Allting på dessa sidor bör skyllas enbart på Nisse Husberg (foto 4 juni 2022)
I dag (måndagen den 23 november 2015) var strömmen borta på gamla skolan där fibernätets huvudcentral finns. Nätet fungerade en tid med ackumulator men avbrottet varade så länge att strömmen tog slut. Nu är strömmen påkopplad igen. Vanligen är strömavbrotten så korta att vår reserv räcker men det blir att fundera om vi måste koppla in en ackumulator till.
Jag råkade titta på Arkivverkets digitala arkiv och såg att de nu satt ut en mängd nytt material. I Generalregistret över bosättningen i Finland hittade jag uppgifter för Hindersby (under Pyttis) ända från 1540 då Gustav Vasas jordeböcker började föras. Och år 1543 finns bland andra Anders och Bertil Hoop som ägde ett halvt skattehemman var.
Det här är alltså en sentida avskrift så stilen är ganska läsbar. Uppgifterna är tagna från flera olika källor bland annat Gustav Vasas jordeböcker. Det fanns jordeböcker långt tidigare och de användes som en förteckning över skatteskyldiga. Eric av Pommern lät uppgöra en jordebok 1413 och Vårfruberga kloster hade redan på 1100-talet.
Om man följer skattehemmanet för Anders Hoop så kommer man till Michell Andersson 1552 och Hindrik Michelsson 1585. Det är fråga om skattebokföring och inte personregister så ibland är skatterna bokförda under ryttarens namn och inte ägarens. Hindriks son Mats Hindriksson var en tid ryttare (1638 framåt) men från 1646 fins en anteckning ”son Michel Matsson rider”.
År 1649 kallas andra sonen Mårten Matsson Boos. År 1655 finns anteckningar om hushållet med Mårtens hustru Marg. Hindersdotter och då hade brodern Michell Matsson gift sej med Brita Grelsdotter. Men 1600-talet var den svenska stormaktens krig och 1665 var Brita änka. Ryttare var Hans Mårtensson.
Mårten hade troligen flera söner. År 1675 var Michell Mårtensson ryttare och 1680 Adam Mårtensson. Hans Mårtensson verkar ha tagit över stället 1685 och 1693 hans son Hans Hansson.
Från 1691 förde kyrkan bok över födda, vigda och döda så vi vet att Hans Hansson Boos den 3 december 1694 gifte sej med Maria Johansdotter. Resten finns i kyrkoböckerna.
Det finns en massa data om hela Hindersby så nu kan vi gå tillbaka till 1540. Visste ni annars att från 1558 ägde Gustav Vasa ”Hindersby Godz” och ”Annat Godz” som sköttes av landbönder ?
Nu när det är regnigt och mörkt så passar det bra att läsa genom arkiven. De är öppna för alla. Dramatik saknas inte. Ibland brinner husen och 1577 blev Gustav Vasas landbonde Thomas Simonsson ihjälslagen … Skattetalet varierar med åren. Ibland blir någon bonde ”uthfattig” och ibland blir gården ”ödhe”. Ryssarna brände och plundrade och kungen skickade ryttarna till Tyskland och Polen därifrån de sällan kom tillbaka. Kanske vi inte skall klaga …
Fornminnesföreningen gick på tisdagen upp den gamla Tjörkveein på nytt. Märk väl att det INTE heter Kyrkstigen utan Tjörkveein. Förra gången var för omkring 20 år sedan men den syns ännu. Stor hjälp hade vi av de rödmålade flaggor som Nyströms Nils lät sätta upp förra gången.
Det var första gången för mej för förra gången hade jag inte tid. Tjörkveein användes förr då man gick till kyrkan i Pyttis (före 1575 då Lappträsk blev en egen kyrksocken). Före det hade de sydöstra byarna Hindersby, Bäckby, Lindkoski, Labby och Harsböle men också de nordligare byarna Pockar och Kimoböle hört till Pyttis socken medan resten av byarna hörde till Pernå socken.
Tjörkveein användes troligen inte bara för besök i kyrkan i Pyttis utan också – kanske huvudsakligen – för färder till Abborfors marknadsplats och Fredrikshamn (Kotka fanns inte förrän i slutet på 1800-talet och Lovisa grundades först 1745). Utanför nuvarande Kotka fanns däremot kungsgården Kymmenegård med anor från 1350-talet.
Ännu för hundra år sedan kunde man gå med Tjörkveein till Kotka – om man steg upp klockan två på morgonen. Det var vanligt på den tiden att utnyttja stigar genom skogarna. Det gick snabbare än att köra stora omvägar med häst och kärra.
En karta från 1772 visar Tjörkveein fram till Labby rå.
Fastän åkrarna ser alldeles annorlunda ut så syns på kartan att vägen går över Lilbromosan vid Plåmpeendan. På en karta från 1909 ser man tydligare hur många stigar (eller vintervägar) det fanns genom skogarna.
