Här kommer en del gamla klassfoton från Grandells album. Det går att förstora fotgrafiet genom att klicka på det (två gånger i Firefox). Berätta gärna vilka elever som finns på bilderna. Först 1932-33.
Sedan 1933-34:
Och slöjdutställning 1933-34.
Gamla foton av Grandells (30-talet)
Vi fick låna en hel del gamla fotgrafier av Åke och Christine som vi fått tillåtelse att sätt ut på nätet. Här är ett av de äldsta där Eugen poserar som spelman. Det är taget före 1929 för då hade verandan redan sitt nuvarande tak. Lägg märke till den ovanliga formen på bilden nedan. Fönstren längst uppe har också många små fönsterrutor men ersattes med stora rutor då verandan byggdes om i slutet på 20-talet. Dörren har sex speglar och är högre än fönstren. Dörrfodren är verkligen fina.
Nästa bild är från 1938. Bakgrunden med Otto Silfvast hus ser nästan likadan ut som idag men björkarna och Åke är större.
Sedan en bild från ungefär samma tid från skolans huvudingång. Uppe till höger syns ingången till lärarbostaden som nu är igensatt.
Nedan ett fotografi från 1938 eller 1939 där man bygger nya småskolan i bakgrunden. Åke och fru Grandell är välbekanta men kanske någon kan upplysa mej om vilka de andra tanterna är …
Det kan finnas fel i texterna och jag hoppas den som hittar sådana meddelar mej – till exempel med epost till Nisse.Husberg<opa>gmail.com.
Telefoni över nätet
Det har gått litet framåt med telefoni över nätet. Den 25 maj i år ändrades förordningarna om nummerportabilitet och i dag fick jag höra att man kan flytta sin nummer till Cellip – vilket man inte kunnat förut. Vår telefon är nu hos nettipuhelin.fi och fungerar bra, men Cellip har betydligt bättre tjänster med vidarekoppling och upp till fyra undernummer, dvs. det kan ringa i upp till fyra telefoner inklusive mobil då nån ringer till ett nummer. Man kan se hur det fungerar på
På nätsidan kan man ställa in vidarekoppling, skicka SMS, sköta röstbrevlåda osv. Man bör sätta in pengar i förskott till exempel med kreditkort. Månadsavgiften för Cellip är ca 7 euro. Nettipuhelin.fi kostar 3 euro/mån om man flyttar sitt gamla nummer men har inga nätsidor eller inställningar.
Nummerportabiliteten är nu stadgad i lag och måste ske inom fem dagar och avbrottet får vara högst en timme. Se närmare på
to.fi/sv/index/puhelin/puhelinverkonnumerointi/puhelinnumeronsiirrettavyys.html
Man kan se var ett telefonnummer är registrerat på Numpac. Även om man sagt upp sitt nummer för länge sedan kan det mycket väl vara ledigt ännu och man kan försöka flytta det till en IP-telefon. Det lönar sej åtminstone att försöka.
Den gamla telefonen behöver man alls inte kasta bort. Genom att koppla den till en burk (ATA=analog telefonadapter) så kan den användas också för IP-telefoni. En Linksys PAP2T adapter kostar ca. 50 euro och har två anslutningar för analoga (gamla) telefoner som kan ha olika nummer. Man måste sätta in operatörens IP-nummer och lösenord men sedan är det bara att koppla den direkt till nätet. Den fungerar över hela världen där det finns en fungerande Internetanslutning.
Det går också att köpa IP-telefoner men man bör se till att de följer SIP-standarden. De kostar mellan 100 och 300 euro.
Vårt nät erbjuder inga tjänster utan var och får fritt komma överens med lämplig tjänsteleverantör. Vi har alla portar och protokoll öppna.
Föredrag via nätet
Idag höll jag första föredraget via nätet. Det var mycket enkelt. Erkki Rope (från Hundra megas landskapen) var på ett seminarium i Asikkala och de ville höra om vårt nät så han kopplade in min nätkamera som har mikrofon och jag stod framför den och berättade. Kvaliteten var inte den bästa men det visar bara att nätet går att använda till allt möjligt. Bättre burkar kommer hela tiden.
60 besök per dag
De här sidorna har ungefär 60 besök per dag. Det varierar förstås och då jag gjorde reklam för Hindersbysidan på Bondbloggen den 28 maj så hade vi nästan 800 besök. Majoriteten kommer från vårt fibernät ca. 40 % men hela 60 % kommer från andra nät – troligen hindersbyggar i förskingringen.
Det är en hel del för en liten by där vi har ca. 40 anslutningar. Knappast ser alla varje dag på sidorna heller. Jag försöker sätta in alla nyheter jag snavar över men det är inte tid att aktivt följa med vad som händer. Om någon annan vill sätta in nånting så passar det fint. Man kan också skicka mej epost med bilder.
