Kategori: Byggnadsvård

Man kan måla eller tapetsera innerväggar men vi såg en intressant ytbeläggning på Gysinge byggnadsvårdcentrum i Stockholm. Man hade klistrat bitar av grålumppapp som var rivna till ca. 50×50 cm. De bildade ett svagt men tydligt mönster på väggen – mycket intressantare än en helt slät vägg. Här förklarar jag hur man kan göra i praktiken för att få sådana väggar.

I arbetsrummet i gamla folkskolan har vi stockväggar med mjuka träfiberskivor som är skruvade med brickor och träskruvar. Mjuka skivor ger efter så där lagom för stockväggar är sällan riktigt raka men de är tillräckligt stadiga för att ge en slät om än buktig yta. Vi har en vägg med hårdkartong, hårda tunna träfiberskivor, om de blir litet mera buktiga.

För att klistra grålumppapp behöver man tapetklister och det skall vara rent cellulosaklister utan “förstärkning”. Tyvärr är det svårt att hitta i en vanlig affär men man skall inte köpa nånting från dessa eftersom dagens byggteknik är urusel liksom de moderna materialen. Bygnadsvårdsbutiker är numera de enda man kan anlita. I vårt fall är det närmast Byggnadsapoteket i Fiskars som har material av tillräckligt god kvalitet. De har en butik på nätet (och fysiska butiker i Fiskars och Helsingfors) som kan skicka det man behöver och i det här fallet var det tapetklister. Man behöver också en riktig klisterborste för det skall slabbas på en stor mängd klister (gå till SHOP och sök på “tapetklister”).

Lim&Handtryck tillverkar äkta cellulosaklister. En påse blandas i 4 l vatten. Rör om hela tiden och strö försiktigt pulvret i vattnet så det inte blir klimpar. Sedan skall limmet stå i minst en timme. Jag blandade på kvällen och lät stå över natten. Cellulosaklister torkar inte så fort och kan alltid lösas upp med vatten. Om man glömmer att tvätta penseln så är det bara att ställa den i vatten och den blir som ny. Klistret skall vara tjockt så stickan står av sej själv men då de sugande skivorna förklistras så kan man sätta till 2 liter vatten så det är lättare att stryka på.

Sedan är det bara ti smått opa (slabba på) och tillräckligt tjockt. Skivorna suger alldeles förskräckligt. Till förklistring av ca. 30 kvadratmeter behövdes det en och en halv påse klister. Det står på påsen att den räcker till för att limma upp 30 kvadratmeter tapet men det gäller absolut inte grålumppapp på sugande yta. Allt som allt gick det åt fem och en halv påse så man kan räkna med fem gånger mer klister än för vanliga tapeter.

Här syns och fästskruvarna. Vanliga spikar dög inte för huvudet gick genom den mjuka skivan. Med stora (rostfria) brickor och skruv är det dessutom lättare att ställa spänningen på skruven så den håller skivan spänd men inte går igenom.

Bitarna av grålumppapp bör rivas så att kanten blir litet avfasad och lättare att limma. Att klippa eller skära ger inte snyggare skarv – tvärtom. En sådan kant spärrar dessutom lättare ut och kan blir riktigt ful. Placeringen av bitarna blir också känslig. Med riven kant gör det inte så mycket om biten kommer litet fel. Det ger bara en mer levande yta om den är litet oregelbunden.

Mät 50 cm i en kanten och vik pappen så att de raka sidorna är exakt mot varandra. Då blir vinkeln precis 90 grader. Man bör dra med en penna eller dylikt över vikningen så den blir “vass”. Sedan lägger man en rak list över pappen precis vid vikningen och river försiktigt av biten. Det går inte att dra av biten i ett tag utan man måste flytta handen så att spänningen på pappen är litet mot en själv.

 

Sedan viker man biten på mitten och gör vikningen skarp och rivar av den så man får två bitar på 50×50 cm. Om man viker också åt andra hållet innan man river så blir den rivna kanten riktigt rak. Ju skarpare veck desto lättare att riva.

Sedan gäller det att dra ett streck 1 cm ovanför bitens plats på väggen så att bitarna inte börjar gå snett på väggen. Det är inte så känsligt hur man placerar bitarna – nån cm hit eller dit eller litet snett märks just inte. Men om de går tio cm uppåt så syns det. Väggarna i arbetsrummet had mycket olika höjd (8 cm skillnad) så jag satte strecket i vattenpass men om man har ett rakt golv under så kan man mäta därifrån.

