med om.

Man kan använda en mängd olika murbruk men i de delar där rökgastemperaturen kan överstiga +350 grader bör man använda ett elastiskt bruk såsom lerbruk.

Och så till frågan om skilda rökkanaler för varje eldstad. Det är absolut inte något krav ! Anvisningarna säjer bara att:

“Eldstaden ansluts i allmänhet till en egen, separat rökkanal.”

Men också att:

“Två eldstäder som befinner sig i samma bostads-
lägenhet eller ekonomibyggnad och som förbränner
samma bränsle kan anslutas till samma rökkanal. Rök-
kanalen dimensioneras då för samtidig användning av
båda eldstäderna och båda eldstäderna utrustas med
ett separat spjäll.”

Det är alltså klart och tydligt utsagt i E3 (2007) att man kan ansluta flera eldstäder till samma rökkanal.

Skyddsavstånd till byggnadsdelar är viktiga att beakta vid planeringen i ett tidigt skede och så här säjer anvisningarna:

“Byggnadsdelar
tillverkade i andra material än av klass A1 placeras
på minst 100 mm avstånd från skorstenens ytteryta. På
mellanbjälklagets eller vindsbjälklagets genomgångs-
ställen samt på anslutningsstället i väggen läggs ett
värmeisolerande lager som är minst 100 mm tjockt i
ett lämpligt byggmaterial i klass A1. För en murad
skorsten i tegel kan skyddsavståndet från de andra
byggnadsdelarna betraktas som tillräckligt då
skorstensväggen har en tjocklek på minst 230 mm.”

Så träkonstruktioner måste finnas på minst 10 cm avstånd. Vid genomgången i mellantaket läggs minst 10 cm bergull eller liknande. Eller så murar man skorstenen med 23 cm tjocka väggar vid genomgången (full tegellängd).

Framför sotluckorna lämnas enligt anvisningarna minst 60 cm fritt utrymme.

“Ett utrymme på minst 0,6 m lämnas framför rensluck-
orna. Rensluckan placeras cirka 0,1 m högre än botten
av kanalen. Rensluckorna har vanligtvis en storlek på
0,13 X 0,13 m 2, dock med hänsyn till hur sotningen av
skorstenen görs.”

Enligt min personliga mening så är det bäst att använda fyrkantiga sotluckor som är lika breda som rökkanalen. Det är lättare att ta ut sotet då. Och så kan man gärna planera sotluckarna så att man lätt kommer åt dem och helst i utrymmen som inte är så känsliga för sot.

E3 (1988) Små rökkanaler , anvisningar  anger ungefär samma saker men mycket mer detaljerat. Nu är ju inte dessa bindande men det kan vara bra att följa dem för annars så måste man slåss med myndigheterna och bevisa att de egna funderingarna faktiskt uppfyller de bindande föreskrifterna (som är väldigt allmänna). Men det är helt möjligt att ha egna konstruktioner som uppfyller föreskrifternas krav.

Så långt den första läsningen av anvisningarna. I morgon diskuterar vi rent praktiskt hur vi skall mura.

 

 

 

Murandet börjar på måndag (4.8) kl. 9

Nu är det klart att murandet av den nya gammaldags piipån i gamla folkskolan börjar på måndag. Tegel och murbruk finns på plats. Grunden är klar och hål till kakelugnen är klart. Öppning i mellantaket finns och väg upp till genomgången i vinden finns.

Muraren meddelade att han kommer på måndag mellan 8 och 9 så nu börjar det hända nånting. Litet rådd blir det väl så där i början men det hör till.

Som sagt så blir det här tillika en mycket praktisk kurs i hur man murar gammaldags tegelpipa. Vi går igenom bestämmelser och planering också. Man lär sej INTE att mura själv utan att planera och göra hjälparbetet (bygga ställningar och fixa murbruk). En riktig murare sätter tegelstenarna på plats.

