Idag kopplade vi på vattnet till köket och bostadens WC och därmed är första skedet i ombyggnaden av gamla folkskolan klar: värmen och vattnet. Men det finns ännu mycket kvar också i köket innan det kan användas. Köksskåpen skall installeras och så skall det snyggas upp litet.
Månad: november 2013
Elgsoppå
Såm håppeliigen all veit så e he
ELGSOPPÅ opa sönda 24.11 klockån 12-14 opa Lokaaln
för byyssbooar å markeegari. Ja veit int åm ja hinnär för ja ska ti radion å praat i programme Pia och Peter millan 10 å 12 opa sönndaain. He handlar åmm bööndär.
Vattnet äntligen färdigt
Det tog tid men nu är alla rören kopplade – också i köket och bostadens WC. Men jag har ännu inte vågat provtrycka dem. Det är bäst att man gör det på förmiddagen så man har hela dagen på sej att torka upp vattnet :-). Ifall man skulle råka glömma att dra till någon koppling ordentligt …
Så här ser det ut bakom diskbordet. PEX-rören (plast) är inne i skyddsrör (blå och röda) och allting är inne i isoleringsrör (grå). Under isoleringen finns också värmeslingor (klena bå på bilden). Allting är i lådor som hestår av två 5 cm ribbor med en täckskiva. Alla rör är alltså dragna utanpå väggarna – ingenting finns inne i väggarna eller under golvet. Man ser genast om de börjar läcka vilket begränsar eventuella vattenskador betydligt. De värsta vattenskadorna är de som läckt i åratal utan att någon märkt det.
Rören fryser inte med litet då de är isolerade och har värmeslingor under isoleringen. WC:n i hörnet med två ytterväggar var ett problem då rören frös nästan varje vinter. Inte att undra på eftersom de var dragna i golvet utanpå stensockeln. Om man kommer åt rören inifrån så är det lätt att sätta en värmefläkt att tina upp dem. Men det behövs knappast med de här installationerna. Alla rör är nu mitt inne i huset utom de som går till WC:n i hörnet.
Nu måste ännu köksskåpen fixas och där är det nödvändigt med litet reparationer. Ett par lister måste bytas men inget större. Nya handtag kom i dag – köpta på Tradera för 150 kronor. Ett nytt handtag kostar redan närmare 100 kronor (10 euro) så det var rätt bra för 20 st. De kommer från Västerås men det tog bara ett par dagar att få dem i postlådan.
Det är inte omöjligt att vi får igång köket och WC:n ännu i år och då blir huset genast mycket användbarare. Sedan fortsätter arbetet med arbetsrummet som fått vänta medan köket lagas.
Göran tog reda på att det är fritt fram att mura upp en pipa eftersom det har funnits och grund och brandmurning finns kvar. Så nästa sommar gäller det att plocka fram mursleven. Grandells Åke har donerat pengar till en eldstad som troligen byggs som plåtugn enligt gammalt mönster. Numera tillverkas dessa på nytt och man kan få en sats för ett ganska hyfsat pris.
Värmen från värmepumparna har fungerat bra. Då det var litet varmare måste jag stänga av den i köket så man skulle orka arbeta där. Nu blir det första vintern då vi har hela huset uppvärmt med värmepumparna och vi följer förstås noga med elförbrukningen.
Dagens ord: Ti vii ein spiik
Det tycks vara ett obekant ord i modern svenska men här används det flitigt och finns med i Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket på Projekt Runeberg:
“VIA I, v. a nåda. nita, kröka (spetsen af en
spik, sedan han blifvit inslagen). “Via spiken”.
F1. (Nl). Väiä (ipf. väidä, p. p. väien), id. G.
Jfr. vika 1.
VIA 2, f. en sådan krökning på en spik.
Fl. (Nl.).”
Tydligen kommer det från “vika” och används bara i Nyland.
Robust byggande
Jag skrev tidigare om Beprövat byggande men började fundera på att det finns också en annan nivå på förståndigt byggandet och kom fram till att man borde syssla med Robust byggande. Det är alltså inte fråga om att enbart använda material och metoder som är minst 60 år gamla och visat sej vara bra – i motsats till de mögelmaterial och -metoder som använts efter 1960.
Robust byggande innebär att man använder också nya material och metoder men att man ser till att det går lätt att byta ut material och konstruktioner som visar sej vara dåliga. Det här underlättas av att man nuförtiden kan använda billig och bra skruv. Just skruvandet har utvecklats en hel del de senaste åren. Ibland litet för mycket eftersom man måste ha ett halvt dussin olika spetsar i lager för att klara av spårskruv, kryss (med både PH och PZ), torx, fyrkant och andra. Det är inte så dyrt men det är ett elände att se till att man alltid har alla de olika spetsarna med sej.
