Allting på dessa sidor bör skyllas enbart på Nisse Husberg (foto 4 juni 2022)
Man kan använda uttrycket:
Han vrikla footn
för “Han vrickade foten” men det kan också användas i ett mera allmänt sammanhang. Till exempel:
Taa å vrikel te stååltråånn tills han gaar åå !
vilket betyder att man skall vicka och bryta ståltråden fram och tillbaka tills den går av.
För nån vecka sedan började plötsligt ett tusental kineser läsa vår nätsida. Nåja, de läste knappast nånting utan försökte bara hitta nån svag punkt så de kunde infektera systemet med skurkvara. Så jag har stängt av dem.
Det kan annars vara på sin plats att vara försiktig med skumma typer som inte ens förstår vårt språk. De har sällan något gott i sinnet. Om datamaskinen blir väldigt långsam så kan den vara infekterad och all trafiken sköter någon utomstående om.
Vår förbindelse skall uppdateras men det tycks ta litet tid så nätet kan på riktigt vara långsamt på kvällar och lördag-söndag. En fördubbling av trafiken är beställd så vi väntar bara på att den skall genomföras. Nebula skulle gärna höja trafikkvoten men så måste de beställa mera trafik av Sonera som ju inte hör till dem som snabbt får nånting gjort …
För utlänningar, utbölingar och ungdomar som inte ännu lärt sej Te Rikti Språåtji i Hindersby kan jag meddela att uttrycket:
He stryyna !
används då man häller nånting och det kommer mer än man tänkt sej. Om man litet oförsiktigt och hastigt vippar kaggen med bensin då man fyller på motorsågen så kan bränslet plötsligt flöda över. Eller då man häller mjölk i kaffet och det kommer mycket mer än man tänkt sej. Förstås kan det användas också om mjöl och liknande material om de plötsligt rasar ned i större mängd än man avsett.
Jag vet inte hur man skall översätta uttrycket utan det måste troligen omskrivas: “Ojdå, det kom plötsligt mer än jag tänkt mej !”
Förra veckan hittade jag på nätauktion en gammal handbok i hur man murar ugnar. Den är skriven av Gustaf Edvard Asp (1866-1952) som var arkitekt och lektor vid Anstalten för Yrkesfrämjandet i Åbo. Första upplagan av “Uunimuurari” gavs ut tillsammans med J.A. Peltonen år 1932 men 1944 gav G.E. Asp ut en utökad upplaga “Unninmuuraaja” som kom i en tredje upplaga 1948. Den har varit murarnas “bibel” i uppbyggnaden efter kriget.
I boken konstaterar Asp att en rund ugn med plåtskal enligt Wimans princip är den bästa.
Det är viktigt att kanalen från eldstaden står fritt från väggarna och att hela ugnen står fritt från pipan. Annars uppkommer det sprickor för hela ugnen rör sej en hel del då den eldas och svalnar.
En förbättrad version med luftintag underifrån presenteras också av Asp:
Troligen är alla gamla kakelugnar murade enligt dessa principer.
Efter att ha pustat ut från teatern så samlades styrelsen för Gamla folkskolans vänner till vårens första styrelsemöte. Vintern är inte direkt högsäsong för oss men trots allt har två värmepumpar kommit igång och den tredje är nästan färdig. Rinken och uthuset har fått el och rivningen av väggskivorna i f.d. duschrummet har påbörjats.
Styrelsen beslöt att våren kommer och tänkte planera verksamheten så småningom. Inom mars borde en mängd träd fällas och sågas till ved. Vi funderar på att mura upp en kakelugn (med plåtskal) i arbetsrummet.
På grund av ändringarna har det varit besvärligt med rummens namn så nu beslöt styrelsen att de officiella namnen skall vara:
Slöjdsalen (alternativt Stora salen eller Gymnastiksalen)
Lilla salen (där nu vattenho och vattenvärmare finns)
Arbetsrummet (lärarbostaden gamla arbetsrum, f.d. duschrum)
Mötesrummet (lärarbostadens sal)
Köket
Det blir ännu litet förändringar – mest i arbetsrummet som byggs om nästan helt. Där skall de gamla väggskivorna bort och den nya dörren sättas in mot tamburen. Ett nytt golv behövs också men det vi nu funderar på är kakelugnen. Den behöver en ganska hög murad pipa men det finns både grund och brandmurar kvar från förut.
Värmen har fungerat riktigt bra men elkostnaderna är höga. Bara vi får värmepumparna att fungera ordentligt så skall det hoppeligen dra ned på elåtgången. Men kakelugnar skulle nog vara ett välkommet tillägg under kalla vinterdagar.