Inga lovade fixa kaffe och tilltugg så det är bra att anmäla sej till styrelsen även om kursen är gratis (tack, Kulturfonden). Men behöver inte vara med precis hela tiden. Muraren murar på arbetstid.

Talko på torsdag 31.7 kl.17

För att ställa i ordning till murandet och annars städa upp speciellt slöjdsalen så börjar vi föra ut en mängd saker till uthuset. I all synnerhet gamla möbler som blivit liggande från möbelkursen och inte tagits bort trots fler uppmaningar. Nu åker de ut i uthuset och sedan så bränner vi upp dem om de inte avhämtas.

En mängd annat skall också ut ur slöjdsalen och speciellt virkesförrådet. Vi beslöt att pipan skall muras inne i virkesförrådet för annars hade den kommit ganska långt ut i slöjdsalen. Det betyder att allt skall ut ur förrådet.

Tillfället är utmärkt också att städa upp slöjdsalen och föra bort allt onödigt. Men virke till ställningar skall blir kvar. Verktygsskåpen skall flyttas bort från sin plats eftersom där kommer en kakelugn så småningom. Ena skåpet är redan tömt.

Uppe på vinden skall gångar till pipan byggas och lösa plankor som vippar hit och dit fästas ordentligt.  Lite uppstädning skadar inte heller där.

Utomhus finns en hel del att göra. Vi måste förbereda utplacering av murbruksblandare och senare skall stegar och ställningar byggas för murandet av tut. Gräset är slaget men kunde gärna krattas ihop. En mängd kvistar borde köras bort.

Alla intresserade är hjärtligt välkomna. Inga lovade fixa kaffe och något att tugga på.

Nu kom tegel och murbruk

Idag kom tegel och murbruk så nästa vecka skall det muras. Vi murar traditionellt med hela tegel i de varma utrymmena så att värme kan magasineras maximalt i teglet men med håltegel uppe i vinden som hjälper till att hålla pipan varm.

DSCN3939

torsdag blir det talko för att städa upp i slöjdsalen och bära bort allting från virkesförrådet där den nya pipan skall stå. Ifall det inte börjar regna så finns det också en hel del städande utomhus.

Byggnadsvårdskurs i praktiken: Mura

I går kom vi överens med murarna att tegelstenarna kommer i slutet på veckan eller nästa vecka. Sedan skall arbetet börja ungefär den 4 augusti. Tanken är att den som är intresserad får komma med och lära sej hur det går till att mura en pipa (skorsten) riktigt i praktiken. Med alla problem som det uppstår i ett gammalt hus. I går hade vi redan första problemt: Att få pipan att rymmas. Nu måste vi antagligen kapa kroppåsen och det betyder att vi måste bulta fast stora stockar på bägge sidorna.

Byggbyråkraterna har nämligen kommit med en massa bestämmelser – en del bra, andra löjliga. Förr var pipan murad snett men det går inte mer. Genom att vara med får man lära sej en hel del och kan fråga och prata med yrkesmän. Också blanda murbruk och bygga ställningar. Det finns en hel del små problem som måste lösas. Själva murandet sköts av en yrkesmurare. Och så får man lära sej att bära tegelstenar :-).

Kursen är avgiftsfri (tacka Kulturfonden) och tar omkring en vecka men man behöver inte vara med varje dag. Det här blir inledningen till vår kommande kurs om hur man murar äkta gammaldags kakelugnar klädda med plåt som vi har långa traditioner av. Smeden Alvar Amberg gjorde plåthöljen och maskinerna finns ännu kvar i gamla smedjan i brukbart skick.

De i hela Finland vanliga plåtskalsugnarna är egentligen en uppfinning av VVS-ingenjören E.A. Wiman från 1878. De slog aldrig igenom i Sverige men desto mer i Finland. Se min artikel “Kakelugn utan kakel”.

En ugn är milt sagt beroende av pipan så vi kommer att diskutera kakelugnar också under den här kursen. Man behöver redan nu veta var och hur ugnen ansluts till pipan och hur sotningsluckorna samt spjällen placeras. Så det kan vara en bra idé för den vedeldningsintresserade att hänga med redan i den här kursen.

