Vi har fått en hyresgäst vid gamla folkskolan:
Var försiktiga då ni går i dörren till bostaden !
Författare: Bos-Sestu Nisse
Sneisand
För yngre generationer som inte sett ein sneiså kan det var nyttigt att ta en tur till gamla folkskolan och se våra sneisår.
Bilden är inte den bästa men i bakgrunden mot åkern till höger syns den andra sneisån. Det blev inte något torrhö på grund av det myckna regnandet. Gräset slogs för ett par veckor sedan men så kom regn mest varenda dag. I går var det första dagen med solsken.
Ein sneiså skall vara stadig men inte för tjock och helt slät. Spetsen skall hyvlas och får inte vara för tvär för då fastnar höet. Vi cirklade först spetsen från fyra sidor och hyvlade sedan den riktigt slät. Ungefär en halv meter ovanför marken skall det finnas en tvärslå som hindrar höet från att ligga direkt på marken. Vi använde ein pulick som var fäst med en spik så den kunde vridas (tog mindre rum i sneislassi). Ein pulick är alltid av trä men ibland användes en stor spik som på de sneisår som föreningen fått av Göran Wallén. Den syns litet dåligt på bilden men finns vid ett litet större blad i nedre ändan.
Ungefär på mittet måste det finnas en annan tvärslå som hindrar att höet packas ihop för mycket. På bilden ovan finns ein klinkå som kan vridas ut då man fyllt på hör till höften. Klinkån syns litet ovanför den vita listen på huset.
Klinkån är helt enkelt en bit flatjärn som kapats snett och försetts med ett hål i mitten. Vi hade en del klinksneisår men senare orkade vi inte tillverka sådana eftersom det var mycket arbete att fälla in klinkan ordentligt – annars fastnade höet på den fastän den inte var utfälld. Så farsan borrade hål i sneisåna och så satte vi i sex tums spikar. Vi hade många hundra sneisår i ett speciellt lager.
I höjtiinn (hötiden) så skulle man slå höet och låta det ligga nån dag. Det blev lättare men fick inte ligga för länge för då blev kvaliteten sämre. Därefter gick man man ur huse (allt kvinnfolk inberäknat) och sneisade höet. Min mamma var fenomenal på att sneisa. Hon hade så bra teknik att vid den obligatoriska tävlingen om vem som kom först till slutet på tegen så vann hon till och med en stor stark karl. Han fick gå och lägga sej efter pärsen.
Senare kom det mekaniska metoder och man torkade höet på marken. Vi hann aldrig bala det utan körde ihop det med räfsa och körde in det med en hösvans. Det var en stor gaffel med långa tinnar bak på traktorn och två tinnar ovanför som öppnades då man lade ned svansen på marken och fälldes ned för att hålla höet då man lyfte upp den. Men sneisån var säkrare då det var regniga somrar.
Känner någon M H D 25.10 1824 ?
På lokaln vind hittades en fin kista med texten M H D 25/10 1824. Utanpå kistan finns bokstäverna E C 1823. Möjligen anger årtalet inne i kistan datum för en vigsel (brudkista) men det är inte säkert. Vi har en kista med A A B 1822 och det är helt klart Anders Andersson Bosas men han gifte sej först 1825.
Problemet är att det inte finns något gårdsnamn i Hindersby som börjar på D. Möjligen är det någon Drockila från Pyttis som gift sej till Hindersby ?
Snygg kista som undgått det vanliga ödet att bli övermålad. Meddela gärna om ni vet nånting om kistan.
Och kom ihåg att aldrig kasta bort gamla papper ! Vi tar gärna emot dem och arkiverar på gamla folkskolan.
Nu skall det muras
Vi godkände offerten om att mura upp den gamla pipan i slöjdsalen. Arbetet börjar troligen i mitten på juli och möjligen kommer vi att ordna en praktisk kurs i murning tillika (vilket betyder att ni är välkomna att bära tegel och murbruk :-).
