Med anledning av att alla rum nu kan tas i bruk på så har vi
ÖPPNA DÖRRAR lördagen den 14 juli 2018 kl.12-15 på gamla folkskolan i Hindersby
Man kan beundra det nya golvet i lärarens arbetsrum som
skall bli arkiv och titta på biblioteket i lilla salen som nu
invigs. Där finns bytesbibliotek som man fritt kan ta hem böcker ifrån
eller hämta böcker till. Dessutom har vi satt upp en fin rya i lilla salen. Den är vävd av Elin Mickos och donerad till gamla folkskolan av Gerda Wallén och Doris Forsström.
En del böcker finns i lånebiblioteket som man bara kan låna ifrån och
en del lånas inte alls ut utan man får läsa dem på plats eller kopiera
nån sida. Där finns bland annat ett byggnadsvårdsbibliotek med
litteratur om reparation och nybygge med beprövade material och
metoder.
I lilla salen finns också ett antal snabba 100 Mbits anslutningar till
fibernätet så man kan koppla upp sej till Internet därifrån om man tar
med sin bärbara dator. En fast dator med kopieringsmaskin och
laserskrivare finns i mötesrummet.
Hindersby biografteater visar i stora salen videofilmer från Hindersby
bland annat om gamla arbetsmetoder. Klockan 12 inleds visningarna med
”Endjishöö” (ängshö), klockan ett fortsätter de med ”Från
bogasååg ti pråcessår” (skogsarbetets utveckling) och klockan två en
film om ”Årensandet” av Tessjö å. Dessa filmer visas i repris så alla
som inte kunde komma till premiärerna nu kan se dessa filmer.
Det finns ett lopptorg som Gamla folkskolans vänner ordnar men man kan
också gratis sälja från bakluckan eller ha eget bord på gården. Hos
grannen på Skolbacka (nya skolan) finns det café. Adressen är
Hindersbyvägen 565 (559 för Skolbacka) och man kan köra från Rikssexan
ungefär 5 km till Hindersby centrum med mejeriet och sedan 500 m
vidare.
För 70 år sedan föddes på Bos-Framstu-Sundviks på Hopenbackan en flicka som fick namnet Inga. Vi känner henne alla som bagarn och föreningsaktivisten. Hon är med och hjälper till i nästan allting som händer i byn. Nu firar hon sin födelsedag i stillhet men vi har alla druckit kaffi som Inga kokat och ätit fylld kaku som hon bakat så på sätt och vis har vi grundligt firat henne redan länge. Hon må nu få ha litet ledigt på sin 70-årsdag.
Helt och hållet slapp hon inte uppvaktning för de föreningar som hon satt så mycket av sin tid och sina krafter på förärade henne två smycken att bära vid alla de tillfällen som hon brukar delta i. Nedan ser vi henne i full fart vid spinnrocken – glad såsom vanligt.
Det finns många som organiserar och arbetar i byns föreningar men hon är speciell för hon är alltid så glad och god och det är ett rent nöje att arbeta med henne. Det är viktigt för mycket arbete i byn görs helt frivilligt utan betalning och då är det ofta Ingas kaffi å bulla som lockar men mest av allt den fina atmosfär hon skapar kring sig.
Vi gratulerar Inga och tackar henne för allt hon gjort för sin by och för grannbyarna. Det är ingen idé att önska henne lugn pensionärstid så verksam som hon är men vi kan önska en trevlig samvaro i många år ännu.
Ett fyrfaldigt leve för Inga: HURRA, HURRA, HURRA, HURRA !
Gamla folkskolans vänner rf. inbjuder till årsmöte 2018
söndagen den 22 april 2018 kl. 14:00 på gamla folkskolan i Hindersby
Förutom stadgeenliga ärenden så inviger vi arbetsrummet (lärarens gamla arbetsrum) som nu har fått ett nytt trägolv (minus ett par brädor vid väggarna). Det betyder att alla rum är i bruk nu även om det förstås finns en hel del att göra både här och där.
Alla är hjärtligt välkomna till årsmötet och att beundra det nya trägolvet (se inlägget Det gick långsamt fram …).
Det har gått långsamt fram men nu är i alla fall golvet i lärarens arbetsrum klart (utom de sista rambräderna) och därmed är alla rum i gamla folkskolan i bruk. Det var duschrum för skolbarnen och det har varit mest arbete att få det tillbaka till ursprungligt skick. Vi rev allting ända fram till stockväggarna och började på nytt. Golvet som hade gjorts om till cementgolv rev vi dock inte utan satte ett trägolv utanpå.
Problemet var att duschrummets golv hade lutning mot golvsilen och det var det värsta arbetet att kila upp underlaget så det blev jämnhögt. Att sätta dit golvbräderna var enkelt jämfört med det eländiga kilandet.
Det var inte möjligt att höja mycket på golvet från cementen uppåt så det blev ett underlag enbart av bräder (22mm). Dessa måste stödas med 40-50 cm mellanrum. Cementgolvet var stadigt men det blev en mängd kilar som fästes vid underlaget med spikproppar.
