Månad: juni 2012

Blixt och dunder

Då blixten slår ned och röken står från elektronikburkarna så kommer man ihåg att man borde ha fixat åskskyddet. Den snabba elektroniken är så känslig för överspänning att den till och med går sönder då det blåser och det blir korta avbrott i elströmmen.

Varje avbrott ger upphov till smala spikar i spänningen som inte hade någon som helst betydelse förr men ju snabbare elektroniken blir desto känsligare blir den. Tyvärr så är de ”åskskydd” som säljes ganska så värdelösa – det bästa är att dra ur stöpslarna och lägga dem långt från vägguttaget. Överspänningen hoppar ledigt över 10 cm vid ett kraftigt nedslag. Också datakablar av koppar bör dras ur för de fungerar också som antenner och ett nedslag i närheten kan inducera betydande spikar i dem.

Men alltid hinner man inte dra ur stöpslarna och då är fast installerade överspänningsskydd bra att ha. Det är en hel vetenskap och det är lätt att göra ont värre om man installerar dem fel. Jag surfade litet på nätet och det finns en hel del om åskskydd.

Skydden delas upp i tre klasser: grovskydd, mellanskydd och finskydd. Där ledningarna kommer in till huset placeras grovskyddet som kan vara ett gnistgap. Det bör placeras i ett metallskåp om det inte är slutet och skall kortsluta det mesta av energin till jord. Men spänningen efter skyddet kan ännu vara närmare 1000 Volt så det behövs ett mellanskydd som ofta placeras vid elcentralen.

Mellanskyddet består ofta av en varistor som relativt snabbt kortsluter överspänningen till ”jord”. Viktigt är att man kan se om skyddet är helt och att det är lätt att byta ut det. Därför bör man välja ett skydd med moduler som kan bytas utan verktyg och som visar grönt om det är i skick eller rött ifall det är sönder. Inget skydd klarar en direkt träff av blixten i närheten av huset. Men hoppeligen blir förödelsen bakom skyddet mindre.

Tyvärr är varistorskydden inte tillräckligt snabba för modern dataelektronik. Inte heller de ”skydd” som man kan sätta i ett vägguttag. Om vägguttaget är ojordat är de totalt värdelösa och annars också av tvivelaktigt värde. Det enda som verkligen skyddar snabb elektronik är snabba dioder (s.k. zorbar) som kopplas in på likspänningssidan. De kan kortsluta flera tusen Ampére till jord på nån pikosekund (miljontedels miljontedels sekund) men klarar bara smala spikar så den mesta energin måste man ta bort med de långsammare skydden.

Och så ”jord” … Det är ingen idé att gräva ned en jordledning för varje apparat utan det som behövs är att man kopplar alla metalldelar till en så kallad ”potentialutjämningsskena” som vanligen placeras vid elcentralen. Tanken är att om all metall är stadigt kopplad till skenan så blir det inga spänningsskillnader som kan ställa till det. Varje apparats jord bör därför kopplas till skenan med en ordentlig koppartråd. I nyare elinstallationer finns det en gul/grön skyddsjordledare som borde fungera. Men den finns ju inte i ojordade vägguttag så datamaskinerna bör placeras i jordade uttag (med modern installering).

Det är speciellt viktigt att skydden jordas ordentligt till apparatens jord och till skenan. Annars hänger bokstavligen i luften och fungerar inte. I gamla hus borde man åtminstone dra nya kablar med skyddsjord till de uttag man använder för datamaskiner och liknande känslig elektronik.

Skenan borde förstås jordas ordentligt och helst skall man dra en jordledning bara på ett enda ställe. Gamla metallrör i jorden (utan isolering) är ofta bra jordpunkter men man måste se till att anslutningen till rören inte kan oxidera. En bra jord får man genom att gräva ned en tjock kopparledning ett tiotal meter i lerjord. Jordspjut som man slår ned i jorden är också bra men svåra att använda där det finns stenar och berg.

Det är sedan en helt annan sak att installera åskledare på ett hus. Men i de flesta fall slår blixten sällan ned i huset utan kommer vanligen in med ledningarna. Det är en bra sak att telefonledningarna försvinner så småningom för de har varit ett stort problem där det finns luftledningar. Fibern leder ju inte ström alls eftersom den är gjord av glas (även om kablarna har dragelement av ståltråd som helst bör jordas utanför huset).

Nu finns det färdiga satser med överspänningsskydd som kombinerar grov- och mellanskydd. De kostar omkring 500 euro och bör installeras av en elektriker som vet vad han gör. Från Sverige och Tyskland får man samma skydd betydligt billigare i näthandeln. Man kan söka på Elrond, Dehn och Phoenix.

Det stora problemet är i alla fall att få nånting gjort INNAN blixten slår ned …

Hystanlindån

Sigge Strömberg skrev och ritade om gamla tider år 1978  och Fornminnesföreningen har mappen som faktiskt finns på nätet också:

Sigges bok

Klicka på ”Sigges book”. Det är fotografier från de finaste sidorna i boken. Texten är ett konstverk i sej så den kan inte bara skrivas av. Här finns ett exempel från Hystanlindån – allmänningen vid Hopenback bro som senare blev Sigges Lekstrand. Kallades också allmänt Leikanlindån.

Och vad betyder ”hysta” ? I Sverige är det synonym med ”kasta, slänga, bolla” men i Lappträsk betyder det helt enkelt ”gunga”. Det fanns och finns ännu en stor gunga där (se Johannigungand).

