Kategori: Gamla folkskolan

Kalendern 2021 är tryckt

Det gick ganska fort. På fredag skickade jag in beställningen och i går kom kalendern. Man kan inte klaga på långsam leverans.

En fotokalender produceras så att man själv sätter in foton och text. Det är olika för olika firmor hur smidigt det går. Jag testade en hel del system och de flesta var ganska krångliga eller fungerade inte alls. Vissa använder sej av tryckerier och system utomlands och det kan vara ganska bökigt.Till sist hittade jag ett litet företag i Dalarna som hade ett enkelt och fungerande system.

I början var det litet bekymmer med betalningen men eftersom det var ett litet företag så var de mycket hjälpsamma och fixade alla problem. Det kan man inte säja om vissa stora företag där de struntar blankt i om deras system fungerar eller inte. De tycker att kunden får anpassa sej och därmed jämnt.

I år hade de i alla fall fått ordning på betalningssystemet så det var inga problem alls. Och med den supersnabba leveransen så blir man nog kvar som kund i framtiden också.

Från och med nästa vecka kan vi börja dela ut kalendrarna till beställarna. Det är väl ingen större brådska ännu eftersom nästa år börjar först om en och en halv månad. Men i god tid före jul kommer de absolut.

Tack till alla som beställt. Det var nytt rekord i år.

 

 

Hindersby kalender 2021 (första utkast)

Här kommer nu första utkastet till Hindersby kalender 2021. Ett par bilder kommer troligen att bytas ut ännu ifall jag hittar bättre men annars blir det ungefär så här. Många tack till Bjarne Petas, Margot Sjöberg och Krille (Krister Vickholm) för fina foton. Det finns också ett par gamla foton så vi inte skall glömma hur det var förr.

Alla foton är från Hindersby och de flesta från år 2020 (utom de riktigt gamla). Men till exempel december månads foto kan inte vara från 2020. En stor del är behandlade med fotoredigeraren GIMP – speciellt de gamla bilderna för att få bättre kontrast och tryckdugliga bilder. De som hade för få punkter har extrapolerats i GIMP.

Speciellt bilden av Åke Grandell i mejeriet var besvärlig eftersom 50-talets kameror inte riktigt klarade av inomhusbilder med dåligt ljus. Men foto var så bra och precis som jag minns mejeriet från 50-talet. Det var hett där då man kokade ost men Åke var ung och stark.

De senaste åren har det varit dåligt med snö men förr kunde det var riktigt svårt att komma fram på vägarna som vinterbilden från Hopenbackan visade. De små snöplogarna av trä som drog av hästar klarade inte av sådana mängder. Att köra mjölken till mejeriet var ibland farligt då hästen inte kunde komma fram i snön och släden kunde stjälpa.

Inom den här veckan vill vi gärna ha alla beställningar. Även om vi beställer litet extra exemplar så är det osäkert om man kan få en kalender om man inte har beställt. Priset är som sagt 15 euro och de delas ut eller skickas tillsammans med en räkning nån gång i slutet på november. Beställ gärna Ingas pepparkakor och Helis tändrosor tillika. All vinst går till Gamla folkskolans vänner rf. Vi kan inte ha publiktillfällen i år men elräkningen skall betalas i alla fall.

Nedan bilder från kalendern 2021 men de är inte av så bra kvalitet. De visar i alla fall hur kalendern kommer att se ut.

 

November saknas ännu här men kommer nog i kalendern.

 

Det ryms ännu foton i kalendern 2021

Vi har fått flera riktigt fina bilder för nästa års kalender men det ryms ännu många. Annars måste jag ta mina egna som utfyllnad. Så skicka gärna till mej på adressen Ntillf1<opa>gmail.com (<opa> betyder snabel-a). Helst bör bilderna ha många punkter men om de är mycket stora så kan det hända att de hamnar på Google Drive och då måste jag få rätt att ladda ned dem därifrån.

Det här är Bjarne Petas foto från september med ett moln av vitkindade gäss som garanterat kommer i kalendern. Verkligen fantastiskt.

Det som ännu saknas är foton från senhöst och vinter.

 

Digiläger på gamla folkskolan

I dag började digilägret på gamla folkskolan. Det är gratis och vem som helst kan komma med utan anmälning. Inge finns på plats för att ge goda råd. Ta med datamaskin, surfplatta eller mobiltelefon.

I morgon lördag börjar vi klocka 10:00 och det blir lunchpaus  klockan 12. Vi har inte kaffe eftersom det är coronavirus i svang.

