Månad: februari 2012

Ungdomsföreningen traskar glatt vidare

I går var jag för första gången på ungdomsföreningens årsmöte – ganska förskräckligt egentligen med tanke på hur viktig den har varit och är i byn. Det är byns största förening och den sköter om byns viktigaste hus. Och alla har vi gått på klimpsoppsmiddagar och lillajulsfester.

Kanske just för att den fungerat så bra har folk inte lagt märke till dess betydelse. Den bara finns och allting går som förut.  Men visst finns det problem också. Taket på Hemborg har börjat läcka. Allt annat är småsaker men taket på ett hus måste hålla tätt – annars ruttnar det snabbt.

Nu har vi ju ett ungt och glatt gäng i styrelsen som fungerat fint. På årsmötet valdes två raska gossar in i styrelsen så nu får flickorna hjälp av fyra starka armar till (tidigare var styrelsen ganska dominerad av duktiga flickor …). Men det är egentligen allas vår uppgift att hjälpa till med att hålla Lokaaln i skick.

Ekonomin är ganska bra. På grund av teatern visar balansen ett överskott på mer än 6000 euro – för andra året i sträck. Å andra sidan kommer nu stora utgifter för reparation av taket så det behövs pengar – ännu mer måste fås in.

Verksamhetsplanen för 2012 följer de traditionella linjerna och det är bra för många skulle bli besvikna om de populära middagarna och festerna skulle falla bort. Intressant är att hösten bjuder på förberedelser för nästa teater. Det väntar säkert hela östra Nyland på.

Budgetförslaget balanserar på närmare 40 000 euro och största delen går förstås till takreparationen. Där gäller det att få in de pengar som behövs. Vi håller tummarna för att det kommer bidrag och så försöker vi hjälpa till att dels göra reparationen billigare med talkoarbete och dels få in pengar eftersom bidragen knappast täcker alla kostnader.

Det glada gänget i styrelsen tillönskas trevlig samvaro och kan säkert räkna med hjälp ifall det behövs.

 

Ungdomsföreningens årsmöte sö kl. 17

På söndag är det ungdomsföreningens årsmöte. Vi har en bra ungdomsförening så det är all idé att gå på årsmötet och på så sätt stöda styrelsen. Det är besvärligt för dagens ungdomar att hinna med styrelsearbetet eftersom de har barn och ofta arbete på annat håll så de kan behöva litet hjälp med det praktiska arbetet.

Hemborg är ju byns viktigaste hus så det behövs insatser av alla för att hålla det i skick. Vi gamlingar passar ju inte i styrelsen men kan hjälpa till med både moraliskt och praktiskt stöd. Med gemensamma krafter skall det nog gå att få nytt tak på huset vilket kanske är det viktigaste just nu.

Hemborg är en av de finaste ursprungliga ungdomslokalerna i hela landet så det kan vara värt litet ansträngningar att den fortsätter att vara det.

Ja må hon leva …

Det är ju fånigt att sjunga “ja må hon leva i hundra år” åt en 100-åring  så det blev nödvändigt med nya ord. Men man måste vara bombsäker på att festföremålet har massor av humor (som Edit)  om man använder följande ord:

Nu ska hon skjutas
nu ska hon skjutas
nu ska hon skjutas på en skottkärra ut.
För nu är hon hundra
för nu är hon hundra
för nu har hon levat uti hundrade år.

Men vi väntar på sommarn
vi väntar på sommarn
vi väntar på sommaren för nu är det kallt.
Ja vi väntar på sommarn
vi väntar på sommarn
vi väntar på sommaren för då är det varmt.

Ja må hon leva
ja må hon leva
ja må hon leva uti tvåhundra år.
Javisst ska hon leva
javisst ska hon leva
javisst ska hon leva uti tvåhundra år.

Det var Edit själv som lärde mej början på sången. Andra strofen passar ju bara om vintern så den kan lämnas bort då varma sunnanvindar susa. Grötkokaren tyckte att det skulle vara “hundratals” i stället för “tvåhundra” så jag fick ändra det för att få gröt i framtiden också.

Edit 100 år

För hundra år sedan föddes Edit i familjen Järfs stuga i Labby. Det
var inget rikt hem men de var alla duktiga och arbetsamma och behövde
aldrig svälta. Förutom sju barn tog de också hand om fosterdottern
Alice. Men jag lärde känna Edit först långt senare för 60 år sedan då
hon som Ingmars mamma fick utfodra mej medan jag väntade på att han
skulle komma hem från skolan.

Hon pratade gärna med en liten femåring och under alla dessa år har vi
hunnit diskutera livet ur många synvinklar – och hon har minsann
åsikter om det mesta. Något sjåpande tolererades inte och hon gick
alltid rakt på sak i alla frågor. Men alltid med humor och vänlighet.

Redan som ung flicka fick hon börja arbeta som piga – bland annat hos
oss – men det var långt före min tid. Till all tur gifte hon sej med
Cyrus från Nylands och blev värdinna på granngården här i
Hindersby. Det var hårda år under kriget då hon ensam måste bestyra om
att den nya ladugården skulle byggas. Det fanns knappt med material
och med arbetskraft. Hon talar ännu med tacksamhet om dem som hjälpte
henne då.

Det var inte lätt på 50-talet då byket skulle skötas för hand vid
en källa i skogsbrynet. Vi pojkar tyckte det var roligt för vi stekte
potatis i glöden efter bykgrytan. Och så minns jag hennes långfil som
var alldeles fantastisk. Den förvarades i ett kärl ute i vedlidret för
några kylskåp fanns det inte.