Om skruv är en viktig del i robust byggande så är lim mer eller mindre förbjudet. Då försvinner alla möjligheter att senare rätta till fel och brister – det är bara att riva och elda upp alltihop. Fogskum är på gränsen men borde förbjudas av den orsaken att det är för tätt och kan förorsaka kondens inne i konstruktionerna.
Inte är det något fel på spik heller om man håller sej till hyfsade dimensioner och i all synnerhet låter bli att spika i kors. Då får man nämligen plocka bort virket i små bitar. Jag har rivit så mycket att jag minsann svurit ve och förbannelse över alla korsspikare. Däremot är det lätt att plocka isär konstruktioner där man kommer åt att dra spikarna rakt ut.
De gamla timmermännen byggde hus som kunde plockas ned ganska lätt. På stockhusens tid var det en småsak att plocka ned ett hus och flytta det. Tätningen måste förstås göras om men det fick man syssla med också vid normalt underhåll av huset.
Fönsterbågar var ihopsatta med trätappar och kunde tas isär bara genom att slå ur tapparna. Sedan kunde man reparera en del eller byta den och sätta ihop igen och fönstret var som nytt. Det går inte med moderna fönster. Den moderna byggtekniken är ytterst slösaktig i den meningen att just ingenting kan återanvändas. Och så blir det stora berg av avfall.
Sedan borde man också använda huvudet då man planerar konstruktionerna. Det är stor skillnad i rivandet (eller egentligen åtskiljandet) om man lämnar spikarna bakom andra konstruktioner eller om man lätt kommer åt dem senare. Så man borde planera huset med tanke på att riva det …
Ett exempel på hur man inte borde göra finns i Ribackhuset (som jag byggde 1977) där Henrik nu bygger om. Jag slog nämligen betonggolv i övre WC utanför väggskivorna så att nedre ändan på skivan blev bakom betongen. Det var riktigt dumt och nu får man bort skivan bara i små bitar. Felet med byggande är att det rivs för sällan. Den som bygger hinner inte lära sej förrän det är för sent. Det är framtida generationer som får betala för dumheterna.
Därför skulle det vara viktigt att utveckla traditioner för robust byggande. Men kan alltid tänka på att ens eftermäle blir bättre och barn och barnbarn svär mindre över vad gubben gjort …
Trägolvet inburet
Nu är golvbräderna inburna i slöjdsalen men där får de säkert ligga en tid. I alla fall så öppnade vi ett paket för att se om vi hade köpt dyr brännved.
Inte är det med våra mått A-sortering för då skulle det vara kvistfritt. Men virke är dyrt i städerna och kvaliteten blir hela tiden sämre. Det lär vara tillåtet med kvistar på A-sorteringen – men inte stora hål. Vårt kvistfria virke är säkert någon sorts guld- eller platinasortering.
Nåja, kanske vi inte behöver såga det till ved. Hyvlingen är bra och kanterna svagt rundade så stickor kommer det inte från dem. På bilden är brädorna inte ihopslagna alls.
Pärlspont
Pärlsponten är uppspikad bakom köksskåpen. Den är grön fastän den ser blå ut på den övre bilden.
Vi kom i går hem med ett trägolv för arbetsrummet. Det har en intressant historia för det är ett berest trägolv. Ursprungligen kommer det från Siljan i Dalarna men har varit en sväng ner i Tyskland. Av nån anledning skickades det tillbaka (konkurs i den tyska firman eller nånting) och blev nedklassificerat från A-sortering. Priset var en tredjedel av katalogpriset så därför är det nu i Hindersby – snål som man är. Det fanns i en träfirma på Södermalm ett par hundra meter från Vikingterminalen så vi lastade det i paketbilen och körde ombord. Alla längder är 5,03 meter så det blev en meter utanför bakdörren men till all tur var det torrt väder i går.
Allt i bilen skall inte till gamla folkskolan. Vi tog trägolv till Ribackstuvun med detsamma. Men pärlspunten ovanpå (från Borgå) skall spikas upp i skolan.
Arbetsrummet är 4,3×4,3 meter så det behövs inga skarvar. Men alla bräder (20×137 mm) är inpackade och man kan inte se hur de ser ut så i värsta fall har vi köpt väldigt dyr torkad (8 %) ved. Det blir spännande att se men blir inte lagt än på länge eftersom det lönar sej att göra tak och väggar klara först. Det är klent virke så underlaget måste vara ganska tätt (ca. 45 cm) och stabilt men det går säkert bra ovanpå betonggolvet. Fördelen är att det inte lyfter golvet så mycket. Siljans trägolv skall vara så precisa att de inte behöver hyvlas efter läggningen men vi får nu se …