Det såg hotfullt ut och regna hade det lovats men regnet höll sej i skinnet och den trogna skara som vågat sej till Lekstrand klarade sej torrskinnad.
Leif drog allsången med bravur (nog kan han sjunga ..)
Barn i mängd och massor uppträdde också:
och gungade förstås:
Sedan blev det lång kö framför Heidis plättstekning och till allra sist tittade till och med solen fram. Den hade förstås kunnat dyka upp ett par timmar tidigare men vackert så.
Det speciella med gungfesten var att tröskorna inte gick fastän det var september. Den här tiden förr om åren hade mången tröskat allting – så sent är det i år.