Först sattes en ram runt hela golvet efter det att de gamla avloppen pluggats. Det var inte så enkelt eftersom de måste kapas jäms med cementen. Då togs alla muffar bort och vanliga proppar passade inte. Men på nätet hittade jag proppar för raka rör. Det var gummitätningar som passade innerdiametern på avloppsrören. Dessutom var avloppet byggt på den tiden då rören hade en annan dimension än idag så det tog en massa tid att hitta rätt proppar.
Golvsilen togs bort helt och röret proppades. Hålet efter golvsilen tätades med cement för att hindra gnagare att komma in den vägen.
Sedan sattes en ram av 15 cm bräder runt golvet och ställdes in till rätt höjd med vattenpass och rakskiva. Det var ett besvärligt arbete för cementen var ganska ojämn utmed väggarna. Då bräderna spändes fast med spikpluggarna så visade det sej att de blev sneda så de måste huggas och hyvlas.
Då underlaget var klart så kunde man sätta dit golvramen (frisen) runt golvet. Det är vissa fördelar med ram även om den inte är absolut nödvändig. Man kan lättare ta upp golvet på nytt genom att ta bort ramen först. Och så är det ganska snyggt med en ram. Märkväl att underlaget är 3-4 cm innanför ramen så att det stöder ändarna på golvbräderna.
Sedan sätter man grålumppapp mellan underlaget och golvbräderna för att undvika knarr och få bättre dämpning. Plast skall man INTE sätta i golvet (eller någonstans överhuvudtaget) för fukten måste kunna luftas uppåt. Annars kan man lätt få hela golvet att ruttna. Ramen fästes bara på två sidor i början så man kan sticka in golvbräderna i sponten. Först då alla golvbräder är på plats så läggs de två sista delarna av frisen.
Snabbaste sättet att tillverka remsor av grålumppapp är att såga av rullen.
Spikpropparna sätts in genom bräderna genom att man borrar hål med en cementborr genom bräderna då kilarna är klara. På det här sneda golvet måste man ha fyra olika längder på propparna (60, 80, 100 och 120 mm) så att de var minst 4 cm inne i cementen. Om de är för långa så går de genom cementen och håller inte fast. Först borrar man hålen och kontrollerar med en spik att det säkert är tillräckligt djupt (proppens längd + 1 cm). Sedan tar man bort spiken ur proppen och knackar ned proppen försiktigt och till sist slår man i spiken i proppen. Man bör slå i den ordentligt så den ”drar” och gärna går nån mm in i brädan.
Sedan rullas pappremsorna ut och nitas fast i ändarna. I den här skedet kan man ännu reglera höjden på underlaget litet genom att sätta in extra pappremsor om det är för lågt eller hyvla litet om det är för högt. Det är nämligen svårt att få kilarna exakt rätt för spikpluggarna drar ned bräderna litet då de slås i och man vill inte gärna ta bort dem på nytt även om det är möjligt.
Nu kan man såga av golvbräderna och sätta in dem i sponten. Frisen skall ha fjädern inåt där man börjar lägga golvet (längst uppe i bilden ovan) för man skruvar fast golvbräderna snett genom fjädern. Noten skall vara inåt i ändan på golvbräderna (tillvänster i bilden ovan). Fjädern är den utstickande delen och noten är skåran. Golvbräderna har spont i ändan också och man skall kapa bort den ända som har not men spara den ända som har fjäder. Detta för att man då golvet är lagt skall kunna fräsa ny not i den avsågade ändan och därefter lägga den sista delen av frisen med fjädern i den frästa skåran.
Golvbräderna knackas ihop med hammare och korta bitar av ett golvbräde. Man får absolut inte slå direkt mot fjädern. Det går inte att spänna ihop golvbräderna utan de måste knackas ihop. Det beror på att friktionen är lättare att överkomma med slag än med spänning. Bara om någon bräda är krokig så kan den behöva spännas. Man står på brädan då den knackas in i sponten och skruvar fast den utan att stiga bort. Då kan den inte studsa ut ur sponten på nytt lika lätt. Jag har borrat för skruvarna för även om det är självborrande skruvar så är det mindre risk för sprickor om man borrar före.
Kom ihåg att sätta kilar mellan ram och vägg så att frisen inte spänns mot väggen då man knackar in golvbräderna i sponten. Det måste finnas 1 cm luft mellan fris och vägg. I bilden ovan fungerar yxan uppe till höger som kil och stöd för frisen.
Golvbräderna kan gärna sågas av med en kapcirkel som ger raka ändar i rätt vinkel. Sätt stöd under brädan så den är på samma höjd som sågbordet.
Det har varit bråttom med skogsarbetet och blivit ganska litet tid över för golvläggandet – bara någon kväll då och då. Sist och slutligen var skogsvintern bra fastän den började sent. Efter en dag i skogen så kroknar gubben lätt och blir kvar på soffan. Men golvet blev i alla fall (nästan) klart.
