Kategori: Byggnadsvård

Kaminer har aldrig varit så vanliga i Finland som i Sverige – kanske därför att en stor del av Sverige ligger söder om Finlands sydkust. Men i vårt hus i Medåker, Arboga finns det två kaminer och vi har lärt oss att kaminer är väldigt bra värmekällor även om de inte magasinerar värme nästan alls. De värmer upp luften mycket snabbt. Då man eldar i kakelugn så tar det nästan ett halvt dygn innan man får upp värmen. Fast då hålls den lika länge varm också.

På Blocket.se finns en hel del riktigt förmånliga kaminer till salu. Priserna kan vara under 1000 kronor. Det är förstås inte renoverade kaminer. Även om gjutjärnsskalet är alldeles helt så kan murningen av eldfast tegel innanför vara i dåligt skick. Jag köpte två kaminer: Husqvarna 150 och 155. De är emaljerade och ganska lika den Ankarsrum Viking 86 som vi har i Medåker som huvudvärmekälla för nedre våningen. Men luckan på Husqvarna går uppåt medan den på Viking går nedåt och det samlas lätt en massa skräp på luckan då man fyller på ved.

Husqvarna 150 är äldre än 155 och har ingen kokplatta med lock som 155. Det finns dessutom numrorna 151, 153 och 157 som är likadana som 155 men av olika storlek. Litet data:

Modell                    150          151          153          155          157

Värmekapacitet      200           70           140          250          350  kubikmeter

Vedutrymme             21             6            11            16             21  liter

Vikt                           100          40            60            75             95 kg

Höjd                            74          58            68           68             74  cm

Bredd x djup        43×23   22×19      27×23    38×23       43×23  cm

Rökrörets diameter är 113 mm för alla även om Husqvarnas katalog från 1943 anger att 150 har 127 mm diameter. Åtminstone vårt exemplar av 150 har 113 mm.

Som synes så är 151 ganska liten. Till och med de största modellerna är relativt små om man är van vid kakelugnar men värmer bra. Skillnaden är närmast i magasinerandet men man måste betänka att en kakelugn väger tusentals kilo.

Det eldfasta teglet innanför gjutjärnsskalet är absolut nödvändigt. Annars spricker gjutjärnet vid eldning. Ofta är teglet sprucket men det har ingen större betydelse. Man bara smetar på lerbruk innanför och pressar så mycket man kan in i sprickorna. Använd ABSOLUT INTE CEMENT ! Den är för hård och spricker vid eldning.

Men om tegelbitarna fallit bort så måste teglen förnyas. En kamin borde transporteras i stående läge för att minska riskerna för att teglet faller bort. Och har det fallit bort så är det näst intill omöjligt att mura tillbaka det på plats för det blir närmast grus.

Så här kan bakväggen se ut. Det har varit två hela tegel och ett par bitar ovanför bredvid rökutgången.  Det såg ganska helt ut förrän man började röra vid det. Men sidorna var redan nedfallna så allt måste förnyas.

Så gäller det att hitta eldfasta tegel av rätt storlek. Det bör vara 25 mm tjockt och då finns det 15×30 cm och 23×11,5 cm. Två 15×30 cm passar bra för bakväggen och till sidorna behövs sju 21×11,5 cm (ett måste klyvas) för 155:an. Men det är värre för 150 (och 157) där bakväggens tegel bör ha bredden 34 cm. Det betyder en 4 cm smal remsa så jag beslöt att inte byta bakväggen alls på 150:an. Med försiktigt lirkande kunde sidoväggarnas tegel bytas utan att bakväggen skadades. Jag skall sätta på ett lager lerbruk och hoppas på det bästa.

Längst nere finns det två sneda tegel som vanligen är spruckna också men som knappast behöver bytas. Kall luft strömmar in nedifrån och kyler nedre delen ganska bra så lerbruk torde fungera utanpå sprickorna.

Kaminerna är byggda av fyra gjutna sidor som hålls ihop av botten och topplock. Dessa är fastskruvade med fyra skruvar och det första man bör göra är att få bort dessa. Vanligen är de helt fastrostade men med en gassvets kan man värma upp muttrarna tills de bli vitglödande och då skruvar man bort dem. Men man får värma bara en kort stund. Om gjutjärnet får för stor värmeskillnad mellan olika delar av skivan så spricker den. Muttern blir vitglödande ganska fort men svalnar också fort så man måste upprepa värmandet flera gånger. Det är bra för rosten tycker inte om värmeväxlingar och lossnar efter ett tag. Använd hårda handskar (inte det mjuka skräpet) och tång.