Jag hade tänkt demonstrera hur man numera kan se på Sveriges TV och annat utan problem via nätet genom en så kallad VPN-anslutning varvid man kan se alla program eftersom trafiken går via en svensk server.  VPN är en teknik som gör dej anonym på nätet så att alla snokande program går bet på att spionera. Samtidigt gör det att alla program på Sveriges TV kan ses utan begränsningar.

Det finns gratis-VPN men som man nämner i VPN-mentor   så är gratistjänsterna dåliga och används mest för att locka in dej till en betaltjänst. Dessa är inte så dyra – från 4 euro permånad uppåt. Och de fungerar verkligen.

Man bör i alla fall vara litet försiktig för liuksom med anti-virusprogram så kan man hamna ur askan i elden. Jag har kört med Mullvad.se  och OVPN.se som verkar vara hyfsade.

Man kan använda VPN-tjänsten i nätläsaren (Firefox), i all kommunikation genom Windows eller Linux och i Android varvid man kan använda den också mobiltelefonen och surfplattan. Om man har tillräckligt smart TV så kan man köra VPN direkt i den. Men man bör vara försiktig med smart TV för det kan hända att inte bara du ser på TV utan TV:n ser på dej tillika !  Personligen stänger jag av alla ”smarta” funktioner och installerar egna garanterat säkra system i stället.

 

 

Värmebatterierna bort

Efter en längre felsökning hittade jag problemet och har nu bytt ut min rutter så att jag kan skriva igen.

Vi körde bort de stora värmebatterierna från slöjdsalen och det var inte litet järn i dem. De tredubbla orkade vinte ens på två man hand bära ut utan måste hämta en kärra. Sedan lastade vi dem på skogsvagnen med lastaren och körde dem till Hosmasgården (skrotsamlingen). Det var över 500 kg  prima järnskrot för de gamla batterierna var inte gjorda av tunnplåt.

Den gamla värmen har inte använts på 10 år och här åker den sista resten till skrot.

Det behövdes lastare för att lyfta på och av de stora värmebatterierna. Bilden är dålig för det hann bli ganska mörkt innan vi hade kört bort batterierna.

Nästa sommar är det tio år sedan vi stängde av värmen från oljepannan och började installera värmepumpar.  Just nu har vi fem luftvärmepumpar som fungerat hyfsat bra och så en stor kamin i slöjdsalen så man kan säja att värmen är i skick i gamla folkskolan nu.

Grovstädning i gamla folkskolan

Vi har nu spikat bakskivorna på Isas skåp ordentligt och ställt upp dem på sin plats (i vatupass).  Glasskåpet rymdes med nöd och näppe i köket bredvid kylskåpet så att dörren till det inbyggda skåpet fortfarande går att öppna.

Arkivskåpet rymdes också precis framför hyllorna i arbetsrummet. Det kan förstås flyttas om man hittar en bättre plats.

Det var ganska råddått  i slöjdsalen efter borttagandet av de gamla värmebatterierna men nu är det grovstädat så att man kan börja använda den igen. Två tunga batterier skall ännu köras ut men de var för tunga att bäras så det behövs en kärra till hjälp. Bord och stolar finns det i mängder fastän de inte är speciellt vackra …

 

 

Vävstol på gamla folkskolan

Styrelsen beslöt för ganska länge sedan att upplåta ett utrymme i slöjdsalen för en vävstol. I dag förde vi dit Bos-Sestu gamla vävstol som senast min mamma (född Majlis Mickels) använde. Hon var mycket intresserad av att väva men den sista mattan blev på hälft då hon inte mera kunde slå  in mattväften. Tillsammans med Edit från Västergårds diskuterade de vävandet och klippte mattväft tillsammans.

Hur gammal vävstolen är vet ingen men jag tippar på slutet av 1800-talet då trasmattorna på allvar kom till vanligt folks hem. Före det hade man halm eller ris på golvet.

Håkan Streng skrev en visa om ”Vävasjuko” som inte alls är överdriven. Min mormors morfar, Stuvus Gabriel från Virböle, hade i andra giftet en gumma från Hindersby som hade vevansjuukån. Hon satt och vävde hela tiden och märkte inte att det blev mattider förrän hon såg arbetsfolket komma hem från åkern. Då lagade hon mat i sådan brådska att den var halvt rå och Gabriel fick sjuk mage. Så det var verkligen som i  vevansjuukån …

Håkan Sträng: Vävasjuko

A ni höört va ti dårskaap såm kumi ti staan –
Martha e löös, jaga ena jaan !
Ho blandar bort tjärnga å gobba fåår liid
jär finns int e längä na frid
Kvinnfåltschi låckas ti faa heimifrån
ti na hus såm di låås kall ti martha-gååln.
Tär sitär di saan heila daan å donkar i na stool
å klippa såndär klädra från ifjol.