Före det skall slöjdsalen städas och allt bäras ut. Golvet skall öppnas vid den gamla kakelugnens grund och likaså skall öppningen i mellantaket och yttertaket tas upp på nytt. Vi kommer att kasta ut glasullen från vinden och sätta träbaserad blåsull i stället (efter murandet). Samtidigt förbereds byggandet av golv i vinden. Den är fyra meter hög vid kroppåsen så där finns en mängd lagerutrymme – kallt men torrt.
Det börjar hända något igen …
Det blev en dålig start i år mest på grund av att ordförandens kök brann. Nu är det mesta rivet och byggs upp på nytt igen och det blev till och med litet tid att slå gräset kring skolan.
Vi har också fått offert på murandet av ny pipa i slöjdsalen och styrelsen skall på söndag fundera på om vi har råd. Men jag tror vi besluter att vi skrapar ihop pengarna på något sätt. Det är det största (dyraste) projektet hittills efter bytet av värmesystem.
Vi började förstås fundera på hur det såg ut förr. Brandmuren och grunden finns kvar men vi har inget foto av själva kakelugnen. Om nån har ett sådant så vore vi evigt tacksamma för att få kopiera det.
Men det finns foton av pipan ovanför taket.
Och så hade Walléns Gerda bilder från lilla salens kakelugn. Jag frågade Verner idag och han bekräftade att bilderna var från gamla folkskolan. Vi funderade en hel del var de stora dörrarna hade varit men han sade att de fanns mellan lilla och stora salen. Den ena är nu igensatt. Det finns en nyare mellanvägg som skiljer åt lilla salen från virkesförrådet.
Troligen fanns inte den nuvarande trappan till vinden på den tiden. Man kan ännu se taklisten och en bit tapet i vindstrappan vilket tyder på att den var del av lilla salen förr. Verner berättade att lilla salen var slöjdsal med svarv.
På ett klassfoto från 1925 ser man litet av den ena kakelugnen i stora salen men det lär ha funnits två.
Sedan då murandet börjar så behövs en mängd frivilliga för att bära tegelstenar och murbruk – troligen i juli-augusti.
Plötslig byggnadsvård
Vårsådden är undan, det mesta rivet i köket och torkgubbarna tog bort sina fläktar från baakstuvun där det mesta vattnet rann ned. Nu är hålet i väggen bakom förra spiskåpan igensatt och kökstaket skall målas. Men köket är tomt. Det finns bara väggar, tak och golv kvar. Så nu blir det en hel del byggnadsvård rent bokstavligen.
Vatten hade krupit under kökets plastmatta så den är bortriven. Spånskivorna åker ut också. 1980 var jag ännu ung och dum och trodde på byggtidningar och försäljare så plastmattan var ordentligt limmad. Numera tror jag varken på det ena eller det andra. Nu gäller bara beprövat byggande och byggnadsvård. Material och metoder skall vara minst 60 år gamla så man vet vad de duger till. ”Modernt” är i mina öron ett ytterst fult ord och synonymt med ”oprövat” – och släkt med ”lurendrejeri”.
”Moderna material” betyder bara att nån försöker få oss att köpa billigt (eller dyrt) skräp som måste bytas ut om några år till ett annat ”modernt” skräp. Varje gång heter det att ”Jo, det förra var dåligt men det här är mycket bättre …”. Och så blir vi dragna vid näsan gång på gång med mögelhus som mellanresultat.
Kan man då aldrig använda moderna material ? Nä, visst kan man använda nya material men då måste man syssla med robust byggande. Det skall gå mycket lätt att byta ut de oprövade materialen om de visar sej vara rent skräp.
Nu då det gäller att bygga upp igen så är det största problemet att hitta bra material. Men det är mycket enklare nu än år 1980 då det var nästan omöjligt att hitta annat än modernt skräp. Även om det då ännu fanns litet restlager av papperstapeter som ansågs vara helt omoderna och alltså var grymt billiga. Nu är äkta papperstapeter handtryckta och kostar en halv förmögenhet. Även om det börjar komma riktigt vanliga till vanligt pris.