Då man lyft bort takplattan kan det vara bra med en skruvtving eller liknande som håller ihop skalet medan man arbetar.

Både 150 och 155 skall ha 21 cm långa sidotegel så 23×11,5 måste kapas. Det går bäst med en vinkelslip och diamantklinga. Vinkelslipen får gärna vara av modell större för det är tungt arbete. Man skär en skåra runt om stenen och så knackar man försiktigt med hammare vid skåran (helst en murarhammare med flat och rak hacka). Stenen bör hållas i handen – inte på hårt underlag. Då man knackat en stund runt stenen vid skåran så börjar ljudet ändras och bli dovare och sedan spricker stenen snyggt vid skåran (för det mesta).

Det finns små hakar på skalet som man måste såga hack för i teglen. Sidoteglen bör sitta riktigt tätt intill skalet – då passar två 15 cm tegel precis i bakväggen. Sidoteglen radas in först och sedan bakväggen som hålls på plats av rökutgången som är fastskruvad med två bultar.

Här är sidoteglen inradade (uppifrån). Det översta måste klyvas. Då 150 inte har kokplatta bör det finnas tegel också i locket. Två 15×30 cm kapas till 21 cm och anpassas till locket.

Där teglen ligger finns en förhöjning i locket så teglen kan inte vara bredare. Mitten är den hetaste delen men sidorna kan täckas med lerbruk. Den ursprungliga tegelsatsen hade säkert ett enda tegel i locket som låg på fyra små hyllor i väggarna men tegelsatsen kostar över 2000 kronor (ca. 250 euro) medan dessa tegel kostade 15 kronor/st. (15×30 cm) och 3 euro/st  (23×11,5 cm). I stället satte jag in ett flatjärn snett under locket som håller upp teglen tills lerbruket har torkat. Hålen för skruvarna bör vara stora och avlånga för järnet utvidgas ordentligt vid eldning.

På framväggen mellan luckorna bör också finnas ett tegel. Ett 15×30 cm är litet för kort men med två remsor på var sida fasthållna av lerbruk så blir det hyfsad isolering. Det här teglet ligger på en hylla och hålls på plats av en stålvinkel som är fastskruvad uppifrån. Den var borttappad så jag fick tillverka en ny.

Sedan läggs stenarna utanpå snedjärnet och de fyra små hållarna och locket skruvas på. Nu svänger jag bultarna så att muttrarna kommer uppåt. Det är inte så vackert men mycket lättare att skruva bort.

Ännu skall bara luckor och spjäll sättas fast men först skall kaminen förses med lerbruk innanför. Tanken är att försiktigt svänga den upp och ned och sätta lerbruk kring locket och försiktigt svänga den rätt och sätt lerbruk kring nedre delen. sedan bör den helst inte flyttas utan bara sätta fast i rökröret och eldas efter nån vecka då lerbruket torkat.

Och eldas försiktigt för sprängeldning leder bara till att den spricker.

Den som inte hade tid att se på då vi murade på gamla folkskolan kan titta på bilderna. De finns på den nya Hindrik-maskinen som bland annat har fotoalbum. Men det är ännu bara testkörning.

Gå till

to

och välj album Gamla folkskolan->Murandet 2014. Där finns alla foton från murandet – både bra och dåliga.

Tanken är att sätta in allt mer bilder om testkörningen verkar gå bra.

 

Nu har vi den nygamla piipån färdigmurad. Det tog två veckor där speciellt Göran jobbade som en liten gris.

Man ser inte ännu hur stilig den blev för vi behöver ställningarna för att sätta upp takstege och plåtar för att täta mot taket. Den får stå och torka i ett par veckor nu så den blir stark.

För kransen var vi tvungna att kapa tegelstenar och det var verkliga dammjobbet.

Göran hade till och med tegelfärgat skägg.

Ett hjärtligt tack till alla som varit med !

 

På onsdag kom vi upp till mellantaket och på torsdag blev det att mura uppe i vinden. Vi fick hjälp med att bära upp tegel i vinden (tack Leif !) och där blev det håltegel medan det varit hela tegel i nedre delen av pipan.

