Här kommer en översiktskarta över Skokelveein – Tjörkveein.
Det finns bättre kartor men den här visar i stora drag hur vägen gick. Bäst bevarad är den i skogen mellan Hindersby och Labby. Sedan har den hamnat under en massa nya vägar och på Pyttissidan finns det inte mycket kvar av den (under motorvägen).
Namnen på de nya kartorna är ofta felaktiga och förvrängda. Till exempel ”Skukulträsket” är en förvrängning av finska Kukuljärvi som kommer från det riktiga Skokeltrestji. Skokel betyder förresten ”skog”. Stilen att förvränga gamla namn är helt förkastlig. Det är dumt att skriva Källudden då det riktiga namnet är Tjeeldåddn. Kanske nån tyckt att det är ”finare” att förvränga namnet. Namn är namn och skall inte ”översättas”.
Inför premiären till filmen ”Tjörkveein-Skokelveein” publicerar vi ett brev från Bror Lindh som också kallar den ”Riidveein” – kärt barn har många namn. Han märkte den 14 maj 1977 ut den urgamla ridvägen.
Jag fick rapporten av Inga och skannade in den med ett OCR-program ”Tesseract” som klarade av skanningen utan större problem.
Här kommer texten i inläst och rättad form:
Labby den 14 maj 1977
Rapport angående ”Skukelvägen” – Ridvägen. Sträckning: Malmen – Långbromossen. Idag den 14 maj 1977 har jag gjort ett försök att märka ut den urgamla ridvägen. Den sträckning som ligger mellan Malmen och Timmermalm.
Vägen tycks vara bättre ”bevarad” inom Labby område. Det är ingen större svårighet att följa den. Om det verkligen är den urgamla vägen må forskarna tvista om. Faktum kvarstår. Det finns en väg som är framkomlig. Den har naturligtvis använts av senare tiders skogsvandrare, boskap mm och inte bara av de första nybyggarna.
På ett par ställen uppstod problem med den rätta sträckningen. Mera därom senare. 1)
Jag följde vägen från Malmen. Vid Korsberget har jag lagt två band i kors. Mittemot ”korset” går en stig västerut som kan antas vara den väg som gick över Björkkärret till Labby. Vi fortsätter längs de röda banden som jag använde. Efter några hundratal meter kommer vi ut till en annan väg som också går till ”Fähusberget”. Den följer vi och den skall vi fortsätta att följa. Så småningom kommer man till Fähusberget. Några hundra meter längre fram längs vägen 1) kommer man till ett grustag. Där slutar den synliga stigen för ett tag. Jag tog mig friheten att antaga att stigen har gått på ungefär samma ställe som den nya skogsbilvägen från Björkkärret till ”Björnön” går. Den vägen följer man ytterliga några hundra meter. Ca 100 meter före ”linjen med atomer” (el-linjen) finns en stor sten på höger sida om vägen. Där har jag markerat med röda band. Man tar av vinkelrätt från bilvägen och går rätt över uthuggningen. På andra sidan finns röda flagg i en stor gran. Därifrån finns igen en tydlig stig som går ner mot mossen. Vid mosskanten ser man tydligt att det har funnits en stig. Om detta är den omtalade stigen kan väl ingen med bestämdhet säga, men det är smalaste stället mellan de båda ”fastlanden”. Jag tror att om man börjar rota i jorden så finner man rester av en gammal spång som gått här och som fungerat som bro. Detta omtalas också i Lappträsk sockens
historia. Jag tror att det står ungefär som så att ”Långbron var byggd av
kluvna furor”. Har jag fel?
Genom Timmermalm följer man den skogsbilväg som finns där för den har i det närmaste samma sträckning som gångstigen hade.
Efter någon kilometer kommer man till Strömfors marker. Hur vägen har gått därigenom vet jag inte men det är troligt att den gick längs bergsknallarna mot Petjärv och så tog den av mot Abborfors och då via den sjö som på nya kartor heter ”Kukeljärvi” (Skukeljärvi?)