Man kan gärna mäta väggens höjd och räkna ut hur mycket bitarna bör komma på varandra för att det skall bli någorlunda jämnt. Vårt arbetsrum är ca. 335 cm högt så det blev sju bitar på höjden med en par centimeters överlappning.

Man stryker sedan tjockt med klister på pappbitarnas baksida. Nu har grålumppappen en sida som är litet jämnare än den andra och jag satte den jämna sidan utåt eftersom vi tänkte måla den. Men man kan lika bra sätta tvärtom. I alla fall är det bra att ha samma sida utåt över hela väggen.

Bitarna viks ihop och får dra i ca. tio minuter – men inte för länge. Hinner de bli för torra så går det bra att blöta upp dem.

Om det kommer litet lim på baksidan så gör det inget för skarvarna skall limmas utanpå också.

Uppsättningen börjas helst från ett hörn eller ett fönster. I stockhus är hörnen milt sagt krokiga men med de här små bitarna är det lätt att tapetsera dem. De får svänga hit och dit allt hur det passar i hörnet. Kom ihåg att sätta den skurna kanten från rullen uppåt så den täcks av följande lager med bitar. Det ser inte bra ut om en del kanter är skurna och andra rivna på den färdiga ytan.

Man stryker klister jämnt på väggen (som är förklistrad) och sätter sedan upp pappbiten och stryker fast den ordentligt med en tapetborste – från mitten utåt. Speciellt där det finns skruvhuvud bör man stryka fast pappen ordentligt runtom skruven. Nu är det viktigt att pappen har ordentligt med lim och har dragit tillräckligt för då är den mjuk och kan strykas fast också i gropar i väggen.  Kanterna på biten strykes fast med klisterborsten. För att kanterna skall sitta ordentligt bör de limmas utifrån också. Arbeta fast kanterna grundligt med klisterborsten.

Man limmar de följande bitarna ett par cm utanpå och går från hörnet utåt ochnerifrån uppåt. Placera skarvar ovanför dörrar och vid fönster för där kommer det troligen smalare bitar eftersom väggarna sällan passar precis för hela 50 cm bitar. På bilden nedan har rivningen misslyckats litet men det gör inget för nästa bit täcker kanten. Råkar man riva en bit halvt itu så kan man limma dit den i alla fall för skarven syns knappast.

Då limmet torkat så synns det knappast och efter målning så är det bara kanterna som bildar ett svagt mönster.

Vid fönstren bör man vara noga med limningen. Där tätar pappen springorna om den är ordentligt limmad. Här är den dragen upp på fönsterkarmen och kommer att pressas fast av fönsterfodringen.  Här är bitarna limmade från fönstret utåt och den skurna kanten vänd mot fönstret. Under högra fönstret syns en smalare bit som är placerad mitt under fönstret.

Likaså ovanför dörren.

Och så är sista biten fastklistrad …

Arbetsåtgången för omkring 160 bitar (ca. 40 kvadratmeter) var ungefär 35 timmar. Visst går det snabbare att sätta upp tunna tapeter men de här skall nu hålla i hundra år :-). Det blir intressant att se hur det ser ut då väggarna är målade.

 

 

Efter diverse resor hit och dit och en och annan liten katastrof så har äntligen arbetet på väggarna i arbetsrummet i gamla folkskolan börjat. Under Johanni så blev den första rullen uppklistrad och arbetet fortsätter nu i början på veckan. Den som har lust kan komma och se på – eller greppa limpenseln.

Grålumppappret kommer i rullar på 15×1 meter och rivs först i bitar på 50×50 cm som sedan klistras upp på väggskivorna litet om varandra. Det ger ett svagt rutmönster som är ganska dekorativt. Det kan sedan tapetseras eller målas.

Det går åt massor av klister för både insulitskivorna (mjuka träfiberskivor) och pappen är starkt sugande. Man bör räkna med minst tre gånger mer klister än normalt. Nästan två påsar med klister gick åt för att förklistra skivorna och över en påse gick åt till att limma upp bitarna från en rulle. Speciellt nu då det är så varmt så skall man smocka på tjockt med klister.

Här är 60 bitar uppklistrade och det behövs ännu omkring 120 till. En grundligare anvisning om hur man klistrar kommer senare. Den som är intresserad kan ringa Nisse på 0457-0184385.

