Snart börjar läsningen av den nya pjäsen som Isa har skrivit. Den här gången går vi tillbaka långt i tiden till Hindersby första tider. Nu vet jag ännu inget om pjäsen men redan upplägget sätter fantasin i rörelse.
Hur såg det ut då den första hindersbyggaren kom till den här trakten ? Hur gick det att bygga det första huset och odla upp den första åkern ? Det kan inte historikerna ge svar på men kanske teatern är bättre på det. Med kännedom om hurudan människan är och allmän kunskap om livet för nästan tusen år sedan kan teatern ge oss en bild av hur den första hindersbyggaren – låt oss kalla honom Hindrik – hade det.
Det var troligen bara kärr och stenbackar som Hindrik såg då han första gången kom uppför ån. Om han nu kunde det för den var troligen full av omkullfallna träd. Inte för att det var vår nuvarande å utan en mera vild sådan. Översvämningarna var troligen mycket värre på våren och kanske vattenmassorna spolade bort alla träd .
På vintrarna var det lättare att röra sej över de frusna kärren som inte hade någon skog utan ännu på 1800-talet var våtmossar. Bara vargarna strövade omkring i stora flockar.
Tavla av Alfred_Wierusz-Kowalski från 1890.
Hindrik och hans familj var troligen tuffa typer så de klarade sej nog. Kanske han ägde en verklig dyrgrip: en yxa. Med den byggde han huset och tillverkade allt behövligt av trä som det fanns tillräckligt av. Troligen hade de djur också för de första åren kunde de inte leva på skörden från åkern. Litet får kanske. En ko hade varit verklig lyx. Då fick yxan vara vapen som Hindrik klöv skallen på vargarna med för att freda de dyrbara husdjuren. Och en vargskinnspäls var inte fy skam på vintern.
Om Hindrik var rik så kanske han ägde en häst. Det hade underlättat uppodlandet i högsta grad för hästen var stark även om vikingatida bönder inte var några soffpotatisar. Och säkert hade Hindrik en gumma också. Eller tvärtom. Kvinnfolket var gårdens verkliga härskare och utvalda med förmåga att arbeta – inte enligt utseende. Det var helt enkelt fråga om att överleva.
Knappast var Hindrik någon viking utan snarare den broder som var mer intresserad av att bruka jorden än att med vapen i hand röva ihop guld och silver. Han var den tråkiga brodern som bara var intresserad av att arbeta och bygga upp en gård. Men ingen vet huruvida Hindrik överlevde eller om svälten tog honom, eller vargarna ? Kanske någon annan senare flyttade in i hans öde gård och fortsatte uppodlandet ?
Men det här är bara fria fantasier som inte har nånting med Isas teater att göra. Hon har sin egen bild av hur byns första tider såg ut och det blir spännande av höra och nästa vinter se dem.