Allting på dessa sidor bör skyllas enbart på Nisse Husberg (foto 4 juni 2022)
Fornminnesföreningen har igen haft sitt årsmöte. Som vanligt hos Nissas (nya huset). Sekreterare Beatrice och ordförande Inga ledde mötet.
Och så skall vi inte glömma kaffikookarn …
Årsmötet omvalde styrelsen och allt går bra liksom förut. Och så drack vi kaffe och åt goda fastlagsbullar och pratade en hel del som vanligt på föreningens årsmöte.
Traditionsenligt hölls höstkaffe i Hurtigs torp den 10 oktober 2016. Bilderna är tagna utan blixt så skärpan är inte den bästa.
Kaffebordet var som vanligt väl dukat.
Stearinljus var alltså enda belysningen.
Under långa tider händer inget och så händer allting på en gång som i lördags. Det var nyrågsgröt på Kycklings och både smedjan och torpet var öppna i Hindersby.
På Kycklings kokades nyrågsgröt och tillika var det äppelutställning.
Det blev riktigt kö till grötgrytan ett tag.
och till äppelbordet
I Hindersby var smedjan öppen internationella byggnadsvårdsdagen till ära.
Ässjan var igång och det bjöds på kaffe och munk för en billig penning. Likaså på torpet.
I torpets rökbastu eldades en ugn i början men bastun var riktigt varm ännu efter många timmar. Rökbastun är en fin uppfinning som förtjänar att tas till heder på nytt. Man måste elda i god tid men sedan kan man bada i lugn och ro. Dessutom blir badena mycket mjukare. Det fräser inte då man kastar på eftersom den stora stenmängden inte är så het även om den magasinerar stora mängder värme.
Det som saknades var gamla folkskolan men det var lika så bra för många åkte redan nu mellan tre olika ställen. Senare i höst kommer folkskolans tur.
Vårens årsmöten inleds med (Hopenback Lekstrand) Fornminnesföreningens årsmöte
onsdagen den 30 mars 2016 kl. 19:00 hos Beatrice och Ingmar Bergheim
Stadgeenliga ärenden.
Alla välkomna
Styrelsen
För omkring 20 år sedan gick man upp den gamla Tjörkveein (Kyrkostigen) på nytt och märkte ut den. Efter det har det hänt mycket och en hel del skyltar har försvunnit. Till all tur har Maj-Britt här i granngården Nyströms (gamla Bos-Lillstu) tagit foton år 1996 som visar en del skyltar och den bro som då byggdes.
Förstoring:
Den här skylten fanns litet söder om Nyströms i skogen. Ännu längre utmed Tjörkveein så fanns Grinddjäärdån:
och i förstoring
Sedan kom man till Lilbromosan – en åker i skogen – och Plåmpeendan som var en åker som gick in i skogen som en “vik”:
För 20 år sedan fanns en liten bro som byggdes inför återinvigningen av Tjörkveein.
Texten på skyltarna i en tydligare form:
Fornminnesföreningens styrelse diskuterade om eventuell ny märkning av Tjörkveein nästa sommar.
Hjärtligt tack till Nyströms Maj-Britt för fotografierna !
(Det här inlägget skrevs för flera månader sedan men det blev tekniska problem med att ladda upp fotografierna – men nu fungerar det)
Fornminnesföreningen gick på tisdagen upp den gamla Tjörkveein på nytt. Märk väl att det INTE heter Kyrkstigen utan Tjörkveein. Förra gången var för omkring 20 år sedan men den syns ännu. Stor hjälp hade vi av de rödmålade flaggor som Nyströms Nils lät sätta upp förra gången.
Det var första gången för mej för förra gången hade jag inte tid. Tjörkveein användes förr då man gick till kyrkan i Pyttis (före 1575 då Lappträsk blev en egen kyrksocken). Före det hade de sydöstra byarna Hindersby, Bäckby, Lindkoski, Labby och Harsböle men också de nordligare byarna Pockar och Kimoböle hört till Pyttis socken medan resten av byarna hörde till Pernå socken.
Tjörkveein användes troligen inte bara för besök i kyrkan i Pyttis utan också – kanske huvudsakligen – för färder till Abborfors marknadsplats och Fredrikshamn (Kotka fanns inte förrän i slutet på 1800-talet och Lovisa grundades först 1745). Utanför nuvarande Kotka fanns däremot kungsgården Kymmenegård med anor från 1350-talet.
Ännu för hundra år sedan kunde man gå med Tjörkveein till Kotka – om man steg upp klockan två på morgonen. Det var vanligt på den tiden att utnyttja stigar genom skogarna. Det gick snabbare än att köra stora omvägar med häst och kärra.
En karta från 1772 visar Tjörkveein fram till Labby rå.
Fastän åkrarna ser alldeles annorlunda ut så syns på kartan att vägen går över Lilbromosan vid Plåmpeendan. På en karta från 1909 ser man tydligare hur många stigar (eller vintervägar) det fanns genom skogarna.
På svenska generalstabens karta från 1790 syns också Tjörkveein (förstärkt av mej). Där syns också Libromosan och Langbromosan. Lägg märke till hur litet skog och hur mycket kärr det fanns på den tiden.
Tjörkveein börjar uppe i vänstra hörnet där vägen genom Blåsbackan och genom Nyströms går ihop vid Plåmpeendan. Sedan fortsätter vägen längs ganska smala åsar till Labby och går utanför kartan vid Langbromosan (ungefär där det står skrivet 10.8).