Jag har alltså märkt ut stigen med röda plastband (bifogar en modell). Jag
är personligen emot denna märkning med plast. Det verkar störande tycker jag. Dessutom händer det så lätt att banden ramlar ner och ligger och skräpar i naturen. Detta gillar jag inte. Jag vill lämna ett förslag men frågan är väl om de kommunala myndigheterna är tillmötesgående, Jag föreslår att ni anhåller om bidrag för att märka ut vägen på ett riktigt sätt. Stolpar som är målade i den övre ändan. Exempelvis vit färg. Sådana stolpar finns färdigt i skogen om man tar rätt på allt det virke som ligger där. Är inte detta också något för Riksantikvarien eller landsantikvarien om det finns sådan myndighet i Finland? Som exempel kan jag nämna att man i några socknar i Hälsingland i Sverige har låtit göra en vandringsled. Om intresse finns kan jag försöka ta reda på närmare uppgifter om den.
Det blir för dyrt om hembygdsföreningen ensam skall göra detta arbete utan extra bidrag. Det är ett omfattande arbete men nödvändigt anser jag. Om denna gamla väg skall kunna hållas i skick så måste kommunen ge sitt bistånd. Det är säkert ett heltidsarbete en sommar att åstadkomma en god märkning. Den bör sedan ses över varje år och ruttna stolpar skall förnyas. Ideellt arbete är inte att förakta men jag tror att detta är alltför omfattande för att kunna utföras utan tanke på ersättning. En sak till. Man bör undvika sågat virke. Det bör vara så naturtroget som möjligt. Om allt detta går att genomföra så tror jag – och hoppas – att denna väg kan bli väl använd. Jag hoppas att det blir en tradition att man samlas några gånger varje sommar och gör t.ex. en kyrkfärd till Strömfors eller en färd till Abborrfors. Finns det någon matservering där så kunde man kombinera en middag med utflykten. Från Strömfors kan man sedan åka bil eller buss tillbaka.
Lycka till och de varmaste hälsningar från
Bror Lindh
Sätunavägen 13 B, S-195 00 Märsta, Sverige
Det är nu klart att det blir bolagsstämma för Hindersby-Bäckby Service AB
torsdagen den 11 april 2019 kl.18:30 på gamla folkskolan
OBS ! Inte på Hemborg som vanligt ….
Förutom de ordinarie ärendena behandlas också byte av Internetoperatör. Styrelsen har beslutat byta från Nebula (numera Telia) till Finnet (via Datasafe i Kouvola). Orsaken är att det halverar månadspriset. Men vi måste skaffa egna IP-adresser vilket gör att det blir en del omställningar. Bytet sker i juni-juli 2019 då bägge anslutningarna körs parallellt en tid.
Styrelsen har också beslutat att Fredrik Husberg börjar sköta om fibernätet i framtiden. Han var med att bygga nätet redan år 2004 och känner till det ganska bra.
Det kan vara bra att komma till stämman där det finns möjlighet att ställa frågor om omställningarna.
Hindersby biografteater har premiär för videofilmen ”Tjörkveein” som visas på gamla folkskolan
måndagen den 8 april 2019 kl.19:00 på gamla folkskolan i Hindersby
Videon är inspelad maj-juni 1994. Sven Andersson berättar och Sven Silfvast sköter kameran. Digitaliseringen av videon är också gjord av Sven Silfvast. Den består av fem olika delar som är ihopklippta till en tvådelad film på sammanlagt en timme och 35 minuter. Texten är insatt med openshot-programmet av Nisse Husberg. Mellan delarna blir det kaffepaus.
Tjörkveein (kallas också Skokelveein) är en stig som går genom skogarna från Kirkusdjäärdån vid Nissas i Hindersby och Pyttis kyrka. Den användes flitigt fram till år 1575 då Lappträsk blev en egen kyrkosocken med egen kyrka. Man samlades på söndagarna vid Tjörktalln på Kirkusdjäärdån och vandrade gemensamt den omkring 20 km långa vägen till Pyttis kyrka. Detta gällde bara de sydöstliga byarna i nuvarande Lappträsk – de västliga byarna hörde till Pernå.
Troligen användes Tjörkveein också för att komma till Marknadsbackan i Abborfors redan i urminnes tider. Det fanns ju inget Lovisa förrän efter Stora ofreden då Degerby blev stad 1745. Närmaste städer var Borgå (grundat omkring 1380) och Fredrikshamn (grundat 1653 vid Veckelax kyrkoby). Vägarna var dåliga åt alla håll.