På svenska generalstabens karta från 1790 syns också Tjörkveein (förstärkt av mej). Där syns också Libromosan och Langbromosan. Lägg märke till hur litet skog och hur mycket kärr det fanns på den tiden.
Tjörkveein börjar uppe i vänstra hörnet där vägen genom Blåsbackan och genom Nyströms går ihop vid Plåmpeendan. Sedan fortsätter vägen längs ganska smala åsar till Labby och går utanför kartan vid Langbromosan (ungefär där det står skrivet 10.8).
Tage visade vägen genom Nyströms (Bos-Lilstu) skog där det ännu finns en del röda flaggor även om själva stigen är ganska osynlig. Vid Lilbromosan finns ett djupt dike utan bro så en del vände där.
Här har vi kommit till Plåmpeendan – i bakgrunden Husbergs (Hosmas-Sestu). Härifrån fortsatte fyra djärva nästan fram till Langbromosan. Vägen blev betydligt bättre på åsarna.
Tyvärr hann jag inte ta fler bilder för farten var hög. Det var inte förvånande eftersom det regnade och man måste hålla upp farten för att få upp värmen. Utom för mej som hade alldeles för mycket kläder. Utanpå vadmalsjackan och de vanliga byxorna hade jag satt skogskläderna så jag badade i svett.
Men vi har nu stigen på GPS och vet var den går. Nästa ”promenad” skall vara då det är litet bättre väder. Jag skulle gärna gå långsamt och fotografera och sätta in märken på GPS:en.
Det som var riktigt intressant och nytt för mej var sandgropen som är en lång konstruktion och betydligt större än jag förstått. Jag vet ungefär var sandvägen kommer ut genom Husbergs skog där man körde många lass sand på vintrarna. Hindersby har dåligt med sand så allt måste köras härifrån eller från gropen i Tjörkby (nu under riksväg 6). Sandvägen borde vi gå upp också.
Avståndet från Nyströms tork till Langbromosan (nästan) var 3,7 km enligt Leifs GPS. Slutet på promenaden var litet snöpligt för min del. De andra stack iväg som långbenta älgkalvar medan jag svettades i mina skogskläder och fick kravla mej hem över Petjärmosan. Det kändes i bakbenen ännu följande dag att jag inte brukar ta långpromenader. Konditionen borde förbättras innan skogsarbetet börjar – men det brukar huggandet nog sköta om.
I kväll måndagen den 9 november 2015 kl. 21:00 (20:00 svensk tid) börjar ett nytt program om byggnadsvård. Det är Erika Åberg som jobbat som byggnadsantikvarie i Gävle som inleder programserien med hur man spänner papptak. Det är inte alls så krångligt som folk tror och ett mycket billigt alternativ.
http://www.svt.se/det-sitter-i-vaggarna/raddar-hus-fran-hangande-tak-mer-vardagsnara-an-historieatarna
Jag känner Erika från de kolumner hon skrivit i tidskriften Gård och torp (som brukar finnas hos Sale) och som är en ovanligt bra tidskrift om hus. Hennes kolumner är mycket bra och humoristiska och hon har gedigen erfarenhet av husrenovering – av det försiktiga slaget. Så jag ser fram emot seriestarten.
Eftersom det är ett program som SVT producerat så torde det gå att se på nätet över SVTplay
http://www.svtplay.se/
om man har en snabb anslutning (fiber).
I går presenterades två nya böcker av författarna Mikaela Strömberg och Sabine Forsblom på Hemborg i Hindersby: ”Sophie” och ”Maskrosgudens barn”. Robin Bäckman ackompanjerade förtjänstfullt på gitarr och munspel vid uppläsningen.
En litterär afton är inte så vanlig i Hindersby men många hade mött upp.
Böckerna presenterades av författarna med schwung och vältalighet och som ett extranummer fick vi höra Sabine framföra Violeta Parras ”Gracias a la vida” i en östnyländsk variant: ”Jag vill tacka lidret” vilket högt uppskattades av publiken.
Mikaela berättade om Sophie von Behse som från tsarens hov i Petersburg flyttade till östra Nyland och blev jordbrukare. Intressant nog satt många släktingar till Sophie i salen inklusive författaren själv. Det var en krasch mellan överklass och vanligt folk som livligt åskådliggjordes av det avsnitt Mikaela läste om mjölkpigorna som höll på att bli överkörda av holländaren Jansen, Sophies man.