Refr. He e vävasjuuko såm ha drabba döm all,
tro me dehär vaar no samhällis fall.
Gobba haldär nästan på å svälter i hääl –
tokotee slutar aldä vääl.

(finns på Youtube Vävasjuuko Håkan Streng)

 

Hjärtstartare/defibrillator vid skolan

Idag så skruvade vi upp en hjärtstartare/defibrillator på gamla folkskolan. Den kommer man åt dag och natt men den börjar skrika då kåpan öppnas (vrid motsols). Det gör ju inget då det är allvar men hindrar ofog. Märk väl att vi har kameraövervakning vid skolan.

Ovan skruvar Rolf Enqvist fast kåpan på verandans vägg.

Men fråga inte mej hur den skall användas. Vi testade och den började prata och berätta hur man skall göra. En viss utbildning är förstås till nytta men den lär vara så smart att den inte gör skada heller.

 

Sommarputsning vid folkskolan

Efter en hel del vedermödor med traktorerna (två är sönder igen) så lyckades vi i dag slå gräset vid folkskolan. Det hade växt alldeles enormt  bara på nån vecka. Man måste slå det förrän det blir övermäktigt och stammarna förvedas. Vi hade trimmerhuvud på två stora röjsågar och alla hästkrafterna behövdes nog.

Gräset var redan så långt att man knappt såg de nya äppelträden men de är alla fyra i gott skick . Cembratallen är också grön och frodig även om den växer långsammare.

Vi tog också bort de gamla värmebatterierna i slöjdsalen. De är grymt tunga eftersom en del är tredubbla. Om nån behöver så är det bara att hämta. Annars går de till skrot. Enligt en lapp på baksidan är de tillverkade av Upo i Lahtis och innehåller tiotals kilo järn så det är inte tunnplåtsbatterier. Bakom dem kom den ursprungliga färgen på skolsalen fram. Den litet mörkare färgen är troligen den allra äldsta. Mycket snyggare än den s-tbruna plastfärgen från 80-talet.

Rören finns ännu kvar men de skall också bort bara vi hittar tillräckligt kraftiga verktyg. Slöjdsalen är ganska rörig just nu men det passar bra att göra det här arbetet nu då vi inte kan ha någon verksamhet där.

Det sitter förresten en näktergal och sjunger i trädgården som om den fått betalt för det.

 

Rafaels såg

På 1950-talet så körde vi stockar till Rafaels såg på Skäggasbackan. Jag var ganska liten då men minns mycket bra den imponerande anläggningen. Det var en ramsåg med stora sågblad som gick upp och ned i en ram och sågade hela stocken på en gång. Rafael satte bitar av ribbor med lämplig tjocklek mellan bladen innan han kilade fast dem i ramen. Jag var grymt imponerad.

Rafaels såg vid Skäggasbackan ritad av Thure Stenberg 1976

Man körde upp stockarna på backen bakom sågen och rullade ned dem på bädden. Sedan togs en stock i taget och sattes på två vagnar på skenor som förde in dem i sågramen. Stocken spändes fast mellan två rullar som hindrade den från att röras upp och ned med ramen. Ändan på stocken stack ut över den främre vagnen och då den kommit genom sågramen så spåndes den fast i en likadan vagn på andra sidan. Då nästan hela stocken var sågad måste den andra ändan tas loss från vagnen så att den kunde gå genom ramen. Rafael skötte rullarna och vagnarna med precision.

Det sågade virket var förstås okantat så det lades åt sidan till vänster på bilden utom bakarna som slängdes ut till höger på bilden (mot vägen). Sedan kantades virket i en skild cirkelsåg som fanns till vänster /nedanför ramsågen. Ribbor och kantat virke kastades ut genom öppningen till vänster på bilden. Därifrån hämtade vi bakar, ribbor och virke då allt var sågat.

Vi hade med oss ryggsäckar med kaffe och tilltugg för det tog ofta hela dagen att såga stockarna. Vanligen sågade vi på våren i april så det var varmt och skönt att sitta och dricka kaffe på stockarna.

För en liten pojke på 50-talet var sågen en imponerande industrianläggning. Senare förstod jag att det på 30-talet fanns sågar på många ställen i byn. Nissas såg stod kvar vid vägen vid Hopenbackan ganska länge. Men den var mindre än Rafaels såg.

Många tack till Stenbergs Isa från Mosabackan (Rafaels dotter) som gett Thures teckning till gamla folkskolan. Vi skall sätta den inom glas och ram på väggen som ett minne från småindustrins tid i byn och för att visa vilken fin tecknare Thure Stenberg var.