Tjörkveein användes en hel del också efter 1575 eftersom den till stora delar går på bekväma åsar. Det fanns tre välkända broar över mossar: Lilbrooen vid Plåmpeendan och Nissas Lilbromosa, Langbrooen vid Langbromosan och Steinbrooen litet längre fram. Langbrooen är utgrävd och daterad till 1400-talet men det finns ännu ett lager med stockar under som ännu inte är daterat.
Hjärtligt välkomna till premiären för Tjörkveein !
Gamla folkskolans vänner rf.
P.S. Vi kommer att visa filmen i sommar också om ni inte hinner komma till premiären.
Vid styrelsemötet den 24 mars 2019 så beslöt styrelsen för H-B Service AB att byta operatör för fibernätet. Vi har haft samma operatör i Kouvola sedan starten 2003 även om det ena uppköpet följt på det andra. Det senaste var att Telia köpt upp Nebula. Nu ändras villkoren från den 15 april 2019.
Fredrik Husberg som organiserade avtalet med Fonet (senare Nebula) år 2003 har nu förhandlat fram ett nytt avtal med en annan operatör. Det nya avtalet blir betydligt billigare – Internettrafiken har faktiskt gått ned i pris hela tiden. Det för i alla fall med sej ändringar i hela trafiken.
Trafiken går fortfarande via Kouvola men vi kommer att få en ny operatör: Datasafe som är återförsäljare för FNE-Finland dvs. Finnet. Trafiken ändras också till en s.k. IP-transit vilket betyder att våra IP-adresser ändras. Det här kommer att märkas ifall ni inte har 192.168.100.254 som DNS-server för då ändrar vår brandmur automatiskt DNS.
Övergången sker nån gång mellan 1 juni och 31 juli 2019. Under den här tiden kommer vi att ha dubbla anslutningar till Internet så vi kan testa den nya förbindelsen förrän vi tar bort den gamla. Mera information senare,
Styrelsen godkände också ett nytt avtal om underhållet av fibernätet som nu flyttas över på Fredrik Husberg (som ju var med och byggde nätet allt från början). Det blir alltså en generationsväxling även om jag fortfarande sköter om bråda reparationer här i byn. Fredrik bor i Helsingfors men kan med modern teknik sköta nätet på distans – det har jag förresten gjort redan länge till en del. Fredrik är dataingenjör från Tammerfors tekniska högskola och har en hel del erfarenhet. Han byggde också fibernätet i Gumbostrand.
Styrelsen godkände också bokslutet där resultatet var en aning på plus och beslöt att hålla bolagsstämma
torsdagen den 11 april kl.18:30 på gamla folkskolan
I går hade vi styrelsemöte inför årsmötet. Det har varit styrelsemöten både här och där i byn för mars är mötesmånaden nummer ett. Det beror på att man helst håller årsmötet inom april före vårsådden i maj och då måste man ge litet tid åt revisorerna (fast de kallas numera verksamhetsgranskare) och kallelsen måste skickas ut ett par veckor före.
Styrelsen för GFV (Gamla Folkskolans Vänner) godkände bokslutet som glädjande nog visade litet plus i motsats till fjolårets förlust. Men det beror på att en del poster gick över årsskiftet så det jämnar ut sej i längden. Positivast var att elförbrukningen gått ned betydligt sedan förra året och det är vår största utgiftspost. Troligen berodde det på att golvet i arbetsrummet lades i fjol och det drog extra mycket ström att hålla rummet varmt.
Nu kunde vi konstatera att grundrenoveringen av gamla skolan är färdig så när som på värmepumpen till arbetsrummet. Indelen är nog installerad men utdelen blev inte klar på grund av att vintern kom så tidigt med mängder av snö. Men det skall väl ordna sej då det blir varmare.
Hindersby biografteater kommer att ha premiär på den video som Sven+Sven+Hilding spelade in 1994 och som handlar om Tjörkveein från Tjörktalln allt fram till Pyttis. Troligen blir den i mitten av april. Filmen är omkring en och en halv timme lång och mycket intressant. Nämnas bör att en del av Tjörkveein numera ligger under den nya motorvägen. Tjörkveein användes fram till 1575 då Lappträsk blev en egen kyrksocken.
Årsmötet blir preliminärt den 15 april 2019 kl.19.00 om inget speciellt kommer i vägen. Vi beslöt också fortsätta med måndagsöppet (kl.18-20) bara det blir litet varmare. Verksamhetsplanen (som är mångårig) fortsätter vi förverkliga allt enligt tid och krafter men i år tänkte vi i synnerhet försöka få verandan målad. Den gamla plastfärgen flagar ganska illa redan och fönstren borde piffas upp före målningen som naturligtvis blir med äkta linoljefärg. Ytterdörren är också i behov av förbättring.
