Kommentar efter diskussionen i Radio Vega “Slaget efter tolv” den 27.2 2008:

 

Staten fattar ingenting om datanät

TeliaSoneras kapning av kopparkablarna i glesbygden visar igen hur
bortkommen staten är. Det stora felet var att ge bort det kabelnät som
telefonbolagen och -föreningarna byggt upp under nästan 100 år och det
därpå följande felet var att tillåta “trådlös teknik”.

Teknikneutralitet är nu honnörsordet och inget fel i det – ifall det
skulle användas förnuftigt. Men då man inte får jämföra olika sorters
teknik och kräva FRAMTIDSSÄKER teknik så leder det närmast till
idioti. Ungefär som att man inte får varna någon som kör med full
fart mot en vägg i en återvändsgränd.

Även om bilen fungerar bra i mynningen till återvändsgränden så är
allting inte bra. Likaså är kraven på “bibehållen servicenivå” då man
övergår till ny teknik helt felaktiga. Kravet borde vara FRAMTIDSSÄKER
teknik med en detaljerad plan över hur uppgradering skall ske och hur
den skall finansieras !

Om man står stilla så går man bakåt – i all synnerhet ifråga om
datanät. De som nu får sina kablar kapade blir kvar på dagens nivå
(som är mycket låg) som om 10 år anses vara rena stenåldern.

Om man ser på hur Telia agerat i Sverige så är det inte mycket hopp om
att förbindelserna skall förbättras även om staten kräver det. Varenda
gång som PTS (Post- och Telestyrelsen) ställt krav på Telia så har det
dragits i långbänk genom alla möjliga och omöjliga finter. Även om det
i slutändan går igenom så har befolkningen i området för länge sedan
varit tvungen att flytta bort för att kunna jobba och leva.

Rent tekniskt kan man redan nu klart och tydligt se att det trådlösa
alternativet leder till en betydande försämring av teleförbindelserna
i de drabbade områdena. Man måste nämligen jämföra med den ökande
trafikmängden och inte med dagens kapacitet. Speciellt för små företag
är anslutning till Internet livsviktig och en långsam förbindelse
leder i allmänhet till att kunderna tröttnar och byter firma. Då
bilder och rörliga bilder blir allt viktigare i marknadsföringen så är
dagens nivå helt oanvändbar.

TeliaSoneras representant i Radio Vegas diskussion talade om Digitas
nät med täckningsradie på 50 km. Det skall nog vara ett ytterst glest
befolkat område som det inte finns på många platser i Finland för att
det skall fungera. Det finns alltså inga som helst tekniska
möjligheter att den lösningen skall kunna klara den nödvändiga
trafiken. Men det tycks inte bekymra staten (läs:
Kommunikationsministeriet för politikerna fattar ju inget).

Och att det enligt samma representant finns “tillräckligt” med master
i Finland är också en ren lögn om man försöker ens hålla jämna steg
med utvecklingen av trafikmängderna. Men kommer operatörerna att bygga
nya master och nya basstationer i glesbygden ? Jag betvivlar det
mycket starkt. Och finansiering via staten kan möjligen ordnas men det
tar säkert så lång tid att alla aktiva företag flyttat bort för länge
sedan.

Politikerna är dragna vid näsan av “experterna” och vi går emot en
ganska sorglig framtid – utom i de byar där man själv byggt optiska
fibernät, huvudsakligen i Österbotten.

Det enda raka är att ställa krav på operatörerna att de nya
förbindelserna skall kunna upgraderas till minst 100 Mbit/s för varje
anslutning (80-90 % av tiden) om fem-tio år och dessutom skall det
finns tekniska (och ekonomiska) möjligheter att ytterligare uppgradera
till 1 Gigabit/s på 15 år sikt.

Helt i motsats till vad minister Lindén påstod (eller snarare hennes
talskrivare) så behöver inte landsbygden 1 Mbit/s utan 10 gånger BÄTTRE
förbindelser än städerna. Detta för att kompensera för den service som
inte geografiskt är tillgänglig.

Och vad är sist och slutligen “glesbygd” för operatörerna ? Med den
minskning av de fasta telefonerna som nu pågår så kommer många, många
fler än 53000 att bli utan kabel och tätorter och kanske städer
likaså. Inte underhåller TeliaSonera ett kabelnät i en stad med ett
fåtal fasta telefoner – det är ju mycket dyrare att underhålla kabel i
en stad.

Krav måste ställas på en fullständig förändring av statens linje. I
stället för att skyffla över problemen på “marknaden” och långsamt
reagera då det blivit total katastrof nånstans så borde staten ta en
aktiv roll och ÅTMINSTONE utvärdera tekniken: Är det ens teoretiskt
möjligt att sköta nödvändiga förbindelser med en viss teknik ?

Och så kunde staten finansiera byggandet av optiska fibernät genom att
ge långa lån åt dem som bygger. På litet längre sikt så är nämligen
optiska fibernät det billigaste alternativet och kostar kanske 10
euro/månad i 30 år per anslutning. För små byar är problemet inte att
betala utan att få ihop pengar före nätet börjar fungera så ett långt
statslån skulle hjälpa en hel del. Och staten får tillbaka varenda
cent.

Det skulle förbättra situationen för hela landets näringsliv radikalt
med ett verkligt snabbt datanät. För ett företag behövs dessutom ett
symmetriskt nät om man skall ställa upp en server för kundtjänsten. Så
uppladdningshastigheten är viktigare. Troligen skulle de pengar man
lägger ned på nätet komma tillbaka till staten mycket snabbt i form av
ett konkurrenskraftigt näringsliv. I framtiden existerar man nämligen
inte om man inte finns på nätet.