Utomhus blir det ännu inte mycket aktivitet utom ifråga on trädfällning men det gäller att planera för varma vårdagar redan nu. Det börjar komma bokningar av utrymmena för den varmare delen av året redan nu.
Så här under vintern är det lämpligt att fundera på värmekällor – på sommaren orkar man inte riktigt med det. Senaste numret av Byggnadskultur (som utges av Sveriges Byggnadsvårdsförening) handlar också om Uppvärmning och eldstäder.
Värmepumpar i all ära men de kostar pengar och värmer inte gratis även om de sparar jämfört med direkt elvärme. Och så har de sämsta verkningsgraden då det är som kallast. Så det behövs andra värmekällor och fortfarande är en av de effektivaste en gammaldags kakelugn. Speciellt för oss som har ved i egen skog (så mycket att det mesta ruttnar bort) är den dessutom en förmånlig värmekälla.
Kakelugn med kakel är en dyr sak som bara finns i finsalen medan vanliga rum har kakelugn utan kakel. Smeden i byn tillverkade nämligen plåtringar innanför vilka man kunde mura upp en kakelugn (eller “rörspis” som det kallas i Sverige). Förutom att det var mycket lättare att mura då teglet fick stöd mot plåten så var plåtskalet så tätt att dessa kakelugnar nästan aldrig läcker.
Vi har en kvar fastän de flesta revs då värmeledningen installerades på 50-talet. Den fungerar utmärkt fortfarande. Torde vara murad på 30-talet. Den används mest för tilläggsvärme då det är som allra kallast. Annars eldar vi med flis så det blir inte dyrare.
Underligt nog har dessa kakelugnar aldrig blivit vanliga i Sverige trots att det finns ett svenska patent på dem (nr. 400 från 1878) av E.A. Wiman som var berömd VVS-ingenjör och uppfinnare. Det är alltså inte någon finländsk uppfinning fastän den blivit vanlig i Finland. I patentet heter det:
“Ugnen kan utföras af kakel eller annat mur-
verk samt, der så är lämpligt, omgifvas af plåt.”
Vidare “De här ifrågavarande ugnarne, hvilka
till följd af sin konstruktion kunna upphettas
till en synnerligen hög värmegrad, böra der-
före, for att undvika de nämnda olägenheterna,
i allmänhet utföras fristående och af möjligast
lufttätt material (kakel eller jernplåt) å alla
sina sidor.”
Observera att Wimans kakelugn – i motsats till den i Sverige vanligaste typen – har anslutning till pipan nere. Det är viktigt att kakelugnen står fritt så den kan röra sej utan att spricka. Inne i Wimans kakelugn står första rökröret också fritt av samma orsak. Taket på kakelugnen ligger alltså inte på första röret från eldstaden utan på ytterväggarna som är betydligt svalare och rör sej mindre.
Lägg märke till det intressanta spjället som består av två rör med fyra hål. Då det inre röret vrids så att hålen är mittemot det yttrerörets så är kanalerna öppna men kan lätt stängas.
” Genom kringvridning af spjellet stän-
gas öppningarna till kanalerna c. Spjellet s
är äfven så konstrueradt, att det vid kakel-
ugnens och skorstenens sotning kan helt och
hållet utdragas, lemnande då en vid öppning,
genom hvilken sot och aska med lätthet ut –
tagas. Tillika är det genom sitt läge tätt under
eldstadsluckan lätt åtkomligt för reglering vid
eldningens skötande.”
Inte var de dumma för 140 år sedan även om de inte hade datamaskiner.
Efter ett upphåll under december har arbetet på elkabelgrävandet åter satt igång. De försökte tidigare borra under ån vi Hopenbackan men det lyckades inte eftersom berget kom emot så röret blev så grunt att det flöt upp. I mitten på januari kom en ny borrmaskin som den här gången borrade genom berget så det flyter knappast upp nu.
De gamal transformatorerna uppe i stolpar kommer att ersättas med små skjul:
Men knappast försvinner de gamla stolplinjerna före vårbruket.
I morgon är det slutspurt på teatern. Det har varit tuffa veckor med allting slutsålt. Om vi ser litet bakåt så har det gått väldigt bra. Det är ogörligt att välja ut någon del av pjäsen som skulle varit speciellt bra – det har varit mycket jämnt.
En liten tillbakablick:
Förväntansfull publik.
Före Bonanza.
Ridåhalaren.