År: 2017

Hindersby-Bäckby historiska sällskap träffas

Det finns ju inget sådant sällskap utan det är bara ett nytt namn på våra träffar där vi diskuterar byarnas gamla historia. Det är en fortsättning på Grev-cirkeln men utan MI så vi behöver ett nytt namn.

Nu börjar våren komma. Det är fortfarande bråttom att köra ut stockar i vinterns fina skogsväder med litet snö och goda vintervägar men det blir allt varmare och snart går det inte mera att köra tunga lass. Lilla salen på gamla folkskolan är nymålad och färdig (förutom endel småsaker). Så vi tänkte börja

måndagen den 20 mars 2017 kl. 19:00 på gamla folkskolan

Tanken är att gå igenom vår egen historia från urminnes tider fram till ungefär 1960 och samla ihop material. Riksarkivet digitaliserar gamla dokument och sätter ut dem på nätet så det finns nytt material. Vi tänkte börja med Gustav Vasas jordaböcker från början på 1500-talet.

Det finns också en hel del om vikingafärder i österled där en huvudrutt gick längs Finska vikens norra kust. Rutten gick via Pellinge till Aldeigjuborg (Staraja Ladoga) som är uppbyggt redan 753. Dendrokronologisk undersökning där man ser på stockarnas årsringar ger nämligen mycket exakt tidsbestämning.

När våra förfäder började bruka jorden i byarna vet ingen även om det finns en hel del teorier – men de är bara spekulationer som kan vara riktiga men också felaktiga. En spekulation är att den första bebyggaren var “vikingens broder” som inte var så intresserad av att fara till Miklagård (Konstantinopel) för att skaffa sej guld och ära utan heller stannade hemma för att bruka jorden och sköta boskapen. En fredlig hemmakatt alltså.

Skrivna källor är det dåligt om men våra byar finns med i Generalregistret över bosättningen i Finland som Jalmari Finne började samla ihop i början på 1900-talet. Där finns uppgifter från Gustav Vasas jordaböcker men också annat material. Eftersom det är skattelängder så är det bara de som betalade skatt som finns med.

Också nyare material är intressant. Vi försöker samla in fotografier från Mykelvatne som ju dagens ungdomar inte har sett – då en stor del av byn var som en insjö varje vår och ibland på sommaren.

Vi får diskutera exakt vad vi tar upp och när vi träffas så kom med på måndagen den 20 mars eller ta kontakt med styrelsen. Träffarna är förstås helt gratis och det finns kaffe.

 

Fornminnesföreningens mysiga årsmöte 2017

Fornminnesföreningen har igen haft sitt årsmöte. Som vanligt hos Nissas (nya huset). Sekreterare Beatrice och ordförande Inga ledde mötet.

Och så skall vi inte glömma kaffikookarn …

Årsmötet omvalde styrelsen och allt går bra liksom förut. Och så drack vi kaffe och åt goda fastlagsbullar och pratade en hel del som vanligt på föreningens årsmöte.

 

Lilla salen blev datasal

Nu då väggarna är målade i lilla salen i gamla folkskolan så kan man installera datanätet där. I dag satte jag in en ny trådlös router av litet bättre sort (AC1750). Det är en TP-link C7 som fått mycket goda vitsord i flera jämförelser. Dessutom är den ganska billig (ca. 100 euro). Det finns snabbare och finare routrar men de är också betydligt dyrare.

De gamla billiga trådlösa routrarna har det varit en hel del problem med och jag avråder från att använda dem. I de fall som “nätet” krånglat, dvs. maskinen påstår att den inte får kontakt så har felet i omkring 90 % av fallen varit just hos routern. Nu skall vi testa den här nya klassen och se om den är bättre.

Tills vidare får routern ligga  på ett bord i hörnet av lilla salen. Jag mätte signalstyrkan och den var bra i hela huset utom längst borta i slöjdsalens hörn där den var “ganska bra”. För det mesta påstod min telefon att hastigheten var 65 Mbit/s vilket är bra. Det kan minska om det är många som samtidigt kör tung trafik trådlöst.

Troligen kan man använda den trådlösa anslutningen också ute på gårdsplanen men den är förstås krypterad så vem som helst kommer inte åt den. Hastigheten minskar också med sämre signal.

