Kommer hindersbyggarna från Abborfors ?

I Östra Nyland den 24 december 2013 kunde man läsa om bosättningen vid Abborfors som daterats till mellan åren 775 och 980. Det är ingen överraskning alls eftersom vikingar hade en handelsplats i Aldeigjuborg vid södra Ladoga redan år 760. Orten kallas numera Staraja Ladoga (=Gamla Ladoga) och har ungeför 2000 invånare. N.B. Chernykh gjorde år 1985 en dendrokronologisk undersökning av Staraja Ladogas äldsta lager och daterade dem till år 753. Det är alltså en metod som går ut på att man bestämmer årtalet från årsringarna på de stockar man hittat.

Enligt Ipatijevs krönika kom Rurik år 862 till Aldeigjuborg och gjorde staden till sin huvudstad men flyttade senare till Novgorod. Aldeigjuborg vara östra Europas viktigaste handelsplats och kontakterna med Svealand var goda. Åtminstone två sveakungar, Stenkil och Inge (och möjligen Anund Gårdske) tillbringade sin ungdom i Aldeigjuborg. Det var vanligt att ungdomar växte upp hos någon släkting.

Sveakungens dotter Ingigerd giftes år 1019 bort med Svjatoslav av Novgorod och fick Aldeigjuborg som bröllopsgåva. Hon utnämnde Ragnvald Ulfsson, jarl i Västergötland, att sköta om Aldegjuborg för hennes räkning.

Trafiken längs Finska vikens nordkust var alltså livlig och pratet om att landet var ”tomt” är bara strunt vilket upptäckten i Abborfors slutgiltigt bevisar. Men det fanns inget Sverige på den tiden ännu och småkungarnas makt var ganska svag. De var närmast litet rikare bönder. Först med Birger Jarl flera hundra år senare börjar Sverige bildas.

Men visst fanns det folk här i alla fall. Troligen var fisket i Kymmene älv det viktigaste. Pratet om nån sorts ”kolonisation” efter Birger Jarls korståg är troligen också bara strunt. Knappast hoppade nån bonde i Mellansverige på en båt och seglade till en fullständigt okänd plats för att börja odla upp jorden där.

Inte heller fanns det något Finland utan det fanns bara omkring tiotusen innevånare i hela det område som nu kallas Finland. De var uppdelade i tre stammar: Finnar i Åbotrakten, tavaster i Tavastland och karelare i öster. Det var allas krig mot alla på den tiden och byarna var den viktigaste enheten.

Om man känner bönderna rätt så går de länge och påtar i jorden och funderar innan de börjar med det stora arbetet att odla upp den. Det är därför mycket troligt att de bönder som odlade upp Hindersby första åkrar bodde någonstans i närheten och bara jagade i skogarna här. Fast det fanns inte så mycket skog som nu utan det var mest kärr och mossar som inte alls var utdikade. Det gjorde också uppodlandet lättare. Det är ett jättearbete att fälla skog och dra upp stubbar i jämförelse med att dika ut en mosse.

Så det var kanske någon fiskare vid Abborfors som under sina jaktfärder till Hindersby (längs det som senare blev Kyrkostigen) såg ut lämpliga platser för åkrar vid Tessjö å. Det var också lättare att ta med sej boskap från Abborfors än från Sverige.

Det passar bra ihop med det jag påstått länge: Att Hindersby odlades upp för tusen år sedan (plus-minus 300 år). Kavelbron i Langbromosan är på ett mycket logiskt ställe om man utgår ifrån att invandringen kom från Abborfors. Man vet också att Abborfors tidigare var en viktig marknadsplats.

Historikernas påståenden behöver man inte bry sej så mycket om. Jag har sysslat med forskning i 35 år och har inte alls någon hög uppfattning om deras vetenskaplighet. Tvärtom verkar de vara en bunt auktoritetsbundna klantskallar som mest bara spekulerar. Och en av deras auktoriteters spekulationer slås sedan fast som absolut sanning. Det är ju helt ovetenskapligt. Både att ha auktoriteter och att ha absoluta sanningar.

Nu har förstås en historiker det svårare än vi matematiker som kan bevisa saker och ting. En historiker är alltid tvungen att försöka tolka mycket ofullständigt material. Men det borde tvärtom leda till att de alls inte har auktoriteter och alls inte absoluta sanningar. Så jag kan lika gärna spekulera friskt – det är precis lika ”vetenskapligt” som historikernas påståenden. Utom att jag inte alls tror att jag har rätt. En enda sak är säker och det är att vi inte vet hur det gick till då Hindersby odlades upp. Vi kan bara spekulera …

Den nyaste spekulationen är alltså att det var nån fiskare från Abborfors som odlade upp första åkern i Hindersby.

