Hindersby kalender 2021 (första utkast)

Här kommer nu första utkastet till Hindersby kalender 2021. Ett par bilder kommer troligen att bytas ut ännu ifall jag hittar bättre men annars blir det ungefär så här. Många tack till Bjarne Petas, Margot Sjöberg och Krille (Krister Vickholm) för fina foton. Det finns också ett par gamla foton så vi inte skall glömma hur det var förr.

Alla foton är från Hindersby och de flesta från år 2020 (utom de riktigt gamla). Men till exempel december månads foto kan inte vara från 2020. En stor del är behandlade med fotoredigeraren GIMP – speciellt de gamla bilderna för att få bättre kontrast och tryckdugliga bilder. De som hade för få punkter har extrapolerats i GIMP.

Speciellt bilden av Åke Grandell i mejeriet var besvärlig eftersom 50-talets kameror inte riktigt klarade av inomhusbilder med dåligt ljus. Men foto var så bra och precis som jag minns mejeriet från 50-talet. Det var hett där då man kokade ost men Åke var ung och stark.

De senaste åren har det varit dåligt med snö men förr kunde det var riktigt svårt att komma fram på vägarna som vinterbilden från Hopenbackan visade. De små snöplogarna av trä som drog av hästar klarade inte av sådana mängder. Att köra mjölken till mejeriet var ibland farligt då hästen inte kunde komma fram i snön och släden kunde stjälpa.

Inom den här veckan vill vi gärna ha alla beställningar. Även om vi beställer litet extra exemplar så är det osäkert om man kan få en kalender om man inte har beställt. Priset är som sagt 15 euro och de delas ut eller skickas tillsammans med en räkning nån gång i slutet på november. Beställ gärna Ingas pepparkakor och Helis tändrosor tillika. All vinst går till Gamla folkskolans vänner rf. Vi kan inte ha publiktillfällen i år men elräkningen skall betalas i alla fall.

Nedan bilder från kalendern 2021 men de är inte av så bra kvalitet. De visar i alla fall hur kalendern kommer att se ut.

 

November saknas ännu här men kommer nog i kalendern.

 

Det ryms ännu foton i kalendern 2021

Vi har fått flera riktigt fina bilder för nästa års kalender men det ryms ännu många. Annars måste jag ta mina egna som utfyllnad. Så skicka gärna till mej på adressen Ntillf1<opa>gmail.com (<opa> betyder snabel-a). Helst bör bilderna ha många punkter men om de är mycket stora så kan det hända att de hamnar på Google Drive och då måste jag få rätt att ladda ned dem därifrån.

Det här är Bjarne Petas foto från september med ett moln av vitkindade gäss som garanterat kommer i kalendern. Verkligen fantastiskt.

Det som ännu saknas är foton från senhöst och vinter.

 

Kalender 2021

Det blir litet annorlunda med Gamla folkskolans kalender för år 2021. Vi  kan inte sälja den som vanligt på grund av Ko vid 19 pandemin så vi tänkte erbjuda förhandsbeställningar och sedan köra ut den/skicka den.

Tidtabellen är ungefär följande:

Fotografier kan lämnas in fram till slutet på oktober. De bör vara från Hindersby eller Bäckby. Gamla foton kan vi skanna in (Inga eller Nisse). Viktigt är att de har tillräckligt god kvalitet. En digital bild bör helst ha ett par tusen pixlar (punkter) på varje led (höjd och bredd) för att bli bra i tryck. Det är inget problem för moderna kameror. Gamla foton kan man skanna in med god kvalitet men tidningsbilder är besvärliga.

I början på november kommer bilder från kalendern att publiceras  här och man kan beställa kalendern fram till den 10 november ungefär. Därefter trycks den och kommer att delas ut i slutet på november.  Man måste inte förhandsbeställa men om den tar slut så är det besvärligt att beställa mer.

Nu har vi inte kunnat hålla några tillställningar på gamla folkskolan i år så kalenderns betydelse för inkomsterna är större än förut. Vi måste i alla fall betala för elektriciteten som är den största utgiftsposten. Priset på kalendern blir som förut 15 euro.

 

Digiläger på gamla folkskolan

I dag började digilägret på gamla folkskolan. Det är gratis och vem som helst kan komma med utan anmälning. Inge finns på plats för att ge goda råd. Ta med datamaskin, surfplatta eller mobiltelefon.

I morgon lördag börjar vi klocka 10:00 och det blir lunchpaus  klockan 12. Vi har inte kaffe eftersom det är coronavirus i svang.

Jag hade tänkt demonstrera hur man numera kan se på Sveriges TV och annat utan problem via nätet genom en så kallad VPN-anslutning varvid man kan se alla program eftersom trafiken går via en svensk server.  VPN är en teknik som gör dej anonym på nätet så att alla snokande program går bet på att spionera. Samtidigt gör det att alla program på Sveriges TV kan ses utan begränsningar.