Öppningen för den gamla pipan var litet mindre eftersom den hade bara en rökkanal och nu har vi två. Så vi sågade upp lite mera. Det var lätt eftersom den gamla öppningen fanns kvar med ram runt den dåtida sandlådan. Sand användes i genomgången genom mellantaket för att brandisolera pipan.

Lägg märke till LED-strålkastaren som är fastskruvad i taket. Det är viktigt med bra belysning som kan flyttas efter behov.

Och så skall genomgången isoleras med brandisolering på 10 cm. Numera används speciell bergull som är grymt tung.

Genombrottets timme närmar sej.

Sista teglet nerifrån.

Och så växer pipan uppe i vinden.

Och det behövs ställningar igen.

Nu är det bara en dags murande kvar och sedan måste vi genoim yttertaket.

 

Nu börjar skedet med ställningar. Tillsvidare går det med bänkar och bord men snart skall det byggas en ordentlig ställning.

Spjäll skall muras in och för det måste tegelstenarna runtomkring skäras till så spjället får plast.

Spjäll skall muras fast med lerbruk som ger efter vid uppvärmning. Alltför hårt bruk kan leda till att pipan spricker vid uppvärmning eftersom metallen i spjället utvidgas på annat sätt än teglet. Det blev litet bråttom att söka efter lerbruk i byn eftersom vi inte hade skaffat sådant i förväg. Men det löste sej och det behövdes ganska litet. Nu är spjällena fastmurade.

Uppåt går det hela tiden tills vi kommer till mellantaket då det blir att flytta upp en våning.

 

I går startade murandet ganska så snabbt eftersom vi hade grunden klar. Först ställde vi upp rakskivor vid tre hörn för då går det snabbare att mura – man behöver inte mäta hela tiden.

Under kommer det fuktspärr och bakom bergull av den hårdare kvaliteten. Första stenen är lagd.

 

Sedan är det bara att rada på tills sotluckorna skall muras in. I den yttre rökkanalen kommer en anslutning genom väggen till slöjdsalens kakelugn.

Murbruk skall blandas och tegelstenar bäras in.

Och en fin piipå skjuter i höjden.

Folk kom och gick och det var också meningen. Det är inte nödvändigt att stå och se på varje tegel som muraren lägger men det kan vara bra att sticka sej in allt emellanåt för att följa med de olika skedena. Nästa skede blir att bygga ställningar då det blir för högt för att mura från golvet.

Först av allt: Anvisningar är inte bindande, föreskrifter är det. Så här säger miljöministeriet:

“Föreskrifterna i byggbestämmelsesamlingen är förpliktande. Anvisningarna är däremot inte förpliktande, utan även andra lösningar än de som föreslås i dem kan användas, om de uppfyller de krav som ställs på byggande.”

Ifråga om reparationer inskränks också bestämmelsernas tillämpning:

“I fråga om ändringar och reparationer i byggnader skall föreskrifterna, om inte något annat uttryckligen bestäms i dem, tillämpas endast i den mån som åtgärdens art och omfattning samt en eventuell ändring i användningen av byggnaden eller en del av den kräver det.”

I vårt fall (murad liten rökkanal) gäller främst E3 som finns i flera varianter:

E3 (1988) Små rökkanaler , anvisningar

E3 (2007) Små skorsternas konstruktion och brandsäkerhet

Om vi först ser på E3(2007) ifråga om “vertikal riktning”, dvs. hur rakt pipan måste muras så heter det:

“2.4 Vertikal riktning
Skorstens avvikelse från vertikal riktning får inte
äventyra brandsäkerheten eller skorstenens
funktion.”