Nu finns det också Byggnadsapoteket i Billnäs som håller bra material i lager och med filial i Helsingfors. Man är inte mera tvungen att åka till Sverige för att köpa material. Där finns redan en stor marknad för material med hög kvalitet och nya butiker slår hela tiden upp dörrarna.
Valet av målfärg var inte svårt. Vi hade redan använt Allbäcks linoljefärg och Linus emulsionsfärg (linolja, vatten, cellulosa). Speciellt Linus var lättmålad och täckte bra. Den använde vi i köket på gamla folkskolan. Den ger en matt yta medan linoljefärgen (utan vatten) ger en blankare yta. Men först drog vi primer (vattenlöst schellack) därför att det hindrar genomslag av sot och kåda vilket ju i vårt fall var ovanligt viktigt.
Det gamla trägolvet som inte sett dagens ljus sedan 1950-talet visade sej vara i gott skick och vi lämnar troligen bort alla skivor och plastmattor och bara målar det. Det skall rengöras men absolut inte slipas och inte hyvlas. Den gamla färgen var blågrå som den vanligen brukade vara och vi målar troligen i en liknande kulör. Annars måste all gammal färg tas bort för ett målat golv måste målas i samma kulör allt från träytan. Annars blir det olikfärgade fläckar då ytlagret slits bort.
På golvet blir det ren linoljefärg som torde tåla slitning bättre än emulsionsfärgen. Kulören blir möjligen 60 % grön umbra (som egentligen är grå). Allbäcks linoljefärg torkar på 24 timmar och det utan att innehålla lösningmedel. Man skall inte heller späda ut den med lösningmedel. Men färgen skall dras på golvet först och får torka innan man med säkerhet vet hurdan kulören blir. Färgkartor ger alltid fel kulör och duger bara till allmän vägledning.
I vårt bibliotek på gamla skolan finns Gudmundssons bok ”Målade golv” som ger bra råd om golv, målning och skötsel. Där finns också en hel del om skurgolv (som inte skall skuras hela tiden namnet till trots) och fernissade golv. Skurgolv behöver tvättas bara nån gång per år nu då folk inte klampar in med leriga stövlar flera gånger om dagen. Man skall inte använda för mycket vatten och alls inte hälla ut ämbarvis som i gamla filmer. Vattnet skall också vara kallt – inte varmt. Med linoljesåpa i första vattnet får golvet så småningom en riktigt hård och glansig yta som är minst lika bra som målad. Men det är bäst att börja med nya trägolv för det är svårt att få bort all gammal målfärg. Så vi fortsätter måla.
På väggarna kommer bröstpanel av pärlspont upp till 130 cm och troligen tapet ovanför – om vi nu hittar den perfekta tapeten. Panelen målas med Linus och likaså den stora muren ovanför vedspisen och bakugn. Linus tål nämligen utmärkt värme.
Muren är lite besvärlig för rappningen har lossnat på ett ställe. Då man lapper rappning på murar som uppvärms så är det känsligt vilken sorts bruk man använder. Starkt cementbruk är inte bra för det spricker då muren rör sej vid eldning. Kalkbruk är bättre men jag lärde mej att det finns en mängd olika kvaliteter också där.
Inomhus kan man använda ”luftkalk” men jag tänkte använda kalkbruk också till stenfoten och då måste det vara hydrauliskt (alltså stelnar utan tillgång till luft). Cementbruk är också hydrauliskt men alltför starkt för platser där det finns rörelse. Cementbruk är också diffusionstätt, dvs. släpper inte igenom vatten. Kommer det vatten under cementbruket (genom sprickor) så torkar det inte utan sprängs sönder på vintern medan kalkbruket släpper igenom vattnet och lättar torkar upp.
NHL är naturligt hydrauliskt kalkbruk utan några som helst tillsatser. Ett av de bästa NHL-bruk som finns är gjort av kalk från Saint-Astier i Frankrike som har ovanligt ren kalk. Där har man brutit kalk sedan år 31 före vår tideräknings början. Jag har inte hittat det här men i Sverige säljes det av Målarkalk i Helsingborg med återförsäljare bland annat i Stockholm. Också Weber har hydrauliskt kalkbruk (inte NHL).
