He blei seint me seesstiinn

Soolen hon sjiinär å vatne plaskar vidär tiltåna. Jäär sitär vi å gniisslar teendär näär vi int kåmmär uut opa ååkärn. Stassbooan undra kvaför vi int såår näär he e så fiint vedär Tåm sku mådas mars yvi våår leidärååkrar så sku dåm förstaa. Men tåm suusar bara framm i siin biilar å siir uut djinu fönstren.

Men int ska vi sörg fast kattån e maagär. No bliir he seesstiidär i åår å. Å bliir he int så e he bara braa för he finns för mytji maat tå näär man kan kast bårt ein stoor deil. Int för att tåm såm sveltär sku tyck he. Sku man bara kuna så sku man djee bårt allt man oodlar ååt tåm å tess jäär gnellspiikan sku fåå va uutan.

Men he sku djell ti hitt opa någa ti lag nu så att man int far uut opa ååkärn å klemmär til te leidre så att he bliir såm siment. He taar opa närvren ti vent å gummåna suckar å ventar å att bisana ska slipp uut opa ååkärn så att he bliir liite fridligari tii heim.