Te eina å te ana

tenkt ja set inn jäär. Nu e he såådd å soolen sjiinär å fåglana kvitrar. Fast man e liite slaatjigär bakett sååddn.

Int för att he va så svåårt i åår men he e nu alti liite bakett allt tjöörandi. Ganska jemt tårka he opp – uutåm i te djölen baakåmm Silfverhagan å i diitjena vidär Aaltjärrsveein täär vi flytta uutfalli så att he blei liite raakari kant.

Sidan va he ju åska redan å tvåå burkar foor i Haarbööl å Labby. Å så måst ja lag fiibär ååt ein engelsmann såm ha flytta ti Labby så att han int måst tjöör kvar daa ti Helsingfors. He börja va nyya tiidär …

Aadär stell vil fålk haa fiibär så att dåm ska kuna  praat me båånen såm ha flytta ti Holland å Frankrike å yvi hela joordkloote. He e noo sluut me tåm småå leendren n. Vi ha blivi europeeär å snaart reckär int he till meir hellär.

He e int någan nyttå ti läär se finskå å svenskå meir en man måst. Men engelskån e viktigär – te vaanligast språåtji i väärden e ju “dååli engelskå”.

Ja sitär å lesär Albert Engströms saamla värk å han skriivär åmm smååleningar å roospiggar fråån 100 åår tibaaka. Tåm va int så innkröökt tå hellär för tåm va sjöömenn å sigla runt hela väärden. Men Rooslaagsdialekt praata dåm näär dåm kåm heim.