 

Det var tredje gången gillt och nu lyckades det. Två gånger har stolpborren gått sönder men nu provade jag min nya borr som är kopplad till skogslastarens rotator. Den är litet svag men med litet tricks lyckades jag få hål som stolparna gick ned i. Jordmånen är sand så det  var lätt men det fanns stenar i sanden och de krånglade en hel del.

Det gick ganska fort då man först fick ändan ur vagnen och satte igång. Nu var det dessutom tillräckligt mycket fukt i sanden så den inte rann ned i hålet. Tanken är att borren skall användas för att få hål i ytan på åkrarna där det ligger vatten som inte kommer ned till täckdikena. Ibland är det riktigt torrt under ytan fastän det står vatten på åkern. Borren fungerade bra i sand men det är ännu osäkert hur bra det går i lera.

Raden med stolpar blev nästan rak men man får väl kila dem så att åtminstone övre ändan är i linje. Det besvärligaste var stolpen invid den stora björken vid vägen. Där blev hålet inte så djupt så vi kanske måste stötta den stolpen litet extra.

Nu skall det bara sågas virke till staketet. Avståndet mellan stolparna är 270 cm och i senaste numret av Byggnadskultur så fanns måtten för ett typiskt staket med stående spjälor och där rekommenderades ett avstånd på 2,5-2,8 meter. Våra stolpar är övergrova (Göran sågade dem från gamla telefonstolpar) men de håller säkert i vår tid – speciellt som de är impregnerade.

 

Sent omsider har fönsterlagandet kommit igång. Det var en sen vår, en krånglig sommar och en mycket sen skörd som satte käppar i hjulet för våra planer. Men nu är det första fönstret fixat (skall ännu målas) och tanken är att måndagskvällarna (kl.18-20) skall användas för att sätta de resterande fönstren i skick. Nu då möbelkursen börjar vara slut så går det bra att ta med egna fönster och arbeta med dem.

Som Ewa-Maria Wiik berättade under fönsterkursen i våras så tar det en grym tid att sätta fönstren i skick och det har jag också konstaterat. Men det går bra att syssla med det hela vintern – man bara tar bort bågen och sätter in en ram med plast runt i stället. Den är inte vacker men ger bättre isolering än det enkla fönstret ifall man sätter plast på bägge sidor om ramen. Ramen skruvar man enkelt ihop av ribbor med en skruv i varje hörn. Det är bara bra om den ger efter litet för gamla fönsterkarmar är inte alltid i 90 graders vinkel. Bäst är att använda växthusplast som tål sol och är mycket seg.

I Sveriges TV går nu en mycket bra serie “Det sitter i väggarna” om vården av gamla hus och del 2 handlade om fönster. Programledaren Erika Åberg har en bra inställning till arbetet. Det räcker bra att bara ta bort det kitt som är löst och ersätta det. Att ta bort glasen och all målning och börja från noll är ett jättejobb som inte alls är nödvändigt ifall fönstrets trädelar inte är helruttna och måste bytas. Man kan gärna göra det med en fönsterbåge och därefter inser man kvickt att det inte lönar sej.

Ewa-Maria hade ett bra recept på hur man förbättrar kitt som spruckit (men sitter fast ordentligt). Man blandar linoljekitt med terpentin och smörjer på det gamla kittet (efter det man tagit bort målfärgen). Då får man nytt kitt i sprickorna och det gamla kittet mjuknar. Då terpentinen torkat bort så kan man måla. Men man skall reservera ganska lång tid för det tar tid för kittet att torka och likaså tar det tid för linoljefärgen att torka innan man drar på nästa lager.

Linoljefärg MÅSTE strykas på tunt och man skall absolut inte försöka få den att täcka som med nya plastfärger. Den plastfärg som torkar fort ger emellertid en mycket dålig yta. Det ser bra ut men fäster inte ordentligt i trä i motsats till linoljefärg som sugs in. Inom kort flagar plasten bort i bästa fall – i sämsta fall sitter den kvar och täcker in fukten (som alltid kommer in genom någon spricka) varvid träet ruttnar. Så plastfärg är rena giftet för trä. Ytan kan se bra ut men inuti är allt trä genomruttet.

Vid fönsterrenovering  skall man räkna med veckor – inte dagar – just därför att torktiden tillkommer. Man kan förstås sätta in fönsterbågarna direkt och lämna målandet till nästa sommar också. Det vill bli litet tumavtryck i kittet men de kan lätt jämnas ut.