Huset borde målas om i sin helhet men det kan vara bra att börja med verandan. Vi blandar inte nyansen själva utan köper färdigblandad linoljefärg så att det blir samma kulör då vi senare målar om huset.
Arkivet skall öppnas bara vi får ordning på systemet. Tanken är också att skaffa ny server för fotoalbumet som finns på nätet:
https://192.168.100.77/photo/
OBS ! Man kan bara se på det inifrån vårt eget nät !
HB Service kommer troligen att byta operatör och då ändras en hel del. Bland annat blir det nya IP-adresser och det kan bli en hel del RÅDD innan det nya systemet fungerar. Men sedan kan man också se på fotoalbumet utan att vara ansluten till vårt lokalnät. Nu går det till exempel inte att se på fotoalbumet via mobiltelefon eller surfplatta (om man inte använder WiFi till en fiberanslutning).
Dokument skall också skannas in och delvis sättas ut på nätet men inskanning är arbetsdryg så det kan ta tid. Fördelen är att arkiverat material blir lättare tillgängligt och så är det säkrare att ha allt inskannat och säkerhetskopierat.
Biblioteket kommer att vara öppet på måndagarna och så kan man ta kontakt med en styrelsemedlem och får koden till nyckelskåpet.
Välkomna till årsmötet (preliminärt) måndagen den 15 april 2019 kl. 19:00.
P.S. Det finns ännu några kalendrar för år 2019 (15 euro) som ni kan köpa ifall ni vill understöda Gamla folkskolans vänner rf.
Det har varit dåligt med skrivandet de senaste månaderna. I höstas skar Zetorn ihop och jag skuvade den i små delar och sedan ihop. Till det gick det två månader för jag är ingen yrkesmekaniker. Åtta reservdelsbeställningar från halva Europa senare så hade jag bytt vevaxeln och skruvat ihop traktorn på nytt. Däremellan brast axeln på flismataren och det eländiga Matkahuolto skickade den nya motorn via Helsingfors där den låg över veckändan – helt obekymrade över att vi satt och frös. Som lök på laxen så blev det översvämning i köket på gamla folkskolan så jag måste ta bort de nedre skåpen.
Men nu går traktorn och flismataren och felet i gamla folkskolan är hittat. Rören hade inte frusit som jag trodde utan ett rör vid kranen hade kommit loss – pärlan till presskopplingen var inte ordentligt på röret. Och solen skiner (ibland) och det börjar bli vår.
En hel del har hänt i Hindersby medan jag osat svavel i verkstaden så få se nu om jag kommer i kapp med händelserna. Det är bäst att börja med det nyaste och gå bakåt i mån av tid.
I dag tar vi farväl av vår gode granne Holger Hollmén. Han levde ett långt liv – det fattas bara ett halvår till 100 – och han var den sista av sin generation i vår ända av Hindersby: Söörneseendan.
Holger var en mycket vittbegåvad man. Född på ett litet ställe och med folkskola som bakgrund läste han sej till en betydande bildning. Jag minns då jag som studerande insåg att han hade en bättre allmänbildning än många av de högskoleutbildade jag träffade. Det gick att diskutera nästan vad som helst med honom för han läste och satte sej in i allt han kom åt.
Holger i sin verkstad
Sitt intresse för läsning hade han gemensamt med min mamma och de diskuterade och bytte böcker hela tiden. Men speciellt var han intresserad av verkstadsarbete och vi kunde diskutera teknik i timmar vid postlådan. Våra diskussioner vid postlådan kunde ibland dra ut mycket längre än man menat men han var så kunnig och väl insatt att man hade svårt att avsluta diskussionen. Och han var bra på att prata.
Vi stod i timtalen och ”förbättrade världen” som Holger uttryckte det. Och vi pratade om allting mellan himmel och jord. Men till sist måste han i alla fall åka hem till sitt ”Niss-Arstu”. Han kunde byns historia och hade mängder av historier att berätta. Minnet var skarpt ända till slutet även om hörseln blev sämre. Men om man satt på rätt sida vid det bättre örat och talade det gamla språket så gick det ganska bra.
