Kategori: Fornminnesföreningen

Nu börjar det snart vara dags för Fornminnesföreningens 60-årsskrift. Det är ingen torr historik utan en skrift med historier och bilder från de 60 år Fornminnesföreningen verkat.

Eftersom johannifirandet varit så viktigt i föreningens historia har skriften fått namnet: Åter eitt Johanni – 60 år opa Hopenbackan. Egentligen är det felstavat och borde vara: “Ååtär eitt Johanni – 60 åår opa Hoopenbackan” enligt NUS (Nisses Uttalsriktiga Stavning) men vi har här att göra med Licentia Poetica, dvs. poetens frihet att i konstens namn bortse från fakta och allsköns pedanters (likt undertecknad)  påpekanden …

Mikaela har skrivit boken och Robin (Bäckman) har skött ombrytandet och hela alltihop går på 132 sidor. Det är en fin presentbok med hårda pärmar.

Inne i boken finns massor om verksamheten under de 60 åren och teckningar från Sigges pärm som handlar om tiden för Leikanlindån eller Hystanlindån som den kallades före Lekstrand. Och här har vi “hystån” eller gungan.

Den som vill beställa boken skall betala 20 euro per bok  på Fornminnesföreningens konto:

Västra Kymmene andelsbank   FI7550164020017011

OBS ! Kom ihåg att skriva hur många exemplar ni vill ha och ert namn ! Betala före 1.12, så att det syns på kontoutdraget den 7.12 för att få böckerna till utgivningen. Böckerna går ju att hämta på utgivningsfesten  (troligen lördagen 8 december kl.13).  Alla böcker som är betalda skriver Mikaela dedikation i.

Nu är det så att föreningen gärna vill ha så många inbetalningar som möjligt i god tid eftersom vi måste betala böckerna för att få ut dem från tryckeriet. Så betala hellre förr än senare.

Det här är en bok som aldrig blir föråldrad utan bara blir mera värd med åren. Den handlar om en viktig och livlig epok i byns historia. Kan ges som present ännu om femtio år.

Fornminnesföreningen håller på att ge ut en 60-års jubelskrift och visst går det framåt med boken. Den är nästan färdig men det sista tar alltid tid. Det är ju inte fråga om rykande aktuella nyheter som blir gamla på nån dag utan berättelsen om 60 år av gemenskap och aktivitet närmast kring Hopenbackans Lekstrand – den gamla Leikanlindån eller Hystanlindån (hysta betyder “kasta” eller “gunga”).

Just nu gäller det att välja tryckeri och få in pengar att betala tryckningen. Åtminstone är ett vipplån nödvändigt tills det kommer in pengar från försäljningen. Det blir ingen torr historik med utdrag från protokoll utan Mikaela Strömberg har intervjuat folk som varit med. Men ni får snart se …

Fornminnesföreningen har en del traditioner som fungerar bra. Johannistången är kanske den viktigaste men höstkaffet på torpet är också populärt. Det var alldeles fullt igen. Inga räknade till 31 personer förra torsdagen. Där satt vi i mörkret och drack kaffe och pratade. Förstås om tröskningseländet men också om älgjakten och vildsvinen och annat som var på gång.

Det är en speciell stämning att sitta i torpet med bara några ljus som brinner. Och då är det mer än de hade förr med en pärta eller bara elden i spisen. Man förstår bra att goda historieberättare var väldigt uppskattade på den tiden som egentligen inte ligger så långt tillbaka. Min farfars far, Husbergs gamalfafa (född 1864), som jag faktiskt minns svagt var liten pojke förrän det fanns elektriskt ljus eller ens  fotogenlampor (petroleumlampor). Fotogenlampan uppfanns 1855 av en amerikansk kemist men försäljningen tog fart först mot slutet på 1800-talet. Fram till dess fanns det bara pärtor och stearinljus.

Jag hade nog kameran med men det verkade så fånigt att förstöra stämningen med blixtljus. Bilderna hade dessutom gett alldeles fel uppfattning om hur det var i mörkret.

Som traditionen bjuder så blir det höstkaffe på Hurtigs torp.

