Kategori: hindersbyyiskå

Kveett de i öögåna – tu e alldeilis svartär !

Vanligen har det gamla hv- blivit kv- men kveett kommer från fornnordiska þvætta (fornsvenskans thvätta). Märk väl att ordet kvet betyder något helt annat:

Taa å kvet te liian – han börjar blii ookvassär.

Man kvetär liian me kvetun.

Det som jag är osäker på är skillnaden mellan stryytjån och kvetun. Möjligen är stryytjån finare än kvetun.

Höis opp kveiti i seckar

Höis (ösa) kommer från ett gammalt nordiskt ord “ausa” som ännu används i nynorsk och isländska. I Österbotten slåss de om det skall heta “öis” eller “höis” men vi har mycket klart höis. Sedan bråkar språkforskarna om varifrån ordet kommer. En del anser att det kommer från indoeuropeiskans “hews” men h:et har fallit bort i de flesta europeiska språk. Utom i vårt. Så det kan vara mycket gammalt.

I samband med diskussionen på Bondbloggen om att ta upp stenar så kom jag att tänka på ordet våråck som betyder vinsch eller vindspel. Det verkade inte vara ett fornnordiskt ord så jag tittade i min rysk-svenska ordbok och visst kommer det från ryskans BOPOT (uttalas våråt). Med litet missförstånd ifråga om sista bokstaven.

Ett par “Dagens ord” föll bort på grund av panik med maskiner och utkörande av virket innan vägarna smälter (det är nästan klart nu). Då man sitter i traktorn så hinner man i alla fall fundera på ett och annat eftersom lastandet börjar sitta i ryggmärgen. Och det ord som senast tvinnat i huvudet är

pikutjitugär

Det betyder ungefär “snarstucken”, “överdrivet känslig”.

Han e nu så fördärvadi pikutjitugär.

Va nu int så pikutjitugär !

Tjitugär betyder ju “kittlig” och piku betyder “litet” (“riktigt litet” heter pikuliiti). I modern svenska används ordet “kitslig” för att beteckna “känslig”, “kinkig” och det är samma ord som “kittlig”. Så pikutjitugär betyder direkt översatt “känslig för litet”. Piku är samma ord som spanskans pico och italienskans piccolo och lär ursprungligen komma från keltiska språk.

Kåm inn nu – kaffi ha posa å bliir pannstaandått.

Förr då man kokade kaffe så skulle det posa (koka upp – varvid skummet lätt kunde rinna över). Och kaffe skall drickas genast för annars blir det pannstaandått (står för länge i pannan).

 

 

För en gammal byggare är det rena hädelsen att kalla

eitt brää

för “planka”. Skillnaden mellan

ein blankå

och eitt brää går ungefär vid 30 mm tjocklek.

Eitt tuums brää e 25 millimeetär ein å ein halv tuum e ein tånnär blankå. Femm kvart tuums blankå e 32 millimeetär men ein å ein åttndeils tuum e noo eitt brää (28 millimeetär). 

Ein vaanli blankå e tvåå tuum (femm centimeetär).

 

He ska va määrå me allt.

Många tror att ordet “määrå” kommer från finskan men i verkligheten är det fråga om ett lån från ryskan. Uttrycket kommer i sin helhet från ryskans motsvarande: “BceMy ecT Меру” (uttalas “fsimoo jeest meero”) och är direkt översatt “Allt har sin gräns”. Ryskans “Mepa” (“mera” med latinska bokstäver)  betyder “gräns” men också “mått”. Finskan har också lånat in ordet men i den senare betydelsen där “määrä” betydser “mängd, antal”. I vårt ordspråk är det fråga om den andra innebörden dvs. “gräns”.

 

Jag har länge funderat på ordet

dåbär

som betyder “klantskalle”. I senaste teatern (60-talet) säjer Martha:

Idär dåbär !

Troligen kommer det från ryskans “dobrij” som intressant nog betyder “god, utmärkt”. Troligen kommer det från ryska tiden då ryssarna sin vana trogna ofta utbrast “Dobrij” vilket är den ryska motsvarigheten för OK. Ryssarna var inte så värst populära eftersom de var ockupanter så det kunde lätt gå så att de blev kallade “dåbär” bakom ryggen.

Täär kåmmär nu ååtär eitt dåbär …

i betydelsen “!där kommer en som hela tiden säjer dåbrij”. Ofta uttalades det “dååbree”.  eller “dååbsje” beroende på vilken del av Ryssland personen kom ifrån.

Men det är bara min personliga teori.

 

 

He kråtar

brukade man säja då nånting krånglade men egentligen betyder det “arbeta långsamt” men också “tälja”. Man kunde säja att det är synonymt med

potar

(petar, pillrar). Finns förstås i norska och svenska dialekter och har också betydelsen (liten) skrutt. Också synonymt med “krafsa ned liten text”.

Han kråta me nytjiln i lååse å he too langär tiid ti fåå ypi dörrn.

Åm du kråtar neer någär oord opa papri så veit dåm att vi ha vari jäär.

Man kan int va bådi glupigär å snåålär.

“Glup” betyder ursprungligen “gap” och det moderna “glupsk”. I gammelnorsk betyder det också “präktig”. I Heimskringla Magnus den Godes saga talas om “glupe stridsmenn”.

I modern svenska motsvaras förstnämnda ordspråk av “Man kan inte både äta kakan och ha den kvar”.