Kom ihåg: Mikaela berättar om Gufi (Sigge) kl.18 onsdag

Mikaela Strömberg berättar på Lokaaln om sin Gufi (Sigge Strömberg)

kl. 18:00  onsdagen den 20 september 2017 på Lokaaln (Hemborg) i Hindersby Hopenbackvägen 10

Vi här kring Hopenbackan känner ju bra Sigge som startade Fornminnesföreningen och Lekstrand. Vi var alla med i de stora festerna på 50-talet – unga som gamla. Inga småsaker precis för festdeltagare – upp till tusen personer – kom från stora områden.

Sigge som vi minns honom på Lekstrand.

Sigge (Sigurd Samuel Strömberg 1902-1982) var son till Herman Hermansson Strömberg (1877-1940) och Hilma Irene Gustafsdotter (1880-1968) och sonson till Herman Andersson Strömberg (1838-1925) som var bonde på Nilsas i Harsböle 1865-89 och från 1889 framåt på Niss-Ufferstu i Hindersby (som nu kallas Strömbergs). Modern till Herman Hermansson var Lena Stina Karlsdotter Skäggas (1840-1919) som var dotter till Karl Hansson Skäggas (f. Joufs)(1816-1893) och Maria Mårtensdotter Bosas (1815?-1887) som var född på Bos-Nystu, granngården till Niss-Ufferstu på Hopenbackan.

År 1855 dog rusthållaren på Niss-Ufferstu Gustaf Ericsson bara 28 år gammal och Karl Hansson tog över Niss-Ufferstu som gick vidare till dottern Lena Stina och hennes man Herman Hermansson Strömberg 1889. Den gamla släkten på Niss-Ufferstu verkar ha dött ut då också hustrun till Gustaf Eriksson dog 1855 ett par månader senare.

Herman Andersson Strömberg var son till Anders Wilhelm Strömberg (1814-1865?) som var sockenskräddare och född i Bäckby. Han gifte sej med Hedda Mattsdotter Storgårds (1815-1893) och blev då 1839 bonde på halva Nilsas i Harsböle och på hela Nilsas 1844.

Via Hedda Mattsdotter Storgårds är Sigge släkt med halva Östnyland eftersom Storgårds hade stora barnkullar. Min farmor är till exempel småkusin med Herman Hermansson Strömberg. Själv hade Sigge och Hanna inga egna barn utan adopterade Paul som var född på Smeds i Labby.

Sigge var byns stora kulturpersonlighet och förutom Fornminnesföreningen och Lekstrand så sysslade han mycket med teater och skrev en hel del – bland annat böcker från ”Bortombyn” och vårt samhälle från decennierna kring 1900. De handlar om böndernas vardagsliv men det saknas inte blod och romantik heller.

Men det berättar kanske Mikaela mera om …

 

Den gamla spinnrocken spann på Lekstrand

I går fanns det en massa spinnrockar på Lekstrand då Fornminnesföreningen hade temadag kring spinnandet. De var inte bara utställda utan man skrubbade, kardade och spann för fullt. Helt tydligt finns det många spinnrockar kvar ännu. Och en del är mycket vackert utsirade.

Vid spinnrocken Inga som först spann ihop hela temadagen och sedan spann nästan hela tiden på sin mormors spinnrock.

I bakgrunden vid skrubbänken förklarar Anne hur det går till att karda. Nedan är skrubbänken i full funktion.

Platsen var estraden vid Lekstrand där det också fanns råmaterialet i form av fyra lamm och slutprodukten i form av mattor och vävnader. Det bjöds också på kaffe och Ingas goda munkar. Nedan välkomnar Inga publiken med ett lamm i bakgrunden och hemvävda trasmattor på golvet.

Det finns över 20 videoklipp från demonstrationen men det tar tid att sätta ihop dem. Tanken är att visa dem i höst då Hindersby biograf åter börjar visa videofilmer med gamla arbetsmetoder.

Ordet spinnrock kommer från fornnordiskans rokkr som betyder ”linslända”. Spinnrocken ersatte den äldre hjulrocken och omnämns först i södra Tyskland omkring 1480. Den kom till Sverige i början på 1700-talet och kallades i Dalarna ”tyskrock” eftersom den kom från Tyskland.