Torsdagen den 11 oktober kl. 19:00

Fornminnesföreningen

Det såg hotfullt ut och regna hade det lovats men regnet höll sej i skinnet och den trogna skara som vågat sej till Lekstrand klarade sej torrskinnad.

Leif drog allsången med bravur (nog kan han sjunga ..)

Barn i mängd och massor uppträdde också:

och gungade förstås:

Sedan blev det lång kö framför Heidis plättstekning och till allra sist tittade till och med solen fram. Den hade förstås kunnat dyka upp ett par timmar tidigare men vackert så.

Det speciella med gungfesten var att tröskorna inte gick fastän det var september. Den här tiden förr om åren hade mången tröskat allting – så sent är det i år.

På fornminnesföreningens årsmöte i går så delades diplom och förtjänsttecken från Finlands svenska Hembygdsförbund ut åt  föreningens tidigare ordföranden som alltså blev fornminnesdiplomater. Bara Sigge Strömberg – salig i åminnelse – som startade Hopenback Lekstrand Fornminnesförening saknas.

Efter Sigge som grundade föreningen blev Sylvi Stenberg (till höger) ordförande, sedan Asta Silfvast (i mitten) och senast Åke Svenskberg som nyligen lämnat över klubban åt Inga Wickholm.

Nuvarande ordförande Inga Wickholm (från Bos-Framstu-Sundviks) till höger och sekreterare Beatrice Bergheim (från Niss-Kallis) till vänster. Årsmötet hölls igen hos Beatrice och Ingmar men nu i det nya huset som blev färdigt på hösten. Som vanligt så bjöds det på kaffi å kaku.

Deltagarna var över 20 och inte bara styrelsen som är vanligt i många föreningar.

Hopenback Lekstrand fornminnesförening r.f. håller det vanliga roliga årsmötet hos Nissas “te nyy stuvun” som finns alldeles invid den plats där Kyrktallen förr stod – salig i åminnelse sedan en storm bröt omkull den.

I många år har vi hållit årsmöte i Niss-Kallis (Nissas) nya hus som efter storskiftet byggdes på den plats där Niss-Gambelstu tidigare stod. Och nu har då Beatrice och Ingmar flyttat ut från Hopenbackan liksom vi tidigare utflyttare. Vi hälsar dem välkomna till Söörneseendan – fast de egentligen är mitt emellan.

Alla Välkomna ! hälsar styrelsen.

(Och så kommer ni väl ihåg Gamla folkskolans vänners årsmöte den 18 mars kl. 14 …)

I dag visar Fornminnesföreningen Gottfrid Siréns film från Lekstrand år 1953 (tror jag). Den är svart-vit på 8 minuter och utan ljud men ganska intressant i alla fall. Den visas från datamaskin så det går lätt att pausa och diskutera vem som syns på bilden …

Kom till Hemborg klockan sju så tittar vi på den. Kaffe serveras.

Gottfrid Sirén gick alldeles nyligen bort efter en lång tjänst folkhögskolan till fromma. Han var också en stor vän av Lappträsk och hembygdsföreningen. Och riktigt duktig som filmfotograf. Den tekniska kvaliteten är 50-talets smalfilm men den har definitivt konstnärliga kvaliteter.

(Det kom så mycket folk att serveringsrummet inte räckte till fastän vi hade placerat ut stolar riktigt tätt. En del måste sitta ute i tamburen.)

En värdefull smalfilm från den första stora Johannifesten på Lekstrand 1953 anordnad av Sigge har äntligen hittats. Den är tagen av Gottfrid Sirén och har gått igenom en massa dramatiska öden – bland annat en brand – innan den hamnade i ett arkiv och därifrån kom tillbaka till byn.

Fornminnesföreningen har den nu i sina gömmor men vi skall se om det tekniska fungerar så att vi kan visa den. Det är sina bekymmer med olika format och program och det ena och det andra men månne det nu inte löser sej.

Vi har en hel del bilder från festerna på Lekstrand men nu får vi också rörliga bilder och det är alltid ett hack bättre.