Märk väl att det utmärkt väl går att avvika från vertikal riktning (rakt upp) – om man bara ser till att brandsäkerhet och funktion är OK. I samma punkt ges en anvisning:

“Anvisning
Skorstenar byggs så vertikala som möjligt. Skorste-
nens genomföringar i andra konstruktioner konstrue-
ras och realiseras så att värmerörelserna i skorstenen
och dess olika delar kan ske fritt. När särskilda skäl så
kräver kan skorstenen avvika från vertikal riktning.
Om avvikelsen överstiger 30 grader utreds de bygg-
tekniska lösningarna för skorstenen, dess funktion och
sotning.   …”

Motsvarande ställe i E3 (1988) Små rökkanaler , anvisningar säjer:

“Med undantag av den del som bildas av förbindelsekanalen görs
rökkanalen så vertikal som möjligt. När särskilda skäl så kräver får
avvikelsen från vertikalriktningen vara högst 30 grader, om det
garanteras att risk inte föreligger för att kanalen spricker eller
till kanalen gränsande byggnadsdelar går sönder till följd av
värmeutvidgning eller excentrisk belastning eller av annan
orsak. Krökningarna i kanalen avrundas för att rökvirvlar skall kunna
undvikas och rensningen underlättas.”

Det här betyder alltså att man riktigt bra kan mura snett ! Bara om avvikelsen är mera än 30 grader så måste lösningen utredas tekniskt. Det tycks finnas en massa felaktiga föreställningar om den här frågan.

Ifråga om höjden så säjer anvisningen (som inte är bindande) att rökkanalen skall sluta minst 80 cm över taket. Samtidigt säjer anvisningen att det är ändamålsenligt att placera rökkanalen så nära takåsen som möjligt (så den inte behöver göras så hög). Och det kan man ju hålla med om.

Man kan använda en mängd olika murbruk men i de delar där rökgastemperaturen kan överstiga +350 grader bör man använda ett elastiskt bruk såsom lerbruk.

Och så till frågan om skilda rökkanaler för varje eldstad. Det är absolut inte något krav ! Anvisningarna säjer bara att:

“Eldstaden ansluts i allmänhet till en egen, separat rökkanal.”

Men också att:

“Två eldstäder som befinner sig i samma bostads-
lägenhet eller ekonomibyggnad och som förbränner
samma bränsle kan anslutas till samma rökkanal. Rök-
kanalen dimensioneras då för samtidig användning av
båda eldstäderna och båda eldstäderna utrustas med
ett separat spjäll.”

Det är alltså klart och tydligt utsagt i E3 (2007) att man kan ansluta flera eldstäder till samma rökkanal.

Skyddsavstånd till byggnadsdelar är viktiga att beakta vid planeringen i ett tidigt skede och så här säjer anvisningarna:

“Byggnadsdelar
tillverkade i andra material än av klass A1 placeras
på minst 100 mm avstånd från skorstenens ytteryta. På
mellanbjälklagets eller vindsbjälklagets genomgångs-
ställen samt på anslutningsstället i väggen läggs ett
värmeisolerande lager som är minst 100 mm tjockt i
ett lämpligt byggmaterial i klass A1. För en murad
skorsten i tegel kan skyddsavståndet från de andra
byggnadsdelarna betraktas som tillräckligt då
skorstensväggen har en tjocklek på minst 230 mm.”

Så träkonstruktioner måste finnas på minst 10 cm avstånd. Vid genomgången i mellantaket läggs minst 10 cm bergull eller liknande. Eller så murar man skorstenen med 23 cm tjocka väggar vid genomgången (full tegellängd).

Framför sotluckorna lämnas enligt anvisningarna minst 60 cm fritt utrymme.

“Ett utrymme på minst 0,6 m lämnas framför rensluck-
orna. Rensluckan placeras cirka 0,1 m högre än botten
av kanalen. Rensluckorna har vanligtvis en storlek på
0,13 X 0,13 m 2, dock med hänsyn till hur sotningen av
skorstenen görs.”

Enligt min personliga mening så är det bäst att använda fyrkantiga sotluckor som är lika breda som rökkanalen. Det är lättare att ta ut sotet då. Och så kan man gärna planera sotluckarna så att man lätt kommer åt dem och helst i utrymmen som inte är så känsliga för sot.

E3 (1988) Små rökkanaler , anvisningar  anger ungefär samma saker men mycket mer detaljerat. Nu är ju inte dessa bindande men det kan vara bra att följa dem för annars så måste man slåss med myndigheterna och bevisa att de egna funderingarna faktiskt uppfyller de bindande föreskrifterna (som är väldigt allmänna). Men det är helt möjligt att ha egna konstruktioner som uppfyller föreskrifternas krav.

Så långt den första läsningen av anvisningarna. I morgon diskuterar vi rent praktiskt hur vi skall mura.