Så småningom försöker vi få köket i funktion igen. Gammaldags material är ofta billigare än moderna och kräver sällan mera arbete – bara annorlunda. Så tro inte ett smack på försäljare och tyvärr inte heller på hantverkare ifall de inte är över 80 år :-). Från 60-talet framåt hjärntvättades hela byggnadsbranschen vilket resulterade i de mögelhus som nu måste rivas helt. Inga bra exempel. Men det kommer allt mer folk som använder de beprövade materialen och metoderna så det finns ännu hopp.
Det går så fort …
Då det börjar brinna så är det för sent att förbereda sej. Förnuftet försvinner helt och man fungerar bara på instinkt. Därför är det viktigt att brandredskapen är mitt framför ögonen – helst vid ingångsdörren. Sätt inte dem där det kan börja brinna för då kommer man inte åt dem. Vi hade huset så fullt av svart rök att man inte såg nånting alls. Och ett andningsskydd av kolfiltermodell är MYCKET bra att sätta bredvid eldsläckaren.
Elden är inte det största problemet utan röken. De nya plastbaserade isoleringsmaterialen är rent livsfarliga. Ambulanskillen sa att ett enda andetag kan räcka till för att det skall vara slut på livet i jämmerdalen. Man undrar verkligen hur dessa isoleringar alls är tillåtna ? Försök bränna en liten bit av isoleringen så märker ni genast den stickande och kvävande röken.
Vi har en vägg med PU-isolering och den skall bort ! I stället tänker vi sätta in träbaserad isolering. Insulit (mjuk träfiberskiva) och cellulosaisolering ger också obehaglig rök men den är inte alls så giftig som plastisoleringens rök.
Isoleringstillverkarna sprider ”information” att deras produkter (givetvis) inte är farligare än naturliga material och att kolmonoxid (os) är den vanligaste gasen som förorsakar dödsfall. Men man börjar på forskarhåll nu fästa uppmärksamheten också vid andra gaser såsom vätecyanid som är extremt giftig för människan. Problemet är bara att mäta halten av giftiga ämnen vid en riktig storbrand. Jag tänker i alla fall lämna bort alla plastbaserade material.
Det var en otrolig tur att det fanns plastvattenledningar till kökskranen ovanför spiskåpan. Ett rör smalt och vatten sprutade med tryck över elden. Det räddade helt säkert vårt hus. Nu fick man en verkligt tydlig lektion i nyttan av automatiska sprinkler. De sprutar vatten på elden genast då det blir för hett (mellan +78 och +123 grader) och släcker den då den ännu går att släcka. Eller åtminstone fördröjer spridningen.
Nu var det flott i filtret på spiskåpan som tog eld och det är svårt att släcka med vatten. Till all tur hade vi en tillräckligt stor brandfilt (köp inte för liten !) som Henrik slängde över kåpan. Men det ville ändå inte slockna så han hämtade en pulversläckare från tröskan och med den fick han elden att slockna. Det var en liten släckare men den gjorde ett bra arbete.
Varför från tröskan ? Vi hade två stora eldsläckare i huset varav en bakom dörren vid ingången. Men det var fel. Även om han visste att vi hade två släckare i huset så kom han inte i den situationen ihåg var de fanns och den enda bild av eldsläckare han hade i huvudet var den på tröskan. Alltså: Se till att släckaren är mycket synlig ! Det höll på att gå illa med brandfilten också för den låg ovanpå kylskåpet och ingen annan än mor i huset visste om det. Till all tur fanns hon på plats och kunde berätta det. Men brandfilten skall också hänga så att den faller i ögonen hela tiden. Och den skall vara RÖD – inga modefärger !
En brandfilt skall hänga tillräckligt högt så man lätt kan dra bort den i stropparna. Och den skall hänga på en tillräckligt stadig skruv så den inte lossnar då man rycker i panik. Vår nya filt kommer också att hänga bredvid ingången tillsammans med eldsläckaren och kolfiltermasken.