Lyssna gärna på Den gamla spinnrocken från 1961 med Cacka Israelsson eller Spotnicks version

[KGVID]http://hindersby.net/nywp/wp-content/uploads/2017/09/Inga_spinner.mp4[/KGVID]

 

Brännskogens central i skick

Nu borde Brennskooins växel vara i skick även om burkarna i hushållen ännu måste bytas i vissa fall (Christian Nyholm, tel. 050-5902982). Det var ett ovanligt besvärligt fel där den felaktiga burken störde nätet på alldeles annat håll.

För att undvika missförstånd så vill jag påpeka att jag reparerar växlarna gratis och bara förlorar tid på det. Vi har inte råd att hålla oss med betald arbetskraft och reparerar nu nätet i den takt som vi hinner. Att betala för snabba reparationer till en firma blir oerhört dyrt och en ökning på kanske 20 euro per månad för avgiften.  Och då har vi ännu inga garantier att det går fortare för vid åska så blir det problem på många håll. Det har inte varit större problem på två år (senast 2015). De flesta problemen finns utanför fibernätet med routrar som nummer ett och det är utanför vårt ansvarsområde som tar slut vid mediakonvertern.

 

Spinnrocken till heders !

Spinnrocken till heders!
 
Temadag på Lekstrand
 
lördagen den 2.9 mellan kl 12-15.
 
Vi hanterar ull som skrubbas,kardas, spinns till garn, tvinnas ihop, härvas och nystas från nystträd! Vi skall också spinna lin! Man kan själv pröva att spinna!
 
Vi ordnar utställning av hantverk som tangerar temat för dagen!
 
Fritt inträde! Försäljning av kaffe, saft och munkringar!
Maria Kalenius får finns till påseende!
 
Arr. Hopenback Lekstrand fornminnesförening
 
Bos-Sestu spinnrock. Det saknas bara snöret mellan hjulet och spolen. Katten hör till men både spinnrock och katt borde vara inomhus i spisvärmen …
 
 

Problem i nätet

Det är fortfarande problem i nätet och Brännskogen är utan förbindelser. Nånstans finns det en elektronikburk som fungerar ibland och ibland inte. Ibland fungerar den åt ena hållet och hur det bara råkar … Den är svår att hitta men jag söker och söker hela tiden.

Det är lätt att hitta en burk som är helt död men de som fungerar till hälften är ytterst besvärliga.

Senare uppgifter:  Brännskogens växel är om inte död så helt förvirrad. Jag försöker få dit en ny så fort som möjligt. Åskan har tydligen ställt till med mycket skada den här gången.

 

Åskan brände laddare på Hopenbackan

I går hade vi för första gången på länge ett ordentligt åskväder. Strömmen var borta ett par timmar mitt i natten men annars var det (vad jag vet om nu) inga problem utom att en laddare i Hopenbackans central blev stekt.

Om det är problem någonstans med nätet så sköter Christian Nyholm om dem (tel. 050-5902982).

Först bör man kolla om lamporna på mediakonvertern Fiber2Home (den grå burken på väggen med 6 lampor) lyser. En lampa överst till höger skall alltid lysa – annars är det troligen fel på nätdelen (den svarta mojängen i vägguttaget). Den är enkel att byta och det finns en mängd av dem på gamla skolan. Kolla om det är 5V eller 12V !

Om lamporna till höger lyser så är anslutningen till nätet troligen i skick. Om lamporna till vänster lyser så finns det kontakt till burkarna i huset (vanligen routern). Om lamporna till vänster inte lyser så är det problem inne i huset. Lamporna längst nere skall blinka då det går trafik i nätet.

Routerns lampor skall förstås lysa men den kan också ha hakat upp sej och då kan man dra ur strömstöpseln för nån minut och sedan sätta i den tillbaka.

 

Stor vidaklyyvantalkå

Det blev en lyckad vidaklyyvantalkå (vedklyvning) på gamla folkskolan på lördag. Över 30 personer deltog och vi fick en massa ved i vedlidret för vintern. Bäst av allt var att den gamla vedklyvaren från 1920-talet fungerade fint. Det är effektiva maskiner och de stora yxorna klyver lätt och snabbt stora vedträn. På en timmer var hela hopen kluven och inradad.

