Det såg hotfullt ut och regna hade det lovats men regnet höll sej i skinnet och den trogna skara som vågat sej till Lekstrand klarade sej torrskinnad.
Leif drog allsången med bravur (nog kan han sjunga ..)
Barn i mängd och massor uppträdde också:
och gungade förstås:
Sedan blev det lång kö framför Heidis plättstekning och till allra sist tittade till och med solen fram. Den hade förstås kunnat dyka upp ett par timmar tidigare men vackert så.
Det speciella med gungfesten var att tröskorna inte gick fastän det var september. Den här tiden förr om åren hade mången tröskat allting – så sent är det i år.




















torskiftesregleringen 1908 genomfördes – den största förändringen i byns 700-åriga historia. Förr byggdes det till något hus då antalet familjer ökade – vanligen nån meter från det gamla huset, men 1908 splittrades de gamla byadelarna.Kartan nedan visar med ett exempel hur Hopenbackans gamla hus flyttades långt bort – ända upp till 3400 meter. På den tiden var det långt för det fanns inga vägar. Ett flyttlass till Niss-Oppstu längst ned på kartan fastnade i ett gammalt kärr – de stora kärrhjulen sjönk ned så kärran låg på bottnen på ”vägen”.
torskiftet 1908 i Hopenbackan” title=”Hopenbackans skifte 1908″ width=”673″ height=”897″ />