För att återvända till ”Det gick långsamt fram” så är det en gammal sjömansvisa från 1800-talet och kallas också ”Från Engeland och Skottland” eller ”Den gamla briggen”. Den lär finnas i ett femtontal skillingtryck. Jag hörde den nån gång som liten och den har fastnat i minnet. Man kan lyssna på den på
Texten är litet annorlunda nedan men som med gamla traditionella visor så finns det en mängd olika versioner.
1. Från Engeland till Skottland
där seglade en brigg,
å ruttna var dess master
å trasig var dess rigg.
Vad de gick långsamt fram
men de gick ändå fram!
Vi hurra för den resan
när vi kom till Köpenhamn.
2. Kompassen ombord,
den har vi aldrig haft,
vi segla efter böljorna
å skepparns gamla hatt.
Vad de gick långsamt fram…
3. Lanternan ombord
den har vi aldrig sett,
förutom den som satt uppå
kaptenens näsespets.
Vad de gick långsamt fram…
4. Vi hade inga segel,
vi hissade en särk,
å aldrig hade folket sett
ett sådant underverk.
För de gick långsamt fram…
5. Vi hade ingen styrhytt,
de va ett veaskjul,
å ratten den va gjord utå
ett spinnerockahjul.
För de gick långsamt fram…
6. Å en gång i veckan
så skulle vi ha gröt,
så feck vi åv den mjölken
som uti Nordsjön flöt.
Vad de gick långsamt fram…
7. Å en gång i veckan
så skulle vi ha kött,
de feck vi av den suggan,
som av misströstan dött.
Vad de gick långsamt fram…
8. Vi hade ingen flagga,
men de geck bra ändå,
vi hissa upp vår styrman
sen vi klått´en gul och blå.
Vad de gick långsamt fram…
9. Kaptenen ombord
han va en märklig man,
ibland stod han på däck å skrek:
”I hela fridens namn,
va de går långsamt fram
– men de går ändå fram!”
Vi hurra för den resan
när vi kom till Köpenhamn.
Efter kylan och deklarationen har Hindersby biografteater nu tänkt visa filmen ”Från bogasåg till processor” – en film om skogsbruket från 1940-talet till 1990-talet. På 50 år har utvecklingen gått från handarbete till helt mekaniserat skogsbruk.
Filmen visas på
gamla folkskolan i Hindersby söndagen den 11 mars 2018 kl. 18:00
Vädret lär bli ganska varmt – omkring noll grader. Dessutom bjuder Inga på kaffe med tilltugg för frivillig avgift till Gamla folkskolans vänner.
Alla är hjärtligt välkomna ! Våra goda grannar i nya skolan meddelade också att man får parkera där nere ifall det blir fullt uppe vid gamla folkskolan.
Den som av någon orsak inte kan komma till den här visningen behöver inte vara orolig. Vi planerar visa filmerna på nytt senare.
Vi fick först i dag brev från Kymmenedalens El att de stänger strömmen i morgon i Gamla folkskolan. Det betyder att det är risk för avbrott i datanätet. Visserligen borde reservelen garantera kontakt hela tiden men man vet aldrig …
Så lämna inte viktiga saker till i morgon ! Avbrottet börjar 09:15 och tar slut då de fixat allting (?).
Äntligen har vi kommit så långt att vi kan förevisa den film om gamla arbetsmetoder ”Endjishöö” som spelades in av Hilding Ollas, Sven Andersson och Sven Silfvast år 1992. Den förevisas på Hindersby biografteater
söndagen den 14 januari 2018 kl. 17 på gamla folkskolan
Videon är digitaliserad av Sven Silfvast som också spelade in den på video 1992. Nu är den dessutom försedd med text som anger vilka som var med.
Nedan endel bilder från videofilmen:
Meningen var nog att förevisa filmen tidigare men förra sommaren och hösten var ganska hopplösa. Sommaren ville det inte bli nånting av och hösten drog ut så långt att den först nu övergått i vinter. Alla arbeten blev försenade. Skörden såg ut att bli katastrofal men en natt var det torrt och då körde alla skördetröskor dygnet runt för följande dag kom regnen igen. Det finns en hel del historier om vad som hände den natten. Hos oss så brast en axel på tröskan klockan två på natten och då var det sluttröskat för år 2017. Men det blev bara en hektar kvar.
Sedan har det varit både det ena och det andra men det är en annan historia.
Filmen förevisas på gamla folkskolan och Inga har lovat bjuda på kaffe. Man behöver inte betala nånting men det finns en skål för frivilliga bidrag.
Det finns Hindersby 2018 kalendrar kvar men bara två exemplar.
Det blir ungefär -3 grader kallt på söndag men ingen snö. Vi kommer att elda med den ved som finns i vedlidret från sommarens Vidaklyyvantalkå så inomhus är det säkert varmt och skönt.
Hjärtligt välkomna till premiären för Hindersby videofilmer om gamla arbetsmetoder – fler är på kommande senare.
