He ha vari – å e – eitt härrans liiv i Hindersby. Den fjärde pjäsen av Isa som går till grunden för byns existens och behandlar dess uppkomst och historia visar att teatern blivit rutinerad och säker. Pjäsförfattaren, regissören, skådespelarna och inte minst klädskaparna och folket bakom scenen når med årets föreställning nya höjder och sällar sej till proffsens skara – trots att allting sköts på frivillig väg.
Teatern når redan långt ut över byns gränser. Publiken består av idel obekanta personer från när och fjärran. Jag är ingen teatermänniska men vill nog påstå att Hindersby börjar närma sej Närpes teater med de legendariska föreställningarna på 60-talet som jag faktiskt sett. Och det är inte fy skam … Mången institutionsteater blev omkörd av Närpes amatörer.
Premiären gick fint och utan osäkerhet. De senaste föreställningarna håller samma höga klass. Eftersom jag filmar alla (på video) så kan jag jämföra. Intressant är förstås att se de små olikheterna mellan föreställningarna. Och publiken är olika. Gårdagens publik var mycket mera med i pjäsen än fredagens. Men så var det också mera från byarna runtomkring och yngre än på fredagen. Förstås har det betydelse om man växt upp här i byarna.
Kolla in Isa längst ned.
Det har varit besvärligt att fotografera mot den mörka bakgrunden (som annars fungerat fint). Tyvärr har scener där det händer mycket och snabbt inte blivit bra på grund av lång slutartid på kameran. Det går att ta ut stillbilder från videon men det har jag inte hunnit med eftersom jag måste få igång skogsmaskinerna medan det ännu är vinter. Så jag har koncentrerat mej på att dokumentera i råfilm och hoppas hinna bearbeta senare. Rubb och stubb finns i det nya fotoalbumet
to (klicka)
Video har jag inte laddat upp från föreställningarna än för det tar en evinnerlig tid. Men jag hoppas hinna med det senare så att hindersbyggar i förskingringen som inte kan komma med till Lokaaln kan se pjäsen i alla fall.