Om man vill ha mera fart så kan man koppla upp sej med kabel i lilla salen. Där finns en Gigabits switch med 24 portar. Det behövs knappast så många men då prisskillnaden mellan 12 och 24 portar bara var några euro … Nu kan man också koppla upp en stor mängd andra prylar till nätet i lilla salen. Antalet nätanslutna prylar ökar ju hela tiden.

Det finns kablar med tio olika färger så det skall vara lättare att se vilken som är kopplad vart. Switchen ligger löst på bordet så den är lätt att flytta undan då lilla salen skall användas till annat. Switchen är kopplad efter routern så lilla salen fungerar som ett eget lokalt nät. Om man har sin datamaskin inställd att automatiskt ta IP-nummer så borde det bara vara att koppla in den, tuta och köra.

Det som ännu saknas är en mängd eluttag. Visserligen har många bärbara ackumulator men den är ofta dålig på gamla maskiner och det är bäst att ha laddaren inkopplad. De nutida prylarna dra inte mycket ström men det krävs en grym mängd eluttag att koppla in dem så det skall sättas in minst 24 eluttag på bordet också.

Lilla salen börjar vara färdig nu och utrustningen är ganska bra. Det finns förstärkare och högtalare och med en projektor så har vi fullständig biograf vilket vi redan testat. Förevisningarna skall snart fortsätta.

Styrelsen beslöt nyss att vi skall anordna  “dataträffar” på gamla skolan. Tanken är att man kan ta med sej sin maskin och koppla upp sej. Det är helt fritt att komma när som helst men det kan ju vara trevligt att avtala med två eller flera om en tid. Det är effektivt att samlas och surfa för det den ena inte vet kan någon annan ge råd om. Det är bara att ta kontakt med styrelsen för att få koden till nyckelskåpet vid dörren och lösenordet till den trådlösa förbindelsen. Kabelanslutningen har inget lösenord utan fungerar direkt som man sätter i stöpseln (om man har sin maskin inställd på automatisk IP).

Lilla salen har hela tiden grundvärme vilket betyder ca. 15-16 grader men man kan ställa upp värmepumpen med fjärrstyrningen så det blir varmare. Vid riktigt  många minusgrader ute så orkar värmepumpen inte höja temperaturen men våren börjar ju komma.

 

Mykelvatn

Yngre hindersbyggar vet inte hur det såg ut på våren (och ibland på sommaren) då ån flödade över och täckte stora delar av åkrarna med vatten. Efter årensningen i början på 90-talet har det inte varit likadana översvämningar – på äkta hindersbyspråk mykelvatn. Mykel- kommer förstås från samma ord som “mycket”.

Förra sommaren fick vi en plansch med bilder från mykelvatne av Bertel Mickos som var med och organiserade årensningen. Då satte jag in en bild av planschen men bilderna var ganska otydliga på den. Nu har jag skannat in dem och här kommer de. Först en bild av en höåker år 1952.

Vanligen kom mykelvatne i slutet på april då snön smälte och isarna gick på ån – och ofta tornade upp sej mot åbron. Ibland sprängde de isblocken vid bron för att vattnet skulle komma fram. På bilden ovan hade det regnat hårt mitt i sommaren och därför finns det höösneisår i mykelvatne.

Bilden ovan är från Mosan år 1968. Där var så gott som varenda åker täckt av vatten eftersom Mosan är så platt.

 

I juli 1979 var det också mykelvatn mitt i sommaren. Här kör Silfvastas Kalle på vägen vid Petjärmosan och i bakgrunden syns Rööledun och Husbergs. Men ofta var det så mycket vatten att åkrarna inte syntes alls vid Petjärmosan. Då visste man var vägen gick enbart genom att köra mitt emellan taggtrådarna på bägge sidor om vägen. På bilden finns de inte mera för vi sålde kossorna 1975 men före det var de till stor hjälp i mykelvatne.

Vid Nyströms vägskäl hade Backmans Tage en båt den 9.8 1987 – uppe på åkern. Det var inte så ovanligt att man måste åka båt i det värsta mykelvatne. Bil gick inte för tändningen slutade fungera om den blev våt och många lämnade bilen på Lokaalsbackan därifrån man kunde köra vidare och så fick man ta sej dit med häst, traktor, cykel eller båt.

På bilden ovan står Tage i sitt potatisland samma dag. I bakgrunden vår Rööledun till vänster och Kalles ledu till höger. Det var hårda bud för potatisodlandet för det kunde komma mykelvatn när som helst efter det att de dikat ut skogarna och vattnet kom snabbt ut på åkrarna medan ån inte drog undan.