Enligt Simos Verner som mycket väl känner till Lillstubackans klyvare (tillverkad på 1920-talet) så behövs det 9 personer för en vedklyvningstalko: Två bär virket till maskinen, en sågar, två klyver och fyra radar. Om man har kort och klent virke så kan en person klara av att lyfta virket på sågbocken.
Vedklyvaren drevs av en Steyr dieseltraktor (en av de första dieseltraktorerna) via en remskiva.

Klyvaren är gjord helt i trä förutom yxarna, sågklingan och järnbeslagen. Inne i det stora trähjulet finns cement så att yxarna skall klara av att hugga klabbarna.

Yxarna går upp och ned i sina hållare drivna av hjulet.

Virket läggs i en lång vagga för att kapas av sågklingan. Det är viktigt att vagga rör sej rakt och stabilt så att klingan inte ”kniper”. Man för virket fram till mothållet som är en metallbit löst fäst med en bult. Längden på klabbarna är viktig så att de går in under yxarna men är så långa att de klyvs ordentligt.

Drivningen är med remmar som bör vara lämpligt spända. Man kan hälla sirap på drivhjulet för att remmen inte skall slira.

Och så har vi huvudmaskinisten Göran vid sågsklingan.

Antas Bengt visade att de gamla takterna sitter i än och klöv skickligt klabbarna.

Modern skyddsutrustning fanns inte förr.

Radarna skall inte förglömmas.

Det bästa med talkoarbetet är ju talkokaffet som tillsammans med Ingas fina smörgåsar och en hel del prat avslutade dagen. Men ännu samlade vi ihop en mängd starka karlar som lyfte ned den gamla svarven från uthusets vind och bar in den i slöjdsalen. Den skall sättas i skick och ställas upp på nytt. Verner berättade om hur den i tiden användes i den lilla skolsalen som nu är uppdelad i virkeslagret och lilla salen. Svarven stod i hörnet mot ytterväggen och drev med en trampa. Men mera därom senare.

Vädret var fint – torrt men inte för hett. En riktigt lyckad dag.

 

Vidaklyyvantalkå lö 15 juli 10:00

Nu ser det ut att det verkligen blir vidaklyyvantalkå (vedarbete) på lördag. Vi var tvungna att flytta den framåt med en vecka på grund av tidsbrist. Läs närmare om vedarbetet på http://hindersby.net/nywp/?p=3623 (men den blev alltså flyttad till lö 15 juli).

Vi klyver alltså ved för gamla folkskolan för nästa vinter. Det behövs nu då vi har en stor kamin för att värma upp slöjdsalen. Samtidigt vill vi visa hur det gick till då man klöv ved i slutet på 1940-talet och början på 50-talet.

Bilden är från bondedagen 2014 och visar Lillstubackans bolagsklyvare.

Man får gärna delta i arbetet men det går bra att bara titta på också. Ifall nån har kvar gamla arbetskläder från den tiden så kan man ju klä upp sej i dem.

Till talkåarbetet hörde också samvaro och kaffedrickandet (mat ifall det var ett större arbete). Inga bjuder på kaffe med tilltugg (frivillig avgift till stöd för gamla folkskolan).

Man kan också beundra den fina skolan som är i utmärkt skick (byggd 1899) i motsats till de mögelhus som byggts efter 1960-talet då byggnadstekniken försämrades katastrofalt. Vi håller på att kitta och måla fönster. Köket, arbetsrummet och lilla salen är nymålade och nytt trägolv skall snart läggas i arbetsrummet. Sedan kan man beundra den fina kaminen i stora salen (gåva av Christine och Gunder).

Utanför skolan vid verandan finns den nya brandstegen av gammal modell som Göran tillverkat av lärk. Mycket stabil.

Vädret lär bli svalt men torrt. På fredagen skall det regna men inte mera på lördagen. Om man nu tror på 10-dygnsprognosen. (Se femdagarsprognosen från yr.no för Hindersby i sidopanelen nere till höger )

Alla hjärtligt välkomna !