Kategori: Byggnadsvård

Eftersom jag surfar på nätet efter information om byggnadsmetoder och -material som har minst 60 år på nacken så måste man nästan alltid använda nyckelordet “byggnadsvård”. Det är rent hemskt hur mycket helt felaktiga råd det ges ifråga om byggandet. Naturligtvis garanterar ordet “byggnadsvård” inte att allting är OK men byggnadsvårdare har som regel en tendens att vara skeptiska till alla möjliga “moderna” material och metoder som ofta visar sej vara rena katastrofen.

60 års erfarenhet gör inte metoderna och materialen perfekta men då har man i allmänhet hunnit lära sej både de positiva och de negativa sidorna. Och vet var de kan användas och var de inte kan användas – även om man undrar då man ser alla mögelhusen. Vissa lär sej bara inte.

Nå, jag försöker hålla en länksamling om bra nätsidor men så hittade jag Byggnadsvårdstorget (http://www.byggnadsvardstorget.se/) som redan har samlat massor med länkar. Rekommenderas varmt.

Förra veckan hittade jag på nätauktion en gammal handbok i hur man murar ugnar. Den är skriven av Gustaf Edvard Asp (1866-1952) som var arkitekt och lektor vid Anstalten för Yrkesfrämjandet i Åbo. Första upplagan av “Uunimuurari” gavs ut tillsammans med J.A. Peltonen år 1932 men 1944 gav G.E. Asp ut en utökad upplaga “Unninmuuraaja” som kom i en tredje upplaga 1948. Den har varit murarnas “bibel” i uppbyggnaden efter kriget.

I boken konstaterar Asp att en rund ugn med plåtskal enligt Wimans princip är den bästa.

Det är viktigt att kanalen från eldstaden står fritt från väggarna och att hela ugnen står fritt från pipan. Annars uppkommer det sprickor för hela ugnen rör sej en hel del då den eldas och svalnar.

En förbättrad version med luftintag underifrån presenteras också av Asp:

Troligen är alla gamla kakelugnar murade enligt dessa principer.

Så här under vintern är det lämpligt att fundera på värmekällor – på sommaren orkar man inte riktigt med det. Senaste numret av Byggnadskultur (som utges av Sveriges Byggnadsvårdsförening)  handlar också om Uppvärmning och eldstäder.

Värmepumpar i all ära men de kostar pengar och värmer inte gratis även om de sparar jämfört med direkt elvärme. Och så har de sämsta verkningsgraden då det är som kallast. Så det behövs andra värmekällor och fortfarande är en av de effektivaste en gammaldags kakelugn.  Speciellt för oss som har ved i egen skog (så mycket att det mesta ruttnar bort) är den dessutom en förmånlig värmekälla.

Kakelugn med kakel är en dyr sak som bara finns i finsalen medan vanliga rum har kakelugn utan kakel. Smeden i byn tillverkade nämligen plåtringar innanför vilka man kunde mura upp en kakelugn (eller “rörspis” som det kallas i Sverige). Förutom att det var mycket lättare att mura då teglet fick stöd mot plåten så var plåtskalet så tätt att dessa kakelugnar nästan aldrig läcker.

Vi har en kvar fastän de flesta revs då värmeledningen installerades på 50-talet. Den fungerar utmärkt fortfarande. Torde vara murad på 30-talet. Den används mest för tilläggsvärme då det är som allra kallast. Annars eldar vi med flis så det blir inte dyrare.

Underligt nog har dessa kakelugnar aldrig blivit vanliga i Sverige trots att det finns ett svenska patent på dem (nr. 400 från 1878) av E.A. Wiman som var berömd VVS-ingenjör och uppfinnare. Det är alltså inte någon finländsk uppfinning fastän den blivit vanlig i Finland. I patentet heter det:

“Ugnen kan utföras af kakel eller annat mur-
verk samt, der så är lämpligt, omgifvas af plåt.”

Vidare “De här ifrågavarande ugnarne, hvilka
till följd af sin konstruktion kunna upphettas
till en synnerligen hög värmegrad, böra der-
före, for att undvika de nämnda olägenheterna,
i allmänhet utföras fristående och af möjligast
lufttätt material (kakel eller jernplåt) å alla
sina sidor.”

Observera att Wimans kakelugn – i motsats till den i Sverige vanligaste typen – har anslutning till pipan nere. Det är viktigt att kakelugnen står fritt så den kan röra sej utan att spricka. Inne i Wimans kakelugn står första rökröret också fritt av samma orsak. Taket på kakelugnen ligger alltså inte på första röret från eldstaden utan på ytterväggarna som är betydligt svalare och rör sej mindre.

Lägg märke till det intressanta spjället som består av två rör med fyra hål. Då det inre röret vrids så att hålen är mittemot det yttrerörets så är kanalerna öppna men kan lätt stängas.

