I de flesta gamla hus finns det insulit innanför väggarna. Det var ett fint material som tätade och isolerade de gamla stockhusen alldeles utmärkt. Och i motsats till moderna skivor så var det böjligt och kunde sättas kant i kant. Spånskivorna har det problemet att de rör på sej en hel del. Det gör insuliten också men skivorna är så mjuka att de inte orkar spänna upp mellanrum. Och så släpper de igenom fukt.
Ingen vet numera vad insulit är men Lion Softboard (huokoleijona) eller mjuka träfiberskivor är nästan samma sak. De finns i 12 och 22 mm tjocklekar. Det är i allmänhet bättre att använda två lager 12 mm i stället för den tjockare varianten. Och placera fogarna på olika ställen i de olika lagren.
Köp inte den träfiberskiva som är avsedd för utsidan av ytterväggen, Den är impregnerad och olämplig för inomhusbruk. Priset är inte oöverkomligt. På nätet kan man få en skiva (120×270 cm) för litet på 10 euro. Jag hämtade i dag 18 skivor från Borgå så snart gäller det att spika upp dem (spikar glömde jag köpa).
Kom i håg träffen för Beprövat byggande kl. 18 på onsdag. Hanna från Radio Vega kommer troligen att vara på plats och intervjua ”beprövade byggare” – både gamla och blivande.
Jag köpte för ca 24 år sen ifrågavarande skiva direkt från fabriken i Karhula. Den var mörkbrun på ytan ca 2 mm men grå innuti, den var spontad runtom och 27 mm tjock. Då var ifrågavarande skiva med spont och rackerier (NYHET). Den skulle målas före tapetsering, enligt erfarenhet men enligt fabriken kunde man tapetsera direkt på skivan. Det gick nog bra att tapetsera men tapeten blev att se ut som hedningalandets karta, ytan på skivan löste upp sig och sögs in i tapeten. Tapeten bort målning på så blev det nog bra. Den skulle säljas som någotslags Leijonskiva, Men tyvärr blev jag nog en provkanin, men fabriken ersatte medelst mark mina kostnader så det gick nog bra.