Månad: juni 2017

Göran har satt ihop en fin brandstege av trä (lärk) som vi ställde upp vid gamla folkskolan. Det gick enkelt med storsäcklyften på frontlastaren. Dert var bra med maskinell hjälp för stegen är mycket tung.

Det gick utmärkt att ställa både höjd och lutning med frontlastarens hydraulik.

Det är bra att stegen går upp över taket för då kan man hålla i översta steget då man stiger över till takstegen. Nu skall det ännu sättas sten eller platta under nedre ändan så den inte ruttnar.

Stegen passar bra till huset.

Ett par bilder från gamla folkskolan inför Johanni år 2017:

Johannirosen vid uthuset.

Litet ängsblommor som vi sparade då vi slog gräset framför skolan.

Cembratallen tycks må bra eftersom den skjutit flera starka skott.

Gamla folkskolans vänner höll styrelsemöte på söndag och beslöt att preliminärt hålla vidaklyyvantalkå (vedklyvning) på lördagen den 8 juli 2017. Ifall det nu inte ösregnar förstås. Vi återkommer till exakt tidpunkt då det börjar komma tiodygnsprognoser som täcker den dagen så vi vet nånting om vädret.

Vi har städat upp i uthuset på gamla folkskolan och satt in färdiga ställningar att rada veden. Göran skall ta den gamla vedklyvaren till skolan och om det lyckas få igång den gamla traktorn så sätter vi den att driva klyvaren. Det är en fin gammal klyvare med trähjul och två yxor.

Bilden är från bondedagen 2014.

Förr hade varje eenda (ända=bydel) en klyvare som flyttades runt och så samlades man till talkå (gemensamt arbete) för att kapa, klyva och rada in följande vinters ved. All uppvärmning behövde ju ved liksom all matlagning. Först på 50-talet började det komma centralvärme med vedeldad pannå (värmepanna) men som man också kunde värma med koks. Vi hade vanligen koks till natten eftersom den brann längre tid än veden. men den var dyr.

Visst hade man tjeppvid (klen käppved) också som man fick vid gallringar men den användes mest för matlagning under vidahelln (vedspisen). Grövre ved måste klyvas så den gick in i eldstaden med också för att den skulle torka bättre. Det var fråga om stora mängder så man behövde en bra klyvare för att få arbetet gjort. Klyvare hade också en klingå (cirkelsåg) som man kapade veden med. De kapade bitarna föll ned i klyvaren där de togs av klyyvanbisana (klyvningskarlarna) som satte dem under yxan och den klyvna veden satte de på ett bord där den hämtades av gummorna som förde den till ett annat bord vid ingången till vidaliidre (vedboden). Där hämtade  radangummåna (radningsflickorna) veden som de radade upp i långa rader inne i lidret.

För att de långa raderna inte skulle stjälpa så hade en tjeppbisi (käppkarl) till uppgift att slå in käppar i föregående rad så att raderna hölls ihop och blev stabilare. Käpparna som vanligen höll ihop två rader åt gången gjorde att alla rader till sist bildade en enhet och stödde varandra.

Ved behövs i gamla folkskolan nu då vi har en stor fin kamin i slöjdsalen. Förra vintern var ovanligt varm men kommande vintrar kan vara betydligt kallare.

Talkofolket bjuds som traditionen kräver på kaffe och tilltugg efter välförrättat arbete. Ta gärna på gamla kläder (som farfar använde på 30-talet).  Gummorna hade huvudduk och förkläde medan gubbarna hade läderstövlar och stövelbyxor. Och kanske väst.

Vi skickar ut lappar och meddelar närmare efter johanni.

Nu är vedlidret på gamla folkskolan färdigt att ta emot ved. Det går att rada dubbla rader och varje rad har mellanstöd så att den inte skall rasa så lätt.

Underlaget består att ett par gamla stockar som jag kluvit. Man måste ju få upp veden från marken så att luften kan cirkulera bättre. Raderna är omkring fyra meter långa och höjden 2,7 meter ovanför underlaget. Det blir en hel del ved men man kan lätt bygga vidare ifall det behövs mera ved.

Det är förstås alltid bra att ha överårs ved för den är torrare men då måste man sätta den nya vedan så att den gamla kan tas bort först. Vi måste klyva veden ganska ordentligt för öppningen på kaminen i slöjdsalen är inte så stor. Dessutom torkar veden bättre i mindre bitar.