Tjörkveein premiär må 8 april 2019

Hindersby biografteater  har premiär för videofilmen ”Tjörkveein” som visas på gamla folkskolan

måndagen den 8 april 2019 kl.19:00 på gamla folkskolan i Hindersby

Videon är inspelad maj-juni 1994. Sven Andersson berättar och Sven Silfvast sköter kameran. Digitaliseringen av videon är också gjord av Sven Silfvast. Den består av fem olika delar som är ihopklippta till en tvådelad film på sammanlagt  en timme och 35 minuter. Texten är insatt med openshot-programmet av Nisse Husberg. Mellan delarna blir det kaffepaus.

Tjörkveein (kallas också Skokelveein) är en stig som går genom skogarna från Kirkusdjäärdån vid Nissas i Hindersby och Pyttis kyrka. Den användes flitigt fram till år 1575 då Lappträsk blev en egen kyrkosocken med egen kyrka. Man samlades på söndagarna vid Tjörktalln på Kirkusdjäärdån och vandrade gemensamt den omkring 20 km långa vägen till Pyttis kyrka. Detta gällde bara de sydöstliga byarna i nuvarande Lappträsk – de västliga byarna hörde till Pernå.

Troligen användes Tjörkveein också för att komma till Marknadsbackan i Abborfors redan i urminnes tider. Det fanns ju inget Lovisa förrän efter Stora ofreden då Degerby blev stad 1745. Närmaste städer var Borgå (grundat omkring 1380) och Fredrikshamn (grundat 1653 vid Veckelax kyrkoby). Vägarna var dåliga åt alla håll.

Tjörkveein användes en hel del också efter 1575 eftersom den till stora delar går på bekväma åsar. Det fanns tre välkända broar över mossar: Lilbrooen vid Plåmpeendan och Nissas Lilbromosa, Langbrooen vid Langbromosan och Steinbrooen litet längre fram. Langbrooen är utgrävd och daterad till 1400-talet men det finns ännu ett lager med stockar under som ännu inte är daterat.

Hjärtligt välkomna till premiären för Tjörkveein !

Gamla folkskolans vänner rf.

P.S.   Vi kommer att visa filmen i sommar också om ni inte hinner komma till premiären.

 

H-B Service AB byter operatör

Vid styrelsemötet den 24 mars 2019 så beslöt styrelsen för H-B Service AB att byta operatör för fibernätet. Vi har haft samma operatör i Kouvola sedan starten 2003 även om det ena uppköpet följt på det andra. Det senaste var att Telia köpt upp Nebula. Nu ändras villkoren från den 15 april 2019.

Fredrik Husberg som organiserade avtalet med Fonet (senare Nebula) år 2003 har nu förhandlat fram ett nytt avtal med en annan operatör. Det nya avtalet blir betydligt billigare – Internettrafiken har faktiskt gått ned i pris  hela tiden. Det för i alla fall med sej ändringar i hela trafiken.

Trafiken går fortfarande via Kouvola men vi kommer att få en ny operatör: Datasafe som är återförsäljare för FNE-Finland dvs. Finnet.  Trafiken ändras också till en s.k. IP-transit vilket betyder att våra IP-adresser ändras. Det här kommer att märkas ifall ni inte har 192.168.100.254 som DNS-server för då ändrar vår brandmur automatiskt DNS.

Övergången sker nån gång mellan 1 juni och 31 juli 2019. Under den här tiden kommer vi att ha dubbla anslutningar till Internet så vi kan testa den nya förbindelsen förrän vi tar bort den gamla. Mera information senare,

Styrelsen godkände också ett nytt avtal om underhållet av fibernätet som nu flyttas över på Fredrik Husberg (som ju var med och byggde nätet  allt från början). Det blir alltså en generationsväxling även om jag fortfarande sköter om bråda reparationer här i byn. Fredrik bor i Helsingfors men kan med modern teknik sköta nätet på distans – det har jag förresten gjort redan länge till en del. Fredrik är dataingenjör från Tammerfors tekniska högskola och har en hel del erfarenhet. Han byggde också fibernätet i Gumbostrand.

Styrelsen godkände också bokslutet där resultatet var en aning på plus och beslöt att hålla bolagsstämma

torsdagen den 11 april kl.18:30 på gamla folkskolan

Alla aktieägare  är välkomna !

 

 

Omstart våren 2019

Det har varit dåligt med skrivandet de senaste månaderna. I höstas skar Zetorn ihop och jag skuvade den i små delar och sedan ihop. Till det gick det två månader för jag är ingen yrkesmekaniker. Åtta reservdelsbeställningar från halva Europa senare så hade jag bytt vevaxeln och skruvat ihop traktorn på nytt. Däremellan brast axeln på flismataren och det eländiga Matkahuolto skickade den nya motorn via Helsingfors där den låg över veckändan – helt obekymrade över att vi satt och frös. Som lök på laxen så blev det översvämning i köket på gamla folkskolan så jag måste ta bort de nedre skåpen.

