Stor vidaklyyvantalkå

Det blev en lyckad vidaklyyvantalkå (vedklyvning) på gamla folkskolan på lördag. Över 30 personer deltog och vi fick en massa ved i vedlidret för vintern. Bäst av allt var att den gamla vedklyvaren från 1920-talet fungerade fint. Det är effektiva maskiner och de stora yxorna klyver lätt och snabbt stora vedträn. På en timmer var hela hopen kluven och inradad.

Enligt Simos Verner som mycket väl känner till Lillstubackans klyvare (tillverkad på 1920-talet) så behövs det 9 personer för en vedklyvningstalko: Två bär virket till maskinen, en sågar, två klyver och fyra radar. Om man har kort och klent virke så kan en person klara av att lyfta virket på sågbocken.
Vedklyvaren drevs av en Steyr dieseltraktor (en av de första dieseltraktorerna) via en remskiva.

Klyvaren är gjord helt i trä förutom yxarna, sågklingan och järnbeslagen. Inne i det stora trähjulet finns cement så att yxarna skall klara av att hugga klabbarna.

Yxarna går upp och ned i sina hållare drivna av hjulet.

Virket läggs i en lång vagga för att kapas av sågklingan. Det är viktigt att vagga rör sej rakt och stabilt så att klingan inte ”kniper”. Man för virket fram till mothållet som är en metallbit löst fäst med en bult. Längden på klabbarna är viktig så att de går in under yxarna men är så långa att de klyvs ordentligt.

Drivningen är med remmar som bör vara lämpligt spända. Man kan hälla sirap på drivhjulet för att remmen inte skall slira.

Och så har vi huvudmaskinisten Göran vid sågsklingan.

Antas Bengt visade att de gamla takterna sitter i än och klöv skickligt klabbarna.

Modern skyddsutrustning fanns inte förr.

Radarna skall inte förglömmas.

Det bästa med talkoarbetet är ju talkokaffet som tillsammans med Ingas fina smörgåsar och en hel del prat avslutade dagen. Men ännu samlade vi ihop en mängd starka karlar som lyfte ned den gamla svarven från uthusets vind och bar in den i slöjdsalen. Den skall sättas i skick och ställas upp på nytt. Verner berättade om hur den i tiden användes i den lilla skolsalen som nu är uppdelad i virkeslagret och lilla salen. Svarven stod i hörnet mot ytterväggen och drev med en trampa. Men mera därom senare.

Vädret var fint – torrt men inte för hett. En riktigt lyckad dag.

 

Vidaklyyvantalkå lö 15 juli 10:00

Nu ser det ut att det verkligen blir vidaklyyvantalkå (vedarbete) på lördag. Vi var tvungna att flytta den framåt med en vecka på grund av tidsbrist. Läs närmare om vedarbetet på http://hindersby.net/nywp/?p=3623 (men den blev alltså flyttad till lö 15 juli).

Vi klyver alltså ved för gamla folkskolan för nästa vinter. Det behövs nu då vi har en stor kamin för att värma upp slöjdsalen. Samtidigt vill vi visa hur det gick till då man klöv ved i slutet på 1940-talet och början på 50-talet.

Bilden är från bondedagen 2014 och visar Lillstubackans bolagsklyvare.

Man får gärna delta i arbetet men det går bra att bara titta på också. Ifall nån har kvar gamla arbetskläder från den tiden så kan man ju klä upp sej i dem.

Till talkåarbetet hörde också samvaro och kaffedrickandet (mat ifall det var ett större arbete). Inga bjuder på kaffe med tilltugg (frivillig avgift till stöd för gamla folkskolan).

Man kan också beundra den fina skolan som är i utmärkt skick (byggd 1899) i motsats till de mögelhus som byggts efter 1960-talet då byggnadstekniken försämrades katastrofalt. Vi håller på att kitta och måla fönster. Köket, arbetsrummet och lilla salen är nymålade och nytt trägolv skall snart läggas i arbetsrummet. Sedan kan man beundra den fina kaminen i stora salen (gåva av Christine och Gunder).