Tage i mitten på juni 1981 i sockerbetslandet. Nedan Kalles sockerbetsland 1986 men litet senare på sommaren.

Bilderna är ganska blekta eftersom de suttit fast vid planschen men jag lägger ännu in en bild från Baggtjärre år 1985. Det syns inte så bra men allt är bara vatten.

Och så var det året 1962 då man inte ens kom med traktor ned till byn. Det minns jag bra för min mamma fyllde 50 år och ingen av gästerna kunde komma fram den 14 september.

Det gick ännu an med säden om mykelvatne kom litet senare på sommaren men potatisen klarade inte av vattnet utan började ruttna så det var bråttom att rädda vad man rädda kunde ur vattnet.

Så här såg det ut då Vestergårds Edit tog upp potatis i september 1962.

Samma åker, samma dag. Det var tungt att röra sej i den klibbiga lervällingen och alltid följde inte stöveln med då man steg framåt …

Det var hårda bud med mykelvatne även om vi som barn hade roligt i “parken” där vi byggde flottar. Vi fick hållas så länge vi var innanför granhäcken. Vattnet kom ända upp till husknuten och källaren under huset måste tömmas. Men det gick an ända tills det första skogsdikandet förde med sej att vattnet kom alldeles för snabbt ut ur skogen. Då det var mykelvatn mest bara i april så var det inte så farligt men sedan blev det översvämning genast då det kommit 30 mm regn.

I slutet på 80-talet blev det omöjligt. Bara våren 1988 svämmade ån över fem gånger. Till sist fick vi igång årensningsprojektet.

De här bilderna är inte av så bra kvalitet men jag vet att det finns en hel del fina mykelvatnbilder och jag skannar gärna in dem och sätter på nätet.

 

 

 

 

 

Varde ljus !

Arbetsrummet på gamla folkskolan har varit utan belysning sedan jag plockade bort lysröret för att måla taket. Nu finns där belysning igen men inte lysrör. Lysrören är dåliga, miljöfarliga och vissa människor kan inte vistas i rum med lysrör. Jag hade en kollega i Otnäs och vi kunde inte ha lysrören tända då han vär där för han fick en eländig huvudvärk.

I stället finns det en vit globlampa av gammaldags “skolmodell”. De gav inte så mycket ljus med glödlampor men nu finns det LED-lampor som har en ljusstyrka motsvarande tre 60 W glödlampor. Ända drar de bara 20 W vilket gör att de kan sättas i så gott som varenda lampkupa. Glödlampor blev ju heta och det fanns ofta begränsningar på 60 eller kanske bara 40 W. De nya LED-lamporna kan ha samma färg som en glödlampa. Jag har börjat köpa Airams LED-lampor som har tre års garanti för de billigaste LED-lamporna höll ibland inte ens lika länge som en vanlig glödlampa fastän reklamen lovade 20 år (?).

Intressant nog finns de starka  Airam-LEDdarna att köpa i Borgå – åtminstone på Motonet. Men på många ställen säljes ännu de svaga lamporna som bara har 470 lumen (810 lumen motsvarar 60W glödlampa). De starkaste är på 2450 lumen och kostar kring 20 euro.

Belysning är en kinkig sak. Man vill gärna ha bra belysning men att bara byta till starkare lampa hjälper inte alltid. Det är viktigt att man inte blir bländad och då har lampans placering och lampkupan största betydelsen. Oftast placeras en lampa mitt i taket för allmänbelysning och så har man skilda lampor där man arbetar. Vägglampor är bra om de ger indirekt ljus från väggen men de får inte lysa rakt i ögonen.

Vi fick en grundlig redogörelse av Christine Grandell om lamporna som hon minns dem då hon ännu bodde i gamla folkskolan. Lampan nedan var skrivbordslampa men hon minns att skärmen var grön eller blå.

Det är en så kallad Strindbergslampa och de finns att köpa på Blocket. Då vi åker till Medåker i april så skall jag försöka få tag i en sådan.

Lampan i köket hade “pärlor” runt skärmen. Själva lampskärmen finns inte mera men Christine har “pärlorna”. De är inte helt ovanliga på Blocket de heller.

Taklamporna var enkla skärmar (inte kronor) men skärmarna finns inte kvar.