Holger hade stor andel i att jag lyckades hålla kvar det gamla språket. Han talade äkta och oförfalskad hindersbyyiskå även om han hade ett stort ordförråd av sitt myckna läsande. Och han hade en fin humor.
Av naturliga skäl minns jag bara Holger som vuxen. Ett av de tidigaste minnena var från Engströms eller Skooars faastärs stuvun där familjen bodde en tid. Därefter flyttade de till Gislom där Holger arrenderade ett litet ställe. Sedan flyttade de tillbaka och Holger tog över hemstället.
Det var inte lätt på en så liten gård men senare fick de tilläggsjord och så reparerade Holger själv alla maskiner. I all synnerhet var han stolt över tröskan som han köpte för 1000 mark. Den var sönder men han lyckades reparera den. En liten verkstad byggdes och där konstruerade han egna maskiner av gammal skrot. Pelarborrmaskinen bestod till stora delar av framaxeln på en gammal bil.
Men hans stora stolthet var den stora begagnade svarv som han köpte och installerade i verkstaden. Jag har själv svarvat med den och den är av den gamla stabila sorten. Så småningom fylldes verkstaden av nästan fullständig utrustning.
Som ledsagare genom livet hade han hustrun Lisa som han alltid talade om med största tillgivenhet och flickorna Lisbet, Maj och Solveig. Dessutom hade han en mängd vänner eftersom han var väldigt sällskaplig. Sundstens John var en av hans bästa vänner och passade bra ihop med Holger för de var bägge läsande människor som var intresserade av allting och väldigt belästa. Men med åren försvann nästan alla eftersom han blev så gammal.
Tillsammans med John gjorde de också musik med dragspel och fiol. John spelade på festerna på Lekstrand och Holger hade varit spelare på de många bröllopen efter kriget.
En minnesbild har fastnat från det jag var liten. Det var vanligt att kossorna på hösten gick ner i utfallen och sedan inte kom upp. Då bådade man upp alla grannarna för att dra upp kossan ur utfallet. En kall och regnig höstdag hade vi som vanligt en ko i Kanaaln som var ganska full av vatten. Försöken att få ett rep under kon lyckades inte men till sist hoppade Holger som var en stor och stark karl ner i diket i det kalla vattnet som kom över midjan och drog repet under kon.
I hundra år har Holgers medbröder arbetat på sina små gårdar och en epok går mot sitt slut. Med folkskola som bakgrund och stort intresse för att lära sej själv allt möjligt var Holger en bra representant för den generationen: vänlig, bildad och händig.
H-B Service AB har skaffat en kabelsökare och styrelsen beslöt att hyra ut den för 30 euro (+moms) per gång. Man får ha den högst till nästa morgon då den skall vara tillbaka på gamla folkskolan så den är tillhanda hela tiden. Man måste också ange namn och telefonnummer så vi kan få tag i den snabbt. Orsaken är att då det grävs så kan det vara mycket bråttom att visa kabel då grävmaskinen står och väntar.
Vem som helst får inte hyra kabelsökaren utan extra tillstånd utan den är avsedda för byaborna (också grannbyarna). Man måste dessutom ha gått en kurs i användning men den kan anordnas snabbt och tar bara 20-30 minuter.
Vi vill absolut att kabelsökaren används så mycket som möjligt för det är dyrt och arbetsamt att skarva en avgrävd fiberkabel (omkring 1000 euro i värsta fall). I bästa fall kan vi rycka ut med 15 minuters varsel men räkna inte med att det alltid är möjligt. Det är inte säkert att nån med sökarkurs är tillgänglig.
Kabelsökaren finns alltså på gamla folkskolan och man kan få koden till nyckelskåpet av styrelsen (Nisse 04570184385). En signalgenerator bör kopplas till en ståltråd i kabeln för att man skall få signal. Plaströr kan man inte hitta om man inte kan skuffa en metalltråd in i röret. I bästa fall kan man hitta elkablar som det går ström igenom utan signalgenerator.
OBS ! Om kabelsökaren inte ger signal så betyder det INTE att där inte finns kablar eller rör ! Det finns flera orsaker till att sökningen inte visar fast där finns kablar. Men har man metallisk kontakt till signalgeneratorn så kan man vanligen följa kabeln nån kilometer (beroende på hur den är jordad).
Kabelsökaren är ett bra hjälpmedel men inte 100 % säkert.