Först petar man alltså bort allt löst kitt riktigt försiktigt. Det är besvärligt att skära till nytt glas av den gamla sorten som bara är 2 mm tjockt. Det går med en skärare som har oljesmörjning men då skall glaset ligga på mycket jämnt underlag (filt eller papp). Med en linjal som skruvas fast med tvingar MYCKET försiktigt så får man snittet rakt. Skäraren skall ge ifrån sej ett jämnt surrande hela vägen. Och man bör få snittet med en enda gång. Hack i kanten får inte finnas på de tunna glasskivorna.

Små sprickor i hörnen behöver inte betyda att hela glaset skall bytas ut. Det finns väderbeständig tejp som man kan sätta på bägge sidor om spricken och så klarar sej fönstret åter i många år. Jag hade lappat våra fönster med vanlig dokumenttejp för ett tiotal år sedan men den tålde inte solljuset.

Ifall man måste ha bort en söndrig ruta så sitter ofta en del av kittet som berg. Då är det bra att använda en värmelampa för att mjuka upp det först. Gör ren glaset ordentligt före det för det kan upphettas för mycket där det är smutsigt. Vi har en Speedheater lampa på gamla skolan.  Då kittet är borta dra man försiktigt ut stiften som håller glaset med en tång (sidavbitare) och skrapar rent det med en glasskrapa. Med nya vassa bett behöver man inte trycka på så hårt (och riskera att rutan spricker).

Om man tagit bort rutan så är det bra att ta bort allt gammalt kitt och all målning i falsen med Speedheatern. Därefter kan man olja in falsen med linolja eller måla den med linoljefärg. Detta för att träet inte skall dra linoljan ut kittet som då blir för torrt och faller bort. Det är ju bara krita om man tar bort linoljan.

Då falsen är behandlad och torr så dra man på ett lager med linoljekitt innan man lägger på rutan. Kitter får gärna vara litet blötare under rutan än sedan utanpå. Linoljekitt består av krita och linolja och man reglerar mjukheten genom att sätta till mera linolja eller mera krita. Jag tyckte det var överdrivet att tömma hela burken med kitt och knåda det men det är faktiskt en bra idé. Man bara häller ut allting på ett bord med linoleumskiva och blandar med en spackel tills det har lämplig mjukhet. Det skall helst inte fastna i fingrarna – mera krita tills det släpper. Men under glaset får det vara litet mjukare. Är det för mjukt så blir det besvärligt att kitta falsarna utanpå glaset. Är det för styvt så ligger inte glaset jämnt i falsen som på bilden nedan. Där finns också för litet kitt under glaset. Lägg på ordentligt med löst kitt – det är lätt att skrapa bort det som kläms ut ur falsen.

Då glaset ligger jämnt i flasen så slår man in stiften som håller fast rutan. En liten hammare med tejp runt huvudet är bäst. Stiften kommer i långa stänger och man viker en bit i litet mer än 90 grader vinkel och slår in det. Lyft inte hammaren från glaset utan låt den följa glaset hela tiden.

Därefter fyller man falsen med kitt och ser till att det pressas ordentligt mellan glaset och falsen. Man drar det jämnt med spackeln eller kittkniven ungefär jäms med falsens yttre kant. Det behöver inte vara vackert bara det är tätt. Som Erika sa i sitt program så syns falsen inte alls då man ser på ett hus. Falsen torkar långsamt med linoljekitt och det är bra för då kan man jämna den långt senare. Nedan var kittet för löst och det var besvärligt att jämna ut. Senare då jag använde torrare kitt så blev det snyggare. Men alltför torrt kitt är också svårt att släta ut. Det är bara att pröva sej fram.

Då kittet torkat skall bågen målas även om endel målar direkt på fuktigt kitt. Med linoljefärg så är det samma material som i kittet men det tar längre tid för fogen att torka då.

Sedan skall fönsterbågen passas in och hyvlas så fönstret går bra att öppna så den sista målningen gör man helst på sommaren då bågarna är på plats och fönstret kan stå öppet en vecka innan nästa målning.

Med den här farten så tar det flera år innan fönstren på gamla skolan är klara. Men det är solsidans fönster som är först i turen. Norrsidans är i mycket bättre skick. Och ramarna med plast kan flyttas till nya fönster i den takt arbetet fortskrider.

