Allting på dessa sidor bör skyllas enbart på Nisse Husberg (foto oktober 2021)
För en gammal byggare är det rena hädelsen att kalla
eitt brää
för “planka”. Skillnaden mellan
ein blankå
och eitt brää går ungefär vid 30 mm tjocklek.
Eitt tuums brää e 25 millimeetär ein å ein halv tuum e ein tånnär blankå. Femm kvart tuums blankå e 32 millimeetär men ein å ein åttndeils tuum e noo eitt brää (28 millimeetär).
Ein vaanli blankå e tvåå tuum (femm centimeetär).
En av höjdpunkterna under våren är klimpsoppån på Lokaaln. I går var det dags igen med både klimpsoppå och bussoppå. Och de blir bara bättre för varje år.
Salen var full av folk och lotterna tog slut inom en halv timme.
Det vackra vädret gjorde säkert sitt till också att folk åkte iväg för en tallrik klimpsoppå.
Det är inte enbart den goda klimpsoppån som drar utan hindersbyggar fran när och fjärran träffas och pratar en stund.
Bilderna är plockade från en video så kvaliteten är inte den bästa. Den som har en snabb anslutning och en snabb datamaskin kan titta på video (30 MB) nedan:
Nu beror det också på vilka program man har installerade på sin maskin – speciellt nätläsare. Till exempel Firefox med Mplayer klarar av videon ovan. Ibland kanske man måste ladda ned den och spela upp den lokalt.
He ska va määrå me allt.
Många tror att ordet “määrå” kommer från finskan men i verkligheten är det fråga om ett lån från ryskan. Uttrycket kommer i sin helhet från ryskans motsvarande: “BceMy ecT Меру” (uttalas “fsimoo jeest meero”) och är direkt översatt “Allt har sin gräns”. Ryskans “Mepa” (“mera” med latinska bokstäver) betyder “gräns” men också “mått”. Finskan har också lånat in ordet men i den senare betydelsen där “määrä” betydser “mängd, antal”. I vårt ordspråk är det fråga om den andra innebörden dvs. “gräns”.
Hembygdens Hopp (=ungdomsföreningen) önskar alla från när och fjärran välkomna på
Klimpsoppsmiddag på Hemborg söndagen den 24 mars
Marthornas hemkokta soppa serveras mellan kl.12 och 14. Till efterrätt plommonkräm. Snabblotteri.
Å för hindersbyggana kan ja birett att he e heimkooka klimpsoppå å bussoppå ti bakettmaat.
Vi fornminnen firade årsmöte igen i söndags i Nissas stora och ljusa “nyystuvu” (Steintårpe).
Här inleder ordförande Inga årsmötet medan sekreteraren Beatrice sitter beredd att plita ned protokollet.
Fira är rätta ordet för efter mötet (där styrelsen återvaldes) så frossade vi på kaffi å kaku (äkta tjinuskikaku) och skuribulla me tokka-oost. Och pratade förstås en hel del.
Förra årets stora satsning “Ååtär eitt Johanni – 60 år opa Hopenbackan” som tömde föreningens kassa plus att en del vipplån behövdes gick riktigt bra. Vid årsskiftet var föreningen litet över tusen euro på minus ännu men enligt kassörens inofficiella uppgifter börjar vi redan vara tillbaka till situationen före satsningen. Och så finns det ännu en hel del böcker kvar. De är ju av sådan kvalitet att värdet på dem bara stiger med åren.
Det finns en mängd förslag till verksamhet under det här året så det kan bli svårt att förverkliga alla men sommaren verkar bli livlig. Och vi ses säkert på Johanni …
Vi fick pengar från Kulturfonden så nu blir det studiegrupp i byggnadsvård. Och ett bibliotek med litteratur om byggnadsvård.