Brandmuren i lilla salen är nu målad en gång men borde kanske strykas en gång till. Efter moget övervägande lät jag bli att fästa en skiva utanpå den. Då den är målad så stör det inte så mycket att skivan saknas. Det kommer dessutom ett draperi just där bara jag får skenan uppskruvad.

En rullgardin måste ännu sättas tillbaka men det behövs en fanérbit som fäste för skruvarna hamnade precis mitt i ett såt på stockväggen (ett såt är fogen, springan mellan två stockar). 

Då jag blötte bort de tapetrester som fanns på brandmuren så fanns under dem Hufvudstadsbladet från 18 maj 1960 (Eugen Grandells) så nu vet vi precis när man satte tapet på brandmuren. Då var kakelugnen i hörnet riven och värmen kom från pannan i nya skolan.

Det var ju inte så länge sedan. Då gick jag på tredje klassen i mellanskolan i Lovisa och minns mycket väl krisen som omnämns i artikeln.

Nu skall nätanslutningar installeras i lilla salen. Jag har redan beställt en router (också trådlös) som borde ge en hastighet på 1400 Mbit/s (betydligt lägre i verkligheten) och dessutom en switch med 24 anslutningar och kablar. Det behövs knappast 24 men priset var just inte högre för den. Om ett par veckor borde det gå att surfa för fullt i lilla salen.

Då kan man säja att det rummet är färdigt.

 

Lilla salen och arbetsrummet målade

Regnslasket för en vecka sedan hade den positiva effekten att jag lämnade skogsarbetet (jag var genomblöt) och började måla i gamla folkskolan i stället. Först målade jag väggarna i arbetsrummet och av bara farten fortsatte jag med lilla salen.

På dataskärmen syns färger mycket dåligt och de är nästan alltid fel. Ovan ser man i alla fall att de vita väggarna blir målade ljusgula (Linus emulsionsfärg). Det har också varit så mulet att man inte riktigt vet hur färgen egentligen ser ut. Men med vårsolen skall det väl bli uppenbart.

I lilla salen har väggarna varit illgula med en färg som skriker och hoppar en i ögonen. Men så var det på 80-talet. Väggarna i slöjdsalen är ännu värre. Rent ut sagt vidriga.

Här syns skillnaden mycket bättre. Den nya färgen är inte så svag som det verkar på bilden men nu kan man sitta där utan att bli illamående åtminstone.

Man tyckte att det bara var att dra på den nya färgen men där fanns en hel del som måste bort först. De gamla vattenradiatorerna gick bra att ta bort men rören var värre. Först då vi med brorsan på två man hand använde två stora rörtänger med förlängning på skaften så kom de bort.  Ytterväggen är nu alldeles slät.

Bara färgen har torkat så kan vi sätta tillbaka bokhyllorna och sedan kan man äntligen hämta böcker och sätta in. Det finns stora mängder böcker från Hindersby skolas gamla bibliotek som nu förvaras i Lokaaln och hemma hos folk.

Nu kan jag också installera nätanslutningar i lilla salen. Tanken är att ha 16 uttag (eller mer) samt trådlös anslutning (som är långsammare). En hel del saker har stått stilla på grund av målandet men nu är det klart och det är bara att börja använda lilla salen – efter städning.

Vi har alltså använt Linus vattenlösliga emulsionsfärg som är linoljebaserad. Den är mycket lätt att dra på och rulle går utmärkt. Den torkar fort, tål värme och går bra att lappa om det behövs. Man köper vit grundfärg och blandar i pigment som kommer i påsar. Det går bra att reglera hur mörk färgen blir genom att minska eller öka pigmentmängden.

Åtgången var stor på grålumppappen i arbetsrummet men det gick ganska litet åt till att måla lilla salen som hade målade gipsskivor från förut.  Inte ens två liter behövdes för lilla salen.

Lilla salen är klar (även om det finns småsaker som kunde förbättras) men i arbetsrummet skall det läggas trägolv. Virket finns i slöjdsalen men nu blir det skogsarbete så golvet får vänta på våren.

 

Lokaaln i eftermiddagssolen

Ett foto av Lokaaln (Hemborg) då eftermiddagssolen sken rakt på den. Jag körde förbi på väg hem från gamla skolan då jag såg det fina ljuset. Så jag vände vid Smiddjån och körde tillbaka för att ta ett foto. Men bara på de minuterna så hann ljuset bli betydligt sämre. Inte illa men det var ännu mer fantastiskt då jag första gången körde förbi. Då var inte lamporna tända än.