”Ti veg” (att väga) och ”ein veeg” (en väg) har helt olika betydelse men kommer faktiskt från samma gamla indoeuropeiska ord ”wegh-” vars äldsta betydelse lär ha varit ”att flytta”. I danskan blev det ”vej” vilket är samma som engelskans ”way” som ju uttalas ”vej”. Tyskarna höll kvar det hårda ”g” i ”der Weg”. I bestämd form blir ”ein veeg” till ”veein”. I urnordiskan hette det säkert ”veegin”.
För att ytterligare göra det krångligare så finns det ett gammalsvenskt ord ”wæg” (urnordiskans ”veggr”) som kommer från germanska ”wajju” som bildats från indoeuropeiska ”wey” (fläta, tvinna). Väggar var nämligen förr flätade av tunna pinnar och tätade med lera.
