Allting på dessa sidor bör skyllas enbart på Nisse Husberg (foto 4 juni 2022)
Det tycks vara ett obekant ord i modern svenska men här används det flitigt och finns med i Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket på Projekt Runeberg:
”VIA I, v. a nåda. nita, kröka (spetsen af en
spik, sedan han blifvit inslagen). ”Via spiken”.
F1. (Nl). Väiä (ipf. väidä, p. p. väien), id. G.
Jfr. vika 1.
VIA 2, f. en sådan krökning på en spik.
Fl. (Nl.).”
Tydligen kommer det från ”vika” och används bara i Nyland.
Jag skrev tidigare om Beprövat byggande men började fundera på att det finns också en annan nivå på förståndigt byggandet och kom fram till att man borde syssla med Robust byggande. Det är alltså inte fråga om att enbart använda material och metoder som är minst 60 år gamla och visat sej vara bra – i motsats till de mögelmaterial och -metoder som använts efter 1960.
Robust byggande innebär att man använder också nya material och metoder men att man ser till att det går lätt att byta ut material och konstruktioner som visar sej vara dåliga. Det här underlättas av att man nuförtiden kan använda billig och bra skruv. Just skruvandet har utvecklats en hel del de senaste åren. Ibland litet för mycket eftersom man måste ha ett halvt dussin olika spetsar i lager för att klara av spårskruv, kryss (med både PH och PZ), torx, fyrkant och andra. Det är inte så dyrt men det är ett elände att se till att man alltid har alla de olika spetsarna med sej.
Om skruv är en viktig del i robust byggande så är lim mer eller mindre förbjudet. Då försvinner alla möjligheter att senare rätta till fel och brister – det är bara att riva och elda upp alltihop. Fogskum är på gränsen men borde förbjudas av den orsaken att det är för tätt och kan förorsaka kondens inne i konstruktionerna.
Inte är det något fel på spik heller om man håller sej till hyfsade dimensioner och i all synnerhet låter bli att spika i kors. Då får man nämligen plocka bort virket i små bitar. Jag har rivit så mycket att jag minsann svurit ve och förbannelse över alla korsspikare. Däremot är det lätt att plocka isär konstruktioner där man kommer åt att dra spikarna rakt ut.
De gamla timmermännen byggde hus som kunde plockas ned ganska lätt. På stockhusens tid var det en småsak att plocka ned ett hus och flytta det. Tätningen måste förstås göras om men det fick man syssla med också vid normalt underhåll av huset.
Fönsterbågar var ihopsatta med trätappar och kunde tas isär bara genom att slå ur tapparna. Sedan kunde man reparera en del eller byta den och sätta ihop igen och fönstret var som nytt. Det går inte med moderna fönster. Den moderna byggtekniken är ytterst slösaktig i den meningen att just ingenting kan återanvändas. Och så blir det stora berg av avfall.
Sedan borde man också använda huvudet då man planerar konstruktionerna. Det är stor skillnad i rivandet (eller egentligen åtskiljandet) om man lämnar spikarna bakom andra konstruktioner eller om man lätt kommer åt dem senare. Så man borde planera huset med tanke på att riva det …
Ett exempel på hur man inte borde göra finns i Ribackhuset (som jag byggde 1977) där Henrik nu bygger om. Jag slog nämligen betonggolv i övre WC utanför väggskivorna så att nedre ändan på skivan blev bakom betongen. Det var riktigt dumt och nu får man bort skivan bara i små bitar. Felet med byggande är att det rivs för sällan. Den som bygger hinner inte lära sej förrän det är för sent. Det är framtida generationer som får betala för dumheterna.
Därför skulle det vara viktigt att utveckla traditioner för robust byggande. Men kan alltid tänka på att ens eftermäle blir bättre och barn och barnbarn svär mindre över vad gubben gjort …
Nu är golvbräderna inburna i slöjdsalen men där får de säkert ligga en tid. I alla fall så öppnade vi ett paket för att se om vi hade köpt dyr brännved.
Inte är det med våra mått A-sortering för då skulle det vara kvistfritt. Men virke är dyrt i städerna och kvaliteten blir hela tiden sämre. Det lär vara tillåtet med kvistar på A-sorteringen – men inte stora hål. Vårt kvistfria virke är säkert någon sorts guld- eller platinasortering.
Nåja, kanske vi inte behöver såga det till ved. Hyvlingen är bra och kanterna svagt rundade så stickor kommer det inte från dem. På bilden är brädorna inte ihopslagna alls.
Pärlsponten är uppspikad bakom köksskåpen. Den är grön fastän den ser blå ut på den övre bilden.
Vi kom i går hem med ett trägolv för arbetsrummet. Det har en intressant historia för det är ett berest trägolv. Ursprungligen kommer det från Siljan i Dalarna men har varit en sväng ner i Tyskland. Av nån anledning skickades det tillbaka (konkurs i den tyska firman eller nånting) och blev nedklassificerat från A-sortering. Priset var en tredjedel av katalogpriset så därför är det nu i Hindersby – snål som man är. Det fanns i en träfirma på Södermalm ett par hundra meter från Vikingterminalen så vi lastade det i paketbilen och körde ombord. Alla längder är 5,03 meter så det blev en meter utanför bakdörren men till all tur var det torrt väder i går.
Allt i bilen skall inte till gamla folkskolan. Vi tog trägolv till Ribackstuvun med detsamma. Men pärlspunten ovanpå (från Borgå) skall spikas upp i skolan.