Men nu går traktorn och flismataren och felet i gamla folkskolan är hittat. Rören hade inte frusit som jag trodde utan ett rör vid kranen hade kommit loss – pärlan till presskopplingen var inte ordentligt på röret. Och solen skiner (ibland) och det börjar bli vår.

En hel del har hänt i Hindersby medan jag osat svavel i verkstaden så få se nu om jag kommer i kapp med händelserna. Det är bäst att börja med det nyaste och gå bakåt i mån av tid.

 

Till minnet av Niss-Arstu Holger

I dag tar vi farväl av vår gode granne Holger Hollmén. Han levde ett långt liv – det fattas bara ett halvår till 100 – och han var den sista av sin generation i vår ända av Hindersby: Söörneseendan.

Holger var en mycket vittbegåvad man. Född på ett litet ställe och med folkskola som bakgrund läste han sej till en betydande bildning. Jag minns då jag som studerande insåg att han hade en bättre allmänbildning än många av de högskoleutbildade jag träffade. Det gick att diskutera nästan vad som helst med honom för han läste och satte sej in i allt han kom åt.

Holger i sin verkstad

Sitt intresse för läsning hade han gemensamt med min mamma och de diskuterade och bytte böcker hela tiden. Men speciellt var han intresserad av verkstadsarbete och vi kunde diskutera teknik i timmar vid postlådan. Våra diskussioner vid postlådan kunde ibland dra ut mycket längre än man menat men han var så kunnig och väl insatt att man hade svårt att avsluta diskussionen. Och han var bra på att prata.

Vi stod i timtalen och ”förbättrade världen” som Holger uttryckte det. Och vi pratade om allting mellan himmel och jord. Men till sist måste han i alla fall åka hem till sitt ”Niss-Arstu”. Han kunde byns historia och hade mängder av historier att berätta. Minnet var skarpt ända till slutet även om hörseln blev sämre. Men om man satt på rätt sida vid det bättre örat och talade det gamla språket så gick det ganska bra.

Holger hade stor andel i att jag lyckades hålla kvar det gamla språket. Han talade äkta och oförfalskad hindersbyyiskå även om han hade ett stort ordförråd av sitt myckna läsande. Och han hade en fin humor.

Av naturliga skäl minns jag bara Holger som vuxen. Ett av de tidigaste minnena var från Engströms eller Skooars faastärs stuvun där familjen bodde en tid. Därefter flyttade de till Gislom där Holger arrenderade ett litet ställe. Sedan flyttade de tillbaka och Holger tog över hemstället.

Det var inte lätt på en så liten gård men senare fick de tilläggsjord och så reparerade Holger själv alla maskiner. I all synnerhet var han stolt över tröskan som han köpte för 1000 mark. Den var sönder men han lyckades reparera den. En liten verkstad byggdes och där konstruerade han egna maskiner av gammal skrot. Pelarborrmaskinen bestod till stora delar av framaxeln på en gammal bil.

Men hans stora stolthet var den stora begagnade svarv som han köpte och installerade i verkstaden. Jag har själv svarvat med den och den är av den gamla stabila sorten. Så småningom fylldes verkstaden av nästan fullständig utrustning.

Som ledsagare genom livet hade han hustrun Lisa som han alltid talade om med största tillgivenhet och flickorna Lisbet, Maj och Solveig. Dessutom hade han en mängd vänner eftersom han var väldigt sällskaplig. Sundstens John var en av hans bästa vänner och passade bra ihop med Holger för de var bägge läsande människor som var intresserade av allting och väldigt belästa. Men med åren försvann nästan alla eftersom han blev så gammal.

Tillsammans med John gjorde de också musik med dragspel och fiol. John spelade på festerna på Lekstrand och Holger hade varit spelare på de många bröllopen efter kriget.

En minnesbild har fastnat från det jag var liten. Det var vanligt att kossorna på hösten gick ner i utfallen och sedan inte kom upp. Då bådade man upp alla grannarna för att dra upp kossan ur utfallet. En kall och regnig höstdag hade vi som vanligt en ko i Kanaaln som var ganska full av vatten. Försöken att få ett rep under kon lyckades inte men till sist hoppade Holger som var en stor och stark karl ner i diket i det kalla vattnet som kom över midjan och drog repet under kon.

I hundra år har Holgers medbröder arbetat på sina små gårdar och en epok går mot sitt slut. Med folkskola som bakgrund och stort intresse för att lära sej själv allt möjligt var Holger en bra representant för den generationen: vänlig, bildad och händig.


Gräv inte utan kabelvisning !

