År: 2019

Gott Nytt År !

År 2019 var ganska bra för gamla folkskolan. Vi fick alla rum färdiga och nu har vi också värme i alla rum i och med att arbetsrummet fick en värmepump.

Det har varit en hel del aktivitet på skolan tack vare Inga som hållit öppet på måndagar 18-20.

Det finns förstås mycket att göra i alla fall så nästa år blir vi knappast arbetslösa även om grundfunktionerna nu är i skick.

Ett hjärtligt tack till alla och Gott Nytt År !

Nisse

 

Lönsam 70-årsfest

Det var 70-årsfest på gamla folkskolan i måndags. Wixo fyllde 70 och bjöd på kaffe. Han ville inte ha presenter utan man fick hellre stöda gamla folkskolans vänner. Och då innehållet i den stora kaffepannan räknades så blev det 408 euro vilket räcker till över två månaders elektricitet i allra kallaste vintern.  Så vi tackar och bockar.

För övrigt så är el den allra största utgiftsposten på skolan. Det har tidigare varit omkring 1800 euro per år men torde i år gå ned till 1400 euro. Den stora kaminen hjälper till i allra högsta grad för man får upp temperaturen till +24 grader på en halv timme. Fem värmepumpar håller grundvärme i alla rum i huset.

Nedan en del foton från 70-årsfesten där grannarna från Söörneseendan och Hoopenbackan var väl företrädda.

Gilla hade bullat upp alldeles förskräckligt så det saknades inte tilltugg till kaffet och teet. Gästerna lovade komma på nytt om 60 år. Om Wixo fyller 70 ett par gånger till så har vi hela årsbudgeten säkrad.

 

Äppelträden skyddade mot harar och sorkar

Då det blir vinter så gäller det att hinna före hararna för annars är det bara att säja adjö till det nyplanterade trädet. Och man skall skydda det kvickt för det är garanterat uppätet annars.

Vid gamla folkskolan planterade vi i början på september fyra äppelträd och skyddade dem med stamskydd och nät i oktober. Det var litet nervöst då det kom en köldknäpp för då börjar hararna söka efter smaskiga äppelträd. Och det är bara en natt så är de förstörda.

Men vi hann före hararna och nu har träden skydd.

Stamskydd för sorkarna och nät för hararna och ett plastnät i toppen (få se om det fungerar).  Om det finns vattensorkar i närheten så är trädet illa ute för de äter upp rötterna. Man kan försöka med nät på marken runt stammen (max 8 mm maskor !) eller något liknande.

Om man inte skyddar ett äppelträd i tid på hösten så är det onödigt att alls plantera för hararna är mycket förtjusta i unga äppelträd. Då de blir äldre och barken hård så vill de inte ha den mera.

 

Förnyad WordPress

Man gör nätsidor och tror att det är färdigt sedan  men programmen (WordPress) blir föråldrade och en vacker dag så fungerar de inte mera. Den dagen kom för en tid sedan och det tog mej en hel del nätter att få igång eländet igen. Det var ju inte bara själva WordPress som måste uppdateras utan alla bakgrundsprogram också. Nuförtiden är systemen mycket komplicerade och jag trodde ett tag att jag skulle vara tvungen att köpa en ny datamaskin och börja om från början.

Nu fungerar i alla fall en del även om jag vet att gamla bilder fortfarande är svåra att hitta eftersom de söker dem på den gamla IP-adressen. Det går att fixa med mycket tid och arbete. Nu gäller det bara att hitta den tiden.

Det finns i alla fall hopp om att den här sidan igen börjar fungera – om än haltande. Det är inte alltid så lätt …

 

Hindersby kalender 2020

Nu har Gamla folkskolans vänner gett ut kalendern för år 2020 med bilder från Hindersby förr och nu. I den nya kalendern finns det mer gamla fotografier än förut. Den äldsta är från Joufs omkring 1910 som visar spinnande – en ovanlig inomhusbild utan (magnesium)blixt. Där finns också folkskolan 1929 och handelslagets personal år 1954.

Kalendern kan köpas på höstmiddagen på söndagen den 3 november och på måndagskvällarna på gamla folkskolan. Man kan betala direkt eller till vårt konto senare. Priset är som förut 15 euro och går till Gamla folkskolans vänner för att hålla igång huset. Största utgiftsposten  är elektricitet. Nu har vi värme i alla rum – också arbetsrummet. I lilla salen finns snabb Internet både med kabel och trådlöst.

Kalendern för år 2020:

Fullt torp på höstkaffet

Det traditionella höstkaffet på Hurtigs torp gick av stapeln på lördag. Det var ganska lyckat att hålla det klockan två på eftermiddagen. Trots älgjakt så var torpet nästan helt fullt.

Som brukligt tände vi ljus för de medlemmar som gått bort under året. Det var Husmans Christer, Hollméns Holger och Sundstens Irja.

Margot läste en dikt av Claes Andersson som också nyligen gått bort.

Och så dracks höstkaffet som avslutar verksamhetsåret för Fornminnesföreningen.

En del foton kan vara litet suddiga för trots stativet så var ljuset så svagt att alla rörelser ger upphov till oskärpa.

 

Vi minns Irja

I går följde vi Irja Sundsten till den sista vilan. Född den 7 november 1927 hann hon bli nästan 92 år gammal.

Hon var född i Rudom i Lappträsk men bodde en tid i Isnäs innan hon gifte sej med John Sundsten och flyttade till Hindersby. Hon blev en äkta hindersbygg och var med i Fornminnesföreningen ända från starten i början på 1950-talet. Sedan var hon med i styrelsen så länge hon orkade. Hon bodde länge granne med smedjan och vi fick “låna” el då det behövdes i smedjans visningar.

Jag minns Irja mycket tydligt allt från det jag var en liten knatte på 4-5 år. Då  i början på 1950-talet var det vanligt med klyyvantalkå då alla i Sörneseendan samlades för att cirkla, klyva och rada ved. Jag blev mäkta imponerad av Irja som radade ved med en fart som fick alla andra att bli långt efter. Hon var otroligt kvick och dessutom livlig och glad. Jag minns ännu hennes pärlande skatt. Vi hindersbyggar var ganska tröga jämfört med hennes livlighet.

Trots att jag var borta från byn ganska länge så hann jag i alla fall prata en hel del med Irja efter det att vi flyttat tillbaka. Det gick lätt att prata med henne och vi skrattade tillsammans åt en hel del som då hon berättade att hon som ung for till handelslaget för att köpa lök och i misstag bad om “höukk” – det var sina problem med vårt hindersbyspråk. 

Trots att Sundstens var på andra sidan ån så räknades det nog till Söörneseendan mer än till Hopenbackan. Förstås hjälpte det att John och Irja var goda vänner med våra grannar Hollméns och släkt med Västergårds (Johns mor Elin var syster till Edit på Västergårds).

Irja var en vardagshjälte och blev med tiden en viktig stöttepelare i vår lilla byadel. Visst var livet ibland hårt för henne på den lilla gården men jag minns inte att jag skulle ha hört henne klaga. Vi minns henne som en positiv person som man blev glad av att träffa. Och det är minsann inget dåligt eftermäle.