Vi är inte alls sorgsna utan väldigt glada och firar att vi har huset kvar för det var mycket mycket nära fullständig katastrof. Brandkåren är i glesbygden till enbart för eftersläckning. De hinner helt enkelt inte komma i tid.
Och så ids jag inte alls ta upp eländet med ”nödcentralen”. Det är troligen en av de sämsta reformerna i landets moderna historia. De skall ha så fin teknik men hittade inte ens Hopenbackvägen på sina kartor … Lokalkännedom finns inte alls mera.
Så se till att det inte alls börjar brinna och att ni kan släcka själva snabbt ifall det trots allt börjar. Spisfläkten skall bytas ut till en med filter som lätt kan tvättas i diskmaskin och röret förses med brandspjäll som stänger då det blir för varmt. Ventilationsrör hör till det värsta som modern byggteknik hittat på. Via dem sprids branden snabbt till andra delar av huset. De utrymmen som var anslutna till centralventilationen stinker alldeles våldsamt av rök ännu. Jag byggde den 1980 då jag ännu inte fattade hur eländig modern byggteknik egentligen är. Aldrig mera !
Vi rev i dag upp golvet i bakre stugan där största delen av vattnet rann ned och slängde ut alla plast och glasull. Något sådant kommer inte mera in heller. Däremot gillar jag plaströr skarpt :-). Den lilla stumpen med hålet borde sättas inom glas och ram för den räddade vårt hus. Så inget är så illa att det inte för nånting gott med sej.
Och brandvarnarna ? Jo, vi har flera brandvarnare och alla var prydligt placerade på hyllan eller annars bara utan batteri. Det är feltänkt från början med batteridrivna brandvarnare. Man köper dem och då batteriet är slut och de börjar pipa så tar man bort batteriet för att kunna sova. Visst tänker man köpa nytt batteri nästa gång man åker till stan men det blir förstås bortglömt. Nu skall det bli brandvarnare med acku som hålls uppladdade från elnätet hela tiden – precis som i fibernätets växlar. Sådana är bara svåra att hitta så kanske jag måste bygga dem själv. Men köp inte billiga brandvarnare som äter batterier. De som skall hålla i tio år är dyrare men ger i alla fall tio år skydd. En brandvarnare kan ge de extra minuter som behövs för att ändra en katastrof till ett tillbud.
Huset såg ganska hyfsat ut efter branden fastän det stank rök. Men nu är det riktigt eländigt då precis allt skall flyttas ut och alla textiler tvättas och allting skrubbas eller slängas och golvet i bakre delen är upprivet (för att torka).
Men vi klagar inte utan är som sagt så glada så glada att vi har ett hus att riva upp golvet i … Och det är snart sommar och så småningom får vi väl uppordnat röran också.
Men huset står kvar:
Huuse brann int opp ennu …
I gåår så börja ein steikpannå me margariin brinn opa elektrisk helln. He too sidan eild i filtre i kååpån ovanför helln såm ju va fullt me flåt å sidan börja eildn far me ventilatjoonsröören opp moot vinn. Hela stuvun va full me svartärr röök å lågåna sloo opp moot tatji.
Ti all tuura så va dii plaströör för vatne ti diskboorde fast i ventilatjoonkanaaln å plaströöre smelt å vatne börja sleck eildn. Annår sku hela huuse ha brånni opp. Näär brannkåårn kåm så hadd eildn redan slåkna – me jelp åå Henrik såm satt ein brandfilt uutanopa. Tåm sååga ypi veddjin baakåmm helln ti sii att he int brann tii å såå me värmekamera i ein tiima att he int hadd tajji eild i millantatji.
Brannbisana va braa men te förbanadi nöödcentraaln höör faan til – rikitt reint uut sagt ! Tåm sjiitana hitta inte Hopenbackveein – antaagligen för att dåm staava he Hupenback … Tåm såm ha laga te nyy nöödcentraalsysteemi sku boda huudflengas, hackas i bitar å kookas i ålja ! He e alldeilis väärdelöust. Tåm kan spar bårt hela sjiite me ein gangå. He dågär int ti någa.