Värdefull Lekstrandfilm från 1953
En värdefull smalfilm från den första stora Johannifesten på Lekstrand 1953 anordnad av Sigge har äntligen hittats. Den är tagen av Gottfrid Sirén och har gått igenom en massa dramatiska öden – bland annat en brand – innan den hamnade i ett arkiv och därifrån kom tillbaka till byn.
Fornminnesföreningen har den nu i sina gömmor men vi skall se om det tekniska fungerar så att vi kan visa den. Det är sina bekymmer med olika format och program och det ena och det andra men månne det nu inte löser sej.
Vi har en hel del bilder från festerna på Lekstrand men nu får vi också rörliga bilder och det är alltid ett hack bättre.
Lillajulsfest
I går lördag vara det en fin Lillajulsfest på lokaaln. En stor mängd yngre och äldre barn (mor- och farföräldrar med barnasinnet i behåll) hade mött upp för att se Lucia och “juulbottjin” (julgubben).
Och så kunde man förstås meta och köpa lotter.
Julgubben var ganska “vigulantär” (vig) och man kan se att han tänkt på trafiksäkerheten och skaffat sej ordentliga reflexer. Lilla Lovis från Bos-Sestu var alldeles tydligt intresserad av sin första julfest.
Bilderna är inte så prefekta rent tekniskt men jag ville inte använda blixt för återge den fina stämningen.
Blomsterbinderiet i Brennskooin
Det finns en hel del duktiga småföretagare i byarna och en av dem är Benita som har Lilla blomsterbinderiet i Brännskogen (Brennskooin opa hindersbyyiskå). För öppethållningstider och telefon/adress: Se rutan till höger.
Jag fick en del bilder och sätter in dem här. Eftersom de här nätsidorna är helt oberoende av all sorts offentlig finansiering så kan jag helt lugnt vara totalt orättvis och gynna de egna bysborna hur mycket som helst. Man behöver inte följa några som helst direktiv om konkurrens och upphandling.
Visst är de fina – jag gillar blommor.
Reklam
Nu har första reklamen kommit. Nåja, det är närmast information om att Lilla blomsterbinderiet i Brännskogen är öppet hela december fram till jul (se höger kolumn). Det är förstås fritt fram för alla hindersbyggar och bäckbyggar (och varför inte grannbyarna med) att sätta in likadan information.
Det är litet av ett experiment tills vidare. I WordPress (som det här programmet kallas) finns det massor av olika “widgetar” (manicker på svenska) som är små programsnuttar som sätter in den ena eller den andra funktionen. De finns i allmänhet till höger om huvudkolumnen.
Sök är en manick (liten grej, snutt, eller grunka), Senaste inläggen en annan, Struktur en tredje osv. osv. Eftersom det finns tiotusentals olika så är det ett betydande jobb att välja bland dem. Jag testar nu en och sedan en annan och troligen ännu fler i framtiden.
Det här är ju bara hobby så det kostar inget för bysbor att sätta in en snutt – speciellt som jag ännu testar. Däremot är jag allergisk mot de mera motbjudande formerna av reklam och till exempel Nalle Wahlroos skulle få punga ut minst 100 miljoner euro för en Nordeareklam – om jag nu alls sätter in den alls.
Reklam är en sak och information en helt annan. Det är ju värdefullt för bysborna att känna till öppethållningstider och visst vill man understöda våra duktiga småföretagare på allt sätt. Föreningar likaså. Om det nu blir en våldsam rusning så kan man bli tvungen att tänka om men det är inte direkt sannolikt.
Så om nån vill ha in en kort snutt så är det bara att skicka en epost åt mej. Bilder är också välkomna för de livar upp presentationen. Jag är ingen reklammakare så det blir nog inte så fint men informationen skall väl gå fram i alla fall.
Möbler i lärarbostaden
Efter två resor till Sverige (för att skaffa dubbelhjul till stora Zetorn) så lyckades vi skaffa litet begagnade möbler till lärarbostaden som gick i stil med dem som fanns på Christines foton.
Stolarna är bra och riktigt bekväma men bordet var närmast kaffeved. Tre brädor har kommit loss men nu funderar vi med Åke om det skall gå att reparera. Möjligen ånga bräderna och spänna fast dem hårt. Går det inte så kanske vi måste sätta in en ekfanér skiva i stället men det förstör förstås bordet. Ekonomiskt var det inte någon större förlust för det kostade bara 200 kronor (20 euro). Modellen är fin – av typ Äpplet som var populär 1920-30 och kan förlängas till över två meter.
Den här modellen är förresten ännu populär. De som kommer till försäljning försvinner ögonaböj. Kolla in lökfötterna …
Vi köpte också ett skrivbord och en bokhylla i Äppletserien men de rymdes inte i bilen med två jättelika dubbelhjul (18.4-38) så de finns nu i Medåker men skall väl hämtas då vi får tid. Sedan börjar lärarbostaden vara någorlunda användbar.