Tage visade vägen genom Nyströms (Bos-Lilstu) skog där det ännu finns en del röda flaggor även om själva stigen är ganska osynlig. Vid Lilbromosan finns ett djupt dike utan bro så en del vände där.
Här har vi kommit till Plåmpeendan – i bakgrunden Husbergs (Hosmas-Sestu). Härifrån fortsatte fyra djärva nästan fram till Langbromosan. Vägen blev betydligt bättre på åsarna.
Tyvärr hann jag inte ta fler bilder för farten var hög. Det var inte förvånande eftersom det regnade och man måste hålla upp farten för att få upp värmen. Utom för mej som hade alldeles för mycket kläder. Utanpå vadmalsjackan och de vanliga byxorna hade jag satt skogskläderna så jag badade i svett.
Men vi har nu stigen på GPS och vet var den går. Nästa “promenad” skall vara då det är litet bättre väder. Jag skulle gärna gå långsamt och fotografera och sätta in märken på GPS:en.
Det som var riktigt intressant och nytt för mej var sandgropen som är en lång konstruktion och betydligt större än jag förstått. Jag vet ungefär var sandvägen kommer ut genom Husbergs skog där man körde många lass sand på vintrarna. Hindersby har dåligt med sand så allt måste köras härifrån eller från gropen i Tjörkby (nu under riksväg 6). Sandvägen borde vi gå upp också.
Avståndet från Nyströms tork till Langbromosan (nästan) var 3,7 km enligt Leifs GPS. Slutet på promenaden var litet snöpligt för min del. De andra stack iväg som långbenta älgkalvar medan jag svettades i mina skogskläder och fick kravla mej hem över Petjärmosan. Det kändes i bakbenen ännu följande dag att jag inte brukar ta långpromenader. Konditionen borde förbättras innan skogsarbetet börjar – men det brukar huggandet nog sköta om.
I går kväll då det skulle bindas kransar till johannistandjin (midsommarstången) så regnade det ganska eländigt. I dag höll det upp men mot en bakgrund av tunga moln.
Upp kom den i all fall med Nissas Ingmars lastare.
Det är betydligt säkrare än förr då en massa karlar med stolpgafflar och rep drog upp den. Stången är ca. 13 meter lång och ganska tung då den är prydd med grönt. De flesta midsommarstänger har bara en tvärslå medan vår har tre. Den liknar litet de åländska stängerna som kunde vara 20-30 meter höga. På nätet finns en bild av en stor stång från Björkö-Arholma i Uppland som restes på 60-talet.
I början på 50-talet byggdes johannistandjin enligt Sigge Strömbergs ritningar. Den nuvarande stången har trädelar utbytta eftersom den står hela året i regn och rusk co tas ned först två dagar före johanniaftån för att lövas på nytt. Den har inte någon väldigt gammal form även om lövade stänger sattes upp redan på 1300-talet och verkar ha varit vanliga i städerna (se Erik Dahlberghs stora 1600-talsverk Suecia antiqua et hodierna).
Bulten sätts i
och flaggorna binds och dras upp
Det är förstås litet tävlan vilken de fyra grupperna som får sina flaggor bundna först. Det är alltså de nordiska flaggorna som binds fast.
Men sedan är det dags för kaffe, bulla och saft.
He va te johanni ! (Det var den midsommaren) Resandet av stången har blivit den verkliga folkfesten och på kvällen orkar bara ungdomarna festa. Speciellt inte jag som dras med en ordentlig sommarförkylning och mest ligger i sängen och stönar. Den verkade inte så allvarlig så jag var oförsiktig. I alla fall måste jag kravla mej upp och dokumentera Johanni 2015.
Midsommarstången på Lekstrand tas ned onsdagen den 17 juni kl.18.
Kransbindning av lövkransarna vid Tallmosavägen torsdagen den 18 juni kl. 18.
Info av Inga 040-5517324.
Och slutligen resning av midsommarstången på Lekstrand fredagen den 19 juni kl. 10.
I efterdyningarna efter teatersuccén hölls Fornminnesföreningens årsmöte. Folk börjar så småningom repa sej efter ansträngningarna men en liten trötthet kunde i alla fall märkas. Styrelsen återvaldes men med Nisse Husberg som ny medlem. Irja blev hedersmedlem.
Årets aktiviteter innehåller inga nya större projekt utan nu skall torpet skötas om – speciellt skall taket tjäras. Förra sommaren var verkligt besvärlig med kyla och regn.
Ordförande Inga till höger och sekreterare Beatrice till vänster inleder mötet.
Efter mötet var det dags för kaffe och då var fotografen strängt upptagen.
Ett säkert hösttecken är höstkaffet på torpet. Och nu blev det också kallt tillika så långkalsongerna åkte på.
I stearinljusens sken får vi den riktiga höststämningen. Ett ljus tändes också för den snälla och duktiga Lisa Hollmén som gick bort det här året. Men Inga hann knappt läsa dikten till slut “…livet fortsätter” då dörren gick upp och fortsättningen visade sej ganska så högljutt. Barnbarn verkar det inte vara brist på inom Fornminnesföreningen.
Det var på många vis ett besvärligt år – speciellt på vädersidan men vi fick i alla fall nytt tak på Lokaaln och det var inte litet … Bondedagen och annan verksamhet gick till stor del just i takets tecken.