Mjaa, mera blågrått än ljusblått

Jag kunde inte hålla mej utan blandade ihop litet Linusfärg som skulle vara ljusblå (för att måla på köksskåpen). Men enligt min mening är det närmare blågått än ljusblått. Nu har det inte torkat än så kjanske kulören ändras litet men så här blev det:

DSCN3281

Här är färgen ställd mot väggpanelens gröna färg. De borde nog passa ihop ganska bra. Här ser man att man aldrig bör lita på färgkartor som nästan alltid visar fel kulör. Man måste måla litet av färgen och låta torka förrän man vet hur det verkligen blir. Nu ser den här bilden inte heller lika ut som i verkligeheten. Det är mycket svårt att ställa in en bildskärm så att den visar precis rätta färger.

Det är kanske bäst att hålla färgen ganska ljus så är det lättare att byta kulör. Allbäcks Linus-färg är bra eftersom pigmentet kommer i en skild påse. Man blandar pigmentet i en deciliter vatten och sedan blandar man in i den vita Linus-färgen. Då är det lätt att blanda den styrka man vill ha på färgen.

Färgerna är ganska bleka men det var så på 50-talet. Enligt min mening MYCKET bättre än de fruktansvärda starka violetta och gredoliskära färger som kom på 60-talet. Man började ju må illa så fort man såg dem.

 

Gamla kök

Gamla kök har varit intressanta den senaste tiden – av förekommen anledning som det heter. Jag skulle bara installera vattenrören men det blev en grundligare köksremont i stället. Det borde man ju ha insett …

Nå, det var inte så klart hur man gör köksremont i ett gammalt hus. Tvärtom är köket en av de besvärligaste sakerna eftersom kök ändras hela tiden och gamla hus vanligen har kök som är hopsatta från flera olika tidsepoker. Till all tur finns det en hel del på nätet. En av de bästa sidorna är den som Länsmuseet i Gävleborg har satt ihop med en massa fotografier från olika epoker.

Byggnadsvårdarnas Kökskatalog

(jag fick inte länken att fungera – sök på ”Byggnadsvårdarnas kökskatalog” )

En kort artikel om kök från funkis till 60-tal finns på Byggahus.se:

Kök från funkis fram till 60-talet

Ett citat därifrån: ” Under 50-talet förekom milda kulörer i gult, grönt och blått. ”

Man kan också läsa tidskriften Gård och torp (som brukar finnas på OSLA i Tjörkby) som haft en hel del artiklar om gamla kök.

Var rädd om ditt gamla kök!

Vid sekelskiftet 1900  var köket inte speciellt inrett utan bestod huvudsakligen av en vedspis i stugan. En vattentunna stod bredvid och oftast hade man ett slaskämbar och ett grisämbar. En stor bekvämlighet var då man satte in en slasktratt i ytterväggen med ett rör ut. I gamla folkskolan syns ännu hålet i ytterväggen.

Köksskåp fanns det inte alltid utan tallrikarna sattes ofta i en hylla på väggen. Tallrikshyllorna kan finnas kvar ännu på många ställen men oftast ute i verkstaden. Det var fina hyllor som man inte gärna slog sönder då man skaffade ett större köksskåp.

Det som fanns var ett stort skafferi – ibland med hyllor på två väggar. Det måste ligga vid ytterväggen helst mot norr med ett litet fönster som man kunde öppna och få in kall luft. Kylskåp fanns inte men i rika hem kunde det finnas ett isskåp. Is skaffade man på vintern då man sågade block som fraktades hem och täcktes med sågspånor. Jag minns ännu sågspånshopen där vi förvarade vår is. Den fanns kvar långt in på sommaren om man täckte ordentligt.

De gamla köken kunde finnas kvar in på 1970-talet. Men redan 1917 på Hemutställningen i Sverige presenterades det som var början till det moderna köket. Sverige utredde på 1930-talet arbetsförhållandena i köket och en standard skapades småningom under 40-talet och 1950 blev den officiellt godkänd. Den svenska köksstandarden blev internationellet känd och ”exporterades” till många länder.