Det finns gratis-VPN men som man nämner i VPN-mentor   så är gratistjänsterna dåliga och används mest för att locka in dej till en betaltjänst. Dessa är inte så dyra – från 4 euro permånad uppåt. Och de fungerar verkligen.

Man bör i alla fall vara litet försiktig för liuksom med anti-virusprogram så kan man hamna ur askan i elden. Jag har kört med Mullvad.se  och OVPN.se som verkar vara hyfsade.

Man kan använda VPN-tjänsten i nätläsaren (Firefox), i all kommunikation genom Windows eller Linux och i Android varvid man kan använda den också mobiltelefonen och surfplattan. Om man har tillräckligt smart TV så kan man köra VPN direkt i den. Men man bör vara försiktig med smart TV för det kan hända att inte bara du ser på TV utan TV:n ser på dej tillika !  Personligen stänger jag av alla ”smarta” funktioner och installerar egna garanterat säkra system i stället.

 

 

Värmebatterierna bort

Efter en längre felsökning hittade jag problemet och har nu bytt ut min rutter så att jag kan skriva igen.

Vi körde bort de stora värmebatterierna från slöjdsalen och det var inte litet järn i dem. De tredubbla orkade vinte ens på två man hand bära ut utan måste hämta en kärra. Sedan lastade vi dem på skogsvagnen med lastaren och körde dem till Hosmasgården (skrotsamlingen). Det var över 500 kg  prima järnskrot för de gamla batterierna var inte gjorda av tunnplåt.

Den gamla värmen har inte använts på 10 år och här åker den sista resten till skrot.

Det behövdes lastare för att lyfta på och av de stora värmebatterierna. Bilden är dålig för det hann bli ganska mörkt innan vi hade kört bort batterierna.

Nästa sommar är det tio år sedan vi stängde av värmen från oljepannan och började installera värmepumpar.  Just nu har vi fem luftvärmepumpar som fungerat hyfsat bra och så en stor kamin i slöjdsalen så man kan säja att värmen är i skick i gamla folkskolan nu.

Grovstädning i gamla folkskolan

Vi har nu spikat bakskivorna på Isas skåp ordentligt och ställt upp dem på sin plats (i vatupass).  Glasskåpet rymdes med nöd och näppe i köket bredvid kylskåpet så att dörren till det inbyggda skåpet fortfarande går att öppna.

Arkivskåpet rymdes också precis framför hyllorna i arbetsrummet. Det kan förstås flyttas om man hittar en bättre plats.

Det var ganska råddått  i slöjdsalen efter borttagandet av de gamla värmebatterierna men nu är det grovstädat så att man kan börja använda den igen. Två tunga batterier skall ännu köras ut men de var för tunga att bäras så det behövs en kärra till hjälp. Bord och stolar finns det i mängder fastän de inte är speciellt vackra …

 

 

Mykelvatn för 7000 år sedan

Jag råkade se en karta över Östra Nyland för 7000 år sedan. Geologerna har forskat i var strandlinjerna har gått i forna tider och i ett gradu-arbete från 2013 har Susanne Åberg samlat ihop informationen och bland annat finns där en karta över Lappträsk. Med hjälp av den informationen så har jag gjort upp en karta över södra Lappträsk så som det troligen såg ut för 7000 år sedan.

Jag har ritat in Lappträsk-Lovisavägen och Tessjö å samt en del bäckar i Hindersby. Klicka på bilden för att få den större. Den röda linjen är nutida strandlinje. Lovisa finns på en ö vid Lovisaviken (med rött) och man ser tydligt åsen.

Det syns att Hommansby åkrar låg under vatten och en vik från Litorina havet (som det kallas) gick ända upp till Bäckby och Hindersby längs nuvarande å. I Söörneseendan fanns en sjö vid Petjärmosan och den är ju bekant för alla som var med före årensningen.

Så här såg det ut (förutom lador och stolpar) för 7000 år sedan vid sjön på Petjärmosan som var en vik till Litorinahavet.

Som störst var Litorinahavet ännu tio meter högre så att bara Föusbjärji och Bisahöjden och liknande berg var kobbar i havet. Hela Pockarslätten låg under vatten och Lappträsket var en vik i Litorinahavet.

Det är mycket vanskligt att bedöma när strandlinjen var på en viss plats för landhöjningen var inte alls likformig utan ibland så steg vattnet i stället för att sjunka. Intressant är att alla insjöarna flöt ut i Bottenviken som låg över 100 meter lägre än nu. Därför är landhöjningen störst där nu också. Så småningom stängdes utloppen till Bottenviken och insjöarna började i stället tömmas via Kymmene älv som bara är omkring 5000 år gammal.