Sabines ställvis mörka historia från 70-talet som präglades av svart humor fick inte stå oemotsagd. Jag liksom många andra som var unga på 70-talet såg det som en spännande tid då mycket ändrades och gick framåt. Men det är inget underligt i att samma tid kan uppfattas på helt motsatt sätt av olika personer. Skolan tyckte jag om och lärarna likaså. Även de mest fruktade såg jag med ett visst överseende på och tyckte de var mest humor. Men jag vet att en del av mina klasskamrater var riktigt rädda för dem. Varför förstår jag ännu inte riktigt. Lärarna var ju bara människor de också.
Till slut överräckte Mikko rosor åt Sabine, Mikaela och Robin. Också Robin fick en kram …
Och böckerna ? Jo, dem köpte vi men jag har ännu inte hunnit läsa dem även om jag efter presentationen ser fram emot det.
Kymmenedalens El meddelade att de stänger av strömmen på gamla skolan på onsdag (4.11 2015) efter klockan 13. I princip borde nätet fungera med reservel men lita inte på att allt går bra och lämna inte brådskande och viktiga kontakter till onsdagen !
Eftersom huvudcentralen för hela nätet finns på gamla skolan så berör eventuella problem hela Lappträsk.
Vi planterade en cembratall uppe vid gamla skolans gård – ungefär där de gamla cembratallarna fanns förr. Dess barr gulnade först litet men nu verkar den bilda nya gröna barr så det finns hopp om att den klarar sej.
Här ser man en del gulbruna barr men också att toppen har gröna barr och till vänster växer det ut mörkgröna barr.
Vid arbetena kring den nya tuutn hittade jag tidningsrester i den gamla isoleringen. Det var från 1922 och 1918. De var sönderrivna men en del fullt läsbara. Nedan Finlands banks kungörelse från 15 juli 1918 så tidningen (säkerligen Hufvudstadsbladet) var tryckt litet efter det.
Och ifall någon skulle behöva en Studebaker så meddelades att sådana nu fanns att köpa:
Korpivaara & Halla meddelar ”De nya STUDEBAKER vagnarna hava anlänt” och att de har ”Enastående och oöverträffad accelerationsförmåga och dragkraft, bekväm och komfortabel gång, hållbarhet och bränslebesparing.” Reklamen är åtminstone riktigt modern … Längre ned en bild som är sönderriven men ger en bra idé om hur de såg ut.
Det är inte så länge sedan. Min pappa var då treåring. Och ni vet väl att Östra Henriksgatan numera kallas Mannerheimvägen (från 1942 framåt). Gatan byggdes ursprungligen som en esplanad i början på 1800-talet som hade en väster- och en östersida. Nummer 9 var antagligen där SOKOS Hotel Vaakuna finns nu (mittemot Glaspalatset).
Alltså utförde man nån sorts arbeten på skolans vind omkring 1918-22. Vi borde sätta dit tidningar från i år !
Jag satte in en del gamla fotografier från grev.hindersby.net i det nya fotoalbumet som finns på vår Synology-server. Av säkerhetsskäl är den INTE åtkomlig utifrån så man måste ha en anslutning till vårt fibernät. Ifall jag får säkerheten i ordning så sätter jag den på nätet men just nu är det alltför farligt. Varje dag kommer det tusentals angrepp mot vår brandmur. Men det är bara jag som ser dem via övervakningsprogrammet.
På Lokaaln och i Gamla folkskolan finns det anslutningar till vårt fibernät som man kan använda. Ta kontakt för att få närmare information.
Inifrån vårt fibernät är adressen till det nya fotoalbumet:
Spara adressen som ett bokmärke så är den lätt att hitta.
Det är svårt att hitta ett elektroniskt fotoalbum som är lätt att använda men ändå har alla möjligheter. Synologys Photo station som det nya albumet använder är ganska bra men det är svårt att sätta in texter under fotona. Jag måste göra det i en fotoredigerare genom att skriva direkt i bilden och det tar massor med tid. Det positiva är att man kan sätta in kommentarer till bilderna mycket enkelt. Men de kommer inte under bilden.
Jag sätter in fler bilder då jag råkar ha något minut ledig men det blir inte mycket nu förrän tröskandet är klart.
Men jag tar gärna emot gamla bilder och skannar in dem – fast inte just nu. Så där småningom skall alla Grev-kursens bilder sättas in. En hel del finns redan på adressen:
Det har varit en besvärlig sommar. först blev vårsådden försenad och sedan var det kallt och regnade och nu är tröskandet försenat. Vi har inte ens börjat eftersom vårvetet är så sent. Men vi lyckades i alla fall riva ställningarna kring tuutn på gamla folkskolan i går.
Man kan säja att arbetet med tuutn nu är avslutat även om det ännu skall dras i några skruvar och en del plåtar skall tätas. Det finns en del arbete kring mellantaket kvar också. Men nu kan man åtminstone ta fotografier av skolan utan att de fula ställningarna stör.
Men nu börjar takrännan ovanför verandan störa så det är inte slut på arbetsuppgifterna än …