Nu är också kaminen i fullt bruksskick. Jag satte in ett galler runt den för att skydda folk och fä. Med en eldning (en påfyllning) får man på en kvart temperaturen i slöjdsalen att stiga ett par grader. Men draget i den höga pipan är våldsamt så man måste absolut stänga nedre luckan då elden tagit fart. Annars spräcker man hela kaminen.

Bara möbelkursen får bort de sista möblerna är det fritt fram att använda slöjdsalen för bysborna. Vi har värmepumpen på och temperaturen har varit kring +15 grader (utan kamineldning). Mycket varmare vill man inte ha då man arbetar. De andra utrymmena är också varma och i det här vädret har de hållit över + 17 grader med värmepumparna på minimum.

 

 

 

Det har varit litet dåligt med pysslandet den här sommaren. Maj månad gick förlorad då sådden drog ut på tiden och sedan har det varit dåligt med bakbenen (sträckt muskel). Men med hjälp av värkpiller blev i alla fall plåthatten (regnskydd) uppsatt på nya tuutn (skorstenen). Den är förstås heimlaga. En stomme av 4×25 mm flatjärn bockades och sedan skruvades en plåt fast vid den. Egentligen är plåten fäst vid en skild stomme som kan lyftas upp så man lätt kommer åt att sota.

Konstruktionen framgår av bilden. Sedan är det bara att klippa till en plåt som är 10 cm större än tuutn. För att få stadga i plååten så är den först vikt diagonalt och sedan är kanterna nedvikta ca. 3 cm.

Därefter skruvar man fast plåten vid den övre ramen som går att vika upp. Ramen måste tas i två bitar för att man skall kunna trä den över kanten. Sidoskruvarna spännes fast och plåtramen skruvas fast vid den nedre ramen.

Så får vi se hur plåthatten fungerar. Ställningarna skall snart bort men det finns ännu litet plåtarbeten att göra.

Man borde ännu sätta ett riktigt starkt nät runt ramen så kajorna inte kommer åt att bygga bo.

 

 

Nu är vi ett hack längre igen. Det finns plåt kring tuutn (skorstenen) även om det ännu behövs litet finslipande. Ställningarna kan inte än rivas för vi måste ha en hatt på den också så det inte regnar in och den fina pipan fryser.

Det kommer ännu en plåt över triangeln mitt på åsen och så skall plåtarna fästas med takskruv. Åsplåtarna tog jag loss för att få de nya plåtarna under dem så de skall också skruvas fast tillbaka. Jag märkte att jag behöver en 90 graders falstång för vissa fogar så den skall jag skaffa.

Annars så finns det en utmärkt handbok på nätet för plåtslagning:

Teknikhandboken

som är utgiven av Plåtslageriernas riksförbund i Sverige. Det är inte svårt att fixa plåtbeslag själv men litet knixar och bra verktyg behövs. Jag använde en hemlagad plåtbockare (tre raka och stadiga plankor, två gångjärn och två skruvtvingar) som kan bocka upp till 2 meter långa plåtar. Den är inte absolut nödvändig men det går betydligt snabbare med den – och blir snyggare. Dessutom behöver man en bra plåtsax och jag anser att pelikansaxen är den bästa. Man behöver också två raka plåtsaxar, en höger och en vänsterklippande. Förstås en träklubba, tänger och hammare. Och så falstången med 90 graders käftar. Den behövs för att man skall kunna vända ned en dubbelfals.

Man planerar först plåtarna och kommer ihåg att lämna tillräckligt med plåt för falsen (helst dubbelfals). Därefter viker man dem och passar in dem. Med en tuschpenna ritar man ut var plåtarna skall klippas (den ena plåtens fals skall vara en cm högre än den andra så man kan vika över den). Därefter tar man bra handskar och börjar klippa. Plåtkanterna kan vara mycket vassa så man bör inte arbeta utan handskar.

Popnitar tycker jag inte om. Det hål de sätts in i blir med tiden allt större då blåsten ruskar om plåtarna och till sist kommer de loss. En dubbelfog håller i eviga tider ännu efter det plåten rostat sönder.

Nu ser vi nyttan av den undre kragen. Vatten kan inte rinna längs skorstenen under plåten. Ovanför kragen kommer ännu en plåtlist som för ut vattnet. Och så en hatt förstås men den måste vi ännu fundera på. I vintras hade vi bara en filmfanérskiva över öppning som en provisorisk hatt. Men stilig är tuutn och snyggt murad.