Det är speciellt värdefulla pengar som kommer från Kulturfonden därför att det inte är en våldsam byråkrati kopplad ihop med pengarna. Om man får “stöd” från andra instanser så blir det ett evinnerligt papperskrig som tar på krafterna så mycket att ingen mera orkar göra nånting nyttigt. Det som idioterna till politiker och tjänstemän aldrig fattat är att de frivilliga resurserna är mycket begränsade – vi arbeter vid sidan av vårt yrke, på kvällar och veckoslut. Skall vi då slösa den lilla tid vi har på byråkraternas meningslösa påhitt ?
Men nu skall det sättas fart på arbetet. I april tänkte jag anskaffa en mängd bra litteratur om byggnadsvård och så sätter vi igång med studiegruppen så fort som möjligt. Det måste i alla fall vara ett uppehåll i maj under vårsådden (hoppas den inte blir lika utdragen som i fjol …).
Så nu får alla (medlemmar eller inte) komma med förslag på litteratur och dag för studiegruppen. Det är riktigt varmt i mötesrummet och eftermiddagssolen lyser starkt redan nu. Snön är ännu djup så det blir att börja inomhus. Styrelsen skall diskutera formerna för arbetet snart.
Det som närmast kommer upp i praktiken är iståndsättandet av arbetsrummet som nu är rivet och råddigt. Där skall taket målas (och litet repareras) medan väggarna skall förnyas helt och ett nytt golv måste sättas in. Så det finns en hel del att fundera på ifråga om material och metoder. En viktig sak är också huruvida den gamla kakelugnen skall muras upp på nytt ?
Samtidigt samlar vi in de äkta gamla byggtermerna som använts i det gamla byggandet så de inte glöms bort. Kvemm veit kva “undiböörd” e ?
Studiegruppen är öppen för alla intresserade oberoende av om man kommer från vår by eller inte. Språket är svenska (eller snarare östnyylendskå). Ganska många ryms med men inte hur många som helst – styrelsen får fundera på var gränsen går. Det kan vara bra att ta kontakt preliminärt så vi får en bild av vilken dag som passar bäst.
Platsen är gamla folkskolan som också får tjäna som studieobjekt (byggd 1899).
Hjärtligt välkomna !
För 75 år sedan föddes han och växte upp i folkskolan i Hindersby där hans pappa var lärare. Och för alla som lyssnat på musikprogram i radion är han välbekant långt utanför byn. Men så här började det:
Åke tar sina första steg i slutet på 30-talet.
Och som treåring:
Sittande på skolans trappa:
Och vid samma ingång 70 år senare (juli 2011):
Tillsammans med systern Christine på besök hos föreningen Gamla folkskolans vänner i Hindersby. Åke är med i föreningen och vi är glada över att han aktivt ställt upp och berättat om sitt gamla hus som nu renoveras och delvis återställs i gammalt skick.
Föreningen gratulerar 75-åringen på det hjärtligaste !
Jag har länge funderat på ordet
dåbär
som betyder “klantskalle”. I senaste teatern (60-talet) säjer Martha:
Idär dåbär !
Troligen kommer det från ryskans “dobrij” som intressant nog betyder “god, utmärkt”. Troligen kommer det från ryska tiden då ryssarna sin vana trogna ofta utbrast “Dobrij” vilket är den ryska motsvarigheten för OK. Ryssarna var inte så värst populära eftersom de var ockupanter så det kunde lätt gå så att de blev kallade “dåbär” bakom ryggen.
Täär kåmmär nu ååtär eitt dåbär …
i betydelsen “!där kommer en som hela tiden säjer dåbrij”. Ofta uttalades det “dååbree”. eller “dååbsje” beroende på vilken del av Ryssland personen kom ifrån.
Men det är bara min personliga teori.
He kråtar
brukade man säja då nånting krånglade men egentligen betyder det “arbeta långsamt” men också “tälja”. Man kunde säja att det är synonymt med
potar
(petar, pillrar). Finns förstås i norska och svenska dialekter och har också betydelsen (liten) skrutt. Också synonymt med “krafsa ned liten text”.
Han kråta me nytjiln i lååse å he too langär tiid ti fåå ypi dörrn.
Åm du kråtar neer någär oord opa papri så veit dåm att vi ha vari jäär.