” Genom kringvridning af spjellet stän-
gas öppningarna till kanalerna c. Spjellet s
är äfven så konstrueradt, att det vid kakel-
ugnens och skorstenens sotning kan helt och
hållet utdragas, lemnande då en vid öppning,
genom hvilken sot och aska med lätthet ut –
tagas. Tillika är det genom sitt läge tätt under
eldstadsluckan lätt åtkomligt för reglering vid
eldningens skötande.”

Inte var de dumma för 140 år sedan även om de inte hade datamaskiner.

 

Nu finns det nästan lika många åsikter som det finns människor men om man ser det med s.k. byggnadsvårdsögon så är det klart vad man INTE bör göra. Bakgrunden är att kommunen rivit golvet under duschrummet i gamla folkskolan och slagit betong i stället och nu gäller det att göra ett nytt så jag gick igenom byggnadsvårdens golvsidor. Man kan laga det på många olika sätt men i motsats till vad byggnadsfirmorna påstår så skall man

– INTE limma

– INTE slipa (utan hyvla)

– INTE planhyvla (utan bara hyvla bort kanter för hand)

– INTE lacka

– INTE behandla med lut

– INTE behandla med kalk

– INTE vitlasera

– ABSOLUT INTE använda plastfärger (latex och akryl)

– INTE sätta in golvvärme

– INTE använda fogmassa

– INTE skura med varmt vatten utan med kallt

– INTE köpa “antikbehandlat”

– INTE köpa “strukturborstat”

Det man borde göra är att använda virke med

– smala årsringar

– alltid sätta tjeenan oppååt (kärnvirket uppåt)

– helst använda virke ut stockens mitt

– använda gammalt golvvirke (över 50 år inomhus)

– fukthalten bör vara ca. 8 % i hus som alltid är uppvärmda

– fukthalten  kring 14 % i hus som ibland är kalla

– såpskurning med kallt vatten nån gång per år

– fernissa eller linoljefärg

Beroende på när ett golv är lagt så är golvplankorna:
– kilsågade 20-30 cm 5 cm tjocka fram till 1850
– ångsågade 18-20 cm 32 mm tjocka 1850-1900
– ramsågade 12-14 cm 32 mm tjocka 1900-

Tyvärr har byggnadsvård redan blivit så populärt att firmorna börjar göra reklam som innehåller ordet “byggnadsvård” eller “gammalt, beprövat”. Det är ju – som all reklam – ren lögn i många fall. En “linoljefärg” kan innehålla nån ynka procent linolja och resten är plastoljor. Det gäller att handla i de tuffare byggnadsvårdaffärerna så man vet vad man får. Gysinge i Sverige och Byggnadsapoteket i Finland.

Men man skall inte tro på allting som byggnadsvårdare påstår heller …

Och så en del länkar till golv:

Gudmundsson: Målade golv

Claessons: Ytbehandling av trä

Byggnadsvårdsföreningen: Gamla trägolv

Byggnadsvårdsföreningen: Så lade jag trägolv

 

 

Byggnadsapoteket i Billnäs har blivit den ledande specialaffären för bra byggnadsmaterial, dvs. sådant som har använts i minst 50 år i motsats till dagens uppreklamerade nya produkter som ibland visar sej vara omöjliga redan efter några år. Mögelhus har det byggts sedan 1960 och det tycks vara omöjligt att få slut på eländet.

Nu har Byggnadsapoteket öppnat filial i Helsingfors på Högbergsgatan 8 (södra Helsingfors). Det är i samma kvarter som vår bostad på Skepparegatan så man kan alltid försöka få Henrik att knalla in där och hämta det som behövs. Personligen försöker jag undvika Helsingfors så grundligt som möjligt. Jag bodde där i nästan 30 år och det räcker för det här livet.

Med tanke på vår byggnadsvårdskurs så är det i alla fall bra att det finns en filial närmare – även om det inte tar så mycket mera tid att köra till Billnäs. Åtminstone skall man undvika rusningstider i Helsingfors för trafiken har blivit helt omöjlig nu.

Byggnadsapotekets handbok är en verklig lunta som varje byggnadsvårdare (alla som är intresserade av hållbart byggande) borde skaffa sej. Nummer 3 säljs nu för litet under 40 euro. Rekommenderas varmt. Vissa av prylarna får man helt enkelt inte på annat håll och så är kvaliteten betydligt bättre än i vanliga affärer.

 

 

 

Det finns ett otal affärer som säljer modernt skräp (sorry nu bara) som skall hålla i all evighet men som man sedan måste byta helt efter några år. Alla de “eviga” fabriksmålade plåtarna flagar och går inte att måla på vanligt sätt – man borde ta ned dem och skicka dem tillbaka till fabriken. Plast överallt som närmast är miljöförstöring.