H-B Service AB har skaffat en kabelsökare och styrelsen beslöt att hyra ut den för 30 euro (+moms) per gång. Man får ha den högst till nästa morgon då den skall vara tillbaka på gamla folkskolan så den är tillhanda hela tiden. Man måste också ange namn och telefonnummer så vi kan få tag i den snabbt. Orsaken är att då det grävs så kan det vara mycket bråttom att visa kabel då grävmaskinen står och väntar.

Vem som helst får inte hyra kabelsökaren utan extra tillstånd utan den är avsedda för byaborna (också grannbyarna). Man måste dessutom ha gått en kurs i användning men den kan anordnas snabbt och tar bara 20-30 minuter.

Vi vill absolut att kabelsökaren används så mycket som möjligt för det är dyrt och arbetsamt att skarva en avgrävd fiberkabel (omkring 1000  euro i värsta fall). I bästa fall kan vi rycka ut med 15 minuters varsel men räkna inte med att det alltid är möjligt. Det är inte säkert att nån med sökarkurs är tillgänglig.

Kabelsökaren finns alltså på gamla folkskolan och man kan få koden till nyckelskåpet av styrelsen (Nisse 04570184385).  En signalgenerator bör kopplas till en ståltråd i kabeln för att man skall få signal. Plaströr kan man inte hitta om man inte kan skuffa en metalltråd in i röret. I bästa fall kan man hitta elkablar som det går ström igenom utan signalgenerator.

OBS ! Om kabelsökaren inte ger signal så betyder det INTE att där inte finns kablar eller rör ! Det finns flera orsaker till att sökningen inte visar fast där finns kablar. Men har man metallisk kontakt till signalgeneratorn så kan man vanligen följa kabeln nån kilometer (beroende på hur den är jordad).

Kabelsökaren är ett bra hjälpmedel men inte 100 % säkert.

 

Fibersvetsningskursen börjar på torsdag

Nu ordnar HB Service AB kurs i fibersvetsning och kabelsökning med de nya apparaterna som vi skaffade i år. Kursen börjar på

torsdag kväll den 8 november 2018 kl. 19:00 på gamla folkskolan

Vi inleder med allmän översikt och demonstration. Senare blir det aktiv svetsning i små grupper (max. 3 personer) och man kan lämna önskemål om tiden. Det går bra med 1 person i gruppen – egentligen bättre ju färre så att praktisk svetsning blir effektivare. Bäst lär man sej genom att utföra svetsandet. Alla intresserade är välkomna.

Den nya fibersvetsen är mycket automatisk. Den har sex motorer som placerar fiberändarna exakt mitt emot varandra. Svetsresultaten blir i allmänhet också mycket bra. Det är ganska vanligt med 0,00 dB dämpning för en svets. I alla fall måste man för hand ta fram fibern ur kabeln och det kan vara arbetsamt – speciellt för den tjocka metallmantlade kabeltypen. Men den används mest för äldre kablar mellan växlarna och fastighetskablarna är vanligen tunnare och lättare att skala.

Fibertrådarna är täckta med ett skal av plast som måste tas bort före svetsning. Till det använder man en skaltång med stor precision. Sedan rengörs fibern grundligt med riktigt ren isopropanol – man fuktar en luddfri duk och torkar ren fibern ett antal gånger. Därefter får den inte vidröra nånting för minsta dammkorn är illa för den optiska signalen.

Före svetsning måste en stödhylsa av krympplast med inbakad stålpinne sättas på fibern för att stöda svetsområdet som lätt brister då plasthöljet är borta. Glömmer man det så är det bara att kapa fibern och börja om.

Fiberändarna kapas på en precisionskapskiva och måste vara mycket rakt avskurna. Sedan sätts de in i svetsens hållare och magnetlåsen sätts fast så att fibern är stadigt förankrad. Nu testar svetsen om fiberändarna är rena och rakt avkapade. Är de inte så måste man ta om rengöring och kapning. Är de bra så sätter svetsen dem exakt mitt emot varandra och svetsar.

Då svetsningen är klar (efter 5 sekunder) så tar man ut den ihopsvetsade fibern, drar stödhylsan över svetsstället så att den täcker plasthöljet på bägge sidor om svetsen och placerar den i ugnen som värmer upp krympplasten i 15 sekunder varvid svetsen är klar.

Därefter gäller det att placera de svetsade fibrerna i god ordning så de inte trasslar in sej i varandra för då blir det lätt att ta om hela proceduren. Vanligen lönar det sej att svetsa bara sex skarvar i gången och sedan placera in dem i hållarna i fiberskarvdosan.