 

 

Johannistandjin e opp (2012)

På onsdagen tas johannistandjin (midsommarstången) ner, på torsdagen slåss folk med myggorna och binder kransar och i dag på fredag sätter vi upp den igen.

Se en video (OBS ! 40 Mega) från prydandet här:

Johannistandjin pryds

 

Nu är den så gott som färdig.

Och upp åker den …

Och så skall flaggorna bindas och hissas upp:

Den gamla gungan (helt förnyad enligt gammal modell) är befolkad med nya barn.

De gamla borden byts ut mot nya

Och sedan smakar minsann kaffet:

Johannirosorna blommar som tokiga i år

Stein-Gustas gamla bro som snart fyller 100 år och är nyreparerad ser ned över den gamla allmänningen Leikanlindån – Sigge Strömbergs Lekstrand. Man riktigt väntar sej att Sigges Näcken skall dyka upp ur vattnet med badkvasten i handen (det var en liten skulptur som Sigge hade gjort). Den var placerad här på 50-talet.

Nu är allt färdigt för johannifirandet.

Gräva en grop

I dag grävde vi en grop bakom gamla folkskolan för att få in den nya vattenledningen. Eller det var mest Ollas Bengt som grävde med en stor grävmaskin och vi andra såg på.

Nåja, litet motion fick då röret skulle in under stenfoten som var en meter tjock. Till slut lyckades det och nu har vi vattenröret inne i huset färdigt att kopplas till. Det skall i alla fall byggas en ny varmvattenboiler först. Inte ett enda rör blir kvar i källaren där de frös ganska ofta. Inte heller i golv eller väggar kommer det att finnas rör med vatten i.

Intressant nog kom vi ned till berget som  syns nere till vänster på bilden. Djupet borde i alla fall räcka till eftersom där kommer att ligga snö på vintrarna.  Inne i huset kommer röret att isoleras  och förses med värmeslinga så det borde bli ganska säkert.

Till slut jämnade Bengt ut vägen ned till rinken som nu är helt körbar. Möjligen lägger vi ett tunt lager med sand utanpå.

Och visst måste vägen provköras ännu:

Det är nästan bara att kratta litet så är den riktigt  fin.

Vindstrappan byggd 1936

Modet att lägga gamla tidningar under spånorna var väldigt bra. Nutiden byggen med all sorters plast och tjärpapper är mycket sämre. De gamla tidningarna ger nämligen ett ganska exakt datum för när bygget ägde rum.

I gamla folkskolan hittade vi Hufvudstadsbladet från 19 april och 18 september 1936 under vindstrappan så troligen byggdes den 1936.

Specialnumret om Finland och Sverige var mycket intressant – nog har mycket gått bakåt sedan dess. Den 19 april 1936 fyllde förresten min pappa 21 år. Den andra tidningen hade på första sidan två familjemord stort uppslagna så inte är det någon ny företeelse. Det finns troligen ännu fler tidningar under spånorna och de skall alla arkiveras.

Under golvet finns också en hel del fornminnen. Man slängde ned allting man inte behövde under golvet. Det är inget litet kryputrymme utan man kan nästan stå rak där.

Inspelning pågår

Klockan 12:00 på måndag börjar vi banda diskussionerna ”opa östnyylendskå” i gamla folkskolans lärarbostad. Så det är bäst att inte komma dit just då eller åtminstone röra sej väldigt tyst. Diskussionerna kommer senare i Radio Vega Östnyland.

Men på måndag kväll är dörrarna som vanligt öppna.

Radio Vega Östnyland sänder troligen diskussionerna måndagen den 18.6 och måndagen den 9.7 någon gång mellan 9 och 10 på morgonen. Första programmet handlar om ”Den östnyländska identiteten” och det andra om ”Små eller stora skolor i Östnyland”.

Och så var – pust – vårsådden klar

Efter ett ovanligt krånglig vårsådd som förstörde hela maj månad börjar den vara förbi. Det finns ännu små bitar här och där som var för våta och det ser ut att de förblir osådda i år. Ännu sista åkern krånglade det. Jag fastnade med såmaskinen vilket inte har hänt på många år. Visst fick vi upp den med hjälp av den bättre hälften och stora Zetorn men det blev eländiga spår i den blöta åkern som troligen syns i flera år.

Sedan hoppade vi i bilen och stack till Sverige. Där var broddarna ovanligt dåliga. Vanligen är de mycket tidigare men nu var skillnaden obetydlig. Det var kallt och regnade men lugnt eftersom vi bara har ett trådlöst nät som ibland fungerar och ibland inte. Det blev en hel del inomhusarbeten och så hämtade vi mina nya glasögon från Örebro så nu ser jag faktiskt nånting.

I gamla folkskolan hade det hänt en hel del. Dörren till lärarens gamla arbetsrum är nu öppen så man kan gå genom hela skolan. I biblioteket fortsätter rivandet och vi är nu nere under huset. Snart börjar vattenlagandet. I morgon kommer varmvattenboilern och rördelarna finns redan i bilen. Det behövs också en del grävarbete för att få in vattenröret i källaren. Men det skall väl gå samma väg som vattnet nu kommer in så vi har en del av arbetet gjort.

Nu kom vi faktiskt ihåg att ta med de stolar som hör ihop med skrivbordet och hyllan så ”salen” börjar vara ganska väl möblerad. Den 11 juni skall vi banda diskussion opa östnyylendskå för Radio Vega här.