Utanför skolan vid verandan finns den nya brandstegen av gammal modell som Göran tillverkat av lärk. Mycket stabil.

Vädret lär bli svalt men torrt. På fredagen skall det regna men inte mera på lördagen. Om man nu tror på 10-dygnsprognosen. (Se femdagarsprognosen från yr.no för Hindersby i sidopanelen nere till höger )

Alla hjärtligt välkomna !

 

Vidaklyyvantalkån flytta ti lö 15 juli

Vår maskinist Göran har bråttom på arbetet så vi måste flytta vidaklyyvantalkån en vecka framåt. Det blir ju inget vidaklyyvand (vedklyvning) utan klyvare …

Äkta brandstege av trä

Göran har satt ihop en fin brandstege av trä (lärk) som vi ställde upp vid gamla folkskolan. Det gick enkelt med storsäcklyften på frontlastaren. Dert var bra med maskinell hjälp för stegen är mycket tung.

Det gick utmärkt att ställa både höjd och lutning med frontlastarens hydraulik.

Det är bra att stegen går upp över taket för då kan man hålla i översta steget då man stiger över till takstegen. Nu skall det ännu sättas sten eller platta under nedre ändan så den inte ruttnar.

Stegen passar bra till huset.

 

Johannistang 2017

Ett svalt Johanni 2017 men inget regn.

Kransarna placeras runt johannistandjin.

 

 

Och spikas fast.

De nordiska flaggorna radas ut.

Johannistandjin dras upp maskinellt nuförtiden och det farliga resandet med stolpgafflar är historia.

Flaggorna binds vid de dubbla stödlinorna genom block överst på stången så att de kan hissas upp (och ned).

Det är alltid litet tävling vilket av de fyra lagen som lyckas binda sina flaggor först.

Blåsigt och mulet men inget regn i år.

Efteråt välförtjänt kaffe med bulla.

Ååtär eitt Johanni opa te gamal Leikanlindån vidär ååbrooen.

 

Vida-arbeit

(Det här är skrivet på vårt tusen år gamla språk – med litet moderna inslag såsom norrländsk förmjukning. OBS ! Långt ljud stavas alltid med två bokstäver och kort ljud alltid med en bokstav. O-ljud skrivs alltid med o, å-ljud alltid med å och u-ljud alltid med u)

 

Vi ska haa vidaklyyvantalkå opa gamal fålkskoolan å ja tenkt set inn liite vidaoord. Först huggär man vid opa vintärn å tjöör heim mang vidalass. Sidan ska he lagas vid opa vidabackan. Åm man bara haar småå å smaal träädär så sirklar man åå dåm å he bliir tjeppvid såm e braa ti haa undi vidahelln för te eildbooe e åftast så liitet.

Men åm man haar liite grööväri träädär så måst dåm klyyvas. All eendar (byyadeilar) hadd senn klyyvari såm hadd eitt stoort juul såm man satt ein reim ti dragas fråån ein traktår me reimsjiivå. Jäär i Söörneseendan haar vi ein klyyvari åå jäärn men te klyyvarn vi ska annvend op talkån e fråån Lilstubackan å e laga åå trää.

Klyyvarn haar tvåå yxår såm gaar opp å neer näär juule tvinnar å tå kan man klyyv knåbbana. Tåm måst haa räätt lengd å he finns ein cirkelsååg opa klyyvarn såm kaapar ti räätt lengd å så faller knåbbana neer i masjiin å klyyvanbisana (ein op kvar siidå) kan taa dåm å klyyv dåm.

Te kluvi vidn radas opa eitt boord breividär klyyvanbisin å så taar gummåna å flyttar ti eitt ana boord vidär döörn ti vidaliidri. Täärifråån taar radangummåna (å båånen) å radar vidn i lang radär i vidaliidri. Inn i liidri måst tjeppbisin slåå inn tjeppar i föra raden så att radan binds ihoop tvåå å tvåå för att dåm int ska ras åmkull.

Sidan fåår vidn tårk yvi somarn å helst ska man haa så stoort liidär att he ryyms tvåå åårs vid inn för yviåårs vid e ennu tårrari.