Arbetsrummet är 4,3×4,3 meter så det behövs inga skarvar. Men alla bräder (20×137 mm) är inpackade och man kan inte se hur de ser ut så i värsta fall har vi köpt väldigt dyr torkad (8 %) ved. Det blir spännande att se men blir inte lagt än på länge eftersom det lönar sej att göra tak och väggar klara först. Det är klent virke så underlaget måste vara ganska tätt (ca. 45 cm) och stabilt men det går säkert bra ovanpå betonggolvet. Fördelen är att det inte lyfter golvet så mycket. Siljans trägolv skall vara så precisa att de inte behöver hyvlas efter läggningen men vi får nu se …
Efter en vecka i Sverige är vi återkomna med köksskåp och tapeter. Tapeterna är världens billigaste – ungefär en 20-del av vanligt pris. De är papperstapeter från Vitryssland och köpta på Blocket. Kvaliteten är ännu litet oklar – den kan vara bra och den kan vara mindre bra men de ser ganska snygga ut. Papperstapeter skall det vara – ingen plast”förstärkning” som bara jäklas. Papperstapet går bra att torka av om färgen är hållbar men det vet vi inte ännu. I värsta fall så förlorar vi omkring 30 euro … Men tapeterna kommer från 140 cm uppåt. Hela nedre delen av väggen blir pärlspunt.
Pärlspunten är målad en gång med Allbäcks Linus (cellulosatempera) i lindblomsgrönt. Nu blir ju aldrig färgerna rätt på en datamaskinsskärm – olika från skärm till skärm – men fotot ger en aning om hur det blir.
Nu är plåt fastskruvad bakom diskbordet för att hindra drag och möss. Ellens Hufvudstadsblad från 1960 behövs inte mera. Härefter skall träpanelen spikas upp och målas och sedan kan rör och spis installeras på nytt och skåpen läggas tillbaka. Månne inte köket kommer igång ännu i år.
Den traditionella höstmiddagen hölls idag för att få in pengar till reparation av plåttaket. Och visst ser man redan glänsande ny plåt på taket.
Det var fullsatt och inte utan orsak. Maten var ”superb”. Vi kan rekommendera den här restaurangen …
Styrelsen beslöt beställa ett medlemskort för föreningen och vi fick dem redan:
Storleken är visitkort och på baksidan finns föreningens adress, kontonummer och epost.
Nu är den sista värmepumpen installerad i gamla folkskolan (i köket). Nu finns det värme överallt.
Däremot är det fullt kaos i köket eftersom alla skåp är borttagna. Nu skall panelen spikas fast men först måste vi göra nånting åt mössgångarna kring de gamla rören.
Bakom nedre skåpet fanns en mängd tidningar som Ellen (lärare på 50- och 60-talet) tydligen lagt dit i september 1960. Antagligen drog det från rörhålen i hörnet. Möjligen sätter vi plåtar i hörnet.
Sommaren är slut. Fornminnesföreningen samlades i Hurtigs torp för att avsluta sommarsäsongen med det traditionella kaffet. Men visst har det varit en lång sommar. Sedan april har det varit en enda frostnatt (för nån vecka sedan). Och ännu är det varmt.
Nu fick jag testa den nya kameran som är betydligt ljuskänsligare. En del fotografier är suddiga eftersom torpet är så mörkt att slutartiderna blev långa. Men för första gången kunde jag låta bli att använda blixt (som ger alldeles felaktigt ljus).
Men ibland ljuger kameran. Så här ljust var det inte.
Det var en hel del barn med så det kunde bli litet livat.
Men i bisahörnet var det ganska lugnt.
Snart släcks ljusen för år 2013 och så är det bara att vänta på nästa sommar. Men först skall alla höstarbeten göras undan, julen firas och vinterns skogsarbeten skötas …
Det är ganska lätt och billigt att sätta upp en bröstpanel med pärlspont. Fördelen med målad panel är att den är stark och lätt att reparera och måla om. Och så är den ju snygg. Priset för 11 mm panel är under 1 euro/m och 95 mm lister täcker ungefär 85 mm. Då går det åt nästan 12 lister per löpmeter vägg.
Då man köper lönar det sej att mäta paketens längd. Vi behövde en höjd på 140 cm och paketen var just precis 420 cm så det blev exakt tre lister per längd. Enklast är att kapa längderna med cirkelsåg och bygga ett mothåll. Man skruvar fast cirkeln vid två blankor och sätter ett mothåll på lämpligt avstånd och skruvar fast det ordentligt också. Sedan är det bara att såga. Kapar men långsamt så blir det mindre stickor.
Efter en kvart finns det 72 längder.
Därefter skall panelen målas INNAN den spikas fast. Annars blir det omålade springor då den torkar. Vi valde Linus väggfärg (Allbäck) från Byggnadsapoteket som är linoljebaserad emulsionsfärg vilket betyder att den späds ut med vatten. Den är alltså inte en vanlig linoljefärg och kan inte blandas med linoljefärg. Den innehåller shellack och blir ganska hård och tvättbar då den torkar. Den kan målas på alla ytor inomhus och är mycket värmetålig så den passar också för de gamla kakelugnar med plåtskal som är vanliga hos oss. Man köper den som vit grundfärg och blandar i pigment som kommer i en påse. Det ger en viss frihet att välja kulör.
Vi valde lindblomsgrönt som är svagt gulaktig. Men man ser aldrig från färgkartorna hur det blir i verkligheten så det blir spännande. Det är inget problem att byta kulör. Väggen skall målas på nytt i alla fall efter det den är uppspikad.