I början byggdes köksinredningen på plats av lösvirke och de standardiserade fabrikstillverkade skåpen är en relativt ny sak. Det ”nya” övre skåpet i gamla folkskolan är byggt i heltrå med limmade och skruvade hyllor. Kvaliteten på inredningen ända fram till slutet på 50-talet är överlägsen den nuvarande så det lönar sej att spara den.

De gamla skåpdörrarna var ofta överfalsade så att de såg tunna och eleganta ut. De moderna dörrarna som går utanpå ramen ser betydligt klumpigare ut. Handtagen var också tunnare och bättre formgivna än de kantiga aluminiumhandtag som kom senare.

Diskbänkar av rostfri plåt kom på 1930-talet ersatte småningom slasktratten men till den behövdes ett avlopp vilket inte alls var enkelt att sätta in i ett gammalt hus så den togs i bruk allmänt först på 50-talet. De gamla diskbänkarna har riktigt tjock rostfri plåt och är betydligt stabilare än dagens sladdriga plåtbänkar. Det är lätt att rengöra en gammal rostfri diskbänk så den bör sparas och återanvändas. Om den har en uppåtgående plåtkant bakom så är den också lättare att installera så att vatten inte kan rinna bakom bänken.

Arbetsskivorna var av rent trä förr. Redan på 30-talet kom Perstorpsskivan (laminat) men den slog igenom på allvar först på 50-talet. Under hela 1900-talet användes också marmorskivor men bara i förmögna hem.

Golvet i köket var vanligt trägolv men ganska tidigt kom korkmattan vi8lket gjorde renöringen enklare. Väggarna var i början på 1900-talet ofta täckta av pärlspont nertill medan det fanns papp ovanför som målades eller täcktes med tapet. Panelen målades med linoljefärg.

Som med allt annat byggande så är kvaliteten mycket bättre före 1960. Därefter kom massor med billigt skräp. Om man bygger om köket så kan det löna sej att spara det som är gammalt och hellre kasta ut det som är nyare. Modern målfärg kan skrapas bort om man använder värmelampa eller varmluftspistol. Starka färger bör absolut tas bort förrän man målar med 50-talets ljusa färger men man kan måla utanpå ljusa färger ifall de sitter fast och är i gott skick.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Strömavbrott

Det var litet avbrott i datanätet på grund av att strömmen krånglade och reservelen inte var i skick i huvudcentralen på gamla folkskolan. Men nu är en ny UPS (reservelektricitet med acku) installerad i huvudcentralen och nätet borde fungera också vid (kortare) strömavbrott. Men man måste förstås ha egen reserv hemma också för att kunna använda nätet. En bärbar dator har inbyggd acku men det behövs också ström för mediakonvertern och routern. Dessa drar ganska litet ström så om man kopplar dem till en UPS (eller direkt till en bilacku ifall de skall ha 12V) så borde de fungera ganska länge.

Vilken färg på kökets skåpdörrar ?

Nu är alla skådörrarna nertagna så det är lämpligt att måla dem. Men vilken färg ? Jag funderade på ljusblått för det var vanligt på 50-talet med ljust gult, blått och grönt. Tanken är att använda Allbäcks Linus tempera och den ljusblåa ser ut så här (men den rätta färgen syns inte på skärmen utan bara i verkligheten):

13. Linus Ljusblå 1L

Så här kunde det se ut:

50-talskoek_7673297473

juusblaa_skaap_40869_151386391563694_4502311_n

Epost till Gamla folkskolans vänner: GFV<op>Hindersby.net.

Dagens ord: Sporar

Tåm täär bråttfelingana tjöör åmkring me mopeed å sporar opa veein.

(De där busarna kör omkring med moped och lagar spår på vägen). Då man sporar (med o) så lagar man spår med avsikt.

Han spora opa backan så att gruuse stritta.

(Han körde på gårdsplanen så gruset yrde) Spora betyder också rent allmänt att slira och sladda. Finns inte i dialektordböcker så det kan mycket väl vara en lokal uppfinning.

Dagens ord: Döun

Tjennär du te döun jäär inn ?

Ordet döun kommer troligen från urnordiskans ”daunn”. I Jysk ordbog ser man att ordet ”dön” används i jylländsk dialekt för att ange (dålig) lukt eller stank. Det lär också finnas i en del gammalsvenska dialekter men vanligt är det inte mera – utom i Hindersby.

För övrigt är det mycket vanligt att vår diftong -öu- motsvaras av urnordiskans -au-. Samma diftong har i modern svenska ofta blivit långt ö. Till exempel rauk-röuk-rök.