Gysinge centrum för miljövård har garanterat äkta vara men det kan kännas långt borta i Stockholm (även om man kan ta färjan över för 40 euro). Misströsta icke ty det finns hjälp på närmare håll: Byggnadsapoteket i Billnäs. Jag fick för ett pra dagar sedan den nya handboken (nr. 3) som är på 623 sidor och verkligt fin. Anette Ringbom har satt ihop den väldigt förtjänstfullt på svenska och finska.Det är alltså en katalog över Byggnadsapotekets varor men gör nog skäl för namnet handbok för där finns en hel del om hur man bygger och reparerar gamla hus.

Och där finns väldigt mycket av Gysinge sortiment. En snabb genombläddring ger vid handen att priserna underligt nog inte är högre än i Sverige – vilket annars är vanligt. Tyvärr finns katalogen ännu inte på nätet även om den utlovas. Så därför måste man tillsvidare köpa handboken men det är en billig investering för dem som vill bygga på ett sunt sätt – inte köpa grisen i säcken med alla möjliga oprövade material som man lovar vad som helst om. Och som i värsta fall förstör huset. Mögelhusen står tätt i dagens Finland.

Enligt Googles kartor är det ca. 185 km från Hindersby så man kör dit på litet över två timmar. Adressen finns på Byggnadsapotekets nätsida.

 

“Det är inte länge sedan som det byggdes sunda hus i Sverige, hus som vi människor kunde bo i utan att få problem med vare sig fukt, mögel eller tråkiga allergier. Så sent som på 1950-talet var man fortfarande noga med val av virke, isoleringsmaterial och färg. Allt skulle stå pall för väder, vind och tidens välvässade tänder.

Sen hände något. Någon började spela skivan baklänges. All kunskap, månghundraårig i vissa fall, kastades överbord för nya, revolutionerande material: masonite, treetex, plastfärg och mineralull. Allt det där nya som skulle vara så bra, men som kostat svenska husägare miljardbelopp i fukt, mögel och allmänt elände. Riktig färg och sunda byggmaterial har sedan varit svåra att hitta, men den saken har vi ändrat på.”

Ett citat från Göran Gudmundssons betraktelse i Görans hörna på Gysinge nätsidor som passar alldeles utmärkt också här. Göran är antikvarie och arbetade på Riksantikvarieämbetet och Gävle länsmuseum tills han tyckte att museistilen inte passade honom. År 1990 grundade han Gysinge centrum för byggnadsvård i de gamla arbetarbostäderna som han av en slump hittade: “De hade stått obebodda i 20 år och allt var plundrat, kakelugnar, dörrar, till och med matjord. Inte en ruta var hel och det regnade in genom taket.”

Tanken var att sätta dem i skick och efter ett år börja sälja reservdelar till gamla hus “Men efter en artikel i Dagens Nyheter har vi haft rusning från första dagen.” Nu besöks centrumet av omkring 100 000 svenskar varje år (och en del finländare). Göran kan inte motstå ruckel utan måste helt enkelt börja rusta upp dem.

Byggnadsvård är redan nu en stor sak i Sverige och det finns liknade byggnadsvårdbutiker i nästan varje större stad. De säljer material som inte finns att få i den industrialiserade bygghandeln.

Göran är bra på att skriva och han är en av de roligaste skribenter jag läst. Expressen karakteriserar hans senaste bok “Stora boken om byggnadsvård” med “Han drar sig varken för temperamentsfullt filosoferande eller knäppa hugskott, och med excentrisk lynnighet tordönsfördömer han allt han inte gillar.” Och även om man inte sysslar med byggnadsvård så kan man med nöje läsa hans nedsablande av plastfärger och nya “underhållsfria” material som han menar är sådana som “inte går att underhålla”. Det är svårt att använda skräpet efter att ha läst hans böcker

Jag har beslutat kasta bort all plastfärg och sätta upp ett lager med Gysinge linoljefärg i stället. Den håller ju hur länge som helst och passar allting från trä till plåt. Tyvärr kan man inte lita på att annan “linolje”färg inte är “förbättrad” med tillsats av plastoljor. Bygghandeln och byggandet i allmänhet börjar vara rena rama laglösa Vilda västern och i många fall rent lurendrejeri.

Det som harmar mest är att jag före upptäckten av Gysinge målade huset med Teho. Det hade tidigare också varit målat med Teho som varit utmärkt. Men den nya färgen var alls inte samma färg utan nån eländig plastoljefärg som ramlar bort i stora flagor eller sitter stenhårt på vissa ställen.  Vi har målat om solsidan men det var ett hemskt arbete. Aldrig någonsin mer i mitt liv kommer det “moderna” färger till det här stället.