Man kan börja redan nu genom att gå till Valter Isanders nätsidor http://www.isander.se/ByggaRorspis.html 4. Skorstenen där han murar en skorsten som är likadan som vår blivande. Läs också Skorstenen – husets hjärta.

ByggaRoerspisSkorsten

Den får då alltså två rökgångar så vi kan koppla två ugnar till den. I Sverige kallas murade och rappade vedugnar för “rörspis” av nån anledning.

Man kan anmäla sej till styrelsen eller helt enkelt komma till Gamla folkskolan vid Hindersbyvägen 565 (Tomtoms navigator kan inte adresser på svenska så använd Google Maps eller navigator med Nokias kartor). Enklast är att från Rikssexan svänga av mot Hindersby och följa asfaltvägen tills man kommer till skolan. Sväng inte av in på någon grusväg. Anmälan vill vi gärna ha i alla fall ifall vi skulle börja koka kaffe :-).

Närmare uppgifter om exakta klockslag meddelas senare. Vi försöker också få in korta notiser i Östra Nyland så följ med Passa på !

 

Sneisand

För yngre generationer som inte sett ein sneiså kan det var nyttigt att ta en tur till gamla folkskolan och se våra sneisår.

5.juli.2014

Bilden är inte den bästa men i bakgrunden mot åkern till höger syns den andra sneisån. Det blev inte något torrhö på grund av det myckna regnandet. Gräset slogs för ett par veckor sedan men så kom regn mest varenda dag. I går var det första dagen med solsken.

Ein sneiså skall vara stadig men inte för tjock och helt slät. Spetsen skall hyvlas och får inte vara för tvär för då fastnar höet. Vi cirklade först spetsen från fyra sidor och hyvlade sedan den riktigt slät. Ungefär en halv meter ovanför marken skall det finnas en tvärslå som hindrar höet från att ligga direkt på marken. Vi använde ein pulick  som var fäst med en spik så den kunde vridas (tog mindre rum i sneislassi). Ein pulick är alltid av trä men ibland användes en stor spik som på de sneisår som föreningen fått av Göran Wallén. Den syns litet dåligt på bilden men finns vid ett litet större blad i nedre ändan.

DSCN3850DSCN3852

Ungefär på mittet måste det finnas en annan tvärslå som hindrar att höet packas ihop för mycket. På bilden ovan finns ein klinkå som kan vridas ut då man fyllt på hör till höften. Klinkån syns litet ovanför den vita listen på huset.

DSCN3849

Klinkån är helt enkelt en bit flatjärn som kapats snett och försetts med ett hål i mitten. Vi hade en del klinksneisår men senare orkade vi inte tillverka sådana eftersom det var mycket arbete att fälla in klinkan ordentligt – annars fastnade höet på den fastän den inte var utfälld. Så farsan borrade hål i sneisåna och så satte vi i sex tums spikar. Vi hade många hundra sneisår i ett speciellt lager.

I höjtiinn (hötiden) så skulle man slå höet och låta det ligga nån dag. Det blev lättare men fick inte ligga för länge för då blev kvaliteten sämre. Därefter gick man man ur huse (allt kvinnfolk inberäknat) och sneisade höet. Min mamma var fenomenal på att sneisa. Hon hade så bra teknik att vid den obligatoriska tävlingen om vem som kom först till slutet på tegen så vann hon till och med en stor stark karl. Han fick gå och lägga sej efter pärsen.

Senare kom det mekaniska metoder och man torkade höet på marken. Vi hann aldrig bala det utan körde ihop det med räfsa och körde in det med en hösvans. Det var en stor gaffel med långa tinnar bak på traktorn och två tinnar ovanför som öppnades då man lade ned svansen på marken och fälldes ned för att hålla höet då man lyfte upp den. Men sneisån var säkrare då det var regniga somrar.