Menn mofa va åfta å gaaldra senn skoog å tå blei he mytji kleent virk så att Mickels hadd mest bara tjeppvid. Men he gaar ååt mytji tjeppvid så he blei ti bjär inn vid hela tiinn. Flickåna va int så glaad yvi he å ein gangå så ringd menn moostär Anni ti siin kamraatär å bjöud dåm opa kaffi ti fiir att dåm hadd hitta eitt kluvi trää i vidaliidri …

Johanni 2017 fredag kl. 10:00

Fornminnesföreningen ordnar traditionellt johannifirande på Lekstrand (Leikanlindån) i Hindersby fredagen den 23 juni 2017 kl. 10. Alltså inte på kvällen utan på förmiddagen.

De senaste åren har vi rest johannistandjin (midsommarstången) på förmiddagen och haft fest på kvällen. Men det har kommit allt mer folk på förmiddagen så resandet har i praktiken blivit en riktig folkfest med barn och blommor. Så det är lika så bra att flytta hela firandet till förmiddagen. Det blir kaffebjudning med frivillig avgift.

Hjärtligt välkomna !

P.S. Väderprognosen lovar uppehållsväder för fredag.

 

Vidaklyyvantalkå 8 juli (prel.)

Gamla folkskolans vänner höll styrelsemöte på söndag och beslöt att preliminärt hålla vidaklyyvantalkå (vedklyvning) på lördagen den 8 juli 2017. Ifall det nu inte ösregnar förstås. Vi återkommer till exakt tidpunkt då det börjar komma tiodygnsprognoser som täcker den dagen så vi vet nånting om vädret.

Vi har städat upp i uthuset på gamla folkskolan och satt in färdiga ställningar att rada veden. Göran skall ta den gamla vedklyvaren till skolan och om det lyckas få igång den gamla traktorn så sätter vi den att driva klyvaren. Det är en fin gammal klyvare med trähjul och två yxor.

Bilden är från bondedagen 2014.

Förr hade varje eenda (ända=bydel) en klyvare som flyttades runt och så samlades man till talkå (gemensamt arbete) för att kapa, klyva och rada in följande vinters ved. All uppvärmning behövde ju ved liksom all matlagning. Först på 50-talet började det komma centralvärme med vedeldad pannå (värmepanna) men som man också kunde värma med koks. Vi hade vanligen koks till natten eftersom den brann längre tid än veden. men den var dyr.

Visst hade man tjeppvid (klen käppved) också som man fick vid gallringar men den användes mest för matlagning under vidahelln (vedspisen). Grövre ved måste klyvas så den gick in i eldstaden med också för att den skulle torka bättre. Det var fråga om stora mängder så man behövde en bra klyvare för att få arbetet gjort. Klyvare hade också en klingå (cirkelsåg) som man kapade veden med. De kapade bitarna föll ned i klyvaren där de togs av klyyvanbisana (klyvningskarlarna) som satte dem under yxan och den klyvna veden satte de på ett bord där den hämtades av gummorna som förde den till ett annat bord vid ingången till vidaliidre (vedboden). Där hämtade  radangummåna (radningsflickorna) veden som de radade upp i långa rader inne i lidret.

För att de långa raderna inte skulle stjälpa så hade en tjeppbisi (käppkarl) till uppgift att slå in käppar i föregående rad så att raderna hölls ihop och blev stabilare. Käpparna som vanligen höll ihop två rader åt gången gjorde att alla rader till sist bildade en enhet och stödde varandra.

Ved behövs i gamla folkskolan nu då vi har en stor fin kamin i slöjdsalen. Förra vintern var ovanligt varm men kommande vintrar kan vara betydligt kallare.

Talkofolket bjuds som traditionen kräver på kaffe och tilltugg efter välförrättat arbete. Ta gärna på gamla kläder (som farfar använde på 30-talet).  Gummorna hade huvudduk och förkläde medan gubbarna hade läderstövlar och stövelbyxor. Och kanske väst.

Vi skickar ut lappar och meddelar närmare efter johanni.