På 50-talet byggdes det nya huset och lillstugan med ett litet kök och
kammare ovanför blev hennes bak- och vävstuga – och är det ännu. Hon
var min mammas bästa vän i Hindersby och de satt och vävde tillsammans
i nedre våningen i lillstugan medan vi pojkar byggde elektronik i övre
våningen. Då vävandet blev för tungt så började Edit sy
lapptäcken. Hon måste alltid ha nånting att syssla med.

Nu lär hon upp småflickorna (60-åringar …) att baka surbröd på det
gamla sättet. Men vi har fått smaka också nya sorters bröd med både
det ena och det andra. Och så är hon en outsinlig källa till
linberedning och alla möjliga gamla arbetsmetoder.

Fötterna är besvärliga men huvudet är det inget fel på. Man får passa
sej för hon är full av skoj och den som försöker sätta sej på höga
hästar får fort hett om öronen. Någon respekt för höga herrar har hon
inte och de får finna sej i skämt som alla andra. Bäst kommer hon
överens med sådana som kan skoja tillbaka.

Det är inte så underligt att hon ibland har fullt med folk i alla
åldrar som kommer och hälsar på i huset vid vägens slut. Med sin
rättframhet, humor och värme har hon skaffat sej en mängd vänner och
respekt. Hundra år av strävsamhet är värd att aktas. Men hon tycker
själv att hon bara gjort vad alla borde göra. Inget att tala om. Man
måste ibland vara sträng med henne så hon inte ännu som hundraåring
fortsätter att passa upp oss ungdomar.

OBS !  I stället för blommor finns det listor hos Beatrice och Inga att betala in till förmån för ungdomsföreningens lokal Hemborg.

Byggnadsvårdskurs

Nu har vi anhållit om pengar från Svenska folkskolans vänner för en byggnadsvårdskurs . Tanken är att gå igenom gamla beprövade material och gamla metoder då vi börjar bygga om gamla folkskolan. Det är främst värmesystemet och vattnet som måste ändras men det gäller att göra det utan att man förstör de gamla konstruktionerna som fungerar annorlunda än nutida plastkonstruktioner.

Ännu har inte all kunskap om gammaldags byggande försvunnit men sedan 60-talet har mycket ändrats – och inte alltid till det bättre. Mögelhus är resultatet av många “moderna och underhållsfria” metoder och det skall vi akta oss för. Många problem härrör från lögnaktig reklam där avsikten bara varit att sälja produkter som varit helt obeprövade – och senare visat sej vara direkt skadliga.

Vi skall försöka få föreläsare med lång erfarenhet av byggnadsvård om vi får finansiering till kursen. I alla fall finns det en hel del litteratur och tanken är att bygga upp ett litet bibliotek på gamla folkskolan där man kan läsa om hur man skall bygga med beprövade metoder (sådana som varit i bruk minst 50 år – helst 100). Om huset inte ruttnat på 100 år så står det troligen i flera hundra år till. Om man inte bygger om det på fel sätt.

Då plasten kom i byggandet så ruttnade mången konstruktion bara på några år. Plastfärgerna har också förstört månget hus – åtminstone tvingat fram ommålning mycket tidigare än med de gamla färgerna som andades. Det som inte beaktats i många nya material är att de åldras på ett snyggt sätt. Byggnadsvårdaren  Gudmundsson som startade Gysinge byggnadsvårdscentrum brukar säja att “underhållsfria” material är sådana som inte kan underhållas – man får riva hela rasket och bygga nytt.

I maj kommer beslutet om huruvida vi får stöd av SFV för kursen.

Gamla folkskolans vänner årsmöte 18 mars 2012

Styrelsen beslöt preliminärt att årsmöte skulle hållas söndagen den 18 mars kl. 14 på Gamla folkskolan förstås. Det är första årsmötet så reservera dagen och kom med. En hel del viktiga frågor skall diskuteras – speciellt verksamheten och ombyggnaden – och en ny styrelse skall väljas.

Den nuvarande styrelsen bildades så att hela föreningen ( fem personer) var med i styrelsen i april förra året. Men nu har vi 30 medlemmar och det är på tiden att välja en ny styrelse.

Principerna för verksamheten måste också diskuteras och det bästa är ju att vara med nu i början förrän nånting alls är fastslaget. Det blir också en större ombyggnad då värme och vatten skall ändras helt och hållet i sommar.

Styrelsen beslöt också anhålla om pengar från Svenska folkskolans vänner för böcker om och en kurs i byggnadsvård med tanke på kommande behov.

Och så gäller det att få till stånd en någorlunda realistisk budget. Vi måste få in så mycket pengar att vi kan hålla igång huset.

Film om Lekstrand 1953 i dag kl. 19

I dag visar Fornminnesföreningen Gottfrid Siréns film från Lekstrand år 1953 (tror jag). Den är svart-vit på 8 minuter och utan ljud men ganska intressant i alla fall. Den visas från datamaskin så det går lätt att pausa och diskutera vem som syns på bilden …

Kom till Hemborg klockan sju så tittar vi på den. Kaffe serveras.

Gottfrid Sirén gick alldeles nyligen bort efter en lång tjänst folkhögskolan till fromma. Han var också en stor vän av Lappträsk och hembygdsföreningen. Och riktigt duktig som filmfotograf. Den tekniska kvaliteten är 50-talets smalfilm men den har definitivt konstnärliga kvaliteter.

(Det kom så mycket folk att serveringsrummet inte räckte till fastän vi hade placerat ut stolar riktigt tätt. En del måste sitta ute i tamburen.)