För omkring 5000-6000 år sedan var hela Hindersby ovanför havsytan – men troligen sanka strandängar och våtmossar. Då gick en vik ännu upp till Harsböle och Lovisaviken gick upp till Hommansby norra del längs nuvarande Lappträsk å. Lovisa (Degerby) hade fått landkontakt. Kymmene älv börjar synas. Lägg märke till att Särkijärvi ligger mycket högt. Det är omgivet av land som aldrig var under vatten på Litorinahavets tid. Likaså Skokelträsket. Hopom träsk ligger också ganska högt över havet.

Ännu för tusen år sedan gick en vik upp nästan till södra Lappträsk och det börjar redan vara historisk tid. Man vet att handelsmän från Roslagen följde kusten till Ladoga och vidare till Volga redan på 500-talet eller tidigare. Nomadiska jägare och fiskare följde den bortdragande inlandsisen redan för 10 000 år sedan men boskapsskötsel kom troligen först för några årtusenden sedan. Strandängarna var utmärkta betesplatser även om de inte lämpade sej för odling förrän långt senare.

Ännu på senatens karta från 1874 fanns det en mängd våtmossar i våra skogar som först senare blev utdikade. Åkernamn som Petjärmosan och Aaltjärri visar att det var våta marker.

Enligt ny forskning lär det ha varit en verklig fimbulvinter år 536-538 på grund av två stora vulkanutbrott som skymde solen. Hälften av Sveriges befolkning försvann och stora byar blev öde. Från Uppsalatrakten flyttade många till Åland då odling blev omöjlig så fiske var enda näringen. Troligen var det lika illa eller värre i Finland på fastlandet.

Folkvandringar är inget nytt fenomen. Troligen var våra förfäder folk som sökte sej till kusten för att fiska och senare syssla med boskapsskötsel på stränderna och till sist odlade upp de ängar som inte var alltför vattensjuka.

Och här sitter vi nu och gnäller över att det är litet för varmt, eller litet för torrt (eller vått).

 

Rafaels såg: knyckmatning (av Bengt Antas)

 (Flyttat från kommentar till inlägg)

Kanske jag var lite obetänksam då jag lovade förklara skillnaden mellan knyck- och kontinuerlig matning på ramsågar. Här ändå ett försök.
I båda systemen låg stockarna på tandade valsar, knappt 15 cm i diameter, som drog stockarna framåt. Ovanifrån var stockarna belastade med ställbara, ganska tunga men släta valsar som saknade drivning.

Knyckmatningen hade ett finurligt system som gjorde, att då ramen gick uppåt stod drivvalsarna stilla, och då ramen under arbetsskedet gick nedåt roterade drivvalsarna och flyttade stocken framåt. Framdrivningshastigheten var ställbar genom att man kunde reglera hur mycket valsarna roterade under varje knyck. Om man t.ex. sågade 2×4 tums ”battingar” ur små stockar kunde man ha en hög hastighet och om man åter sågade bräder ur en större stock fick man nöja sig med en mindre. Som mest kunde man ha 7 bett i ramen och fick då 6 st. bräder eller t.ex. 2 plankor och 4 bräder.
I den kontinuerliga matningen roterade drivvalsarna hela tiden och tryckte stockarna mot betten. Rotationshastigheten var också här reglerbar. Rafael hade därtill byggt ett system med kugghjul och kedjor så, att också den övre, bakre valsen var tandad och hade framdrivning. Jag lämnar här bort den tekniska beskrivningen av vardera systemet, men helt enkla var de inte.
Vardera systemet hade sina för- och nackdelar. Den kontinuerliga matningen var kanske oftast effektivare då den mer eller mindre tvingade stocken framåt. Knyckmatningen uppvisade (i sina bästa stunder) en slags ”elegans”, då den kontinuerliga mera litade på rå styrka.
Ambergs såg hade också knyckmatning. Lennart Amberg konstruerade själv kontinuerlig matning på sin såg men bytte tillbaka till knyckmatning som han tyckte fungerade bättre. Kanske t.ex. sågbetten borde vara lite olika vässta för att få maximal effekt i vardera systemet. Jag vet inte, och frågeställningen är knappast längre aktuell.
I båda systemen gick ramen upp och ner ca 4 ggr per sekund (om jag räknade rätt). I knyckmatnin-gen kunde ögat ändå tydligt urskilja att rörelsen skedde i små knyckar. Remskivan på sågen var ca 1 meter i diameter och med avsikt gjord tung av gjutjärn. Dessutom fanns på vevaxeln tunga gjutna svänghjul. Då axeln roterade ca 280varv/min, så balanserade svänghjulen effektivt upp ramens upp- och nedåtgående rörelser, (ca 40 cm) och utan belastning gick sågen nästan ljudlöst och utan vibrationer.

Man blir lite nostalgisk då man tänker tillbaka till tiderna då bl.a. de här sågarna var i användning.
Man påminns om den livliga företagsamhet, heltäckande service (skola, butik, mejeri, bank, post, 8 bussturer per dag mm. mm.) och den starka framtidstro som då rådde i byn. Då fanns över 500 invånare i byn, nu under 250.

Bengt Antas