“Det är inte länge sedan som det byggdes sunda hus i Sverige, hus som vi människor kunde bo i utan att få problem med vare sig fukt, mögel eller tråkiga allergier. Så sent som på 1950-talet var man fortfarande noga med val av virke, isoleringsmaterial och färg. Allt skulle stå pall för väder, vind och tidens välvässade tänder.
Sen hände något. Någon började spela skivan baklänges. All kunskap, månghundraårig i vissa fall, kastades överbord för nya, revolutionerande material: masonite, treetex, plastfärg och mineralull. Allt det där nya som skulle vara så bra, men som kostat svenska husägare miljardbelopp i fukt, mögel och allmänt elände. Riktig färg och sunda byggmaterial har sedan varit svåra att hitta, men den saken har vi ändrat på.”
Ett citat från Göran Gudmundssons betraktelse i Görans hörna på Gysinge nätsidor som passar alldeles utmärkt också här. Göran är antikvarie och arbetade på Riksantikvarieämbetet och Gävle länsmuseum tills han tyckte att museistilen inte passade honom. År 1990 grundade han Gysinge centrum för byggnadsvård i de gamla arbetarbostäderna som han av en slump hittade: “De hade stått obebodda i 20 år och allt var plundrat, kakelugnar, dörrar, till och med matjord. Inte en ruta var hel och det regnade in genom taket.”
Tanken var att sätta dem i skick och efter ett år börja sälja reservdelar till gamla hus “Men efter en artikel i Dagens Nyheter har vi haft rusning från första dagen.” Nu besöks centrumet av omkring 100 000 svenskar varje år (och en del finländare). Göran kan inte motstå ruckel utan måste helt enkelt börja rusta upp dem.
Byggnadsvård är redan nu en stor sak i Sverige och det finns liknade byggnadsvårdbutiker i nästan varje större stad. De säljer material som inte finns att få i den industrialiserade bygghandeln.
Göran är bra på att skriva och han är en av de roligaste skribenter jag läst. Expressen karakteriserar hans senaste bok “Stora boken om byggnadsvård” med “Han drar sig varken för temperamentsfullt filosoferande eller knäppa hugskott, och med excentrisk lynnighet tordönsfördömer han allt han inte gillar.” Och även om man inte sysslar med byggnadsvård så kan man med nöje läsa hans nedsablande av plastfärger och nya “underhållsfria” material som han menar är sådana som “inte går att underhålla”. Det är svårt att använda skräpet efter att ha läst hans böcker
Jag har beslutat kasta bort all plastfärg och sätta upp ett lager med Gysinge linoljefärg i stället. Den håller ju hur länge som helst och passar allting från trä till plåt. Tyvärr kan man inte lita på att annan “linolje”färg inte är “förbättrad” med tillsats av plastoljor. Bygghandeln och byggandet i allmänhet börjar vara rena rama laglösa Vilda västern och i många fall rent lurendrejeri.
Det som harmar mest är att jag före upptäckten av Gysinge målade huset med Teho. Det hade tidigare också varit målat med Teho som varit utmärkt. Men den nya färgen var alls inte samma färg utan nån eländig plastoljefärg som ramlar bort i stora flagor eller sitter stenhårt på vissa ställen. Vi har målat om solsidan men det var ett hemskt arbete. Aldrig någonsin mer i mitt liv kommer det “moderna” färger till det här stället.