He va nu så näära he kan va ti att huuse sku ha blivi askå. Å brandfiltar å sleckari ska setas så att man siir dåm djinast. He e int tiidär ti gaa å frååg kvar dåm e.
HB Service ger lån åt ungdomsföreningen
På bolagsstämman söndagen den 27 april beslöt bolagsstämman att bevilja ungdomsföreningen ett lån på max 50 000 euro för takreparationen. Lånevillkoren skall ännu diskuteras men med dagens låga räntor blir det knappast något dyrt lån. Lånetiden blir ganska lång. Bolagsstämman ansåg också att det behövs någon form av säkerhet.
För övrigt omvaldes styrelsen och man kunde konstatera att ekonomin är god. Fibernätet har fungerat bra. Underhållet hos abonnenterna har flyttats över till utomstående krafter. Christian Nyholm i Lovisa (tel. 050-5902982 under arbetstid, epost huolto@mbcenter.fi) sköter om både nätanslutning och underhåll av routrar samt datamaskiner. Det är mycket förnuftigare eftersom de flesta problem uppstår utanför nätet även om det många gånger är svårt att veta förrän man tittar närmare på systemet. Speciellt trådlösa routrar har krånglat.
Alla bör fästa stor uppmärksamhet vid dataskyddet eftersom angreppen inom nätet ökat kraftigt. Farligast är trojaner (små program som sätts in i datorn) som kan övervaka varje knapptryckning (lösenord och bankkoder !). Uppdaterar snabbt programmen då det kommer säkerhetsförbättringar !
Gamla folkskolan: Årsmöte i sol och vårsådd
Det blev litet stressigt med årsmötet eftersom alla var ute på åkern (utom jag). Avsikten var att hålla mötet före vårsådden men det blev helt tvärtom. I alla fall så var det sol och en hel del folk på mötet som fyllde lilla salen.
Jag kom direkt från harvandet och det märktes tyvärr eftersom jag inte fick igång filmen om årensandet som Bertil Mickos skänk åt föreningen. Det gick bra att digitalisera den (efter det att jag märkt att vår gamla VHS-videospelare var död och lånade en av Inga). Efter litet lödande av kablar (SCART till RCA) så var det bara att köra över den. Vi får tacka Bertil också för att han betalt för den grunka som krävs för att koppla videospelaren till datorn.
Efter årsmötet då alla gått så tittade jag i lugn och ro på systemet och visst fick jag det DÅ att fungera. Typiskt. Och det är en fin film som dokumenterar årensandet och Tessjö å i allmänhet. Vi skall visa den senare i ”Bio Gamla skolan”.
Årsmötet var annars rätt så fredligt. Inga överraskningar och styrelsen omvaldes. Vi hade igen nöjet att se Åke och Christine Grandell bland deltagarna. Åke hämtade dessutom två kassar böcker till vårt bibliotek. Det blir spännande att se dem då vi hinner packa upp kassarna.
Förra året gick ännu i begynnelsens tecken men huvudsaken var att värme och vatten är installerade och i funktion. Dessutom är köket förnyat. Litet panel står ännu och väntar på målning och spikning men annars är det färdigt. Men föreningen har kommit igång riktigt bra och ekonomin är till och med ganska god. Bokslutet visar på ett resultat som är + 7772:49 men det ger en felaktig bild för närmare 7000 euro är bundna till olika kommande utgifter. Viktigare är då att de de årliga inkomsterna (hyror) är större än de årliga utgifterna såsom elektricitet och försäkring. Så det verkar som om vi klarar det här.
Om vi ser framåt så har vi en lång lista på saker som borde göras men verksamhetsplanen är mera att betrakta som en femårsplan än sådant vi lovar göra det här året. Aktuellt är nu att fortsätta med byggnadsvårdskursen (fönsterrenovering) och att få pipan i slöjdsalen uppmurad på nytt. Men det blir efter vårsådden.
Tyvärr så var jag så stressad att jag inte kom ihåg att ta ett enda foto av årsmötet fastän jag hade två kameror med. Kanske vi borde ha en skild fotograf ? Men allt får skjutas på litet tills vårsådden är undan.