Hur man staavar

Skriiv presiis såm’e uuttalas ! Vi veit hur he ska va men aadär
kan int vita he. I Sverige finns int meir rikitt lang staavelsär täär
bådi vokaaln å kånsånantn e lang, såm i “troodd”. Int haar dåm
kårtär staavelse hellär. “Ledun” bliir för tåm “leedun” ellär
“leddun”. Int kan dåm hellär vita åm he ska va “e” ellär “ä” så
man måst skriiv presiis såm he uuttalas. Å så e he ju svåårt för ås å
ti vita för sama oorde uuttalas ooliika. I Lapptresk säär vi “tu ska
int nu”, men i Strömmfårs å Pyttis så ska he noo va “to ska int
no”.

He kan va svåårt ettsåm man e vaan ti skriiv oorden
op eitt visst sett. Jäär e någär saakär såm kan va krånglå:

Kårt juud: ein bookstaav (t.ex. mosa – int mossa)
Langt juud: tvåå booksteevär (t.ex. laande – int lande)
Man kan noo skriiv backan me “ck” för langt k.

u-juud skriivs alti me u (t.ex. tundrån)
o-juud skriivs alti me o (t.ex. Skokel – int Skukel)
å-juud skriivs alti me å (t.ex. båtn – int botten)

e-juud skriivs alti me e (t.ex. veeg – int väg)
ä-juud skriivs alti me ä (t.ex. bjärg – int berg)

sje-juud skriivs alti me sj (t.ex. sjäärnå – int stjärna)
tje-juud skriivs alti me tj (t.ex. tjärri – int kärret)

Fast Borgå-booana ska ju skriiv “kärri” för tåm uutalar he me haart “k” …