Innan man skruvar ihop skarvdosan så lönar det sej att testa skarvarnas kvalitet med fiberradarn som också är ny hos oss. Den skickar en optisk puls genom fibern och mäter reflexionerna vid skarvarna. Ifall skarven är riktigt bra så blir det ingen reflexion alls men annars så ser man på radarn exakt hur många meter det är fram till skarven. Radarn används också för felsökning eftersom man ser precis var fibern är dålig eller avbruten.

Både svets och radar är batteridrivna (laddbara ackumulatorer) och lätta att ta med sej ut i terrängen. Men man måste komma ihåg att svetsning under bar himmel INTE är bra eftersom det finns en massa damm och pollen i luften som gör skarvarna dåliga. Alltför låg temperatur är inte heller bra.

Vi går också igenom hur vår nya kabelsökare fungerar. Den kan hitta en kabel genom att man följer den elektromagnetiska signal som kabeln avger. En elektrisk kabel som det går ström igenom hittar man utan signalgenerator men för fiberkabel måste man koppla en signalgenerator till kabelns ståltrådar. Det gör man enklast genom att skala bort litet plast från manteln och ansluta ena knipan till den bara ståltråden. Man hör på signalgeneratorns frekvens om det är god kontakt för då blir ljudet dovare.

Det finns också en signaltång som sätts runt kabeln och kan användas utan att man skalar kabeln men den ger sämre signal. En direktkopplad signal (till ståltråden) kan man följa flera kilometer i bästa fall.

GRÄV INTE utan att be om kabelvisning. Vi visar så gärna gratis var våra fiberkablar finns för det är mycket arbete att skarva en avgrävd kabel och det blir också mycket dyrt – upp till tusen euro …

Alla intresserade är välkomna till kursen. Man behöver inte sikta på att börja svetsa själv utan kan följa med i alla fall.

 

Åskan slog ner

Det var hård åska i Hindersby i går och en hel del apparater gick sönder. Jag har bytt nätdelar i Hopenbackans växel och växel i Åkes lider. Men det är bara tillfälliga lösningar.

Vi har reserver från Liljenet men det visade sej att de inte gick att programmera om utan vidare. I morgon borde jag få Liljenets lösenord så då kanske jag kommer in och kan ändra inställningarna.

Nu borde nätet vara igång igen utom för dem som har fått sina apparater förstörda. På mediakonvertern (den grå lådan på väggen) finns sex lampor. De till VÄNSTER visar om apparaterna inne i huset (routern) är i skick och bör då lysa. Till HÖGER visar översta lampan om konvertern får ström och de två nedersta om den har kontakt till nätet.

Om de vänstra lamporna har slocknat så ring Cristian Nyholm 050-5902982 på måndag.

Vi har inga routrar i lager mera eftersom det finns över tusen modeller och folk har olika önskemål. Jag har i alla fall själv installerat TP-link C7 som har en ganska bra trådlös del. De billigaste trådlösa rekommenderar jag inte för de har ofta mycket dålig kvalitet.  Köp helst bättre än AC1750 (högre nummer är bättre) och gärna med två band (2,4 och 5 MHz). Den bör stöda 802.11ac. 

Det finns också bra routrar utan trådlöst och de är vanligen billigare och bättre. Man bör numera köpa Gigabits apparater. Bland de bättre har vi TP-link TL-R480T+ (60 euro på nätet) och Microtik RB750Gr3 Gigabit (45 euro).

 

Hela byns Inga fyller 70

För 70 år sedan föddes på Bos-Framstu-Sundviks på Hopenbackan en flicka som fick namnet Inga. Vi känner henne alla som bagarn och föreningsaktivisten. Hon är med och hjälper till i nästan allting som händer i byn. Nu firar hon sin födelsedag i stillhet men vi har alla druckit kaffi som Inga kokat och ätit fylld kaku som hon bakat så på sätt och vis har vi grundligt firat henne redan länge. Hon må nu få ha litet ledigt på sin 70-årsdag.

Helt och hållet slapp hon inte uppvaktning för de föreningar som hon satt så mycket av sin tid och sina krafter på förärade henne två smycken att bära vid alla de tillfällen som hon brukar delta i. Nedan ser vi henne i full fart vid spinnrocken – glad såsom vanligt.

Det finns många som organiserar och arbetar i byns föreningar men hon är speciell för hon är alltid så glad och god och det är ett rent nöje att arbeta med henne. Det är viktigt för mycket arbete i byn görs helt frivilligt utan betalning och då är det ofta Ingas kaffi å bulla som lockar men mest av allt den fina atmosfär hon skapar kring sig.

Vi gratulerar Inga och tackar henne för allt hon gjort för sin by och för grannbyarna. Det är ingen idé att önska henne lugn pensionärstid så verksam som hon är men vi kan önska en trevlig samvaro i många år ännu.

Ett fyrfaldigt leve för Inga: HURRA, HURRA, HURRA, HURRA !

(från Gamla folkskolans vänner rf.)